onsdag 28 december 2011

Sugen på att läsa kemikurserna igen

20101212 Sponge Cake _13När jag stod i kopieringsrummet för någon vecka sedan hittade jag en kvarglömd kemiuppgift som gjorde mig nyfiken. Rubriken löd "Vad händer när man bakar en sockerkaka? Sönderfördelning av natriumvätekarbonat" och under bilden på den läckra kakan kunde man läsa att uppgiften bestod i att eleverna skulle ta reda på vilka ämnen som natriumvätekarbonat sönderdelas i när det hettas upp.

Läraren hade gett några förslag på vad som bildas och beskrivit vilka material eleverna skulle ha till sitt förfogande när de tog reda på svaret. Nu skulle de diskutera vilka lösningar de ansåg var mest rimliga och hur de skulle kunna undersöka om de funnit rätt svar. De skulle berätta för sin lärare hur de ville utföra experimentet och i samband med att de utförde det så skulle de skriva en labbrapport.

Visst låter det som en både rolig och nyttig uppgift! Jag gillar att de ska få lära sig vad det är som gör att kakan jäser (jag tror att man kan hitta många bra kemiuppgifter som har att göra med mathantering och matlagning), att de tränas i problemlösning och i att skriva en rapport.

På gymnasiet gick jag naturvetenskaplig linje på Österängskolan i Kristianstad och visst var kemilektionerna lite kul och intressanta även då, men inte kan jag minnas att de anknöt till människors vardag och drog nytta av elevernas nyfikenhet. Nu blev jag sugen på att läsa om kemin, särskilt om jag får gå hos någon av mina kollegor!

tisdag 27 december 2011

Ideom förgyller språket och kan bidra till ett djup åt tanken


Jag tycker att det är spännande och kul med ideom, det vill säga fasta uttryck i stil med "en het potatis". Därför blev jag jätteglad när jag fann en sida på Wikipedia med detta tema:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_idiomatiska_uttryck.


Dessutom har Wikipedia en lista över svenska ordspråk och en lista över svenska liknelser:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_ordspr%C3%A5k och
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_liknelser.


Nu ska jag tipsa om de här sidorna när jag ger mina elever i uppdrag att använda sig av minst ett ideom, ett ordspråk eller en liknelse i sina tal eller debattartiklar.



Posted by Picasa

måndag 26 december 2011

Hur skapar vi läsare?

PathHur skapar vi läsare? Detta är kanske en av skolans allra viktigaste uppdrag.

Det finns så klart många olika typer av texter som man kan sluka, men de elever som inte blir passionerade läsare tillbringar för lite tid med läsning. Detta gör att de inte hinner bli skickliga läsare.

Vill vi alltså att våra elever ska tycka att det går lätt och snabbt att läsa och förstå det lästa, måste vi hjälpa dem att hitta läslusten. Vi måste skapa läsare!

Här kan du läsa om böcker och läsning ur ett historiskt perspektiv:  http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/precis-som-pa-1800-talet-finns-i-dag.html

fredag 23 december 2011

Den viktiga läshungern


En av mina absoluta idoler är Astrid Lindgren och en av de frågor i skolan som jag brinner mest för är läsningen och läslusten. Därför har jag nyligen läst Det gränslösaste äventyret. Om böcker, läsning och att skriva för barn (2007) som består av texter av Astrid Lindgren samlade och kommenterade av Lena Törnqvist.

Många av bokens texter handlar om hur viktigt det är att barn får känna läshunger och jag börjar med att citera Lindgrens önskan å alla mödrars och fäders vägnar:

"O mäktiga feer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med - ge mitt barn läshunger, det ber jag om med brinnande hjärta!, Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje." (2007, s 43)

Lindgren berättar vidare om vad läsningen givit henne och hennes syskon:

"Vi levde i våra böcker, vi lekte dem, de fyllde vår tillvaro på ett sätt som ingen bok man läser som vuxen någonsin kan göra. Vi lekte sagorna, vi lekte indianböckerna, vi lekte Anne på Grönkulla varenda kväll i sågspånshögen bakom sågen, jag var Diana Barry, oj, vad det var roligt!
    En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje." (2007, s 48)

.readJag håller med Lindgren om att berättelser fyller ett stort behov hos oss alla och särskilt hos barn. Jag tror dessutom att den som en gång upplevt läshunger har stora förutsättningar att komma in i ett slags bokslukarålder och den som slukat böcker i stora mängder har hunnit träna upp många grundläggande färdigheter som de har nytta av i livet: att läsa så klart, att skriva (indirekt genom förebilder), att leva sig in i andra människors liv och tankar, att träna sig i empati, fantasi och kreativitet ... Ja, listan skulle kunna bli ännu längre!

Om vi kan enas om att vi vill att våra barn och ungdomar ska få uppleva läshunger - hur kan vi då hjälpas åt att skapa förutsättningar för detta? Astrid Lindgren berättar:

"för mej började det, när jag för första gången fick en egen bok och luktade mej in i den. I den stunden föddes min läshunger, och bättre gåva har jag inte fått av livet." (2007, s 68)

Reading on the sofaTyvärr är det inte lika lätt och självklart för alla. Jag har träffat många gymnasieelever som sagt att de aldrig frivilligt läst en bok och heller aldrig njutit av att läsa. Några gånger har jag kunnat inspirera läsovana elever genom att sticka rätt böcker i händerna på dem. Plötsligt har det lossnat och de har skyndat sig för att låna mer och fler liknande böcker. Men allt för många gånger har jag misslyckats. Ungdomarnas läsande har då bara skett pliktskyldigt. Läsivern har inte vaknat.

Lindgrens bok får mig att fundera över om det här med att skapa läshunger hos våra barn och unga kanske är så fundamentalt att vi borde ha det som en mycket tydligare målsättning i skolan:

"Har du fortfarande inte upplevt läshunger när du slutar årskurs fyra får du gå om en klass!"

eller, ur ett annat perspektiv:

"Har du fått alla dina elever att känna läshunger, får du löneförhöjning!".

Tycker du också att detta är en viktig fråga? Har du några tankar kring hur vi skulle kunna få barn och ungdomar att känna läshunger?

torsdag 22 december 2011

Jämför kurserna i ett ämne med varandra

Detta kan vara intressant och givande att diskutera:
Vad är utmärker respektive kurs?

Vad är till exempel centralt i följande kurser i ämnet svenska:

  • Sv 1:
  • Sv 2:
  • Sv 3:


Pregnancy ProgressionKan man se någon progression?

Jämför t ex vad som står om muntlig framställning, skriftlig framställning och litteraturvetenskap i de olika kurserna.

onsdag 21 december 2011

FFFF finns kvar

Do it!

Inte helt förvånande finns FFFF kvar, men nu finns dessa fyra F representerade på alla betygsnivåer:
  • Fakta
  • Förståelse
  • Färdighet
  • Förtrogenhet
Man anser att de fyra delarna förutsätter och samspelar med varandra.

Jag håller med om att man behöver kunna fakta för att förstå och kunna använda sig av sina kunskaper. Däremot måste jag inte ha förståelse för att kunna återge fakta ...

Vad tycker du?

tisdag 20 december 2011

Utvärderingstider

I dag prövade jag att låta eleverna sitta i grupper och tillsammans skriva ner sånt som de tycker varit bra respektive som var mindre bra/sånt som borde förändras i kursen i svenska b, till exempel vad gäller hur hur jag lagt upp kursinnehållet och planerat arbetssätten. Därefter fick de sittandes i sina grupper gemensamt presentera för hela klassen saker som de tagit upp i sitt samtal (man behövde alltså inte säga vem som tyckte vad eller argumentera för sin åsikt). När vi gjorde det tyckte jag det kändes jättebra. Vi hade möjlighet att diskutera åsikterna direkt, jag fick en chans att förklara hur jag tänkt och ställa följdfrågor och be om tips på hur man ska lösa vissa svårigheter/problem.

De nationella proven är rättade och de flesta har fått se sina resultat och fått besked om sitt slutbetyg (men inte alla eftersom en del varit sjuka eller borta), så jag tänkte att de inte skulle behöva känna sig pressade att fjäska för mig ... Dessutom tycker jag att det är viktigt att eleverna (de går i trean på gymnasiet) ska kunna våga stå för de åsikter som de har.

En grupp sa bland annat att de tyckte att de fick lite för lite tid till att göra färdigt sina uppgifter och att mina genomgångar kunde bli så långa att de inte hann jobba så mycket på lektionerna. Det ska jag verkligen ta till mig. Jag vet att jag har en tendens att vara långrandig och vilja ge massor av tips och stöd.

Jag har helt enkelt en tendens att vara omständlig - men också (om man ska se det positivt) systematisk.  Jag måste fundera mer över hur jag ska gå igenom uppgifterna. Eleverna kan ju läsa dem själva på vår kursblogg, men en del av dem verkar behöva att jag förklarar och visar ... För andra skulle det kanske passa bättre att sätta igång direkt, men då får jag ju så lite kontakt med dem, eller? Och en del elever passar alltid på att smita undan så fort som de får jobba självständigt ... Sedan tycker jag att problemet blir större därför att en del elever i den här stora klassen inte tagit vara på tiden, utan tyckt att det inte varit lönt att sätta igång att göra något, bara för att det bara varit 20-30 min kvar på lektionen. På 20-30 minuter kan man väl till exempel hinna planera sitt arbete eller skriva en disposition för en text eller ett tal?

En annan grupp tog upp att de tyckte att det varit lite jobbigt med de individuella bloggarna till en början, men att det sedan gått fint. Några invände och sa att de hade föredragit att få skicka sina inlämningar via mejl istället för att lägga upp dem på en blogg. Detta gav mig chansen att åter berätta hur bra bloggarna är för mig som lärare. Alla deras arbeten (både kvantitet och kvalitet) finns samlade och jag kan lätt få överblick över deras utveckling under kursens gång. Samtidigt sa jag att jag inser att man måste fundera över vilka metoder som är bäst på en så här kort kurs (bara 100 p). De kommer inte att använda sina bloggkunskaper mer på gymnasiet (för de flesta av dem använder inte bloggar i andra kurser som de läser) och allt för mycket kraft på kursen kan inte gå åt tekniken, men så klart kommer de att kunna ha nytta av det när de går vidare till högre studier (de går studieförberedande program).

Någon grupp tyckte att vi haft för få traditionella prov och en annan att det var perfekt att tyngdpunkten istället legat på muntliga och skriftliga redovisningar. Själv tänker jag att de har mest nytta av muntliga och skriftliga inlämningsarbeten inför framtiden, för mina uppgifter som ofta består i att läsa, referera och reflektera kring det lästa, liknar mycket de uppgifter de kan förväntas få när och om de väljer att läsa vidare.

Några elever tyckte att det var ett problem i undervisningen att många elever inte brydde sig om att bli färdiga med sina uppgifter i tid. De tyckte att det kändes orättvist att dessa elever på så vis fick mer tid för förberedelser och att det blev tjatigt med alla mina påminnelser. På lektionstid ställer eftersläntrarna dessutom ofta inaktuella frågor och vill ha hjälp med gamla uppgifter.

Jag har försökt att inte låta eftersläntrarna få påverka undervisningen så mycket, men jag känner absolut att detta är en öm tå. Är jag för mesig, eftersom det är så många som inte bryr sig om våra överenskommelser om när olika arbeten ska vara klara (vi bestämmer ju datumen gemensamt utifrån vad vi tillsammans anser är rimligt)? Andra i klassen opponerade sig. De sa att de kunde visserligen förstå att eftersläntrarna skapade problem för läraren, men ansåg att det i övrigt bara var den som kom efter som drabbades. Så enkelt tror jag tyvärr inte att det är, för jag känner att jag har svårt att få planeringen att fungera när många elever ligger efter med flera uppgifter. Dessa elever tycker nämligen att det är svårt att ta till sig nya uppgifter och de klagar över att allt känns rörigt.

Sedan kom en grupp som öste beröm över mig. Jag nickade eftertänksamt, men satt bara och väntade på det där "men"-et. Förstår ni vad jag menar? Är vi inte många som funkar så? Tyvärr. De hade lagt upp det så fint: först positiva saker som skulle göra att jag inte blev fientligt inställd och så tvekade de lite innan de sa det som inte var lika bra ... Efteråt känner jag att jag kanske skulle ha kunnat vara öppen med mina reaktioner: sagt att jag rodnar av alla snälla ord, men att jag också gruvar mig för vilken bomb de tänker släppa när de bäddar så omsorgsfullt ... För jag tänker att några elever efteråt kanske kan tänka att jag skapade där här situationen för att gå med håven, för att få slicka i mig beröm från mina elever, och det var ju inte så jag tänkt mig det. Det var ju inte det som jag var ute efter (för vem har att vinna på det?).

Jag ville att de skulle våga ta upp både sånt som de gillade och sånt som de ville tipsa mig om som kunde bli bättre, precis som vi jobbat när vi gett respons på deras arbeten under terminens gång. Och visst kom det en bomb ... Men kanske inte helt oväntad. Om jag ska vara ärlig. De tyckte inte jag varit tillräckligt tydlig med var de ligger betygsmässigt. Flera av eleverna höll med om detta, men de elever som jobbat hårdast på kursen, som lämnat in uppgifter i tid och noga bearbetat sina texter enligt min respons, sa å andra sidan att de tycker att jag varit tydlig och att de tyckte att de fått många konkreta råd kring hur de skulle kunna förbättra sig.

Detta med betygsprat tycker jag är ett svårt dilemma. Jag ger ingående respons på elevernas skriftliga och muntliga redovisningar, men jag talar sällan om vilket betyg en viss prestation ger. Däremot har vi ett utvecklingssamtal då vi talar om betyg i mitten av kursen. I mitten av den här terminen lämnade jag dessutom över information om var de ligger betygsmässigt inför utvecklingssamtalen till elevernas respektive mentorer, men denna information tycks inte ha gått vidare till eleverna och jag pratade inte med dem själv om var de låg (nu när vi alltså var 3/4 in på kursen).

Betygssamtal tar så mycket undervisningstid, men skriver jag ett betyg direkt på arbetet så är många ointresserade av att läsa själva responsen. Istället att sätta sig in i vad jag tycker att de gör bra och därför bör fortsätta med och tipsen på hur de kan bli bättre, står betyget i fokus. Denna iakttagelse stämmer dessutom med forskningen kring formativ bedömning.

När vi hade samtalet kändes det bra: ärligt och konstruktivt. Jag tycker generellt att jag kan hantera kritik (det är svårare att veta hur man ska handskas med beröm) och jag tycker att jag vågar tala öppet om mina svagheter (i alla fall en del av dem). Men efteråt, nu på kvällen ... så vacklar jag lite. Kände alla att de kunde säga vad de hade på hjärtat? Hur man än gör, så har man ändan där bak. Att utvärdera en kurs är inte så lätt!

Vid tidigare tillfällen har jag gjort utvärderingarna anonymt, men då har jag inte hunnit redovisa och/eller diskutera resultatet ordentligt med eleverna, för sedan har terminen varit slut ... Det är ju dumt tänkt, det förstår jag också, men jag har märkt att det är ett problem som upprepas ... och även i dag blev det plötsligt nödvändigt att ha utvärdering sista gången vi hade lektion ihop. Till mitt förvar kan tilläggas att jag hade en utvärdering med dem även mitt i kursen precis före sommaren. Då lämnade de in digitalt via surveymonkey och fick de vara helt anonyma, men å andra sidan hade jag ingen ordentlig uppföljning på den ... för sedan kom sommaren ....

Hur gör ni? Vad tycker ni fungerar? Jag är tacksam för råd och tips!

Julstämning på google



Testa Googles julstämning med hjälp av https://www.google.com/search?btnG=1&pws=0&q=let+it+snow.
Vackert eller hur?
Och testa gärna "defrost".
Tänk om det alltid varit så enkelt!

Jämför kunskapskraven

Pröva att jämföra kunskapskraven LGY11 och -94. Ser du någon skillnad?

Do It Now


Håller du med om att kunskapskraven har förändrats från ”Förstår?” till ”Gör!” Och i så fall hur påverkar det vår bedömning?

måndag 19 december 2011

Hur har ämnesbeskrivningarnas förändrats?

Svenska språket nyckeln till integration
Jag håller med Folkpartiet att språket är viktigt, såväl för framgång i studier som i samhället i stort.


Pröva att jämföra dina ämnens gamla ämnesbeskrivningar med de nya. Så här ser det till exempel ut i ämnet svenska:

Den gamla
”Utbildningen i ämnet svenska syftar till att hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten, att utveckla tänkandet, kreativiteten och förmågan till analys och ställningstagande. Den syftar vidare till att bidra till framgång i studierna och förmågan att kommunicera med andra.”

Den nya
”Kärnan i ämnet svenska är språk och litteratur. Språket är människans främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling. Genom språket kan människan uttrycka sin personlighet och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av medier lär hon känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv.”

Ser du några skillnader och likheter?

lördag 17 december 2011

Vad är god hjälp och vad är björntjänster?

Curling”Hur mycket curlar vi våra elever?”

Kanske är detta en fråga vi behöver ställa oss själva ibland?

fredag 16 december 2011

Enhet

UNITY”Så här jobbar vi med bedömning och betygssättning på den här skolan.”

Detta förhållningssätt tror jag kan underlätta vårt arbete i skolan.

torsdag 15 december 2011

Varför betyg?

GradesVilka syften vi har med vår betygssättning kan vara intressant att fundera över och diskutera med kollegor.

Några förslag:
  • motivera,
  • informera,
  • urval.

Hur påverkar detta vårt arbete?

onsdag 14 december 2011

2010 bjöd på en vit jul ...

Så här såg det ut i Simrishamn förra året:



Hur såg det ut hos er?

Hur blir det i år?

tisdag 13 december 2011

En gymnasieskola på vetenskaplig grund

Klas Sjöberg

Förra veckan hade vi på Österlengymnasiet ett spännande och viktigt tema kring Hälsa och livsstil – vad säger forskningen? Klas Sjöberg höll föredrag om "Folkhälsa och livsstil – vilka är trenderna?" samt  "Sjuk eller frisk av maten – kan du välja själv?"

Sjöbergs slutsatser
Vi fick bland annat (föga förvånande) höra att vi åt för mycket socker och fel sorts socker, för mycket fett och fel sorts fett samt för mycket salt. Lösningen på problemet är enligt Klas Sjöberg att vi ska röra på oss mer och äta mer frukt och grönsaker. Och de som röker ska naturligtvis sluta upp med det. Detta är både bra för vår vikt, vårt allmänna välbefinnande och vårt immunförsvar. Därför försökte han torgföra idén att vi bör äta två äpplen per dag och att vi som är i medelåldern bör röra på oss ½ timme/dag, medan våra elever bör röra på sig ca 1 timme/dag.

Søren Berg

Sedan tog Søren Berg över stafettpinnen och talade om "Att sova eller inte sova – vad anser sömnforskarna?". 

Sömn- och vakenhetsrytmen för tonåringarBerg berättade att ungdomar på grund av hormoner förskjuter sin sömncykel ca 1½ h. De vill alltså helst gå upp och gå och lägga sig ca 1½ timme senare än oss andra.

Efter aulaföreläsningarna hade de elever och lärare som var specialintresserade möjlighet att delta i ett seminarium med de båda forskarna.

Om Österlengymnasiet vill vara en gymnasieskola på vetenskaplig grund räcker det alltså inte med att vi har Forskningsnätet ;-), utan vi bör bland annat tänka på att börja skoldagen vid 9.30 istället för 8.00, bjuda eleverna på minst ett äpple per dag (vi bor ju i "Äppelriket"), servera en aptitlig grönsaks- och rotfruktsbuffé till lunchen (det gör vi redan) samt schemalägga 1 timmes rörelse per skoldag. Det skulle inte jag ha något emot!




Här kommer några bilder från dagen:



Vill du veta mer om föreläsarna och om Forskningsnätet Skåne?

Docent Klas Sjöberg är överläkare i internmedicin på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Han forskar särskilt på magtarmkanalens sjukdomar och glutenintolerans och om sambanden mellan ljus och hälsa samt kost och hälsa.

Docent Søren Berg är överläkare på öron-, näsa-, halskliniken vid Universitetssjukhuset i Lund och ansvarar där för sömnutredningar. I Danmark driver han Nordens största privata sömnklinik och han är medlem i europeiska styrgruppen för utbildning i sömnmedicin.

På www.forskningsnatet.se kan du läsa mer.

söndag 11 december 2011

På Internet kan du hitta stöd för vilka knäppa föreställningar som helst

I Sydsvenska Dagbladet i dag finns en intressant artikel skriven av Erik Fosnes Hansen. Artikeln har rubriken "Kejsarens nya kläder" och syftar på H C Andersens kända saga om en kung som inbillas att tro att han klär sig i de vackraste kläder, när han i själva verket går naken. Artikeln pryds med ett av Breviks porträtt av sig själv, där han poserar i hemmagjord uniform med ordnar och medaljer som han köpt via Internet.

Jag tänker att precis så har det varit för Breivik. Han lurades att tro att han var en del av en gemenskap och han såg sig själv som en representant för en mängd personer han kommit i kontakt med framför allt via Internet. Så här refererar Fosnes Hansen delar av Breviks öppna kommunikation på nätet:
"På en norsk websida skriver Breivik den 20 september 2009 exempelvis att vi ”kommer att få tampas med multikulturalism (kulturmarxism) och islamisering i åtminstone 20-70 år till”, och beskriver hur de flesta politiska partier och frivilliga organisationer enligt honom är ”kontrollerade” av kulturmarxisterna. Och han får svar från sin stora förebild, självaste chefsideologen, den starkt högervridne bloggaren ”Fjordman”, alias Peder Jensen, en känd figur i dessa nätforum. ”Fjordman” svarar bland annat: ”Förr eller senare kommer vanliga människor upptäcka att EU och de europeiska ledarna bakom den infödda befolkningens rygg redan har beslutat att det ska vara fritt fram för fortsatt muslimsk kolonisering av vår kontinent. (...) Faktum är att de västliga ledarna driver en demografisk och juridisk krigsföring mot den vita majoritetsbefolkningen i de västliga länderna för att bryta ner dem till förmån för en auktoritär, post-demokratisk världsordning med dem själva i toppen.” Detta är samma ”Fjordman” som 2007 skrev sitt eget manifest, en ”europeisk oavhängighetsförklaring” (en titel Breivik för övrigt lånade till sitt eget magnum opus). Där skriver ”Fjordman” att om inte Europa ”deeurabifieras” och EU:s ledare ställs inför rätta måste ”vi”, ”det europeiska folket”, ta till ”lämpliga medel för att försvara vår egen säkerhet och för att säkra vår nationella överlevnad”. Vilka medel som här skulle vara ”lämpliga” förblir oklart, men man behöver inte, som Breivik, vara kliniskt galen för att föreställa sig dem – eller försöka tillämpa dem."

Men när Breivik tar steget fullt ut, när han gör slag i saken och agerar såsom många andra skriver att de tycker att man borde göra, då vänder sig hans Internet-gemenskap emot honom och han visar sig stå alldeles ensam och alldeles naken.

Breivik har i dagarna klassats som sinnessjuk och i och med detta tycks de högerextrema dra en lättnadens suck: de kan väl inte ta ansvar för vad en ensam galning tar sig för?! Själva vet de var gränsen går mellan "snack" och "allvar". Eller?

Vi har svårt för att hantera nya medier. I dag är det Internet, men för bara 100 år sedan så var det filmen och radion som överväldigade oss.

Fosnes Hansen tar i sin artikel upp hur biopubliken flydde i panik när de 1896 för första gång såg ett tåg köra emot dem på en bioduk. Han tar också upp hur många människor fascinerades och drogs till Hitlers överspända talarstil och hur Hitler medvetet utnyttjade filmmediet för att övertyga. 

Varning: Här kommer en liten avstickare ... Jag vill nämligen tillägga att jag tror att man gillade Hitlers talarstil därför att den så tydligt skilde sig från andra politikers jämförelsevis tråkiga, torra och distanserade sätt att tala. Hitler talade som om han i hela sin själ och kropp trodde på det han sa. Han var passionerad och jag tror att det lockade. Äntligen någon som brinner för sina åsikter, någon som talar mer som vanligt folk och vänder sig direkt till folket, någon som verkligen vill förändra, som är beredd att kämpa! Dessutom får man ofta i filmer med hans tal se hur de som lyssnar ser ut när de upplever talet. De såväl män, kvinnor som ungdomar och barn och de är många, uppmärksamma, övertygade och entusiastiska. 

Jämför gärna Chamberlein med Hitler, säkert kan du hitta ännu bättre filmklipp att jämföra, men här får du två förslag:





Självklart har vi blivit mer källkritiska allt eftersom vi tvingats till det, men vi kommer nog alltid att ligga steget efter de som vill utnyttja oss. Så här skriver Fosnes Hansen:
"Det tog också åtminstone två generationer med daglig tv för att utveckla en kritisk – eller ska vi säga oimponerad – förståelse av och förhållande till de ”sanningar” man blir serverad genom bildmedia, samt att avmagnetisera bildmediernas nimbus. Den högtid en radio- eller tv-intervju en gång medförde, för hög och låg, finns inte längre. På sätt och vis kan man säga att människan, detta anpassningsbara väsen, har anpassat sig och lärt sig genomskåda, behärska och demokratisera de nya medierna: de levande bilderna, den trådlösa överföringen. Vi är inte längre lika naiva i mötet med det kommunikationens paradigmskifte som vi lever i efterklangen av, vi förstår instinktivt många fler av dess aspekter. Vi genomskådar det nu. Man kan säga att vi genomgått vår massmediala potträning."
I dag genomskådar vi ofta filmmediet och inser att man kan luras med det, men den som vill bli "lurad" - den vill hitta åsikter som passar in på hans eller hennes egen världsbild - kommer i dagens rika utbud att finna precis vad han eller hon behöver. Därför håller jag med Fosnes Hansen när han skriver om Breivik att
"Det är Kejsarn av Norvegien vi möter, i all sin sjuka fasa. Och även om rättssaken kommer att ha sin gång, är slutsatsen given: Inspärrning på mentalsjukhus, där liknande kejsare, frälsare och Napoleonfigurer hör hemma, och alltid har hört hemma. De ideologiska och hatiska vanföreställningarna kan man dock inte spärra in. Men man kan heller inte ignorera dem eller frikänna dem från den roll de har spelat, och inbilla sig att det åter igen är business as usual och fritt fram. Detta är den utmaning demokratin står inför."
Detta är viktigt: vi kan spärra in galningarna, i alla fall efter att de begått sina brott, men vi kan inte spärra in alla åsikter som vi inte gillar, i alla fall inte i en demokratisk och ocensurerad värld. Hur vi ska handskas med detta problem är en stor och viktig utmaning och det är viktigt att förstå och komma ihåg att näthatet och hotet mot demokratin inte bara kommer från högern, utan att det finns många inom vänstern som öppet sprider sitt personliga och extrema hat på Internet och i pressen.

Här kommer en liten avstickare till, men jag vill så gärna passa på att berätta att Mats Skogkär på Sydsvenska Dagbladet är en som varit utsatt för detta hat från vänstern och han skriver om det etablerade och allmänt accepterade(?!) hatet bland annat här:  http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/matsskogkar/article1585903/Hatet-mot-Bildt.html

fredag 9 december 2011

Rektor spelar en avgörande roll för elevernas resultat

Headmaster 1

På kursen "Svenska i en ny tid" berättade Anna Maria Thunman att  McKinseyrapporten visar att:

Ju mer tid rektor lägger på pedagogiska frågor desto bättre resultat får eleverna.

Det kanske inte är ett så förvånande resultat, men tänkvärt - för tar vi i alla svenska skolor fasta på detta?

Många rektorer har alldeles för mycket att göra för att hinna engagera sig i skolans kärnverksamhet - undervisningen. Istället måste de i första hand kämpa med att få budgeten att gå ihop och tänka på marknadsföring och på att hålla tjänstemän och politiker nöjda.

Hur ser det ut på din skola? Använder ni mötestiderna till att i första hand prata om lärande och undervisning eller handlar det ofta om administration, dokumentation, logistik, lokaler, marknadsföring, prioriteringar, brist på resurser ...?

Själv tycker jag att vi lägger allt mer tid på att skapa åtgärdsprogram och stödåtgärder när det inte funkar, men hinner vi verkligen prata tillräckligt mycket om vad vi kan göra för att få med alla från början, hinner vi att tillräckligt ofta diskutera, tipsa och stötta varandra i hur vi kan planera, genomföra och utvärdera den ordinarie undervisningen?

Här kan du ladda ner McKinseyrapporten som en pdf:   http://www.mckinseyonsociety.com/downloads/reports/Education/Worlds_School_Systems_Final.pdf

torsdag 8 december 2011

Vad innebär entreprenöriellt lärande i din undervisning?

Contractors review plans

Det står i läroplanen att entreprenörskap och företagande ska genomsyra utbildningen. Vad innebär detta för dig och dina undervisningsämnen?

Några förslag:
  • Eleverna ska utveckla ett eget driv.
  • Eleverna ska komma på egna idéer/lösningar på problem som de testar och utvärderar. (Ex. på detta: projektarbeten, skrivprocessen …)
Hur gör ni på din skola? Hur gör du?

onsdag 7 december 2011

Hur kan vi hjälpas åt och stötta varandra?

Midwest Hospitality

Några förslag på hur vi kan hjälpas åt och stötta varandra:
  • ”reflektionsmetoden” (berätta om något som hänt, diskutera det och lyssna på andras berättelser)
  • ”kollegial observation” (följ en kollega och ge respons på undervisningen, låt gärna kollegan beställa vilken respons han eller hon är mest intresserad av att få och byt sedan roller)
  • Gemensamma regler (”Så här jobbar vi på den här skolan”) vid t ex försenade inlämningar av skolarbeten, prov i efterhand och hur vi ska hantera elever som vill ha högre betyg än de visat att de förtjänar.
Hur gör ni? Vad tycker ni funkar bäst och ger mest utdelning?

tisdag 6 december 2011

Vilka är dina drivkrafter som lärare?

Self-confidenceVad var det som en gång gjorde att du valde att bli lärare?

Vad är det som driver dig i dag?

Dagens tips är att du ska ta fasta på detta när du känner att du behöver fokusera eller samla kraft i vardagen!

måndag 5 december 2011

De nya kurserna och ämnesarbetslagen

Night TrafficJag har ett uppdämt behov av att diskutera svenskämnet. Vardagen går snabbt och jag hinner alltför sällan diskutera undervisning och undervisningsinnehåll med mina kollegor. I dag har vi dock haft A-dag på Österlengymnasiet och kommit ifatt lite grand. Vi har haft ämnesgruppsmöten och det tycker jag är både viktigt och kul.

The Bird, Bird, Bird, The Bird is the Word!Kanske är det fånigt att ta upp det - det borde vara självklart, men tyvärr tror jag det behövs för ämnesgrupperna och ämneskompetenserna sätts på många skolor på undantag - jag vill alltså framhålla att det är så fantastiskt roligt och intressant att få en chans att diskutera pedagogik, metodik och sina undervisningsämnen med andra vuxna som har samma intressen och som alla kan och vill bidra med sina kunskaper, erfarenheter och perspektiv!

Det ger en enorm kraft att i ämnesgruppen diskutera vårt stoff i ämnet, våra metoder, våra möjligheter och våra problem och hur vi ska lösa dem. Dessutom hjälps vi åt att skapa en trygghet för eleverna, när vi har ungefär samma förväntningar och ställer ungefär samma krav.

Anna Maria ThunmanVi var två lärare i ämnesarbetslaget som varit på kursen "Svenska i en ny tid" av och med Anna-Maria Thunman på Lärarfortbildningar. I dag fick vi chansen att berättade lite om detta för våra språkkollegor. Här på bloggen kommer jag därför att i kommande inlägg ta upp några tankar inspirerade av Thunmans kurs och våra diskussioner i arbetslaget.

Det finns mycket nytt att fundera kring, ny skollag, ny gymnasieförordning, nya läroplaner, nya examensmål, nya ämnesplaner etc, och det finns många gamla begrepp som blivit förstärkta, till exempel infärgning (att låta programmålen påverka/styra alla kursers innehåll) och kamratrespons (elever tipsar varandra om vad de gör bra och vad de kan göra bättre) och så var det ju det här med det entreprenöriella lärandet. ;-)

söndag 4 december 2011

Kollegor tipsar varandra under så kallade e-luncher

Road through Beech ForestPå Mälardalens högskola tipsar lärare varandra om hur de använder sig av IKT i sin undervisning. Detta gör de under lunchtid via Adobe Connect. Mötena kallas därför e-luncher och något som är jättebra är att de inte bara sker i realtid, utan mötena spelas in så att de även kan ses i efterhand. Första mötet handlade om Chatt och Snabbomröstning i klassrummet och hölls av

Jag tycker att både föredraget i sig och själva idén med mötet var jätteintressant och ett superbra tips och vill därför sprida länken till er andra!

På Elisabeths Wulff Sahléns blogg kan du läsa mer om e-luncherna:  http://e-emerging.blogspot.com/2011/11/digital-kompetenshojning-hurda.html

fredag 2 december 2011

Retrorikprofessor Anders Sigrell har retorikskola i P1

De här korta lektionerna i retorik av och med Anders Sigrell får ni inte missa:

Lyssna: Retorikskolan ett

Ja, så är det: Vi väljer! Möjligheterna är oändliga! Häftigt men också läskigt ...

Detta inlägg är särskilt intressant för oss lärare:

Lyssna: Retorikskolan två

Jag gillar tanken på copia och hur Sigrell associerar ordet till ordet kopiös (och inte kopia). Att vi ska samla på oss många bra exempel. Hitta förebilder. Visst ligger det mycket i att vi är smartare om vi lägger märke till det som är bra än om vi tar fasta på det som är dåligt!

Här går Sigrell igenom de olika stegen i hur man lägger upp ett tal:

Lyssna: Retorikskolan tre

Denna lektion är inte alls dum att sprida även till sina elever, eller vad säger du?

Den sista lektionen handlar bland annat om hur vi anpassar oss efter våra mottagare:

Lyssna: Retorikskolan fyra

Jag älskar P1!

PS. Du vet väl om att Sigrell 2008 kom ut med en retorikbok som vänder sig direkt till lärare, nämligen Retorik för lärare : konsten att välja språk konstruktivt. Även denna bok vill jag ivrigt rekommendera. Den är humoristisk, grundläggande, inspirerande och full av konkreta exempel. Vi kan som lärare ha nytta av den i såväl våra egna muntliga och skriftliga presentationer som i våra försök att lära våra elever att välja språk som ger önskad effekt.

torsdag 1 december 2011

En elev ger sin syn på skolan



Den här filmen är gjord av Daniel Widfeldt Lomås och Petri Ljatif står för illustrationerna. När filmen spelades in gick de andra gymnasieåret på en ljud- och bildutbildning i Borås. Inspirationen kommer från Sir Ken Robinsons tal i filmen Changing Education Paradigms och deras film har rönt stor uppmärksamhet och bland annat vunnit "Publikens pris" vid Angelägets dokumentärfilmsfestival i Göteborg 2011.

Daniel Widfeldt Lomås utgår från sin egen erfarenhet och jämför den med relevant forskning och hans tes är att skolan inte tar tillvara barnens inneboende kreativitet, istället skolas den bort. Eleverna hämmas genom att de blir allt mer fokuserade på att göra rätt, samtidigt som de blir allt mer rädda för att göra fel och misslyckas. Widfeldt Lomås vill att eleverna ska få mer tid för estetiska ämnen i skolan därför att han anser att de där har störst möjlighet att utveckla sin kreativitet och han beklagar att utvecklingen ser ut att gå i motsatt riktning.

Jag håller med Widfeldt Lomås om att estetiska ämnen är viktiga och att de behöver sin tid i skolan, men jag är inte säker på att dagens skola bara är på väg åt fel håll. Istället hoppas och tror jag att utvecklingen går mot att man ska vara kreativ och få chans att ägna sig åt problemlösning inom alla ämnen. Kanske tänker man liknande kring det estetiska som man gör kring till exempel datorkunskap: att det på att naturligt sätt ska ingå i alla ämnen?

I filmen ingår klipp från en intervju med Peter Gärdenfors. Där säger han bland annat att eleverna presterar bättre om man ger betyg i hur mycket elever anstränger sig, snarare än i vilka resultat de når. Det tycker jag är ett superintressant påstående. Särskilt som vi lärare fått uppdraget att göra precis tvärt om!

PS. Här kan ni se en film av och med 17-åriga Daniel Widfeldt Lomås där han förklarar varför ni ska anställa honom:  http://www.youtube.com/watch?v=fXVB_GpNwxM. :-)
Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...