söndag 23 februari 2014

Hur ett lärarjobb kan göra dig friskare

Är det så att vi dör en för tidig död på grund av stress eller på grund av att vi tror att stress är dålig för vår hälsa?

Kelly McGonigal hävdar att det är vår inställning till stress som påverkar hur skadlig den är för oss. Tror vi att det är farligt att stressa är det alltså också större risk att vi ska dö en för tidig död på grund av stress.

Genom att ändra vår inställning till stress, kan vi ändra hur kroppen reagerar på stress. Om vi ser våra kroppsliga reaktioner på stress (pulsen som ökar, den snabbare andningen, o s v) som kroppens försök att hjälpa oss att klara utmaningarna, kan stressen t o m göra att vi lever längre. Hur det hänger ihop förklarar McGonigal här i filmen.

Avslutningsvis säger McGonigal att det är mycket bättre för vår hälsa att söka mening med sitt liv än att försöka undvika allt som är obekvämt.

 

Vad kan vi i skolan lära oss av föreläsningen? Att det bara är bra att ha alldeles för mycket att göra och att det bara handlar om att ändra sin attityd till detta? Nej, det tror jag absolut inte. När vi genomgående får för mycket att göra, har vi till slut inte en chans att räcka till och det mår vi så klart inte bra av. Däremot behöver det inte vara farligt för oss att emellanåt känna stor press och ha mycket att göra, om detta bara varvas med perioder då allt är lugnare och vi får tid för reflektion och återhämtning.

Stressen kan få oss att skärpa oss och när vi klarar utmaningarna mår vi bra, eller hur?

I filmen hävdar McGonigal att hon i dag inte hjälper sina patienter att undvika stress, utan hon hjälper dem att bli bättre på att hantera stress.

Hon säger att stress leder till ett påslag av adrenalin och oxytocin. Adrenalinet skärper våra sinnen och oxytocinet gör att man söker stöd, känner mer empati och blir mer villig att hjälpa och stötta de som står en nära. McGonigal hävdar t o m att de människor som engagerar sig för att hjälpa andra, inte löper ökad risk att dö i samband med stora personliga kriser. Ocytocinet kan hjälpa kroppen att läka. Det har nämligen en mängd hälsosamma effekter på vårt hjärta och våra blodkärl.

Vad kan vi dra för slutsatser av det här? 
För att hålla oss friska bör vi ...
1) våga söka mening med våra liv och
2) engagera oss för att försöka hjälpa andra.


Hur ser det då ut för oss som jobbar i skolan?
Jo, vi har ett arbete som innebär att vi flera gånger varje dag utsätts för stressiga situationer där vi ska prestera vårt yttersta för att ...
1) göra något så viktigt som att försöka få våra elever att bli engagerade och förstå meningen med det vi vill få dem att lära sig och
2) vi engagerar oss i våra elevers liv, i deras lärande och mående och försöker hjälpa dem på bästa sätt.

Läraryrket kan med andra ord passa perfekt för oss som vill leva ett långt och hälsosamt liv! 

Njut av stressen men se till att få tid att hämta andan mellan utmaningarna!









måndag 10 februari 2014

Pedagogiska fördelar med Google Apps for Education och Chromebooks

Nu börjar allt fler skolor successivt att gå över till att använda Google Apps for Education (GAFE) och Google Chromebooks istället för Microsoft Office och PC-datorer. Fördelarna med detta är många. Google Apps for Education är användarvänligt och anpassat för att man ska arbeta och lära tillsammans. Chromebooks är nätta och lätta att hantera och de är skapade för att man ska jobba internetbaserat med Googles programvaror.

Vad är Google Apps for Education?

Google Apps for Education innefattar en mängd verktyg som våra elever och lärare har behov av i sin vardag, bland annat e-post, chatt, kalender, lagring och spridning av bilder, youtube-konto och verktyg för att skriva och skapa dokument, presentationer, kalkylark, formulär och webbsidor. För de elever som är över 13 år, ingår dessutom ett socialt nätverk för kommunikation kallat Google+.

Här ser du några av de viktigaste verktygen i Google Apps for Education:

Google Apps for Education


Vad skiljer GAFE från vanliga Google-konton?

Det är viktigt att veta att det är stor skillnad på Google Apps for Education och privata Google-konton. I GAFE är vi till exempel helt befriade från reklam, sökstatistik och liknande som Google annars tjänar pengar på. Om en skola ska gå över till att börja använda GAFE eller någon annan internetbaserad lösning så måste man på skolan se till att man följer och uppfyller personuppgiftslagens krav och enbart använder GAFE för kommunikation och lagring av pedagogiskt material. Känsliga uppgifter ska kommuniceras på annat sätt.

Vad är Google Chromebook?

I stora drag kan man säga att en Google Chromebook är ett litet, lätt och snabbstartat verktyg som ser ut som en bärbar dator. En Chromebook har ingen hårddisk som kan bli trött, få virus eller på andra sätt ställa till besvär. Eftersom programmen i första hand nås via internet och uppdateras automatiskt, behöver man inte längre tänka på att köpa, installera och uppdatera programvaror på sin hårddisk. Precis som namnet antyder är Google Chromebook skapad för att passa webbläsaren Google Chrome och programmen i Google Apps.

Här kommer avslutningsvis några filmtips för den som vill veta lite mer om fördelarna med GAFE och Chromebooks:






söndag 9 februari 2014

Borde högskoleprovskvoten minskas?

Det finns en osund betygshets bland en del gymnasieelever på studieförberedande program: det räcker nämligen inte för dem som vill komma in på populära utbildningar att ha mycket, mycket bra betyg, de måste i stort sett ha högsta betyget i allt!

I dag kan man på DN Debatt läsa en artikel som är skriven av juridikstudenten Peshwas Farik Saadon och som handlar om orättvisorna i antagningssystemet:
http://www.dn.se/debatt/provet-diskriminerar-studiemotiverade/
"Många elever får slutbetyg som närapå kvalificerar för antagning till exempelvis läkarlinjen eller juristprogrammet. De elever som inte kan antas till dessa topputbildningar trots väldigt goda slutbetyg är de riktiga förlorarna med det nuvarande systemet, och till förmån för elever som antagits via högskoleprovet stängs de ute."  
Visst kan det vara bra att elever som saknat studiemotivation eller av andra skäl inte satsat på sina studier under gymnasietiden, kan få en andra chans via högskoleproven. Men är högskoleproven verkligen så bra på att selektera vilka som kommer att klara sina studier bäst, att det motiverar att så många kommer in via den kvoten?

Här kan du läsa mer om hur antagningsurvalet går till och hur många elever som kommer in på respektive kvot:  http://www.studeravidare.se/om-hogskolan/urvalsgrupper

Peshwas Farik Saadon hävdar att urvalet inte bara får konsekvenser för de elever som trots väldigt höga betyg inte kommer in, utan även för de elever som hade ännu bättre betyg och faktiskt kom in:
"Universitetsstudier är i allra högsta grad en kollektiv företeelse, vilket innebär att det grundläggande momentet för ens inlärning är att man samarbetar med andra elever för att lösa svåra problem. Huvudfundamentet i ett sådant samarbete är att man kompletterar varandra, vilket inte är möjligt när en del av eleverna inte har en fungerande studiebakgrund, eller bristande motivation. För elever som tvingas samarbeta med dessa studenter, och blir direkt beroende av deras kunskap och studievilja för sin egen inlärning, kan det vara direkt kunskaps- och utvecklingshämmande. Detta är i grund och botten en rättvisefråga som inte får ignoreras."
Om det stämmer att intagningen via högskoleproven leder till orättvisor, ökar på betygshetsen och skapar studieproblem för de elever som faktiskt kommer in, så kanske det borde rättas till?

Kan det då finnas några fördelar med att kvotera in elever som inte har toppbetyg från sina gymnasieutbildningar? Skulle det t ex kunna vara ett sätt att få in begåvningar som inte passat in i rådande system, utan tänker mer fritt, mer ifrågasättande och kreativt? Med det menar jag inte att de elever som har toppbetyg inte kan ha dessa egenskaper, utan bara att man genom att ha olika intagningskvoter kanske kan få en yrkeskår som kompletterar varandra bättre? I alla fall om de olika kvoterna består av effektiva och bra sätt att bedöma vem som är mest lämpad.

Det är nog inte orättvisan mot de elever som har mycket höga betyg på gymnasiet som är det största problemet med högskoleproven, för antagningen till högskolorna och universiteten handlar inte i första hand om rättvisa utan om att hitta de bäst lämpade.

Däremot är det ett stort problem om högskoleprovet, såsom Peshwas Farik Saadon hävdar, inte är bra på att selektera ut de blivande bästa läkarna, civilingenjörerna, psykologerna och juristerna.

_______________________

Här kan du hitta en lista över de utbildningar som var mest populära ht 2013:  http://xn--antagningspong-hib.se/mest-sokta/

***
Här kan du läsa mer om en liknande debatt i USA:
http://blogs.kqed.org/mindshift/2012/06/will-more-porminent-colleges-abandon-the-sat/

fredag 7 februari 2014

Olika sätt att se på relationen mellan romanen och filmen

I antologin The Pedagagy of Adaptation, sammanställd av Dennis Cutchins (2010), kan man ta del av elva pedagogers erfarenheter av undervisning som innefattar adaptions-studier. I detta inlägg kommer jag att beskriva relationen mellan litteraturen och filmen. Oftast kommer boken först och blir senare filmatiserad, men ibland är det tvärt om. Hur påverkar romanen hur filmen blir? Och kan vår upplevelse av romanen även påverkas av hur den filmatiserats?

Thomas Leitch skriver i ”How to Teach Film Adaptations, and Why” att den allmänna inställningen vad gäller adaptioner är att litteraturen är överlägsen filmen (2010, s 1) och i många av antologins artiklar kan man läsa att de flesta av artikelförfattarnas studenter spontant tycker är att en adaption ska vara så trogen originalet som möjligt (t ex Loper 2010, s 46). Denna syn tar fasta på en enriktad kommunikation: originalverket talar till den som adapterar det, men jag tycker att det rimliga snarare är att betrakta alla medier och versioner och adaptioner som sammanlänkade; de påverkar varandra. I linje med detta är Leitch mycket tydlig med att han vill att att hans elever ska bli medvetna om att de flesta verk är influerande av andra och att det därför till exempel kan vara svårt att dra gränsen mellan vad som är en film-adaption och vad som ska anses vara ett originalmanus (2010, s 12).

Natalie Jones Loper hävdar i ”Adapting Composition, Arguing Adaptation” att hur vi upplever ett verk påverkas av alla möjliga intryck och erfarenheter som vi fått tidigare och det låter mycket rimligt tycker jag.  Som exempel på detta så tar Loper i en av sina kurser upp hur Shakespeare inspirerats av tidigare källor som han omformat och gjort något eget av i sin dramatik och att den filmskapare som sedan filmatiserar hans pjäser inte bara har Shakespeare som sin källa utan även inspireras av filmer såsom t ex Silence of the Lambs och A Clockwork Orange (2010, s 40f).

Den här 6 minuter långa filmen är ett exempel på en adaption av ett av Aristofanes dramer:


En text i antologin som mycket uttalat vänder på perspektiven och som ser adaptionen som en replik riktad mot originalet är Katarina Bondari i artikeln ”Oh My God, They Killed Socrates!” som handlar om hur man kan lära sig tolka Aristofanes komedier genom att se och diskutera avsnitt av South Park. Även Cutchins är inne på det spåret när han skriver att elever kan lära sig att förstå vilken berättarteknik som kännetecknar en roman genom att studera adaptionerna och vad som skiljer dem från originalet (2010, s 90).

Jag tycker att det är en mycket klok och spännande tanke att vi genom adaptionerna kan se originalen i ett nytt ljus.

Sammanfattningsvis kan man alltså se adaptionen som en bearbetning av tidigare verk. Då ser man endast en påverkan på ena hållet. Eller så kan man ta fasta på att alla verk påverkar varandra, att de har ett slags ömsesidig relation, och att de på så vis står i en dialog med varandra. Eller så kan man gå ytterligare ett steg och säga att verken blir som ett nät av referenser som alla på ett eller annat sätt pekar mot varandra.

Hur ser du på relationen mellan romanen och filmen?


Källförteckning:
Bondari, Katarina (2010).  ”Oh My God, They Killed Socrates!”Ur: Cutchins, Dennis. The Pedagogy of Adaptation. The Scarecrow Press, Plymouth.
Cutchins, Dennis (2010). “Why Adaptations Matter to Your Literature Students”. Ur: Cutchins, Dennis. The Pedagogy of Adaptation (2010, s 87-95). The Scarecrow Press, Plymouth.
Leitch, Thomas (2010). “How to Teach Film Adaptations and Why”. Ur: Cutchins, Dennis. The Pedagogy of Adaptation (2010, s 1-20). The Scarecrow Press, Plymouth.
Loper, Natatlie Jones (2010). “Adapting Composition, Arguing Adaptation”. Ur: Cutchins, Dennis. The Pedagogy of Adaptation (2010, s 35-52). The Scarecrow Press, Plymouth.
Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...