lördag 24 maj 2014

Bemötandestrategier när man arbetar med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder


Nu har vi på särskolan i Simrishamns kommun haft även den andra föreläsningen (i en serie på tre) av Nåkkve Balldin. Den handlade om hjälpmedel, stöd och bemötandestrategier när man arbetar med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder. Precis som förra gången gav Nåkkve en hel del lästips och han inledde med dessa två:
  • Carolina Lindberg, Jill Söderlund, Agneta Lindberg och Malin Valsö har skrivit boken Vill du ha hjälp? Nej tack, gärna! om hur man kan ge stöd till personer med ADHD och Aspergers syndrom
  • Ross Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan. Greene hävdar att barn gör rätt om de kan (han tänker inte, som så många andra, att barn gör rätt om de vill). Tänk därför efter om detta är en elev som kan om hen vill eller om det är en som vill men inte alltid kan. Vad får det för pedagogiska konsekvenser?

Framgångsfaktorer i arbete med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder:

  • känna till vilka förutsättningar eleven har,
  • utveckla planer för hur man kan kartlägga styrkor och svårigheter,
  • veta hur bemötandet kan påverka inlärningen,
  • skapa en god balans mellan anpassning för att underlätta för personerna med deras förutsättningar och utveckling för att skapa förutsättningar för eleven att utveckla nya förmågor,
  • hur samverkar vi med andra aktörer och skapar delaktighet och organisatoriska förutsättningar: ”En skola som hjälper eller stjälper?”.
Tips: Försök att flytta fokus från den abstrakta arenan till den konkreta, visuella arenan. Det kan kompensera för att elever har svårt att föreställa sig med tanken vad ögat inte kan se. På den konkreta arenan går det lite långsammare och då hinner eleven lättare att ta emot och bearbeta informationen. Det blir lättare att dela varandras bilder. Det blir lättare att säkerställa att vi tänker på det på samma vis.

Vid kartläggning kan vi …

  • Identifiera styrkor och svårigheter
  • Balansera anpassning och utveckling 
  • Individualisera bemötande och insats.
Det är viktigt att kartlägga. Man skulle kunna säga: ”Utan spaning, ingen aning.”

Kraven bör vara realistiska. Både för lågt ställda krav och för högt ställda krav, kan skapa stress.

I samband med att vi tar reda på problemet, bör vi även ta reda på orsaken, innan vi sätter in åtgärder.

Nåkkve gav tre olika förslag på hur man kan kartlägga barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder:
  1. Greene Collaborative Problem Solving
  2. Vardagsstöd
  3. K3

Greenes Collaborative Problem Solving:

  • Identifiera triggersituationen i skolan (eller i hemmet eller på arbetet)! Greene utgår från situationen istället för personen. Då blir det mer hanterbart. Dessa elever har ofta problem på många områden, men utgår man från en konkret situation så är det ett mer avgränsat område som eleven behöver stöd inom. Då har man någonstans att börja.
  • Vilka färdigheter verkar eleven sakna i den här situationen som gör att situationen blir svår?
  • Hur kan vi anpassa situationen och/eller kan vi utveckla strategier hos eleven så att hen lättare klarar det?
  • Gör tydligt vad som förväntas och ha bestämt ett förhållningssätt om förväntningen inte uppfylls.
Lästips: ”Vad är the Collaborative Problem Solvning?” (CPS) beskrivande artikel av Helene Tranquist http://media.pedagogisktperspektiv.se/2011/09/artikel_12_vad_ar_collaborative_problem_solving.pdf

Anna Sjölunds Vardagsstöd

  • Vardagsstöd – ett konkret och vardagligt arbetsmaterial som mann använder när man vill kartlägga en elev och till exempel lägga upp en pedagogisk planering.
Lästips: Vardagsstöd för personer med autismspektrumtillstånd och andra kognitiva funktionsnedsättningar. Ett underlag för kartläggning av stödbehov av Anna Sjölund http://www.pedagogisktperspektiv.se/bocker-material/bestallning/?pid=1

K3

  • K3 är ett slags intervjumaterial som man kan använda vid kartläggning. De tre K:na står för kvalité, kunskap och kartläggning, och materialet utgår från modellen med hjärnans sekreterar-, bibliotekarie- och chefsfunktion.
  • Det hålls tvådagars-kurser på den här metoden. Kontakta Nåkkve Balldin vid intresse.

Bemötandet betydelse är enorm 

Kroppsspråk, mimik, tonalitet och affekt - tänk på att allt detta påverkar eleven.

Det finns två grundläggande principer:

Regel 1: Var positiv!
När eleven får positiv respons så lär den nya beteenden, t ex ”så glad jag blir när du hälsar på mig!”. Positiv förstärkning höjer dopamin-produktionen. Negativ förstärkning är kortisonhöjande. Man lär sig inte nya sätt att hantera situationer och det leder till ökad stress och minskar relationen (undvik att hamna på minus på relationskontot).

Regel 2: Behåll lugnet!
Provocera inte utan var en desarmerande kraft när någon ”överkänner” eller ”övertolkar”. Välj dina strider och försök få ner stressmätaren genom att stanna upp.

Lästips: Barn med överlappande diagnoser av Kutscher.

Här kommer Nåkkve Balldins tips på stöd för de barn och unga som har svårigheter med sitt arbetsminne:

Untitled

för de som har svårigheter att kontrollera sina impulser:


och för de som har svårigheter att tänka abstrakt:


Generella tips:
  • Ge mycket beröm (ta reda på vilken typ av beröm som eleven gillar/mår bra av), var konkret och tydlig i kommunikationen, var tydlig om du frågar eller påstår något (fråga till exempel inte om sånt du kan se bara för att du t ex vill skapa kontakt: ”Hej! Åker du taxi i dag?” till den elev som kliver ur taxin), tolka inte undvikande av ögonkontakt som ointresse, var försiktig med öppna frågor, leta efter personens uppmärksamhet, ge tid att vänta in personens respons, tänk på mängd ord (första och sista ordet), ge positiva strategier och undvik ”inte”.
  • Beröm prestationer, men beröm vad de gör i relation till dig eller andra!
  • Insatser kan delas upp i anpassnings- och i utvecklingsinsatser. Första insatsen är anpassning. Hjälpmedel ska vara individuellt utformade. Börja med att anpassa kraven efter förmågan. En realistisk kravnivå minskar stressen. I stress finns ingen potential för inlärning. Vi ska sträva efter att göra vardagen så begriplig, hanterbar och meningsfull som möjligt. Se till att de har svar på frågorna: Vad som ska göras? (Klarar eleven göra det?) Varför? Var? (Klarar personen att göra det i det här sammanhanget?) Med vem? (Klarar personen av att göra det med andra?) Hur? När? Hur länge? Vad ska man göra sedan? (Är det realistiskt att ge eleven denna uppgift?)
  • Vi behöver kunna skapa individuella kravkurvor för våra elever.
  • Förslag på sätt vi kan ge förutsägbarhet: vi kan ge fasta rutiner, men bara om de kan hålla över tid.
  • Att skapa en användarvänlig miljö som tar hänsyn till styrkor och svårigheter, t ex tydliga platser för saker, anpassa till personens förmågor till samspel, filtrera onödiga intryck och vilka elever som sitter och jobbar nära varandra. Visuella hjälpmedel t ex visa objekt för att de ska förstå vad man menar, bilder, fotografier, text och auditiva hjälpmedel i form av verbal information. Vi har en tendens att välja en nivå som är aningen mer abstrakt än vad eleven klarar. Målsättning: Låt materialet bli så tydligt att det kan tala för sig själv.
  • Leta efter hur man kan jobba med stöd vid arbetsminnessvårigheter respektive vid inhibitionssvårigheter.
  • Tänk generellt på att ge korta instruktioner och använda färre ord
  • Ge bara en instruktion i taget – ett göra
  • Tänk på elevens ställtid – ett ”nej!” kan betyda ”jag behöver mer tid”. Väntar du, kan det gå bra om en stund.
  • Använd dig av visuella stöd i genomförandet
  • Använd dig mycket av positiv förstärkning
  • Leta efter tips på stöd vid svårigheter med föreställningsförmåga. Några förslag på detta är ritprat och så kallade sociala berättelser.

Vill du veta mer?

Här kan du läsa om den första föreläsningen av Nåkkve Balldin:  http://cwasteson.blogspot.se/2014/05/nakkve-talar-om-olika-kognitiva.html




onsdag 21 maj 2014

Nåkkve talar om neuropsykiatriska funktionshinder

Denna termin går särskolan i Simrishamn på tre föreläsningar av Nåkkve Balldin, socionom vid familjeforum, som är en del av INOM: www.inom.com

De tre föreläsningarna har något olika inriktningar:
  1. Neuropsykiatriska funktionshinder – teoretiska aspekter – praktiska konsekvenser
  2. Bemötandestrategier, hjälpmedel
  3. Problemskapande beteende och vad som händer i stressiga situationer
Hittills har vi haft första tillfället.



Nåkkve inledde med att ge exempel på svårigheter:
  • Kan inte styra impulser tillräckligt ofta och får därför t ex diagnosen ADHD alt ADD.
  • Svårt att veta vad man ska fokusera på av alla intryck och se samband, behöver mycket struktur och får därför diagnos inom autism-spektret.
Därefter beskrev han en förenklad modell över hur hjärnan tar och bearbetar information. Han delade upp hjärnan i dess olika delar med dess något olika funktioner:
  1. Sekreteraren (får hjälp av signalsubstanser såsom dopamin, nora-adrenalin, serotonin) ska ta emot information och bibehålla uppmärksamhet, planera, ha rätt aktivitetsgrad och fokus och kontrollera impulser.
  2. Bibliotekarien (”vår pejlare” – ska känna av vad som är ok) som ska känna igen, generalisera, jämföra, tolka, se detaljer och skapa helheter, skapa sammanhang, organisera och kategorisera den information som kommer från sekreteraren.  Både sekreteraren och bibliotekarien arbetar på ett omedvetet plan.
  3. Chefen är medveten med nivå.


Jag kommer här att utifrån Nåkkves föreläsning sammanfatta vanliga problem med olika hjärnfunktioner:

Problem med ”Sekreteraren”

  • Många elever går in med för hög aktivitetsgrad. De ska fungera som elever, men går in som föreläsare istället för lyssnare. Andra går in med en för låg aktivitetsgrad.
  • Många har svårt att sålla bort, de tar in för mycket och blir snabbt trötta.
  • När eleverna blir trötta så höjer de aktivitetsgraden, de behöver röra på sig, prata, blir otåliga för att inte somna.
  • Lättare att fokusera i sådant vi tycker är roligt och är vana vid – då stimuleras hjärnan att producera mer dopamin samtidigt som det går åt mindre dopamin. En elev kan alltså koncentrera sig i flera timmar när han eller hon spelar ett datorspel, samtidigt som han eller hon inte kan koncentrera sig mer än korta stunder i sitt skolarbete.
  • Två knep att ökar produktionen av dopamin: fysisk rörelse (stå upp och röra sig, stressboll) och positiv förstärkning (uppmärksamma det som går bra, få fram ett leende genom att man har en penna mellan tänderna).
Lästips: Den lärande hjärnan av Torkel Klingberg


Arbetsminne: att memorera information här och nu och agera på informationen här och nu. De som har uppmärksamhetssvårigheter har stora problem med arbetsminnet.

Inhibitionssvårighet: de har svårt att vänta med att agera och har svårt att vänta på reaktioner. Man vill få respons direkt. Detta kan avhjälpas med mer dopamin.

Vid hög stress är sekreterarfunktionen  den första som slås ut.

Problem med ”Bibliotekarien”

  • Dessa personer tillhör ofta autism-spektret. De har begränsad förmåga till socialt samspel, kommunikationsförmåga och föreställningsförmåga (fantasi).
  • Autistiskt syndrom har en generell språkförsening och 80 % av dem som har autistiskt syndrom har ett IQ under 70.
  • Asperger hade inte IQ under 70. Då kallades man autistisk. Asperger har inte någon generell språkförsening. De kan ha stora svårigheter med pragmatiska och semantiska språkförmågor. De kan inte anpassa sig efter sammanhang, plats, vem man pratar med om vad. De kan ha svårt för metaforer, abstrakta ord och begrepp. De har svårt att tolka andras kroppsspråk, tolka ögonkontakt, gäspningar, ansiktsuttryck och att vända sig bort, gäspa eller titta på klockan. De har ingen tydlig kognitiv försening utan de följer normal utveckling men har specifikt problem med kommunikation, socialt samspel och föreställningsförmåga.
  • Nu pratar man inte längre om aspergers syndrom utan om autismspektrumtillstånd (AST) med eller utan kognitivt funktionshinder.
  • Personer inom autism-spektret har problem med konkret visuell föreställningsförmåga (det man kan se med ögat, ”vad är detta?”) och abstrakt föreställningsförmåga (mentaliseringsförmåga, det man kan se med tanken, ”vad gör man med en penna?”). Abstrakt föreställningsförmåga är förmågan att fylla i tomrummen och att kunna se med tanken vad ditt öga inte kan se.

  • Dessa elever har svårt att planera och organisera (se möjligheter) och skapa en reservplanering (flexibilitet) och de har svårt att göra central samordning och se helheter. Problemet är ofta att vi tror att vi pratar om samma sak, men de har svårt att se vilka detaljer som är mest relevanta för helheten. Många med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) har svårt att avgöra vilka detaljer som är viktiga och drar ”fel” slutsats utifrån ”fel” detaljer.
  • De har svårt att förstå sina egna tankar och känslor, föreställa sig och förstå andras tankar och avsikter. Vi kan försöka hjälpa dem att skapa inre bilder
Lästips: Rätt till att leka, en mycket bra bok om autism.

Leken är en bra arena för att träna på föreställningsförmåga.

Problem med ”Chefen”

  • Ju högre IQ en person har, det vill säga ju smartare personen är, desto lättare att vara ”chef”.
  • Chefen står för aktivt tänkande, planerande, utvärderande, logik, beslutsfattande, förståelse, analys och organisation.

  • Chefen kan inte fatta bättre beslut än de beslutsunderlag som kommer från sekreteraren och bibliotekarien. Chefen måste jobba extra hårt när sekreteraren och bibliotekarien brister. De gör väldigt lite på automatik och blir därmed väldigt trötta. Man pratar ofta om dagsformen, om vad elever klarar när de är i bra form eller inte. Tala hellre om chefsformen, vissa dagar har de nedsatta ”chefsförmågor”.

Slutsats

Intellektuella funktionshinder innebär att chefen har stora svårigheter. Vilka krav och förväntningar kan man ställa på en elev som har problem på alla nivåerna. Vi kanske måste bli vikarierande sekreterare, bibliotekarie och chefer till våra elever?

torsdag 8 maj 2014

Bra att vi talar öppet om asperger och lär oss dra nytta av våra olikheter

I detta korta klipp från TV4:s Nyhetsmorgon 23 jan 2014 får du möta Jill Söderlund, en ung kvinna som fått diagnosen asperger redan som 10-åring. Hon berättar om sitt liv, vad det betydde för henne att bli diagnostiserad och vilken nytta hon haft av den hjälp hon fick:

 

Hennes slutkläm är att det är bra att vi lär oss mer om asperger - på så vis kan fler människor få hjälp tidigare. Hon påpekar också att man (särskilt om man får bra hjälp) kan klara av att utveckla nya styrkor i det att man är annorlunda. Det känns som om hon kan ge hopp och vara en bra förebild både för oss som jobbar med elever med asperger och med de som själva har fått diagnosen.

Det blir allt fler vuxna som får olika former av diagnoser, ofta i samband med att deras barn utreds. I detta korta klipp från Expressen TV kan du lära dig mer om Maria Paronen-Eidenert och hennes man och son som alla har någon form av autismspektrumtillstånd (AST) - hur deras liv ser ut och några vanliga fördomar kring denna funktionsnedsättning:


Här kan läsa mer om Marias och hennes familjs erfarenheter och om olika metoder att diagnostisera asperger:  http://www.expressen.se/nyheter/maria-led---under-hela-sin-uppvaxt/ 

lördag 3 maj 2014

Matematiklyftet - ett lyft för såväl elever som lärare

Deep down inside we all love math T-shirtDet har pratats mycket om elevernas försämrade kunskaper i matematik och Skolverket verkar ha insett att problemet inte löses så enkelt som att man bara kan ge eleverna fler undervisningstimmar i ämnet. Staten har med andra ord börjat försöka komma på olika sätt att även höja kvaliteten på undervisningen. (Det är väl lika bra att jag erkänner att jag tror mig veta att det inte bara är matematikundervisningen som skulle kunna ha nytta av ett litet "lyft", utan att jag tror att vi är väldigt många olika typer av lärare som vill och behöver få vara med på den här typen av satsningar.)

Matematiklyftet är en landsomfattande fortbildningssatsning baserad på kollegialt lärande. Metoden är inspirerad av den japanska fortbildningsmetoden lesson studies. Tanken är att lärare ska utveckla sin undervisning tillsammans och att de ska arbeta in en rutin av att lära av och med varandra.

Skolverket stöttar de enskilda skolorna och kommunerna genom att man skapat ett utbildningsmaterial för matematiklärare och genom att man har gjort det möjligt att söka ekonomiskt stöd till fortbildningssatsningen.

I dag satsar allt fler skolor allt mer tid och kraft på lärar-
fortbildningar bestående av att lärare under expertstöd lär, 
stöttar och utvecklas tillsammans. Här syns t ex en bild på
lärportalen 
för Matematiklyftet.

Matematiklyftets arbetsmetod består av fyra steg:

1) Inspiration utifrån: de deltagande lärarna förbereder sig individuellt genom att läsa texter, se på filmer, fundera över diskussionsfrågor och ta till sig tips på olika sätt att undervisa matematik. Allt material kommer de åt via Skolverkets webbplats för matematiklyftet och stödmaterialet utgår från läroplanerna och kurs- och ämnesplanerna i matematik. Det tar dessutom upp aktuell och relevant forskning och analyser av de svenska resultaten i de senaste nationella och internationella jämförelserna.
2) Gemensam bearbetning och planering: handledarna träffar de deltagande lärarna och man diskuterar Skolverkets förslag på arbetsuppgifter och metoder och lägger upp en gemensam lektionsplanering.
3) Genomförande: de enskilda lärarna går ut i sina klassrum och testar det som man planerat gemensamt, de dokumenterar arbetet och reflekterar över hur det gått.
4) Gemensam utvärdering och lärdom: handledarna träffar åter de deltagande lärarna och man beskriver vad man gjort och hur det gått, man funderar över varför det blev som det blev, vilka svårigheter man mött, vad som fungerat bra och hur man ska kunna förbättra sin undervisning ytterligare.

Eleven i centrum

Vad som jag tycker är väldigt bra med matematiklyftet är att man utgår från mycket konkreta aktiviteter i klassrummen och man drar lärdom av hur det går. Fokus är på eleverna: man planerar utifrån hur man som lärare tror att ens elever bäst kan lära sig aktuella fakta och färdigheter, man testar och man diskuterar och utvärderar elevernas reaktioner och resultat.

Tack vare det statliga bidraget på har många kommuner bestämt sig för att satsa på Matematiklyftet. Så här skriver Skolverket på sin webbplats:

"Skolverket har beviljat statsbidrag till 286 huvudmän och utbildningsanordnare för att delta i Matematiklyftet under läsåret 2014/15. Sammantaget kommer bidrag att ges för 779 matematikhandledare och 14 308 matematiklärare."

Det är alltså många skolor och lärare som deltar. I DN kunde man dock den 28 april 2014 läsa att flera småkommuner inte ansåg sig ha råd att söka bidraget. Detta kan bli ett problem för våra barn och ungdomar, som riskerar att inte få samma möjligheter i hela landet:  "Små orter har inte råd att söka bidragen"  http://www.dn.se/nyheter/sverige/sma-orter-har-inte-rad-att-soka-bidragen/

Marika Björk Carlberg och Olof Gummesson
Marika Björk Carlberg och Olof Gummesson, två av 
Simrishamns kommuns handledare i matematiklyftet, tar en 
titt på matematikverkstaden på Piratenskolan i Kivik.

I Simrishamns kommun deltar i år de flesta av kommunens grundskolelärare som har behörighet att undervisa i matematik och man har utbildat 4 handledare. Det är precis så många lärare och handledare som elevunderlaget gör möjligt att söka statsbidrag för. Det är väldigt bra tycker jag.

Det är dessutom redan bestämt att man nästa läsår satsar på gymnasiet. Då ska 14 av kommunens gymnasielärare gå utbildningen.

Simrishamns kommuns skolledare deltar också. Det är bra, eftersom mängder av forskningsrapporter kring skolutveckling visar att skolledare måste vara engagerade, involverade och aktiva för att fortbildningsinsatser ska ge bestående resultat.

Något som förvånar mig mycket är att det inte går att söka statsbidrag för förskola och förskoleklass. Så här står det nämligen på Skolverkets hemsida:

Statsbidrag

Huvudmännen kan söka statsbidrag för att delta i Matematiklyftet. Förskolan, förskoleklassen och fritidshemmet omfattas inte av bidraget. Det sista läsåret med bidrag är 2015/16. Ansökan kan göras från hösten 2014.
Det låter inte helt genomtänkt. Kommer Skolverket att ge kommuner den möjligheten längre fram? Jag menar: forskning visar ju att det är viktigt att elever tidigt får avancerade utmaningar och börjar utveckla sitt matematiska tänkande. Ett matematiklyft även för förskolorna vore därmed ett steg i rätt riktning.

Behöver man argument för en sådan satsning kan man till exempel läsa på Webbplatsen MindShift om att barn som redan i förskolan utmanats i matematiskt tänkande gör mycket bättre ifrån sig i matematik under sina fortsatta skolår, oavsett vilka initiala kunskaper och färdigheter de hade. Mer om detta här "Are we underestrimating the math powers of our youngest students?":
http://blogs.kqed.org/mindshift/2014/04/are-we-underestimating-the-math-powers-of-our-youngest-students/ och här kan man läsa mer om den forskning som artikeln är baserad på "Academic Content, Student Learning, and the Persistence of Preschool Effects":  http://aer.sagepub.com/content/early/2013/11/25/0002831213513634.abstract

I en annan artikel står att läsa om hur viktigt det är att prata matematik med barnen redan då de är unga "Why It’s Important to Talk Math With Kids":  http://blogs.kqed.org/mindshift/2012/03/why-its-important-to-talk-math-with-kids/ Visst kan man även som förälder göra en viktig insats.

Tips: För den som kan tänka sig att utan statsbidrag lyfta förskolematematiken finns det massor av bra material på Skolverkets hemsida "Förskolans matematik":  https://matematiklyftet.skolverket.se/matematik/faces/training/forskola/newlink7915?_adf.ctrl-state=13et0zjqg3_85&_afrLoop=1383923780789000

Här presenterar Skolverket sin satsning Matematiklyftet:




Vill du veta mer?

Här kan du läsa mer om hur Matematiklyftet är upplagt:
Här kan du hitta materialet för Matematiklyftet:
Här kan du se sju inspirationsfilmer av Skolverket om hur man kan jobba med olika typer av matematiska problem (sammanlagt 26 min):



torsdag 1 maj 2014

Adhd - ett handikapp som kan bli en tillgång

Här berättar "Kakan" om hur hon fick diagnosen adhd och vilka svårigheter och möjligheter hennes funktionsnedsättning har lett till:



Hon slutar filmklippet med att säga: "Jag gillar min adhd. Den är bra. Den är fräck."

Med rätt stöd och hjälp hoppas och tror jag att fler elever med adhd ska lära sig att trivas med sig själva och kunna dra fördelar av sitt något annorlunda sätt att fungera.

På webbplatsen Jag har ADHD kan du se fler filmer på samma tema. Mycket intressant, mycket inspirerande och mycket hoppfullt! I denna lite längre film kan du se en sammanfattning av deras film-material.

Jag tycker det är fint att så många röster hörs. Det blir tydligt att det är många som har adhd och att deras handikapp kan vara en tillgång. Tips: 20 minuter in i filmen handlar det om "det bästa med adhd":



I mitt förra blogginlägg handlade det om hur man kan upptäcka elever som har adhd och tips på hur man kan stötta dessa elever:  http://cwasteson.blogspot.se/2014/04/hur-du-kanner-igen-elever-med-adhd-och.html

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...