tisdag 20 januari 2015

Autismen som frigörare

Om att vi vågar bejaka våra olikheter kan vi ge oss själva utrymme att tänka nytt och att växa och överraska vår omgivning. I denna TED-video berättar Rosie King att hennes autism gjort att hon är fri från omvärldens förväntningar och hon uppmuntrar oss alla att våga gå utanför ramarna och släppa loss vår fantasi:




http://www.ted.com/talks/rosie_king_how_autism_freed_me_to_be_myself


Här kommer en översättning av hennes tal (hämtad från TED-talks hemsida):

Jag har inte sagt detta till många, men i mitt huvud har jag tusentals hemliga världar i gång samtidigt. Jag är också autistisk.
Folk tenderar att tro att autism är väldigt specifikt och följer en särskild checklista, men sanningen är att det är stor variation mellan oss. Min lillebror, till exempel, är gravt autistisk. Han är ickeverbal, han kan inte prata alls. Medan jag älskar att prata. 
Folk associerar ofta autism med att man gillar matte och vetenskap och inget annat, men jag känner så många autister som älskar att vara kreativa. Men det där är en stereotyp, och stereotyper är ofta, om inte alltid, felaktiga. Det är till exempel många som tänker på autism och omedelbart tänker "Rain Man". Det är en vanlig bild, att alla autistiska personer är som Dustin Hoffman, och det är inte sant. 
Men det gäller ju inte bara för autistiska personer. Jag har sett det för HBTQ-personer, för kvinnor, för färgade. Folk är så rädda för mångfald att de försöker få allt att passa in i ett litet fack med väldigt specifika etiketter. Det här hände faktiskt mig på riktigt: Jag googlade "autistiska personer är..." och då får man upp förslag på vad man kan tänkas skriva. Jag googlade "autistiska personer är..." och toppresultatet var "demoner." Det är det första folk tänker på när de tänker på autism. De vet. 
En av sakerna jag kan göra för att jag är autistisk - det är en förmåga snarare än ett handikapp - är att jag har en väldigt livlig fantasi. Låt mig förklara det lite för er. Det är som att jag är i två världar nästan jämt. Den verkliga världen, som vi alla delar, och utöver det så har jag världen i mitt huvud. Och världen i mitt huvud är ofta så mycket verkligare än den verkliga världen. Det är enkelt för mig att låta sinnet löpa för jag försöker inte passa in i ett trångt fack. Det är det bästa med att vara autistisk. Man känner inte behovet av det. Man hittar det man vill göra, man hittar ett sätt att göra det, och man sätter igång. Om jag försökte passa in i ett fack, skulle jag inte vara här eller ha uppnått hälften av vad jag gjort nu. 
Men det finns problem. Det finns problem med att vara autistisk, och det finns problem med att ha för mycket fantasi. Skolan i allmänhet är ett problem, men att även behöva förklara för lärare dagligen att deras lektioner är ofattbart tråkiga och att du i hemlighet flyr till en värld i ditt huvud, där du inte är på någon lektion, det förvärrar problemet. Det är också så att när fantasin fångar mig, får min kropp ett eget liv. När något väldigt spännande händer i min inre värld, måste jag springa. Jag måste gunga framåt och bakåt, ibland måste jag skrika. Det ger mig så mycket energi och jag måste ha ett utlopp för all den energin. Jag har gjort det där ända sedan jag var liten, sedan jag var en liten flicka, och mina föräldrar tyckte det var gulligt, så de sa inget, men när jag började skolan, höll de inte med om att det var gulligt. Det kan vara saker som att folk inte vill vara vän med tjejen som börjar skrika på mattelektionen. Det här händer oftast inte nuförtiden, men det händer också att folk inte vill vara vän med den autistiska tjejen. 
Det kan vara så att folk inte vill umgås med någon som inte kan eller vill passa in i det normala facket. Men det är okej för mig, för det sållar agnarna från vetet, och låter mig se vilka människor som är äkta och sanna och då kan jag välja dessa som vänner.
Men om man tänker på saken, vad är normalt? Vad betyder det? Tänk dig att det var den finaste komplimangen du nånsin fick. "Wow, du är verkligen normal." Men komplimanger är, "Du är enastående." eller "Du går utanför ramarna." Det är "Du är otrolig." 
Så om det är dessa saker folk vill vara, varför strävar så många efter att vara normala? Varför trycker folk ner sin fantastiska individuella lyskraft i en form? Folk är så rädda för mångfald att de försöker tvinga alla andra, även de som inte vill eller kan, att vara normala. Det finns läger för HBTQ-personer eller autistiska personer, för att försöka göra dem "normala", och det är fruktansvärt att man gör så i vår tid.
Allt som allt skulle jag inte byta ut min autism och fantasi mot något i världen. Tack vare att jag är autistisk, har jag gjort dokumentärer för BBC, jag är mitt uppe i att skriva en bok, jag gör det här - det är fantastiskt - och en av de bästa sakerna jag uppnått, som jag tycker mig ha uppnått, är att jag har hittat sätt att kommunicera med min lillebror och lillasyster, de är som sagt ickeverbala, de kan inte prata. Folk avfärdar ofta den som är ickeverbal, men det är fånigt, för min bror och syster är de bästa syskon någon kan ha. De är helt enkelt bäst, och jag älskar dem och bryr mig om dem mer än något annat. 
Jag ska lämna er med en fråga: Om vi inte kan komma in i någons huvud, oavsett om de är autistiska eller inte,varför inte, istället för att straffa allt som avviker från normalt, hylla det unika och jubla varje gång någon släpper loss sin fantasi?

lördag 10 januari 2015

En klassrumsövning som start på det nya året

Här kommer en liten övning som jag tycker är aktuell och som får med lite matte och hälsa och lite samhällskunskap och svenska. Kanske kan fler än jag ha nytta av den? I så fall: var så goda!

Hur går det med era nyårslöften?

Den här tiden på året är det många som ger sig själva och andra nyårslöften som de senare får svårt att hålla. Varför är det så svårt att hålla dem? Jo, för annars skulle de inte vara något att tala om. Vad har du avgett för löften?

Många bestämmer sig för att de ska leva en nyttigare och bättre liv, att de ska vara snällare, mer givmilda och omtänksamma, tänka mer på miljön och på djur och medmänniskor. Många tänker att de måste ta bättre hand om sig själva så att de inte blir sjuka och en del börjar redan nu oroa sig över om de ska kunna komma i någon bikini, baddräkt eller badbyxa till sommaren.

Ett sätt att börja ett hälsosammare liv är att minska på sockret. I dag tänkte jag därför att vi skulle ta reda på vad socker är, varför man inte bör få i sig för mycket socker och hur mycket socker det finns i det som vi ofta äter och dricker.

Vad är problemet?

Lite fakta

På NE.se beskrivs hur man gör socker och där kan du se två filmer som handlar om socker:
  • Varför är det inte bra att äta för mycket socker och vad är för mycket socker?
  • Vad är farligast: socker eller fett?
Hur mycket socker finns det i vår mat och våra drycker?
Kolla in det här t ex:
Att räkna mängden sockerbitar kan göra det lättare att förstå hur mycket eller lite socker det finns i vår mat och dryck. Du kan själv räkna ut hur mycket socker det finns i det som du äter och dricker genom att läsa innehållsförteckningen.

Ett exempel:
På innehållsförteckningen till apelsinjuicen som jag har hemma står det att 100 ml (det är detsamma som en dl) juice innehåller 9,5 gram sockerarter. Ett glas för mig är ungefär 1,5 dl. Det innebär att jag får i mig 9,5 x 1,5= 13.25 gram socker för varje glas juice som jag dricker. Hur mycket juice brukar du dricka? Hur många gram socker blir det tillsammans?

En sockerbit innehåller ca 3.5 gram socker.

Hur många sockerbitar blir det av ett glas apelsinjuice?
I mitt fall är det 13,25 gram/3,5 = nästan 4 sockerbitar. Vad blir det för dig?

Här kommer några bilder från vår räkne- och vägningsövning med elevernas exempel:
  • två burkar med coca cola är 0.33 l x 2 = 0.66 l = 660 ml
  • i 100 ml coca cola är det 10.6 gram socker
  • vill jag veta hur många 100 ml det finns i 660 ml så tar jag 660/100 = 6.6
  • vill jag veta hur mycket socker det är i två burkar tar jag 6,6 x 10,6 vilket blir ca 70 gram socker
Om du klickar på bilden kan du komma vidare till ytterligare bilder på onyttiga drycker.



Ex på källkritik

På Internet publiceras väldigt många inlägg och artiklar om socker och fett och hälsa. En del bagatelliserar problemen andra uppförstorar dem. De som skriver vill ofta väcka uppmärksamhet och få många läsare. Det är svårt att veta vem eller vilka man ska lita på. Hur tänker du när du vill vara källkritisk?

Så här skriver t ex Dan Sukker om hur socker påverkar vår hälsa:  http://www.dansukker.se/se/om-socker/om-socker-och-halsa.aspx
  • Vem är avsändaren?
  • När är det skrivet? (Är det fortfarande aktuellt eller kan det ha ändrats sedan det skrevs?)
  • Var är det publicerat? (Är det en seriös tidning, tidskrift eller webbplats eller har de publicerat det själva?)
  • Vad kan han eller hon ha för syfte med sitt inlägg? Kan han eller hon vinna något på att vara positiv eller negativ till det som beskrivs?
  • Vilka källor har han eller hon använt? Är de objektiva (neutrala, vill bara ta reda på hur det ligger till) eller har de något att vinna på att vinkla sina inlägg (vara positiva eller negativa till det som de beskriver)?

Andra jämförelser

Det kan också vara intressant att jämföra hur mycket energi det finns i olika sorters mat:
Och hur mycket och vilken mat 35 olika familjer  i 26 olika länder äter på en vecka:

måndag 5 januari 2015

Betyg och bedömning i särskolan, del 1

På särskolan i Simrishamn pratar vi just nu extra mycket om bedömning. Bland annat har vi sett och diskuterat filmen “Betyg och bedömning” del 1 med Wern Palmius och Lennart Rådbrink, producerad av Specialpedagogiska skolmyndigheten:


http://www.spsm.se/moviepopup.aspx?url=https://vimeo.com/93641025

Wern Palmius och Lennart Rådbrink börjar föreläsningen med att påpeka att skolan och vi som arbetar med eleverna har ett ansvar för att skapa förutsättningar för eleverna att lära sig det som står i kraven. Om inte eleven tros kunna uppnå målen med de förutsättningar som finns, bör de bli befriade.

Undervisningen, stödåtgärderna och bedömningen ska anpassas efter elevens förutsättningar. Precis som det finns olika sätt att lära sig nya saker, finns det också olika sätt att bedöma vad de kan. En intressant och provocerande fråga som ställdes i filmen var:
“Är problemet att eleven inte klarar lärarens uppgifter eller är det verkligen så att eleven inte på något vis skulle kunna visa att han eller hon klarar kunskapskraven?”
I slutet av filmen berättar föreläsarna om en elev som klarat få betyg i syslöjd trots att hon varken kan tala eller använda händerna eller fötterna.

Fler frågor att diskutera är:
  • Hur tolkar vi kursplanerna? 
  • Hur undervisar vi? 
  • Hur anpassar vi? 
  • Förstår vi fullt ut elevens funktionsnedsättning? 
Wern Palmius och Lennart Rådbrink tipsar om att man kan utgå från “barnens bästa” genom att alltid göra analyser utifrån barnkonventionen.

"Vi ska se barnet som en lärande person - en resurs i skolan."

När vi bedömer har vi en tendens att fokusera på barnets brister - vad det inte klarar. Wern Palmius och Lennart Rådbrink föreslår att vi ska fråga eleverna vad de tycker fungerar och känns bra. Då är det lättare att vända på resonemanget och fokusera på vad eleverna klarar.

"Vår målsättning ska vara att inge hopp och självförtroende."

När vi gör en pedagogisk utredning handlar det om en kartläggning och en analys. Har eleven en chans att nå kunskapskraven med hjälp av den undervisning som eleven får? Det är vår skyldighet att undanröja de hinder som har med funktionsnedsättningen att göra.
Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...