Charlotta Wastesons bollplank

Nätverksträff för lärare och skolledare på Väsby Nya Gymnasium

2012-01-28T11:35:00.001+01:00

I torsdags åkte jag och Kalle Westinson från Österlengymnasiet hela vägen till Upplands Väsby Nya Gymnasium för att få inspiration och lära känna kollegor som liksom vi vill utveckla skolan och undervisningen. Vi hade en otrolig tur. Vi kom tidigt för att hinna se oss omkring och ta en bit mat före eftermiddagens digra program och i matsalen på Messingen (så heter det alldeles nybyggda huset som skolan är inrymt i) råkade vi sätta oss bredvid en betydelsefull person med passerkort som efter lunchen mycket generöst tog sig tid att visa oss runt i huset och berätta om tankarna kring bygget.

Nätverksträffen inleddes med att Lars Lingman, som är rektor på Viktor Rydbergs samskola åk 7-9 och arbetar med Learnit24 hälsade oss, totalt ca 3o lärare och skolledare, välkomna och talade kring vad som krävs för framgång i skolutvecklingsarbetet:

skolledarengagemang,
gemensam pedagogiskvision som är lite utopisk,
att man sätter pedagogiken och inte tekniken i centrum,
kollegial samverkan,
imitation av lyckade exempel,
kultur av utvärderande av det som man försöker åstadkomma och
elevengagemang.

Lingman gav oss också en idé om hur den närmsta framtiden kan komma att se ut utifrån The Horizon report k-12 edition:

om 1-2 år blir mobiler ochmolntjänster viktiga inom skolans värld,
om 3-4 år "open content" (t ex Lektion.se) ochdataspelsbaserat lärande (att försöka knycka de där tricken som motiverar, engagerar och håller kvar ungdomarna i spelen när man planerar sin undervisning) och
om 5-6 års tid tros vi ha "personalizedlearning environments" (där varje elev har sin egen personliga och anpassade studiemiljö) och "learning analytics" (som innebär att man matar in och bearbetar data kringvarje elev och sätter dem i samband med olika faktorer, för att på så vis kunna se vilka elever som harökad risk att misslyckas och kunna sätta in resurser i god tid).

Vi fick dessutom se några kul och intressanta visualiseringar av stora informationsmängder. Jag sprider tipsen vidare för flera av dessa kan användas i undervisningen.

Ibland finns det så mycket information att mängden gör det svårt att få överblick. Då kan en bild göra sambanden mer tydliga.

Här kommer alltså några tips från Lingman:

Vilka länder som har störst problem med sin ekonomi: http://pcuret.com/the_eurozone_bubble/

En annan visade hur musiken sprids och utvecklas: www.thomson.co.uk/blog/wp-content/uploads/infographic/interactive-music-map/index.html

Flygtrafiken över USA producerad av AaronKoblin: http://www.youtube.com/watch?v=ystkKXzt9Wk

DN:s visualisering av partiernas väljarsympatier: www.dn.se/nyheter/politik/geografin-fargar-sveriges-politiska-landskap

Internettrafik i Egypten i samband med revolutionen, källa: Arbor Networks, grafik: Andreas Rolfer: (Jag hittade den tillsammans med en intressant artikel om hur den egyptiska regimen försökte stoppa revolutionen genom att hindra internettrafiken http://www.dn.se/nyheter/varlden/blackout-i-egypten--en-berattelse-om-nataktivism)

Här hittade jag fler tips på visualiseringar av stora datamängder: http://www.webdesignerdepot.com/2009/06/50-great-examples-of-data-visualization/

Avslutningsvis påpekade Lingman att det finns massor av bra verktyg på Internet, men att såväl vi som våra elever, behöver emellanåt påminnas om att ...

Om du utnyttjar en tjänst du inte betalar för, så är du intekunden utan varan.

I nästa inlägg kommer jag att referera vad skolans rektor, Birgitta Trolin, berättade om Väsbys nya Gymnasium.

Utbildningsväsendet går spännande tider till mötes med hjälp av Webb 2.0

2012-01-27T07:30:00.000+01:00

Elizabeth Wellburn och B.J. Eib skriver i en artikel "Imagining Multi-Roles in Web 2.0 Distance Education" i Veletianos bok Emerging Technologies (2010) att sociala medier har skapat nya förutsättningar för människor att lätt komma i kontakt med varandra. Detta kan och bör vi utnyttja inom skolans värld.

Elever kan över nätet lätt ha samtal med varandra och med sin lärare. De kan också ta kontakt med forskare och andra experter. Dessutom kan de försöka få igång en dialog med allmänheten/sina läsare.

"Web 2.0 technologies serve to easily and democratically connect people who may have previously had little or no opportunity to connect with each other, and this can occur regardless of the level of expertise of the participants. Such connections, based on interest and passion, foster new roles for learning, teaching, knowledge creation and knowledge consumption, supporting the social learning described by Brown and Adler (2008), who observe that “we participate, therefore we are” (p. 18) and describe projects such as the Faulkes Telescope project, which allows distant learners to “access scarce high-level tools” and “collaborate with working scientists” (p. 24).

As distance educators we can take on multiple roles through Web 2.0. Our learners, and the general public, can also take on multiple roles. Perhaps Web 2.0 and whatever comes next will enable us to reinvent our learning environments so that they are dynamically constructed with our learners and can include the greater public to become engaging and collaborative places of ongoing formal and informal personalized learning. We have exciting and fulfilling times ahead if we can adjust and participate." (Veletsianos 2010, s 56)

Hur gör du och hur gör dina elever?

Vi kan hjälpas åt att vaska fram guldkornen i den stora teknikfloden

2012-01-26T07:30:00.000+01:00

Terry Anderson skriver i "Theories for Learning with Emerging Technologies" (kap 2 i Veletsianos bok Emerging Technologies) att han velat ta fram en teoretisk grund att stå på för att hjälpa lärare att välja lämpliga verktyg bland de framväxande teknologierna:

"the mere fact that a technology is popular for personal or business use provides little evidence that it will be useful in educational contexts. In addition, I was worried (and still am) that the adoption of any new technology, in traditional contexts, is hard work, often disruptive, and will likely have unanticipated consequences. Thus, I was searching for theoretical constructs to guide interventions." (2010, s 24)

Jag håller med och tycker att det är en bra ansats att försöka teoretisera kring hur vi lär oss med hjälp av teknik. Det är verkligen inte så att teknik som är populär utanför skolan behöver göra skolarbetet lättare eller bättre och det tar mycket tid för varje lärare att upptäcka, undersöka och utveckla nya metoder för att kunna utnyttja den rika floran av nya program och verktyg.

Allt nytt som glimmar är inte guld, men om vi tänker igenom vad det är som är kärnan i vår undervisning, vad det är vi verkligen vill träna och därmed vilka funktioner hos verktygen vi verkligen är ute efter, då tror jag vi har kommit en bra bit på vägen och då tror jag att vi lättare kan vaska fram guldkornen i den stora teknikfloden.

Äsch, det var nog lite fånigt bildspråk där, men vad jag vill komma fram till är att kan vi hjälpas åt att hitta välfungerande verktyg och metoder och försöka förstå vad det är som gör dem bra, så har vi mycket att vinna.

Gammalt och nytt går hand i hand

2012-01-24T12:00:00.000+01:00

Vi bör förhålla oss öppna till att ett samhälle med nya förutsättningar och nya krav också kan behöva utveckla nya former för utbildning. Samtidigt så ändras inte allt från grunden. Även om tekniken tillhandahåller nya verktyg och möjligheter är människor fortfarande människor. Därför har man självklart nytta av tidigare forskning kring bland annat lärande, undervisning, psykologi, sociologi och neurologi.

"We should remain open to the idea that existing ways of teaching and designing learning environments may not serve the twenty-first century purposes of education. Note that I am not arguing that students are “wired” differently due to technological exposure or that we should abandon sound pedagogical principles. On the contrary, what we do know about learning, teaching, and education from such diverse fields as psychology, instructional design, sociology, and neuroscience, is important in our quest to understand and utilize emerging technologies." Veletianos, Emerging Technologies in Distance Education, 2010, s 17f)

Det handlar inte om antingen eller, gammalt eller nytt, utan om både och!

En definition av begreppet "emerging technologies"

2012-01-23T07:55:00.000+01:00

I första delen av Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) resonerar Veletsianos kring hur man skulle kunna göra en definition av vad som menas med "emerging technologies":

"emerging technologies are technologies that have not yet been widely adopted and that are expected to influence a variety of educational organizations within a time span of one to five years." (2010, s 9-11)

Veletsiano betonar att det handlar om teknik som man tror (men inte vet) kommer att spela en viktig roll i utbildningen inom en snar framtid (1-5 år).

Efter många diskussioner och citat från kollegor summerar han så här:

"I define emerging technologies as tools, concepts, innovations, and advancements utilized in diverse educational settings (including distance, face-to-face, and hybrid forms of education) to serve varied education-related purposes (e.g., instructional, social, and organizational goals). Emerging technologies (ET) can be defined and understood in the context of the following five characteristics:
1. Emerging technologies may or may not be new technologies.

2. Emerging technologies are evolving organisms that exist in a state of “coming into being”.

3. Emerging technologies go through hype cycles.

4. Emerging technologies satisfy two “not yet” criteria: (a) Emerging technologies are not yet fully understood (b) Emerging technologies are not yet fully researched or researched in a mature way.

5. Emerging technologies are potentially disruptive but their potential is mostly unfulfilled." (2010, s 12ff)

Jag tycker att det är bra att Veletsiano påpekar att tenkniken inte måste vara ny. Det är ju lätt att man stirrar sig blind på nyheter och glömmer bort att redan väletablerade tekniker kan användas på nya sätt.

Klicka gärna på bilden, så får du se den i större format! Den visar en tankekarta över hur olika forskare och användare ser på begreppet "emerging technologies":

Jag gillade särskilt punkten till vänster i bilden: "Solutions waiting for problems". Jag tror det ligger mycket i det. Det finns många tekniska verktyg redan, men hur ska vi bäst utnyttja dem?

Under ytan är det mycket som förändrats med hjälp av tekniken

2012-01-21T09:08:00.000+01:00

I Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) skriver Veletsianos bland annat att tekniken har revolutionerat samhället i stort, men inte haft så stor påverkan på skolans värld:

"Technological innovation and advancements have brought about massive societal change. In comparison, technology’s impact on education, teaching, and learning has been rather limited (Bull, Knezek, Roblyer, Schrum, & Thompson, 2005). While expectations have run high about instructional radio, television, personal computers, computer-based instruction, the Internet, Web 2.0, e-learning, m-learning, the latest technological innovation of our times, and the impact of these tools and technologies, results have often been disappointing (see Cuban, 2001): “showcase” learning environments, disengaged students, and technology-enhanced instruction that merely replicates face-to-face teaching seem to be the norm and the standard to which we have become accustomed, rather than the exception." (2010, s 3)

Jag tycker att det är en intressant synpunkt. Bara för att vi har mer teknik till vårt förfogande i skolan, behöver det inte påverka våra arbetssätt eller vårt innehåll särskilt mycket. Inte heller behöver eleven automatiskt bli motiverad, bara för att han eller hon får chansen att skriva sin uppsats på datorn istället för med penna och papper. Tekniken i sig löser inte alla skolans problem. Detta kan kännas nedslående.

Samtidigt vill jag påpeka att datorn har förändrat vårt arbete från grunden på ett sätt som vi kanske inte alltid tänker på. En viktig anledning till detta är att vi har fått nya verktyg för att skriva och publicera våra texter. Och eftersom vårt samhälle blivit allt mer textfokuserat, spelar detta en stor roll inte bara för våra studier och vår underhållning utan för våra liv i stort.

Det finns många och stora skillnader mellan att skriva sina texter i ett ordbehandlingsprogram på en dator och att skriva på skrivmaskin eller för hand. Du kan lättare komma igång med skrivandet på en dator, eftersom du vet att du lätt kan ändra, stryka och flytta runt i texten allt eftersom du jobbar med den. Det gör att du kan skriva spontant och flödigt och utan att grubbla så mycket över om det är bra eller dåligt och rätt eller fel. Skriv av hjärtans lust! Så fort som du kommer på förbättringar eller saker som behöver korrigeras kan du åtgärda problemet.

Eftersom det är så enkelt att göra ändringar i efterhand, lönar det sig att få och ge respons på varandras texter. Med några enkla, men ibland radikala grepp kan ofta texter förbättras väsentligt. Ett mittparti i en text kan till exempel kännas väldigt välformulerat och intressant och enkelt flyttas fram som en inledning till texten. På det här viset kan skrivprocessen få mycket större utrymme i skolans undervisning. Både lärare och kurskamrater kan lättare följa och stödja eleven i hela den process som leder fram till en slutprodukt.

Å ena sidan kan man alltså tycka att det inte är roligare att skriva skolarbeten bara för att man har hjälp av en dator: man måste ju lik förbannat hitta på vad man ska skriva och försöka formulera sig begripligt.

Å andra sidan kan är det lättare att bearbeta texter - att göra egna genomläsningar och förbättringar och att dra nytta av kurskamraters och lärares respons på texten - vilket kanske ofta leder till att jobbet blir större (usch, eller?) men resultatet desto bättre. Uppsatserna blir mer genomarbetade, lättlästa och intressanta och den som skriver uppsatsen blir mer medveten om språket, ämnet och olika sätt att uttrycka sig på.

Dessutom kan Internet innebära att elevernas texter, dem som eleverna tvingats slösa blod, svett och tårar på, nu kan nå en större publik. Texterna kan publiceras öppet på till exempel bloggar, wikis eller dagstidningars webbilagor och kanske kan då ansträngningarna kännas mer motiverade? Kanske kan då flera av eleverna till och med känna sig stolta över sina texter?

Ja, vad vill jag egentligen komma fram till med detta inlägg? Jo, att tekniken inte automatiskt gör att alla elever tycker det är kul eller ens lätt att lära, men att jag tror att om vi utnyttjar möjligheterna som tekniken ger oss, så kan eleverna lära sig mer och med högre kvalitet.

Och så vill jag tillägga att man på ytan kanske kan tycka att det inte är så mycket som ändrats: eleverna skriver ju fortfarande samma uppsatser ... Men krafsar man lite på ytan, så ser man att ordbehandlingsprogrammen och möjligheten att publicera texterna på Internet automatiskt skapar nya förutsättningar för eleverna att jobba med sina texter och att göra sina röster hörda.

Vad gäller skolornas utnyttjande av tekniken blir jag därför inte nedslagen. Tvärt om! Det händer mycket under ytan och vi har mycket att glädja oss åt!

Så enkelt och ändå så svårt

2012-01-20T18:14:00.000+01:00

I sin bok Den gudarna älskar frågar Gunnar Ohrlander läsforskare Bo Sundblad om orsakerna till varför så många elever misslyckas i skolan:

1. Allt fler elever får allt fler diagnoser och kostnaderna för de barn som behöver extra insatser leder till större undervisningsgrupper.

"Skolan är en medelklassmiljö och har du inte den bakgrunden så är risken mycket stor att du misslyckas. Men nu har skolan blivit så brutal i sin utslagning att även barn med medel- och överklassbakgrund misslyckas. Det är den sociala förklaringen till dyslexirörelsen. När skolans misslyckande börjar drabba barn till välutbildade föräldrar ser de märkligt nog inte systemproblemet utan gör om det till ett individproblem och bidrar själva till att handikappsförklara sina egna barn. Skolverkets förre chef, Ulf P Lundgren, framhöll det som ett problem. Barn till mycket resursstarka föräldrar kapar med hjälp av läkarintyg till sig en oförsvarlig andel av skolans resurser vilket leder till större klasser." (2009, s 325).

2. När man väljer arbetsformer utgår man felaktigt från att alla elever är mogna att fullt ut ta ansvar för sina studier.

"Problembaserat lärande i grundskolan är en problematisk satsning. Vi visste tidigt på universitetet att det fungerade först på trebetygsnivå. Tema och årskurslöst är andra exempel. Man har misslyckats med de arbetsformer som utgår från att eleverna har samma självdisciplin och målmedvetenhet som studenterna på universitetet har." (2009, s 326).

3. Man har satsat för mycket på årskurslösa arbetsformer.

"Läraren ska sköta tredubbel planering om det är tre årskurser. Det innebär att huvuddelen av eleverna måste sättas i självinstruerande arbetssituationer. Det är svårare att samla ihop gruppen och bedriva en gemensam undervisning. Det finns en studie i Stockholm, där man visade att årskurslösa arbetsformer inte ger sämre resultat för medelklassbarn. Men barn som kommer från hem utan studietraditioner faller handlöst." (2009, s 326)

I Simrishamns kommun åldersintegrerar man alla eleverna från innerstan (dessa barn går på Simrislundsskolan) och man har länge förordat problembaserade och tematiska studier. Likaså undanhålls en del av skolornas budget för att bekosta extra insatser för de elever med särskilt stora svårigheter. Hur ser det ut i din kommun?

Mitt intryck är att det lätt blir en ond cirkel. Stora klasser i kombination med fria arbetsformer och stor spridning i elevernas förkunskaper och förutsättningar, gör att allt fler elever förlorar fotfästet och behöver de där extra insatserna.

Det är av största vikt att vi lyckas få med oss alla våra elever.

"Man talar om 'McDonaldsyrken', men vi vet av erfarenhet att en ung människa utan tillgång till skriftspråkligheten inte ens klarar av att komma i tid. Sorry, det finns ingenstans i vårt samhälle plats för en människa som inte erövrat den här tankeförmågan. En liten andel, ja så liten som en promille, brukar media kärleksfullt nosa rätt på för att de blivit popstjärnor. Den stora majoriteten blir föremål för omskolnings- och omplaceringsåtgärder. En del försöker med Komvux. Men om de trots allt misslyckas, blir deras alternativ till att rädda sin självkänsla att bli kriminella." (2009, s 327).

Det är ett enkelt men destruktivt försvar: "Det blev inget av mig, men det var för att jag inte försökte."

Genom kompisar som arbetar som läkare har jag förstått att det också finns ungdomar som försöker rädda sin självkänsla genom att försöka få sina läkare att sjukskriva dem för diffusa smärttillstånd. Även det kan vara ett sätt att förklara sina tillkortakommanden i livet. "Det blev ingenting av mig, men det beror på att jag inte är fullt frisk."

Ja, misslyckas vi med att få med oss alla våra elever får det ödesdigra konsekvenser för såväl individerna som samhället i stort. Om vi å andra sidan lyckas finns det gott hopp för framtiden:

"Polisens arbete i Norra Botkyrka har till exempel visat att det är totalt avgörande hur grundskolan fungerat. Klart att det är svårare att få in en kille i ett kriminellt gäng om han sitter hemma och läser läxorna." (2009, s 327).

Det är säkert sant att det är så enkelt, och ändå så svårt ...

Tvåspråkighet är inte ett handikapp

2012-01-19T16:59:00.000+01:00

I Gunnar Ohrlanders bok Den gudarna älskar finns ett kapitel som handlar om läsandet och skrivandet (2009, s 308-328). Ohrlander har intervjuat läsforskare Bo Sundblad och Sundblad säger en del tänkvärda saker om tvåspråkighet.

Det som jag tyckte var särskilt tänkvärt var att Sundblad hävdar att det alltid är en fördel och aldrig ett handikapp att kunna flera språk:

"Att kunna mer än ett språk är aldrig ett handikapp, men i läroplanerna har man utnämnt det till ett handikapp. I Lgr 80 tog man upp tvåspråkighet under rubriken "barn med särskilda behov". Samtidigt finns det inte en människa i Sverige som anser det vara ett handikapp att kunna prata engelska. Vissa språk betraktas som handikappande medan andra är meriterande./.../ Vi har en rangordning. Först kommer svenskan, sedan engelskan. Franskan hävdar sig rätt väl och tyskan börjar sega sig upp liksom ryskan. Spanskan har rätt hög status. Finskan har gjort en kometförändring från att sedan medeltiden ha varit ett underklasspråk. Längst ner i botten ligger somaliskan, turkiskan osv." (2009, s 322).

Tyvärr ligger det väl något i Sundblads påstående, eller vad säger du? Olika språk har olika status. Jag tror att språken ofta bedöms utifrån den nytta vi anser att svenskar normalt har av dem, men jag tror att vi ofta glömmer att det är en otrolig fördel för ett land att ha medborgare som talar olika språk - och då menar jag även språk från länder vi normalt inte har så mycket affärskontakter med.

Undervisande lärare, kunskapskontroller och höga förväntningar på alla elever

2012-01-18T08:00:00.000+01:00

Gunnar Ohrlander har intervjuat Mats Öhlin, som fått jobbet som skolchef i Haninge efter att kommunen utsetts som Sveriges sämsta skolkommun av Lärarförbundet och den sämsta kommunen för barn av Barnens rätt i samhället (BRIS). Ohrlander vill ta reda på vad Öhlin har gjort för att vända situationen med för stora klasser, många obehöriga lärare, uppgivenhet, sorg, missnöjda lärare och föräldrar och allt sämre studieresultat (Ohrlander, Den gudarna älskar, 2009, s 259-273).

Jag håller med om att det är intressant att ta reda på vad man gjort för att förbättra skolor med så dåliga resultat. Samtidigt kan det vara vettigt att ha i bakhuvudet att i stort sett alla krafttag man tar i en sådan här situation leder till att det blir bättre.

Mats Öhlin började med att försöka ta reda på orsakerna till problemen och fann att det i första hand handlade om attityden i Haninge skolvärld. Man hade helt enkelt fel idéer om vad som är bra för eleverna:

1. Man hade försökt styra lärarna så att de blev handledare istället för undervisande lärare.

"Att läraren ska vara en kunnig person med auktoritet som leder undervisning inför en hel klass, alltså att läraren kan ha dialog med hela klassen samtidigt, så kallad katederundervisning.

Det har inte varit politiskt korrekt.

I stället skulle läraren vara handledare för elevens lärande. Bara man plockade bort alla hinder för eleverna så skulle de lära sig mer eller mindre automatiskt eftersom det finns en medfödd nyfikenhet.

I Haninge skickade man runt konsulter på skolorna som visade lärarna hur de skulle jobba som handledare och inte som lärare. Man lade till och med in det som ett lönekriterium, att vara handledare." (2009, s 263).

2. Man hade inte velat kontrollera elevernas studieresultat.

"Det hade inte varit populärt att kolla resultat. Betyg och resultatuppföljning har i svensk skola betraktats med misstro och uppfattats som ett nödvändigt ont på högstadiet och gymnasiet. I tidigare åldrar bör man absolut inte ägna sig åt sådana saker.

Varför då?

Det är synd om barnen om de får reda på hur de ligger till. Skolan har, generellt i Sverige, inte tagit ansvar för sina egna resultat, enligt Mats Öhlin. När eleven får betyg betraktas hon som antingen begåvad eller dum i huvudet. Det är elevens egenskaper som betygssätts och inte skolans.

Men elevens kunskaper är ett resultat av skolans arbete.

Det betyder, menar Mats Öhlin, att ett bra betyg för eleven är ett bra betyg för verksamheten." (2009, s 265f).

3. Det saknades rimliga krav och höga förväntningar på alla elever och inte bara på de elever som tycktes ha goda förutsättningar och en vilja att utvecklas.

"Vad som saknades var höga förväntningar. Istället hade man en inställning att 'med sådana elever kan det inte bli bättre'. Och rimliga krav fanns inte heller. Ibland visade sig kraven vara helt irrelevanta och ibland orimliga." (2009, s 267)

"Mats Öhlin poängterar vikten av engagerade vuxna. Men är inte det att slå in öppna dörrar, för vem är väl emot?

- Det som skiljer är höga förväntningar på alla elever, säger han. Och att man samtidigt har krav som är rimliga, alltså som är möjliga för eleverna att uppnå. Eller som den sovjetiske psykologen och pedagogen Lev Vygotskij hävdade: 'att man ska bedriva en undervisning som är ett huvud högre än eleven, men inte två'. /.../

Lärande är en relation mellan de som kan och de som inte kan. För att det ska ske en överföring dem emellan, så behövs kontakt.

Lärare måste vara socialt kompetenta och kunna knyta kontakter också med sådana som inte vill ha sociala kontakter, hävdar Mats Öhlin." (2009. s 266f).

Åtgärderna bestod framför allt i att man medvetet arbetade för att ändra attityden hos alla inblandade och att man hade fler och kontroller av elevernas kunskapsutveckling redan från och med årskurs ett i grundskolan. Fokus låg på kunskaper och man gjorde kontinuerliga kunskapskontroller. Resultaten av kunskapskontrollerna sågs som ett mått på hur väl skolan lyckats, och inte som ett verktyg för att sortera elever. Så här säger Robert Noord, socialdemokrat och ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Haninge kommun:

"Tar man reda på vad barnen kan så ger det en omedelbar höjning av resultaten. Skillnaden mot tidigare är att det innebär en formalisering. Nu ska resultaten dokumenteras och rapporteras vidare. Därmed kan man jämföra dem och diskutera vad som fattas. Det blir också möjligt för politikerna att se ifall barnen får de kunskaper de har rätt till." (2009, s 282f).

Första målet blev att eleverna snabbt skulle knäcka läskoden. Läsfärdigheten kontrollerades med hjälp av läsutvecklingsscheman och eftersom man redovisade resultaten öppet kunde man jämföra olika skolor och klasser med varandra. I samband med detta satte man upp gemensamma mål som först verkade svåra att nå, men så småningom nåddes med råge.

"Det nya var alltså en gemensam ambitionsnivå. Slutsatsen blev att denna ambition, tillsammans med att alla resultat redovisades öppet, innebar att lärarna hittade ett gemensamt fokus." (2009, s 270).

"Det är skolan som avgör hur det går för eleverna. Detta är viktigare än elevernas psykologiska egenskaper och sociala förutsättningar. Visst har eleverna olika saker med sig i ryggsäcken när de kommer till skolan men frågan är om skolan bara ska vara en transportsträcka för redan givna förutsättningar eller om den kan vara en faktor som bryter med det som verkar givet. Skolan ska vara en stark institution med vars hjälp man kan ändra sin situation." (2009, s 266).

Vad anser du om Mats Öhlins beskrivningar av problemen? Håller du med om hans förslag till lösningar?

Hur jobbar ni på er skola och hur jobbar ni generellt i er kommun?

Skolans främsta syfte är att lära eleverna saker de behöver kunna men inte redan kan

2012-01-17T07:30:00.000+01:00

Under en längre tid tycker jag att allt mer av skolpersonalens tid och kraft har lagts på uppfostran av eleverna. Samtidigt har allt mindre tid och kraft funnits för att eleverna ska hinna och klara av att lära sig fakta och färdigheter som de inte redan kan.

Det är kanske fånigt att ställa social kompetens mot kunskaper, men det känns som att det är hög tid att vi betonar kunskapernas värde. Pendeln har länge slagit för långt åt andra hållet, det vill säga åt den sida som betonar hur vi ska göra saker istället för vad vi gör. Vi har haft hela utbildningsprogram kring hur elever och skolpersonal ska bete sig mot varandra (till exempel SET), men i vardagen har man sett mellan fingrarna när elever pucklat på varandra och kallat sina skolkamrater och lärare för kärring, gubbjävel och bög.

Jag tror att om man istället för att lägga en timme i veckan på social träning i form av till exempel SET, jobbar målmedvetet med att alla elever ska få kunskaper och färdigheter, då når man bättre resultat även vad gäller elevernas sociala fostran. Jag tror att det är mycket svårt att utveckla social kompetens om man har man inte några kunskaper och färdigheter och vice versa, det vill säga att man nästan omedvetet och av sig självt utvecklar social kompetens i samband med att man tillkämpar sig goda kunskaper och färdigheter. Och jag tror att det är mycket nyttigt för självförtroendet och självkänslan att möta utmaningar och få kämpa för att nå goda studieresultat som man sedan kan känna sig stolt över.

Så här säger Mats Öhlin, skolchef i Haninge kommun om vad som är skolans uppdrag:

"Självklart har sociala frågor en plats i skolan eftersom en massa människor möts och arbetar på samma ställe. Men man är inte där för att man ska vara sociala mot varandra utan för att lära sig något som man inte kan. /.../ Detta kan jämföras med oss vuxna och vad som händer på våra arbetsplatser. Vi går inte till jobbet för att socialiseras. Eller för att bli trygga. Det vore ju rena mardrömmen. Vi går dit för att göra ett jobb. Helst vill vi att arbetsplatsen ska vara uthärdlig. Ännu hellre vill vi förstås ha bra kollegor omkring oss." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 269).

"Det bästa sättet att socialisera eleverna i skolan är alltså att se till att alla är med. Man löser inte sociala problem med att bearbeta sociala beteenden, utan i allmänhet löser man sociala problem i skolan med hjälp av pedagogik." (2009, s 272).

Jag håller verkligen med. Skolans främsta mål är inte att lära våra elever att umgås och att samarbeta, istället är det ett medel för att nå målet. På samma sätt är det inte skolans mål att lära eleverna att förstå sig på datorer och olika datorprogram, utan datorerna och datorprogrammen är medel för att nå målet.

Jag tror också att om vi i skolan har problem med att eleverna uppför sig illa på lektionerna, så ska vi i första hand skapa bättre förutsättningar för dem att göra rätt och göra bra. Dessa förutsättningar skapar vi i första hand genom vilket material och vilka metoder vi väljer i vår undervisning.

Vad är då målet? Jag anser att det är att eleverna ska få allmänbildning och goda färdigheter i att läsa, skriva, räkna och, sist men inte minst, goda kunskaper i källkritik. Vad tycker du?

En biljett till framtiden

2012-01-16T16:38:00.000+01:00

"Kan inte" är inte en defekt. Det är en biljett till framtiden.

Detta tänkvärda citat står att läsa i Den gudarna älskar (2009) av Gunnar Ohlander och tillskrivs den Vygotskij-inspirerade psykologen Leif Strandberg.

Ser man på lärandeprocessen på detta positiva sätt har vi alla en spännande resa att se fram emot.

Vad är en personlig lärmiljö (PLE) och vad ska vi ha den till?

2012-01-15T08:00:00.000+01:00

Så här definierar Alastair Creelman vid Linnéuniversitetet skillnaden mellanPersonliga Lärmiljöer (PLE) och Lärplattformar (LMS):

”De viktigaste skillnaderna mellanPLE och LMS/VLE är:
LMS utgår från läraren/lärosätet
PLEutgår från studenten

LMS ger läraren möjlighet att styra och administrera sina kurser och studenternas lärande
PLE gerstudenterna möjlighet att styra sitt eget lärande

LMS hanterar kommunikation inom bestämda grupper
PLE gerstudenterna möjlighet att visa sitt arbete för alla och skapa flexibla nätverk

LMS kräver inloggning
PLE äröppna

LMS är stora omfattande system, lätta att administrera men sårbara vid fel
PLE byggerpå många små system, svåra att administrera men mindre sårbar

LMS bygger in alla verktyg i en lösning (som en schwiezisk armékniv)
PLE ären verktygslåda med många olika verktyg som man väljer och kombinerar själv

LMS är en tillfällig lösning bara för den korta perioden man är student vid ett visst universitet. När kursen är slut åker du ut.
PLE handlarmer om livslångt lärande och kan ständigt uppdateras”

Läs mer här: http://plesurvey.pbworks.com/w/page/4818467/FrontPage

Varför skulle du vilja ha en personlig lärmiljö?

Detta svarar Allan J Cann på i följande film:

Personal Learning Environments

View another webinar from Alan Cann

Jag håller med om att den personliga lärmiljön är bra förlärandet och underlättar mycket av vårt arbete i skolan, men jag behöver ocksåverkligen hjälp av ett välfungerande verktyg för de ständigt ökande kraven påadministration, dokumentation och kontinuerliga individuella samtal med eleverom deras studieprestationer och tips på hur de kan förbättra sina resultat.

Vilka krav bör man ställa på en personlig lärplattform?

2012-01-14T07:30:00.000+01:00

För att få lite nya idéer om vad en personlig lärplattform bör erbjuda för möjligheter har jag tittat på vad andra har för åsikter i frågan. Ett intressant inlägg kring detta skrevs redan 2008 av Graham Attwell: http://www.pontydysgu.org/2008/06/what-do-you-want-your-ple-to-be-able-to-do/.

Här har jag listat några idéer efter att ha fått inspiration av Attwell:

1. Goda sökfunktioner

En personlig lärplattform ska göra det möjligt att lätt söka i många olika typer av material. Jag använder framför allt Google (ibland med hjälp av avancerat sök), eniro (för att hitta personer och företag) och den egna datorns sökfunktion ”Sök bland program och filer”.

Vilka verktyg använder du?

2. Samla in aktuellt material

Den personliga plattformen ska kunna samla in material och information som man just nu behöver. På så vis kan man, trots att materialet kommer från flera olika typer av källor, hitta det på ett och samma ställe. Jag tänker att till detta kan man använda rss och till exempel Google Reader eller motsvarande verktyg.

Vad använder du?

3. Möjlighet att redigera eller kommentera

För att miljön ska bli personlig bör du kunna flytta om, göra anteckningar och understrykningar i den.

Vilka verktyg kan man göra detta i?

4. Möjlighet till reflektion och analys

Du behöver också ha utrymme för analys och en möjlighet att dela med dig av dina reflektioner och analyser och ta del av andras. Detta tycker jag att bloggar fungerar utmärkt för, men även wikis och Google dokuments funkar väl?

Vad använder du?

5. Lagring

Du ska kunna lagra och komma åt det material du behöver. Bloggar, wikis och google dokuments funkar för detta. Dropbox är en annan möjlighet.

Var lagrar du ditt material?

6. Visa upp, dela med sig och att ge respons

Du ska på ett enkelt sätt kunna visa upp material som du producerat, dela med dig av ditt arbete och kunna ta emot kommentarer på det från kollegor och andra intresserade. Det måste alltså finnas en ”Dela”-funktion och en kommentars-/diskussions-funktion. Detta funkar bra på såväl Google dokuments, bloggar och wikis.
Vilka verktyg använder du?

7. Kombinera flera olika typer av medier

Det är viktigt att man i verktyget kan varva text, bild, ljud och film. Ja, det går att göra i bland annat bloggar, wikis och google dokuments. (Börjar ramsan kännas igen vid det här laget?)

Vilket verktyg föredrar du för detta ändamål?

8. Lätt att samarbeta

Samarbete fungerar i dag bra i många webbverktyg. Själv har jag mest erfarenhet av att samarbeta i bloggar och wikis, men jag tycker också att det fungerar bra i Google dokuments.

Vad använder du?

9. Det ska vara lätt att bygga och underhålla nätverk

Jag gör det bland annat genom att följa olika rss-flöden som jag lagt i min bloggs widget-fält. Jag tar också hjälp av twitter och facebook.

Hur gör du?

10. Tillgänglighet

Materialet ska vara tillgängligt från alla datorer vid alla tidpunkter. Detta är en öm tå, eftersom mycket material och verktyg ligger på Internet. Så länge nätverken fungerar är det jättesmidigt att kunna nå allt material från vilken dator som helst, men om nätverken strejkar har vi plötsligt ingenting …Läskigt!

Hur gör du?

Här kan du se ett bildspel av Attwell om personliga lärmiljöer:

Personal Learning Environments: The future of education?

View another webinar from GrahamAttwell

Skapa din personliga lärplattform

2012-01-13T08:00:00.000+01:00

Funderar även du över hur du på ett smart och effektivt sätt ska skapa din personliga lärplattform? Då kan du få lite konkreta tips här: http://edtechpost.wikispaces.com/PLE+Diagrams

och här:http://plesurvey.pbworks.com/w/page/4888586/Exempel%20p%C3%A5%20PLE

Jag har gjort flera lärplattformar med hjälp av bloggar, men nu är jag sugen på att se om jag kan hitta verktyg som passar mina behov ännu bättre eller som kan komplettera bloggarna.

Kanske kan symbaloo (http://www.symbaloo.com/) vara ett sådant? Det verkar i alla fall vara väldigt populärt i sådana här sammanhang.

Se till exempel här: http://youtu.be/YEls3tq5wIY

och dessa två som är skapade av lärare som går samma kurs som jag vid Umeå Universitet (PLE-ht11):

http://peellee.wordpress.com/2011/12/14/guidad-tur-genom-mitt-ple/

http://ingasblogg.edublogs.org/2011/10/02/personlig-larmiljo-min-variant/

En annan kollega på kursen jag går tipsar om möjligheten att göra en PLE i verktyget Xmind (som är ett verktyg för tankekartor). I denna film kan du se hur hon har gjort:
http://screencast.com/t/oJO42MRS1Bu

Hur gör du och hur gör dina elever?

Formellt, icke-formellt och informellt lärande

2012-01-12T07:30:00.000+01:00

Via Kerstin Namuthsblogg peelle fick jag ett tips på en EU-skrift jag villläsa. Den handlar om det livslånga lärandet och Namuth citerar vad det står somdefinitioner för formellt, icke-formellt och informellt lärande. Så här stårdet:

Formelltlärande

ägerrum vid inrättningar för allmän och yrkesinriktad utbildning och ledertill erkända utbildningsbevis och kvalifikationer.

Icke-formellt

lärandeäger rum vid sidan av de gängse systemen för allmän och yrkesinriktadutbildning och leder inte nödvändigtvis till formaliseradeutbildningsbevis. Icke-formellt lärande kan tillhandahållas påarbetsplatsen eller genom organisationer och grupper i det civilasamhället (till exempel ungdomsorganisationer, fackföreningaroch politiska partier). Det kan också ges via organisationer ellertjänster som inrättats för att komplettera formella system (till exempelkurser i konst, musik eller idrott eller privatundervisning för attförbereda examina).

Informelltlärande

ären naturlig del av vardagslivet. I motsats till formellt ochickeformellt lärande är informellt lärande inte nödvändigtvis avsiktligtlärande och därför erkänns det ofta inte ens av individerna själva somnågot som bidrar till deras kunskaper och färdigheter.

Jag kan tycka att distinktionerna känns lite onödiga. Allt hängerju ihop. Men kanske kan uppdelningen göra oss mer medvetna? Skriver du mycketdagbok tänker du kanske inte på att du utvecklar ditt skrivande när du gör det... Spelar du datorspel tänker du kanske inte på att du tränar din spatialaförmåga samtidigt (jo, det gör du nog, för datorspelande personer har ofta enhel uppsjö argument att försvara sig med). ;-)

I skriften finns även en bilaga som innehåller "Exempel pågoda idéer inom livslångt lärande". Det låter väl spännande?! Där nämnsbland annat ett svenskt exempel, nämligen det så kallade kunskapslyftet.

En trygg skolmiljö skapas tillsammans med eleverna

2012-01-11T07:59:00.000+01:00

Det är i genomsnitt två skolbränder per dag om man räknar med även de bränder som skolpersonalen själva släcker, berättar Susanne Weigl, informationsansvarig på Brandskyddsföreningen, för Gunnar Ohrlander (Den gudarna älskar, 2009, s 245). Kostnaderna för detta beräknas av Brandskyddsföreningen till ca 500 miljoner kronor per år, men siffran är enligt Weigl i underkant, för man har inte räknat alla kostnader. En del av kostnaderna står nämligen skolorna för själva och kommer därför inte med i statistiken. Man tror också att en del friskolor väljer att inte rapportera problemen för att inte få negativ publicitet. Istället finns det beräkningar som pekar på den dubbla kostnaden, det vill säga en miljard kronor per år.

Många av dessa kostnader beror på att skolans egna elever har anlagt bränder och det känns som ett enormt resursslöseri. Vad är det då som gör att elever förstör för sig själva?

Enligt Ulf Mårtensson, säkerhetsansvarig för skolorna i Karlstads kommun,

"har våldstendenser funnits ganska länge när man till sist blir varse problemen. Och de har också tolererats ganska länge." (2009, s 248)

Jag tror också att den allmänna attityden på skolan spelar en viktig roll. Ser man till exempel mellan fingrarna vad gäller mobbning, skadegörelse, sen ankomst och skolk? Vad händer när en elev under en lektion kallar sin lärare för "kärring" eller "gubbdjävul" eller sin klasskamrat för "hora" eller "bög"? Visst måste vi vara positiva och utgå från att eleverna är goda och vill väl, men vi måste också sätta gränser så att de inte tillåts trakassera oss eller varandra. Inte bara för offrens skull, utan också för förövarnas. Detta är ytterst en ledningsfråga.

Lösningen är enligt Ulf Mårtensson och Gunnar Dahl, som även han arbetar med säkerheten på skolorna i Karlstads kommun, inte att man sätter upp övervakningskameror. Istället handlar det om att "återerövra den informella kontrollen":

"När urbaniseringen tog fart växte städerna till närmast oöverblickbara folkhav. De gamla byarnas informella och sociala kontroll ersattes av polis, väktare, larm och kameror, alltså formell kontroll. Men nu är det nödvändigt att återerövra den informella kontrollen." (s 250)

Detta kan låta självklart, men hur ska vi kunna återskapa den sociala kontrollen när det i vissa fall har gått så långt att skolpersonalen är rädd för skolans elever? Kanske måste vi bli bättre på att ta hjälp av socialen och polisen? Och försöka sätta gränserna tidigare? Innan det hinner gå så långt.

Jag frågade min 13-årige son vad det kan tänkas bero på att elever tänder eld på eller och slår isönder saker på sina skolor och han sa att det beror på att de vill verka coola. Det låter ju absurt. Varför skulle någon tycka att det är coolt att någon vågar förstöra för en? Jo, det är för att de är dumma, lika dumma som de som förstör. Men är barn dummare i dag? Nej, det beror på att de inte uppfostras ordentligt. När de är små och dumma tycker man att de är för små för att få skäll och när de blir större har det redan hunnit bli för sent. Vad anser ni om den tesen?

För att komma åt de akuta problemen menar Mårtensson och Dahl att man behöver engagera såväl lärare som elever. Genom att systematiskt ta reda på vilka områden på skolan som känns otrygga och där det uppstår problem, kan man lättare förebygga brott. Det gäller att bygga upp ett förtroende och att ta vara på den kraft som finns i att nästan alla elever egentligen vill ha en fin skolmiljö.

Några bilder från Jan Håkanssons föreläsning om Hatties metastudie

2012-01-09T21:48:00.001+01:00

Jan Håkansson (tredje från vänster)

tillsammans med lärare och

skolledare från Simrishamn.

Här kommer bilder från Jan Håkanssons sammanfattande föreläsning om bland annat Hatties metastudie Visable Learning och den forskningsöversikt som Håkansson arbetar med just nu, d v s CARL-projektet:

Här kan du läsa mer om föreläsningen: http://cwasteson.blogspot.com/2012/01/det-nya-skolarets-uppstart.html

Det nya skolårets uppstart

2012-01-09T07:34:00.000+01:00

På det nya årets första arbetsdag bjuds vi i Simrishamns skolor på följande aktivitet:

"Som en god karamell inför vårens arbete får vi möta JanHåkansson från Linné Universitetet i Växjö som bl.a. fördjupat sig i JohnHatties gigantiska metastudie presenterad i boken ”Visible Learning”.

Jan Håkanssons mer modesta men också mer lättillgängligasammanfattning ”Synligt lärande” presenterar en översikt om vad som påverkarelevers studieresultat.

För den som vill spendera en timme under jullovet med attfå en första inblick i texten kan ladda ner och ta del av sammanfattningen här: http://pedagogstockholmblogg.se/larandebedomning/tag/jan-hakansson/ "

Visst låter det som en bra uppstart! Kanske till och med så här bra?!

Den här barometern används i samband med Hatties forskning
för att åskådliggöra hur stor effekt olika åtgärder kan få.

PS. Efter att ha läst materialet (se länkarna ovan) på bloggen Lärande bedömning blev jag både mycket nyfiken och lite oroad.

Nyfiken blir jag för att Jan Håkanssons sammanfattning är så komprimerad att den inte ger konkreta exempel på effektiva undervisningsmetoder utan bara lite generell vägledning. Jag vill så klart veta mer och hoppas att den här utbildningsdagen ska ge mig det.

Oroad blir jag över hur de slutsatser som Håkansson har hämtat från Hatties studie "Visable Learning" kan komma att användas. Man får tänka på att Håkansson sammanfattat det som han anser är det viktigaste i det som Hattie i sin tur sammanfattat och sammanställt när han jämfört redan befintlig skolforskning. Det är alltså rimligt att anta att en hel del viktiga fakta, kunskaper och reservationer fallit bort på vägen.

Studien är mycket intressant därför att Hattie har baserat den på ett stort antal undersökningar och för att han försöker ta ett helhetsgrepp. På så vis kan tendenser, som finns men som kanske är mindre tydliga i de enskilda studierna, sammantaget visa sig vara signifikativa. Samtidigt är det som sagt viktigt att förhålla sig lite sunt skeptisk till hans slutsatser. Plockar man lösryckta citat ur studien, utan att läsa Hatties diskussioner kring dem, kan de dessutom bli direkt missvisande.

Jag reagerade särskilt på två slutsatser och funderar över hur de kan användas om man tar dem ur sitt sammanhang:

klasstorleken respektive lärarnas ämneskunskaper spelar endast en liten roll för elevernas studieresultat.

Visst låter det som en möjlighet för de kommuner som känner att de vill spara pengar (vilka vill väl inte det?)? Det gör mig lite nervös ...

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har redan tagit fram ett diskussionsmaterial som är tänkt att användas av såväl skolorna själva som deras huvudmän. I diskussionsmaterialet skriver SKL bland annat en inledande sammanfattning av vilka skolfaktorer som påverkar elevernas lärande mest respektive minst. Texten är kortfattad, men man missar självklart inte tillfället att poängtera att klasstorleken är en faktor som inte påverkar elevernas resultat ...

"De starkaste effekterna från skolan relateras till kännetecken inom skolor, såsom klimatet i klassrummet, influenser från kamrater eller frånvaron av störande elever i klassrummet. Andra betydelsefulla effekter inkluderar anpassning av läro- och kursplaner för att blir mer ändamålsenligt utmanande, och att skolan har rektorer som ser sig själva som ledare för undervisningen i styrningen av skolan. Påverkanseffekter som ligger nära noll är exempelvis integrering, begåvningsgruppering, klasstorlek, åldersblandade/åldershomogena klasser, sommarkurser och friskolor. Bland de mer negativa återfinns sommarlov, att gå om en årskurs samt byte av skola."

Därefter följer bland annat fyra diskussionsfrågor riktade till huvudmannen:

1. Spontana synpunkter om kapitlet ”Skolan”? Känns Hatties slutsatser riktiga utifrån era erfarenheter?
2. Mycket tid ägnas vanligtvis åt att diskutera skolstrukturella frågor; skolstorlek, klasstorlek och finansiering – vilka är bland de minst inflytelserika faktorerna när det gäller elevers studieprestationer. Varför tror ni att det är det så? Är det så även hos er? Om ja, behöver detta ändras och i så fall hur?
3. Hur kan de positiva effekterna som Hattie identifierat förstärkas?
4. Har ni genomfört några konkreta insatser? Vad är erfarenheterna av dessa?

Detta hade kanske kunnat vara ok om det funnits med en braklapp i sammanhanget. Men påståendet är plockat från sitt sammanhang. Även om också Håkanssons sammanfattning (som diskussionsmaterialet är baserat på) är mycket kortfattad, så är det i alla fall lite mer nyanserat där:

"Enorma mängder forskning har, enligt Hattie, producerats kring frågan om klasstorlekens (0.20) betydelse för elevers inlärning. Hatties slutsats är att minskning av klasstorleken möjligen kan leda till högre arbetsrelaterade effekter för lärare och elever, vilka sedan möjligen kan (eller inte) leda till effekter på studieprestationer för eleverna. En annan slutsats är att en ökning av klasstorleken inte är att rekommendera." (s 24)

Säkert kan inte klasstorlek ensamt påverka elevernas lärande så mycket, men stora undervisningsgrupper omöjliggör mycket av det som Hattie hävdar ger stora effekter på elevernas lärande. Jag skulle ha önskat att detta hade poängterats tydligare.

Vad gäller betydelsen av att lärarna har goda ämneskunskaper, nämns detta inte i SKL:s diskussionsmaterial. De gör alltså inte någon affär av att lärarens ämneskunskaper inte är viktiga, men de betonar inte heller vikten av dem. Så här skriver de om lärarnas möjligheter att påverka elevernas resultat:

"Huvudbudskapet handlar här om attde bästa lärarna utöver en passion för att se utmaningar i sina ämnen, skaparförtroendefulla relationer till eleverna, har höga förväntningar, hjälpereleverna att använda varierade strategier eller processer för att lära sigämnet i fråga. Dessa lärare är även villiga att förklaraundervisningsmaterialet och engagera sig i elevernas lärprocesser."

Och så här sammanfattar Håkansson resultaten från Hatties studie:

"Inte heller lärares ämneskunskaper (0.09) som enskild påverkansfaktor tycks spela någon större roll när det gäller påverkan på elevernas studieresultat. Enligt Hattie är de generella effekterna av lärares ämneskunskaper som isolerad företeelse försumbara. En förklaring kan vara att lärare i allmänhet har acceptabla ämneskunskaper och därför visar sig mindre varians när ämneskunskaper sätts i samband med elevers prestationer. Hattie menar att variansen framträder när lärares ämneskunskaper kombineras med andra förmågor hos läraren som är knutna till undervisningssituationen (exempelvis tydlighet och förmågan att skapa förtroendefulla relationer till eleverna, enligt ovan)." (s 30)

"Hattie menar dock att de lärare som har goda ämneskunskaper, förstår ämnesinnehållet bättre och att de på ett bättre sätt kan anpassa elevernas progression av yt- och djuplärande i fråga om detta innehåll." (s 31)

Jag håller med Hattie. En lärares goda ämneskunskaper i sig inte behöver leda till kunniga elever. Men läraren behöver goda ämneskunskaper för att kunna ge eleverna det som Hattie hävdar ger stora effekter på elevernas lärande.

SKL:s diskussionsmaterial (som är en sammanfattning baserad på Håkanssons sammanfattning av Hatties studie som i sin tur är baserad på sammanfattningar av andra forskares studier) och Håkanssons sammanfattning verkar få ett stort genomslag inom svenskt skolväsende. Därför har Håkansson och SKL ett stort ansvar i hur de formulerar sina sammanfattningar, så att de inte riskerar att missbrukas och därmed försämra skolsituationen.

PS II. Glöm inte bort att läsa den avslutande intervjuerna med Hattie (s 53-55) resp Jan Håkansson (s 55-56).

Yrkesutbildningar kontra högskoleförberedande

2012-01-08T09:37:00.002+01:00

Målet var att alla skulle bli akademiker

Den nya gymnasiereformen leder till att det blir svårare för elever att ångra sig om de vill byta från ett yrkesförberedande program till ett högskoleberedande.

"Orsaken till förslaget är att yrkesprogrammen har försummats och att rådande system egentligen bygger på att "klassbyte" och högskola är det enda som räknas. Det har funnits ett förakt för icke akademiska yrken och inom socialdemokratin har man skämts om barnen inte bytt klass och blivit akademiker." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 124f).

"Skolpolitikerna talade uteslutande om att arbetarbarnen måste få chansen att lämna sin klass. Det verkade som alla socialdemokrater ville att deras barn skulle bli akademiker. /.../ Om en elektrikerson ville bli elektriker så var det ett misslyckande." (Ohrlander, 2009, s 238).

Här tycker jag att man ringar in attityden väldigt väl. Målet hade blivit att alla skulle bli akademiker och resultatet blev att vi, både elever och lärare, spelade med i en fars när vi låtsades att alla elever, både de som gick på praktiska och de som gick på teoretiska program, hade samma intressen och behov.

I kapitel 20 i Den gudarna älskar beskriver Gunnar Ohrlander LO:s syn på skolan och utbildning och han har intervjuat Irene Wennemo, som är chef för LO:s arbetslivsenhet och talesman i skolfrågor. Wennemo berättar om den allmänna attityden:

"Ta till exempel byggnadssnickare. De använder nog mer matte i sina jobb än många andra, avancerad matte. Man borde ju vara stolt över de här kunskaperna. Det är verkligen ett kvalificerat jobb, men då börjar det pratas om att utbildningen ska vara högskoleförberedande. Man ska läsa teori, inte för att byggnadssnickare är ett kvalificerat jobb som kräver matte, utan för chansen att få bli akademiker." (Ohrlander, 2009, s 238).

Konsekvensen blev ett orättvist system som svek såväl lärare som elever

Eleverna läste kärnämneskurser som man påstod i grunden innehöll samma stoff, ställde samma krav och bedömdes efter samma måttstock. I själva verket har vi ofta placerat ribban lägre på de praktiska programmen och därmed har resultaten varit svåra (omöjliga?) att jämföra. Inte heller har kursinnehållet i till exempel kärnämneskursen "Svenska B" svarat mot de intressen och behov som den genomsnittlige fordonseleven känner att han eller hon har. Detta har lett till att läraren kommit i en lojalitetskonflikt: skulle han eller hon vara lojal mot systemet och följa kursplanen eller skulle han eller hon anpassa sig efter elevernas förväntningar och behov?

Lösningen skulle vara att man integrerade karaktärsämnena i alla kärnämnen

Per-Åke Olsson, gymnasiechef i Haninge söder om Stockholm, berättar för Gunnar Ohrlander att han djupt beklagar att man tar bort stora delar av teorin för yrkesprogrammen:

"Det rimmar inte med framtidens stigande kompetenskrav. /.../ Vem vill ha hem en elektriker som inte vet något om volt, ampere och spänning? Och vem vill bli vårdad av någon som inte byggt teorier och mentala modeller för vad behandlingen leder till?

Felsökningen på en modern bil är otroligt avancerad. Det handlar om att ha lärt sig skapa begreppsliga system, bilder av hur saker och ting fungerar. Det kan skilja lite i abstraktionsnivå, men det är ingen fundamental skillnad." (2009, s 292)

Lösningen är inte att plocka bort teorin utan att integrera karaktärsämnena i undervisningen.

"I fordonstvåan säger de inte att de ska ha matte. De har fordonsräkning. De använder matten i fordonen." (2009, s 293)

Visst låter det bra, men i mina ämnen svenska och historia är det inte så enkelt (antagligen är det inte så enkelt i matematiken heller). Vi har ju ett eget stoff vi ska hinna med också. Eleverna ska lära sig litteraturhistoria och språkhistoria och träna sig i att skriva olika typer av texter och hålla olika typer av muntliga framträdanden. Min erfarenhet är att lektionerna inte automatiskt blir kul och intressanta för eleverna bara för att romanfigurerna också gillar bilar eller mat eller för att eleverna får lov att skriva debattartiklar där de får argumentera för eller emot elbilar eller skriva utredande texter om betydelsen av att man inte bryter kylkedjan under förvaringen av maten. Och även om vi kan lägga in moment i historieundervisningen som handlar om elevernas framtida yrkens historia och utveckling, så måste de ändå läsa lite om bland annat feodalismen, franska revolutionen och demokratins utveckling.

Wennmo hävdar att

"Det saknades drivkrafter att satsa på bra yrkesutbildning när gymnasiet reformerades på nittiotalet. Och det fanns över huvud taget ingen planering.

Den nya gymnasieskolan innebar decentralisering och stor frihet. Kommunerna blev ointresserade av de program som gav etablering på arbetsmarknaden och faktiskt fungerade. De var för dyra. Istället skapade de billiga gymnasieskolor som lockade många studenter.

Kommunerna tyckte inte att arbetsmarknaden var deras sak. Arbetsmarknaden var ju inte kommunal utan regional. Att det inte finns några fordonsmekaniker i Stockholmsregionen är liksom inte Tyresös problem, säger Irene Wennemo. Det viktiga för Tyresö är att de har sökande till sin gymnasieskola.

Samtidigt kom friskoleetableringen.

Det gällde att locka många ungdomar till spännande och billiga kurser, olika varianter på samhällsprogrammet, till exempel samhälle med fotbollsinriktning, och estetiska program. Fordonsprogrammet fick någon annan kommun sköta, tyckte de flesta.

Det fanns förstås de som hade bra yrkesgymnasier, men den allmänna trenden var att alla kommuner ville starta sin egen skola och satsa på de stora, billiga programmen." (2009, s 237)

Frågan är om det är bättre i dag? Är det rimligt att tro att kommunerna och de privata aktörerna på skolmarknaden kommer att ta ett samhällsansvar?

Även yrkeselever behöver goda kunskaper i kärnämnena

Även om man inte ska bli akademiker behöver man ha allmänbildning, ett välfungerande språk och kunna räkna:

"Enligt kritikerna har utredarna en ålderdomlig föreställning om vilka krav som ställs i det moderna yrkeslivet. Man tycks tro att dagens arbetare är sysselsatta med att gräva diken och att de "tänker med händerna", som en av Alliansens partiledare uttryckte saken.

Den tekniska utvecklingen gör dessutom att man kanske måste byta yrke flera gånger i livet och det finns en oro för att arbetskraften /.../ låses in i ett fack. En EU-rapport, Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa, visar att yrkeslinjer som inte ger högskolebehörighet tenderar att bli impopulära bland eleverna.

Rapporten konstaterar att "för att yrkesutbildningssystemen skall bli mer attraktiva är det avgörande att de inte förblir återvändsgränder, utan att deltagarna sedan kan gå vidare till eftergymnasial utbildning" (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 125).

Jag tror inte att vi hjälper våra yrkeselever genom att vi halverar deras undervisning i svenska. När jag själv gick på gymnasiet läste jag svenska motsvarade ca 300 poäng. Mina elever (som alla skulle bli förberedda för högskolan) har läst 200 poäng svenska. Nu kommer många av mina kommande elever, det vill säga alla de som inte i dagsläget planerar att studera vidare, att bara få läsa 100 poäng svenska. Är detta verkligen rätt väg att gå?

Betygen fungerar som ett stöd

Vad gäller betygens vara eller icke-vara i grundskolan är Wennemo övertygad. Betygen gynnar såväl de elever som har lätt och de som har det svårt i skolan och betygen spelar en särskilt viktig roll för de barn som kommer från arbetarklassen:

"De som är duktiga och kommer från arbetarmiljö behöver verkligen bekräftelse på att de är duktiga i form av betyg för att gå vidare." (2009, s 242)

och

"Har man ett barn som inte klarar kraven i till exempel svenska så måste man ha en tydlig utvärdering som både föräldrarna och barnet får reda på. Hur ska man annars kunna göra något åt saken?" (2009, s 243)

Förutom betyg, vill Wennemo betona vikten tydliga mål:

"Det är ett stort problem att man har alldeles för luddiga mål i skola. Det blir en outtalad praxis att eleverna ska ligga ungefär på en viss nivå i tvåan, men några tydliga mål har inte funnits. När det gäller nya och kanske osäkra lärare så har de inte det här med sig och det kan bli väldigt oklart. En elev kan halka efter ganska lång tid innan det upptäcks." (2009, s243)

Har målen blivit tydligare i dag och har införandet av fler centrala prov i grundskolan ökat jämlikheten i skolan? Hoppas kan man ju alltid ...

Eleverna väljer bort sina möjligheter

2012-01-07T09:01:00.014+01:00

Valfrihet ger inte alltid makt.

I det kursutformade gymnasiet får eleverna slutbetyg i varje enskild kurs. Det gör det kanske lättare för en elev att byta program och skola, men jag upplever att det skapar stress för eleven som vet att varje kort kurs leder till ett slutbetyg som eleven ska bära med sig livet ut. På så vis har eleven inte råd med formsvackor och bör helst välja bort ämnen som han eller hon tycker är jobbiga eller svåra och därmed riskerar att få sämre betyg i.

Bo Sundblad, som bland annat är upphovsman till Läsutvecklingsschemat (LUS) och sakkunnig i Leif Davidssons utredning av målen och kunskapskraven i grundskolan (SOU 2007:28 a.a.), hävdar att det kursutformade gymnasiet ledde till att

"Ju mer valfrihet man ger gymnasieelever, desto mer väljer de bort. Bakom (tanken på det kursutformade gymnasiet) ligger den romantiska tanken att ungdomar törstar efter kunskap när de börjar gymnasiet. Och att de tar varje chans att lära sig. Det är orealistiskt. De som förstår och överblickar måste hjälpa ungdomarna att välja rätt utbildning. Sedan kan man använda milda tvångsmetoder som består i krav på kurser och krav på betyg." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 123).

Tanken med valfriheten var säkert att göra skolan mer angelägen och intressant för eleverna, men många elever använde valfriheten för att försöka få så många höga betyg som möjligt med så liten ansträngning som möjligt. Det är kanske både smart på kort och lång sikt, för endast med höga betyg kan eleverna komma vidare till sina drömutbildningar, men det är inte bra för samhället och i längden håller det inte eftersom så många elever gör likadant.

Använd skolornas form för att förstärka innehållet

2012-01-06T09:49:00.000+01:00

På 70-talet började man bygga en ny typ av skolor.

"Arkitekter och myndigheter vände sig mot de gamla så kallade "skolpalatsen" som vanligen hade pampiga trappor och entréer. De sades vara auktoritära och leda till att eleverna kände sig små.

Istället satte man igång att bygga skolor som saknade tydliga entréer. Därigenom skulle människorna växa, sades det. Men resultatet blev motsatsen. Man visste inte riktigt var man befann sig eller var skolan började och slutade." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 118f).

Nog påverkar formen innehållet och vice versa. Jag tror inte att de nya skolbyggnaderna har hjälpt till att visa att kunskap ger makt och att skolan spelar en betydelsefull roll i samhället.

Hur bör framtidens skolor se ut om vi vill använda lokalerna för att understryka det vi anser är viktigt?

Istället för kunskap fokuserade man på social fostran

2012-01-05T09:16:00.001+01:00

I en intervju med Gunnar Ohrlander berättade Sixten Marklund, som var med och skapade enhets- och grundskolan, om den nya pedagogikens genomslag på 1960-talet:

"Man brukade på den tiden resonera så här, att det inte är så viktigt vad eleverna lär sig. Huvudsaken är att de är tillsammans och sitter i grupp." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 167).

Hur hade man kunnat göra istället? Jo, man hade så klart kunnat fokusera på innehållet: att det inte är så viktigt hur eleverna lär sig, utan huvudsaken är vad de lär sig att vi kontrollerar att de verkligen gör det!

På samma linje berättade historieprofessor Hans-Albin Larsson att man på 70-talet upplevde problem med att elever skolkade och stökade i klasserna. Detta ledde till att skolpolitikerna

"ville föra in pedagogik från daghem och fritidshem i skolan och trodde att det skulle lugna eleverna och skapa en bättre studiemiljö." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 117).

Var det en bra lösning eller vad borde man ha gjort istället?

Kursplanernas betydelse för jämlikheten

2012-01-04T08:21:00.005+01:00

Om kursplanerna från 1994 skriver Ohrlander i Den gudarna älskar (2009, s 115) så här:

"Förr sa man alltid att det sakliga innehållet i kursplanerna skulle fastställas centralt medan pedagogiken var fri för lärarna. Denna tankegång upprepades nästan som ett mantra. Men under nittiotalet blev det tvärtom. Lärarna tvingas jobba i lärarlag och pedagogiken blir fastlåst medan innehållet i undervisningen var upp till lärarna att själva sitta och snickra ihop eftersom kursplanerna var så allmänt hållna.
Här fanns vinster att göra. Med lärarlag och tema gör det nämligen inte så mycket om en eller två lärare inte kan ämnet, eller om någon är frånvarande. Kommunen kan spara en slant."

Vill vi ha en jämlik skola, måste

vi kunna garantera att det ställs

liknande krav och förväntningar

på alla elever.

Jag anser att dessa vagt formulerade kursplaner är en starkt bidragande faktor till varför det spelar så stor roll vilken skola och vilka lärare eleverna får. Det finns ingen likvärdighet, utan bara tur och skicklighet och det känns inte bra för jämlikheten och demokratin.

Denna åsikt förstärks av att Ohrlander berättar om Leif Davidssons utredning Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan (SOU 2007:28):

"Leif Davidsson hävdar att kursplanerna blev så allmänna att nästan vad som helst ryms inom dem. Det medför, skriver han, att eleverna saknar en gemensam medborgerlig kärna i slutet av grundskolan." (s 115f).

Hur kommer det att bli med de nya kursplanerna? Kommer det att bli ett trendbrott? Hoppas kan man ju alltid ...

Den gudarna älskar

2012-01-02T08:48:00.001+01:00

Titeln på Gunnar Ohrlanders bok Den gudarna älskar. Om konsten att överleva som lärare väckte förväntningar som inte infriades. Jag kände varken att vi lärare är älskade eller hittade några lösningar på lärarnas arbetssituation. Men det är tydligt att Ohrlander känner såväl sympati som empati med oss lärare och det värmer ett utsatt lärarhjärta. Tack för all visad förståelse för vår vardag och vår verklighet!

Enligt Ohrlander har boken fått sin titel därför att den grekiske satirikern Lukianos för två tusen år sedan ska ha skrivit att den gudarna hatar gör de till lärare. Nu tycker Ohrlander att det är hög tid att vända på begreppen. Jag tror inte att han med sin bok lyckas ändra den allmänna attityden, men hans ansats är behjärtansvärd.

Även om den övre rubriken väckte min nyfikenhet (det är ju inte var dag som lärarkåren ådrar sig kärleksförklaringar), så var det framför allt underrubriken "Om konsten att överleva som lärare" som väckte mitt läsbegär. Jag älskar mitt jobb, men jag kan också hata det ibland, därför att det är så fruktansvärt svårt och krävande att vara en riktigt bra lärare för alla sina elever. Jag längtar med andra ord efter goda råd som ska göra det lättare att överleva som lärare. Tyvärr blev jag som sagt besviken även i detta avseende. Ohrlander gav inga lösningar på problemet.

Däremot ger Ohrlander en nyanserad bild av skolan. Han är väl insatt i ämnet och när han intervjuar skolledare, lärarutbildare, forskare och politiker kryddar han deras beskrivningar och åsikter med humor och egna reflektioner och det är just Ohrlanders intressanta frågeställningar, kloka iakttagelser och träffande formuleringar som gör att boken ändå blir så synnerligen läsvärd. Dessutom är Ohrlander något så ovanligt som en journalist som betonar kunskapens betydelse och ställer sig på lärarnas och elevernas sida.

Mina närmsta inlägg kommer jag att använda till att citera tänkvärda passager ur Ohrlanders bok, men jag vill ändå passa på att rekommendera er att läsa boken i sin helhet. Det förtjänar den!

Här kommer ett första smakprov som jag tycker sammanfattar stora delar av bokens budskap:

"I en föränderlig värld måste skolan rusta eleverna för framtiden. Men det behövs också en tröghet, en förvissning om vikten av grundläggande kunskaper och färdigheter, förmågan att läsa och skriva, klara främmande språk och matte, förmågan att orientera sig i rummet (geografi) och i tiden (historia). Skolan ska vara konservativ i så motto att den står emot anspråken på trendighet och den uppfattning som säger att saker och ting förändras så fort att konkreta kunskaper blivit onödiga. Framför allt gäller det att värna språket. Den som förstår det skrivna ordet har tagit mänsklighetens största steg till förmågan att tänka - att tänka abstrakt." (2009, s 112).

Jag håller verkligen med. Vi i skolan, som tror på kunskapernas och färdigheternas värde och som ser vilka möjligheter som dessa kan öppna upp för en elev, vi måste stå upp för elevers rätt till att systematiskt få träna sig i detta. Gör vi det inte, sviker vi dem som vi jobbar för. Gör vi det, kanske såväl politiker som elever och föräldrar ibland tycker att vi är tjatiga och tråkiga, men vi ger i alla fall våra elever de möjligheter de har rätt till (men som de kanske inte alltid förstår att kräva).

Sugen på att läsa kemikurserna igen

2011-12-28T08:59:00.003+01:00

När jag stod i kopieringsrummet för någon vecka sedan hittade jag en kvarglömd kemiuppgift som gjorde mig nyfiken. Rubriken löd "Vad händer när man bakar en sockerkaka? Sönderfördelning av natriumvätekarbonat" och under bilden på den läckra kakan kunde man läsa att uppgiften bestod i att eleverna skulle ta reda på vilka ämnen som natriumvätekarbonat sönderdelas i när det hettas upp.

Läraren hade gett några förslag på vad som bildas och beskrivit vilka material eleverna skulle ha till sitt förfogande när de tog reda på svaret. Nu skulle de diskutera vilka lösningar de ansåg var mest rimliga och hur de skulle kunna undersöka om de funnit rätt svar. De skulle berätta för sin lärare hur de ville utföra experimentet och i samband med att de utförde det så skulle de skriva en labbrapport.

Visst låter det som en både rolig och nyttig uppgift! Jag gillar att de ska få lära sig vad det är som gör att kakan jäser (jag tror att man kan hitta många bra kemiuppgifter som har att göra med mathantering och matlagning), att de tränas i problemlösning och i att skriva en rapport.

På gymnasiet gick jag naturvetenskaplig linje på Österängskolan i Kristianstad och visst var kemilektionerna lite kul och intressanta även då, men inte kan jag minnas att de anknöt till människors vardag och drog nytta av elevernas nyfikenhet. Nu blev jag sugen på att läsa om kemin, särskilt om jag får gå hos någon av mina kollegor!

Ideom förgyller språket och kan bidra till ett djup åt tanken

2011-12-27T12:43:00.007+01:00

Jag tycker att det är spännande och kul med ideom, det vill säga fasta uttryck i stil med "en het potatis". Därför blev jag jätteglad när jag fann en sida på Wikipedia med detta tema: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_idiomatiska_uttryck.

Dessutom har Wikipedia en lista över svenska ordspråk och en lista över svenska liknelser: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_ordspr%C3%A5k och
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_liknelser.

Nu ska jag tipsa om de här sidorna när jag ger mina elever i uppdrag att använda sig av minst ett ideom, ett ordspråk eller en liknelse i sina tal eller debattartiklar.

Hur skapar vi läsare?

2011-12-26T09:48:00.004+01:00

Hur skapar vi läsare? Detta är kanske en av skolans allra viktigaste uppdrag.

Det finns så klart många olika typer av texter som man kan sluka, men de elever som inte blir passionerade läsare tillbringar för lite tid med läsning. Detta gör att de inte hinner bli skickliga läsare.

Vill vi alltså att våra elever ska tycka att det går lätt och snabbt att läsa och förstå det lästa, måste vi hjälpa dem att hitta läslusten. Vi måste skapa läsare!

Här kan du läsa om böcker och läsning ur ett historiskt perspektiv: http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/precis-som-pa-1800-talet-finns-i-dag.html

Den viktiga läshungern

2011-12-23T08:24:00.001+01:00

En av mina absoluta idoler är Astrid Lindgren och en av de frågor i skolan som jag brinner mest för är läsningen och läslusten. Därför har jag nyligen läst Det gränslösaste äventyret. Om böcker, läsning och att skriva för barn (2007) som består av texter av Astrid Lindgren samlade och kommenterade av Lena Törnqvist.

Många av bokens texter handlar om hur viktigt det är att barn får känna läshunger och jag börjar med att citera Lindgrens önskan å alla mödrars och fäders vägnar:

"O mäktiga feer, ge mitt barn i faddergåva inte bara hälsa, skönhet, rikedom och allt det där ni brukar komma stickande med - ge mitt barn läshunger, det ber jag om med brinnande hjärta!, Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje." (2007, s 43)

Lindgren berättar vidare om vad läsningen givit henne och hennes syskon:

"Vi levde i våra böcker, vi lekte dem, de fyllde vår tillvaro på ett sätt som ingen bok man läser som vuxen någonsin kan göra. Vi lekte sagorna, vi lekte indianböckerna, vi lekte Anne på Grönkulla varenda kväll i sågspånshögen bakom sågen, jag var Diana Barry, oj, vad det var roligt!

En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje." (2007, s 48)

Jag håller med Lindgren om att berättelser fyller ett stort behov hos oss alla och särskilt hos barn. Jag tror dessutom att den som en gång upplevt läshunger har stora förutsättningar att komma in i ett slags bokslukarålder och den som slukat böcker i stora mängder har hunnit träna upp många grundläggande färdigheter som de har nytta av i livet: att läsa så klart, att skriva (indirekt genom förebilder), att leva sig in i andra människors liv och tankar, att träna sig i empati, fantasi och kreativitet ... Ja, listan skulle kunna bli ännu längre!

Om vi kan enas om att vi vill att våra barn och ungdomar ska få uppleva läshunger - hur kan vi då hjälpas åt att skapa förutsättningar för detta? Astrid Lindgren berättar:

"för mej började det, när jag för första gången fick en egen bok och luktade mej in i den. I den stunden föddes min läshunger, och bättre gåva har jag inte fått av livet." (2007, s 68)

Tyvärr är det inte lika lätt och självklart för alla. Jag har träffat många gymnasieelever som sagt att de aldrig frivilligt läst en bok och heller aldrig njutit av att läsa. Några gånger har jag kunnat inspirera läsovana elever genom att sticka rätt böcker i händerna på dem. Plötsligt har det lossnat och de har skyndat sig för att låna mer och fler liknande böcker. Men allt för många gånger har jag misslyckats. Ungdomarnas läsande har då bara skett pliktskyldigt. Läsivern har inte vaknat.

Lindgrens bok får mig att fundera över om det här med att skapa läshunger hos våra barn och unga kanske är så fundamentalt att vi borde ha det som en mycket tydligare målsättning i skolan:

"Har du fortfarande inte upplevt läshunger när du slutar årskurs fyra får du gå om en klass!"

eller, ur ett annat perspektiv:

"Har du fått alla dina elever att känna läshunger, får du löneförhöjning!".

Tycker du också att detta är en viktig fråga? Har du några tankar kring hur vi skulle kunna få barn och ungdomar att känna läshunger?

Jämför kurserna i ett ämne med varandra

2011-12-22T07:22:00.000+01:00

Detta kan vara intressant och givande att diskutera:
Vad är utmärker respektive kurs?

Vad är till exempel centralt i följande kurser i ämnet svenska:

Sv 1:
Sv 2:
Sv 3:

Kan man se någon progression?

Jämför t ex vad som står om muntlig framställning, skriftlig framställning och litteraturvetenskap i de olika kurserna.

FFFF finns kvar

2011-12-21T12:17:00.000+01:00

Inte helt förvånande finns FFFF kvar, men nu finns dessa fyra F representerade på alla betygsnivåer:

Fakta
Förståelse
Färdighet
Förtrogenhet

Man anser att de fyra delarna förutsätter och samspelar med varandra.

Jag håller med om att man behöver kunna fakta för att förstå och kunna använda sig av sina kunskaper. Däremot måste jag inte ha förståelse för att kunna återge fakta ...

Vad tycker du?

Utvärderingstider

2011-12-20T21:01:00.008+01:00

I dag prövade jag att låta eleverna sitta i grupper och tillsammans skriva ner sånt som de tycker varit bra respektive som var mindre bra/sånt som borde förändras i kursen i svenska b, till exempel vad gäller hur hur jag lagt upp kursinnehållet och planerat arbetssätten. Därefter fick de sittandes i sina grupper gemensamt presentera för hela klassen saker som de tagit upp i sitt samtal (man behövde alltså inte säga vem som tyckte vad eller argumentera för sin åsikt). När vi gjorde det tyckte jag det kändes jättebra. Vi hade möjlighet att diskutera åsikterna direkt, jag fick en chans att förklara hur jag tänkt och ställa följdfrågor och be om tips på hur man ska lösa vissa svårigheter/problem.

De nationella proven är rättade och de flesta har fått se sina resultat och fått besked om sitt slutbetyg (men inte alla eftersom en del varit sjuka eller borta), så jag tänkte att de inte skulle behöva känna sig pressade att fjäska för mig ... Dessutom tycker jag att det är viktigt att eleverna (de går i trean på gymnasiet) ska kunna våga stå för de åsikter som de har.

En grupp sa bland annat att de tyckte att de fick lite för lite tid till att göra färdigt sina uppgifter och att mina genomgångar kunde bli så långa att de inte hann jobba så mycket på lektionerna. Det ska jag verkligen ta till mig. Jag vet att jag har en tendens att vara långrandig och vilja ge massor av tips och stöd.

Jag har helt enkelt en tendens att vara omständlig - men också (om man ska se det positivt) systematisk. Jag måste fundera mer över hur jag ska gå igenom uppgifterna. Eleverna kan ju läsa dem själva på vår kursblogg, men en del av dem verkar behöva att jag förklarar och visar ... För andra skulle det kanske passa bättre att sätta igång direkt, men då får jag ju så lite kontakt med dem, eller? Och en del elever passar alltid på att smita undan så fort som de får jobba självständigt ... Sedan tycker jag att problemet blir större därför att en del elever i den här stora klassen inte tagit vara på tiden, utan tyckt att det inte varit lönt att sätta igång att göra något, bara för att det bara varit 20-30 min kvar på lektionen. På 20-30 minuter kan man väl till exempel hinna planera sitt arbete eller skriva en disposition för en text eller ett tal?

En annan grupp tog upp att de tyckte att det varit lite jobbigt med de individuella bloggarna till en början, men att det sedan gått fint. Några invände och sa att de hade föredragit att få skicka sina inlämningar via mejl istället för att lägga upp dem på en blogg. Detta gav mig chansen att åter berätta hur bra bloggarna är för mig som lärare. Alla deras arbeten (både kvantitet och kvalitet) finns samlade och jag kan lätt få överblick över deras utveckling under kursens gång. Samtidigt sa jag att jag inser att man måste fundera över vilka metoder som är bäst på en så här kort kurs (bara 100 p). De kommer inte att använda sina bloggkunskaper mer på gymnasiet (för de flesta av dem använder inte bloggar i andra kurser som de läser) och allt för mycket kraft på kursen kan inte gå åt tekniken, men så klart kommer de att kunna ha nytta av det när de går vidare till högre studier (de går studieförberedande program).

Någon grupp tyckte att vi haft för få traditionella prov och en annan att det var perfekt att tyngdpunkten istället legat på muntliga och skriftliga redovisningar. Själv tänker jag att de har mest nytta av muntliga och skriftliga inlämningsarbeten inför framtiden, för mina uppgifter som ofta består i att läsa, referera och reflektera kring det lästa, liknar mycket de uppgifter de kan förväntas få när och om de väljer att läsa vidare.

Några elever tyckte att det var ett problem i undervisningen att många elever inte brydde sig om att bli färdiga med sina uppgifter i tid. De tyckte att det kändes orättvist att dessa elever på så vis fick mer tid för förberedelser och att det blev tjatigt med alla mina påminnelser. På lektionstid ställer eftersläntrarna dessutom ofta inaktuella frågor och vill ha hjälp med gamla uppgifter.

Jag har försökt att inte låta eftersläntrarna få påverka undervisningen så mycket, men jag känner absolut att detta är en öm tå. Är jag för mesig, eftersom det är så många som inte bryr sig om våra överenskommelser om när olika arbeten ska vara klara (vi bestämmer ju datumen gemensamt utifrån vad vi tillsammans anser är rimligt)? Andra i klassen opponerade sig. De sa att de kunde visserligen förstå att eftersläntrarna skapade problem för läraren, men ansåg att det i övrigt bara var den som kom efter som drabbades. Så enkelt tror jag tyvärr inte att det är, för jag känner att jag har svårt att få planeringen att fungera när många elever ligger efter med flera uppgifter. Dessa elever tycker nämligen att det är svårt att ta till sig nya uppgifter och de klagar över att allt känns rörigt.

Sedan kom en grupp som öste beröm över mig. Jag nickade eftertänksamt, men satt bara och väntade på det där "men"-et. Förstår ni vad jag menar? Är vi inte många som funkar så? Tyvärr. De hade lagt upp det så fint: först positiva saker som skulle göra att jag inte blev fientligt inställd och så tvekade de lite innan de sa det som inte var lika bra ... Efteråt känner jag att jag kanske skulle ha kunnat vara öppen med mina reaktioner: sagt att jag rodnar av alla snälla ord, men att jag också gruvar mig för vilken bomb de tänker släppa när de bäddar så omsorgsfullt ... För jag tänker att några elever efteråt kanske kan tänka att jag skapade där här situationen för att gå med håven, för att få slicka i mig beröm från mina elever, och det var ju inte så jag tänkt mig det. Det var ju inte det som jag var ute efter (för vem har att vinna på det?).

Jag ville att de skulle våga ta upp både sånt som de gillade och sånt som de ville tipsa mig om som kunde bli bättre, precis som vi jobbat när vi gett respons på deras arbeten under terminens gång. Och visst kom det en bomb ... Men kanske inte helt oväntad. Om jag ska vara ärlig. De tyckte inte jag varit tillräckligt tydlig med var de ligger betygsmässigt. Flera av eleverna höll med om detta, men de elever som jobbat hårdast på kursen, som lämnat in uppgifter i tid och noga bearbetat sina texter enligt min respons, sa å andra sidan att de tycker att jag varit tydlig och att de tyckte att de fått många konkreta råd kring hur de skulle kunna förbättra sig.

Detta med betygsprat tycker jag är ett svårt dilemma. Jag ger ingående respons på elevernas skriftliga och muntliga redovisningar, men jag talar sällan om vilket betyg en viss prestation ger. Däremot har vi ett utvecklingssamtal då vi talar om betyg i mitten av kursen. I mitten av den här terminen lämnade jag dessutom över information om var de ligger betygsmässigt inför utvecklingssamtalen till elevernas respektive mentorer, men denna information tycks inte ha gått vidare till eleverna och jag pratade inte med dem själv om var de låg (nu när vi alltså var 3/4 in på kursen).

Betygssamtal tar så mycket undervisningstid, men skriver jag ett betyg direkt på arbetet så är många ointresserade av att läsa själva responsen. Istället att sätta sig in i vad jag tycker att de gör bra och därför bör fortsätta med och tipsen på hur de kan bli bättre, står betyget i fokus. Denna iakttagelse stämmer dessutom med forskningen kring formativ bedömning.

När vi hade samtalet kändes det bra: ärligt och konstruktivt. Jag tycker generellt att jag kan hantera kritik (det är svårare att veta hur man ska handskas med beröm) och jag tycker att jag vågar tala öppet om mina svagheter (i alla fall en del av dem). Men efteråt, nu på kvällen ... så vacklar jag lite. Kände alla att de kunde säga vad de hade på hjärtat? Hur man än gör, så har man ändan där bak. Att utvärdera en kurs är inte så lätt!

Vid tidigare tillfällen har jag gjort utvärderingarna anonymt, men då har jag inte hunnit redovisa och/eller diskutera resultatet ordentligt med eleverna, för sedan har terminen varit slut ... Det är ju dumt tänkt, det förstår jag också, men jag har märkt att det är ett problem som upprepas ... och även i dag blev det plötsligt nödvändigt att ha utvärdering sista gången vi hade lektion ihop. Till mitt förvar kan tilläggas att jag hade en utvärdering med dem även mitt i kursen precis före sommaren. Då lämnade de in digitalt via surveymonkey och fick de vara helt anonyma, men å andra sidan hade jag ingen ordentlig uppföljning på den ... för sedan kom sommaren ....

Hur gör ni? Vad tycker ni fungerar? Jag är tacksam för råd och tips!

Julstämning på google

2011-12-20T15:24:00.001+01:00

Testa Googles julstämning med hjälp av https://www.google.com/search?btnG=1&pws=0&q=let+it+snow.
Vackert eller hur?
Och testa gärna "defrost".
Tänk om det alltid varit så enkelt!

Jämför kunskapskraven

2011-12-20T07:12:00.000+01:00

Pröva att jämföra kunskapskraven LGY11 och -94. Ser du någon skillnad?

Håller du med om att kunskapskraven har förändrats från ”Förstår?” till ”Gör!” Och i så fall hur påverkar det vår bedömning?

Hur har ämnesbeskrivningarnas förändrats?

2011-12-19T07:09:00.000+01:00

Jag håller med Folkpartiet att språket är viktigt, såväl för framgång i studier som i samhället i stort.

Pröva att jämföra dina ämnens gamla ämnesbeskrivningar med de nya. Så här ser det till exempel ut i ämnet svenska:

Den gamla
”Utbildningen i ämnet svenska syftar till att hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten, att utveckla tänkandet, kreativiteten och förmågan till analys och ställningstagande. Den syftar vidare till att bidra till framgång i studierna och förmågan att kommunicera med andra.”

Den nya
”Kärnan i ämnet svenska är språk och litteratur. Språket är människans främsta redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling. Genom språket kan människan uttrycka sin personlighet och med hjälp av skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av medier lär hon känna sin omvärld, sina medmänniskor och sig själv.”

Ser du några skillnader och likheter?

Vad är god hjälp och vad är björntjänster?

2011-12-17T07:05:00.001+01:00

”Hur mycket curlar vi våra elever?”

Kanske är detta en fråga vi behöver ställa oss själva ibland?

Enhet

2011-12-16T07:39:00.001+01:00

”Så här jobbar vi med bedömning och betygssättning på den här skolan.”

Detta förhållningssätt tror jag kan underlätta vårt arbete i skolan.

Varför betyg?

2011-12-15T07:30:00.001+01:00

Vilka syften vi har med vår betygssättning kan vara intressant att fundera över och diskutera med kollegor.

Några förslag:

motivera,
informera,
urval.

Hur påverkar detta vårt arbete?

2010 bjöd på en vit jul ...

2011-12-14T16:39:00.000+01:00

Så här såg det ut i Simrishamn förra året:

Hur såg det ut hos er?

Hur blir det i år?

En gymnasieskola på vetenskaplig grund

2011-12-13T07:05:00.005+01:00

Förra veckan hade vi på Österlengymnasiet ett spännande och viktigt tema kring Hälsa och livsstil – vad säger forskningen? Klas Sjöberg höll föredrag om "Folkhälsa och livsstil – vilka är trenderna?" samt "Sjuk eller frisk av maten – kan du välja själv?"

Vi fick bland annat (föga förvånande) höra att vi åt för mycket socker och fel sorts socker, för mycket fett och fel sorts fett samt för mycket salt. Lösningen på problemet är enligt Klas Sjöberg att vi ska röra på oss mer och äta mer frukt och grönsaker. Och de som röker ska naturligtvis sluta upp med det. Detta är både bra för vår vikt, vårt allmänna välbefinnande och vårt immunförsvar. Därför försökte han torgföra idén att vi bör äta två äpplen per dag och att vi som är i medelåldern bör röra på oss ½ timme/dag, medan våra elever bör röra på sig ca 1 timme/dag.

Sedan tog Søren Berg över stafettpinnen och talade om "Att sova eller inte sova – vad anser sömnforskarna?".

Berg berättade att ungdomar på grund av hormoner förskjuter sin sömncykel ca 1½ h. De vill alltså helst gå upp och gå och lägga sig ca 1½ timme senare än oss andra.

Efter aulaföreläsningarna hade de elever och lärare som var specialintresserade möjlighet att delta i ett seminarium med de båda forskarna.

Om Österlengymnasiet vill vara en gymnasieskola på vetenskaplig grund räcker det alltså inte med att vi har Forskningsnätet ;-), utan vi bör bland annat tänka på att börja skoldagen vid 9.30 istället för 8.00, bjuda eleverna på minst ett äpple per dag (vi bor ju i "Äppelriket"), servera en aptitlig grönsaks- och rotfruktsbuffé till lunchen (det gör vi redan) samt schemalägga 1 timmes rörelse per skoldag. Det skulle inte jag ha något emot!

Här kommer några bilder från dagen:

Vill du veta mer om föreläsarna och om Forskningsnätet Skåne?

Docent Klas Sjöberg är överläkare i internmedicin på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Han forskar särskilt på magtarmkanalens sjukdomar och glutenintolerans och om sambanden mellan ljus och hälsa samt kost och hälsa.

Docent Søren Berg är överläkare på öron-, näsa-, halskliniken vid Universitetssjukhuset i Lund och ansvarar där för sömnutredningar. I Danmark driver han Nordens största privata sömnklinik och han är medlem i europeiska styrgruppen för utbildning i sömnmedicin.

På www.forskningsnatet.se kan du läsa mer.

På Internet kan du hitta stöd för vilka knäppa föreställningar som helst

2011-12-11T11:39:00.008+01:00

I Sydsvenska Dagbladet i dag finns en intressant artikel skriven av Erik Fosnes Hansen. Artikeln har rubriken "Kejsarens nya kläder" och syftar på H C Andersens kända saga om en kung som inbillas att tro att han klär sig i de vackraste kläder, när han i själva verket går naken. Artikeln pryds med ett av Breviks porträtt av sig själv, där han poserar i hemmagjord uniform med ordnar och medaljer som han köpt via Internet.

Jag tänker att precis så har det varit för Breivik. Han lurades att tro att han var en del av en gemenskap och han såg sig själv som en representant för en mängd personer han kommit i kontakt med framför allt via Internet. Så här refererar Fosnes Hansen delar av Breviks öppna kommunikation på nätet:

"På en norsk websida skriver Breivik den 20 september 2009 exempelvis att vi ”kommer att få tampas med multikulturalism (kulturmarxism) och islamisering i åtminstone 20-70 år till”, och beskriver hur de flesta politiska partier och frivilliga organisationer enligt honom är ”kontrollerade” av kulturmarxisterna. Och han får svar från sin stora förebild, självaste chefsideologen, den starkt högervridne bloggaren ”Fjordman”, alias Peder Jensen, en känd figur i dessa nätforum. ”Fjordman” svarar bland annat: ”Förr eller senare kommer vanliga människor upptäcka att EU och de europeiska ledarna bakom den infödda befolkningens rygg redan har beslutat att det ska vara fritt fram för fortsatt muslimsk kolonisering av vår kontinent. (...) Faktum är att de västliga ledarna driver en demografisk och juridisk krigsföring mot den vita majoritetsbefolkningen i de västliga länderna för att bryta ner dem till förmån för en auktoritär, post-demokratisk världsordning med dem själva i toppen.” Detta är samma ”Fjordman” som 2007 skrev sitt eget manifest, en ”europeisk oavhängighetsförklaring” (en titel Breivik för övrigt lånade till sitt eget magnum opus). Där skriver ”Fjordman” att om inte Europa ”deeurabifieras” och EU:s ledare ställs inför rätta måste ”vi”, ”det europeiska folket”, ta till ”lämpliga medel för att försvara vår egen säkerhet och för att säkra vår nationella överlevnad”. Vilka medel som här skulle vara ”lämpliga” förblir oklart, men man behöver inte, som Breivik, vara kliniskt galen för att föreställa sig dem – eller försöka tillämpa dem."

Men när Breivik tar steget fullt ut, när han gör slag i saken och agerar såsom många andra skriver att de tycker att man borde göra, då vänder sig hans Internet-gemenskap emot honom och han visar sig stå alldeles ensam och alldeles naken.

Breivik har i dagarna klassats som sinnessjuk och i och med detta tycks de högerextrema dra en lättnadens suck: de kan väl inte ta ansvar för vad en ensam galning tar sig för?! Själva vet de var gränsen går mellan "snack" och "allvar". Eller?

Vi har svårt för att hantera nya medier. I dag är det Internet, men för bara 100 år sedan så var det filmen och radion som överväldigade oss.

Fosnes Hansen tar i sin artikel upp hur biopubliken flydde i panik när de 1896 för första gång såg ett tåg köra emot dem på en bioduk. Han tar också upp hur många människor fascinerades och drogs till Hitlers överspända talarstil och hur Hitler medvetet utnyttjade filmmediet för att övertyga.

Varning: Här kommer en liten avstickare ... Jag vill nämligen tillägga att jag tror att man gillade Hitlers talarstil därför att den så tydligt skilde sig från andra politikers jämförelsevis tråkiga, torra och distanserade sätt att tala. Hitler talade som om han i hela sin själ och kropp trodde på det han sa. Han var passionerad och jag tror att det lockade. Äntligen någon som brinner för sina åsikter, någon som talar mer som vanligt folk och vänder sig direkt till folket, någon som verkligen vill förändra, som är beredd att kämpa! Dessutom får man ofta i filmer med hans tal se hur de som lyssnar ser ut när de upplever talet. De såväl män, kvinnor som ungdomar och barn och de är många, uppmärksamma, övertygade och entusiastiska.

Jämför gärna Chamberlein med Hitler, säkert kan du hitta ännu bättre filmklipp att jämföra, men här får du två förslag:

Självklart har vi blivit mer källkritiska allt eftersom vi tvingats till det, men vi kommer nog alltid att ligga steget efter de som vill utnyttja oss. Så här skriver Fosnes Hansen:

"Det tog också åtminstone två generationer med daglig tv för att utveckla en kritisk – eller ska vi säga oimponerad – förståelse av och förhållande till de ”sanningar” man blir serverad genom bildmedia, samt att avmagnetisera bildmediernas nimbus. Den högtid en radio- eller tv-intervju en gång medförde, för hög och låg, finns inte längre. På sätt och vis kan man säga att människan, detta anpassningsbara väsen, har anpassat sig och lärt sig genomskåda, behärska och demokratisera de nya medierna: de levande bilderna, den trådlösa överföringen. Vi är inte längre lika naiva i mötet med det kommunikationens paradigmskifte som vi lever i efterklangen av, vi förstår instinktivt många fler av dess aspekter. Vi genomskådar det nu. Man kan säga att vi genomgått vår massmediala potträning."

I dag genomskådar vi ofta filmmediet och inser att man kan luras med det, men den som vill bli "lurad" - den vill hitta åsikter som passar in på hans eller hennes egen världsbild - kommer i dagens rika utbud att finna precis vad han eller hon behöver. Därför håller jag med Fosnes Hansen när han skriver om Breivik att

"Det är Kejsarn av Norvegien vi möter, i all sin sjuka fasa. Och även om rättssaken kommer att ha sin gång, är slutsatsen given: Inspärrning på mentalsjukhus, där liknande kejsare, frälsare och Napoleonfigurer hör hemma, och alltid har hört hemma. De ideologiska och hatiska vanföreställningarna kan man dock inte spärra in. Men man kan heller inte ignorera dem eller frikänna dem från den roll de har spelat, och inbilla sig att det åter igen är business as usual och fritt fram. Detta är den utmaning demokratin står inför."

Detta är viktigt: vi kan spärra in galningarna, i alla fall efter att de begått sina brott, men vi kan inte spärra in alla åsikter som vi inte gillar, i alla fall inte i en demokratisk och ocensurerad värld. Hur vi ska handskas med detta problem är en stor och viktig utmaning och det är viktigt att förstå och komma ihåg att näthatet och hotet mot demokratin inte bara kommer från högern, utan att det finns många inom vänstern som öppet sprider sitt personliga och extrema hat på Internet och i pressen.

Här kommer en liten avstickare till, men jag vill så gärna passa på att berätta att Mats Skogkär på Sydsvenska Dagbladet är en som varit utsatt för detta hat från vänstern och han skriver om det etablerade och allmänt accepterade(?!) hatet bland annat här: http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/matsskogkar/article1585903/Hatet-mot-Bildt.html

Rektor spelar en avgörande roll för elevernas resultat

2011-12-09T09:42:00.002+01:00

På kursen "Svenska i en ny tid" berättade Anna Maria Thunman att McKinseyrapporten visar att:

Ju mer tid rektor lägger på pedagogiska frågor desto bättre resultat får eleverna.

Det kanske inte är ett så förvånande resultat, men tänkvärt - för tar vi i alla svenska skolor fasta på detta?

Många rektorer har alldeles för mycket att göra för att hinna engagera sig i skolans kärnverksamhet - undervisningen. Istället måste de i första hand kämpa med att få budgeten att gå ihop och tänka på marknadsföring och på att hålla tjänstemän och politiker nöjda.

Hur ser det ut på din skola? Använder ni mötestiderna till att i första hand prata om lärande och undervisning eller handlar det ofta om administration, dokumentation, logistik, lokaler, marknadsföring, prioriteringar, brist på resurser ...?

Själv tycker jag att vi lägger allt mer tid på att skapa åtgärdsprogram och stödåtgärder när det inte funkar, men hinner vi verkligen prata tillräckligt mycket om vad vi kan göra för att få med alla från början, hinner vi att tillräckligt ofta diskutera, tipsa och stötta varandra i hur vi kan planera, genomföra och utvärdera den ordinarie undervisningen?

Här kan du ladda ner McKinseyrapporten som en pdf: http://www.mckinseyonsociety.com/downloads/reports/Education/Worlds_School_Systems_Final.pdf

Vad innebär entreprenöriellt lärande i din undervisning?

2011-12-08T00:01:00.003+01:00

Det står i läroplanen att entreprenörskap och företagande ska genomsyra utbildningen. Vad innebär detta för dig och dina undervisningsämnen?

Några förslag:

Eleverna ska utveckla ett eget driv.
Eleverna ska komma på egna idéer/lösningar på problem som de testar och utvärderar. (Ex. på detta: projektarbeten, skrivprocessen …)

Hur gör ni på din skola? Hur gör du?

Hur kan vi hjälpas åt och stötta varandra?

2011-12-07T07:40:00.001+01:00

Några förslag på hur vi kan hjälpas åt och stötta varandra:

”reflektionsmetoden” (berätta om något som hänt, diskutera det och lyssna på andras berättelser)
”kollegial observation” (följ en kollega och ge respons på undervisningen, låt gärna kollegan beställa vilken respons han eller hon är mest intresserad av att få och byt sedan roller)
Gemensamma regler (”Så här jobbar vi på den här skolan”) vid t ex försenade inlämningar av skolarbeten, prov i efterhand och hur vi ska hantera elever som vill ha högre betyg än de visat att de förtjänar.

Hur gör ni? Vad tycker ni funkar bäst och ger mest utdelning?

Vilka är dina drivkrafter som lärare?

2011-12-06T00:09:00.000+01:00

Vad var det som en gång gjorde att du valde att bli lärare?

Vad är det som driver dig i dag?

Dagens tips är att du ska ta fasta på detta när du känner att du behöver fokusera eller samla kraft i vardagen!

De nya kurserna och ämnesarbetslagen

2011-12-05T15:45:00.008+01:00

Jag har ett uppdämt behov av att diskutera svenskämnet. Vardagen går snabbt och jag hinner alltför sällan diskutera undervisning och undervisningsinnehåll med mina kollegor. I dag har vi dock haft A-dag på Österlengymnasiet och kommit ifatt lite grand. Vi har haft ämnesgruppsmöten och det tycker jag är både viktigt och kul.

Kanske är det fånigt att ta upp det - det borde vara självklart, men tyvärr tror jag det behövs för ämnesgrupperna och ämneskompetenserna sätts på många skolor på undantag - jag vill alltså framhålla att det är så fantastiskt roligt och intressant att få en chans att diskutera pedagogik, metodik och sina undervisningsämnen med andra vuxna som har samma intressen och som alla kan och vill bidra med sina kunskaper, erfarenheter och perspektiv!

Det ger en enorm kraft att i ämnesgruppen diskutera vårt stoff i ämnet, våra metoder, våra möjligheter och våra problem och hur vi ska lösa dem. Dessutom hjälps vi åt att skapa en trygghet för eleverna, när vi har ungefär samma förväntningar och ställer ungefär samma krav.

Vi var två lärare i ämnesarbetslaget som varit på kursen "Svenska i en ny tid" av och med Anna-Maria Thunman på Lärarfortbildningar. I dag fick vi chansen att berättade lite om detta för våra språkkollegor. Här på bloggen kommer jag därför att i kommande inlägg ta upp några tankar inspirerade av Thunmans kurs och våra diskussioner i arbetslaget.

Det finns mycket nytt att fundera kring, ny skollag, ny gymnasieförordning, nya läroplaner, nya examensmål, nya ämnesplaner etc, och det finns många gamla begrepp som blivit förstärkta, till exempel infärgning (att låta programmålen påverka/styra alla kursers innehåll) och kamratrespons (elever tipsar varandra om vad de gör bra och vad de kan göra bättre) och så var det ju det här med det entreprenöriella lärandet. ;-)

Kollegor tipsar varandra under så kallade e-luncher

2011-12-04T18:02:00.002+01:00

På Mälardalens högskola tipsar lärare varandra om hur de använder sig av IKT i sin undervisning. Detta gör de under lunchtid via Adobe Connect. Mötena kallas därför e-luncher och något som är jättebra är att de inte bara sker i realtid, utan mötena spelas in så att de även kan ses i efterhand. Första mötet handlade om Chatt och Snabbomröstning i klassrummet och hölls av Elisabeth Wulff Sahlén.

Jag tycker att både föredraget i sig och själva idén med mötet var jätteintressant och ett superbra tips och vill därför sprida länken till er andra!

På Elisabeths Wulff Sahléns blogg kan du läsa mer om e-luncherna: http://e-emerging.blogspot.com/2011/11/digital-kompetenshojning-hurda.html

Retrorikprofessor Anders Sigrell har retorikskola i P1

2011-12-02T22:19:00.002+01:00

De här korta lektionerna i retorik av och med Anders Sigrell får ni inte missa:

Lyssna: Retorikskolan ett

Ja, så är det: Vi väljer! Möjligheterna är oändliga! Häftigt men också läskigt ...

Detta inlägg är särskilt intressant för oss lärare:

Lyssna: Retorikskolan två

Jag gillar tanken på copia och hur Sigrell associerar ordet till ordet kopiös (och inte kopia). Att vi ska samla på oss många bra exempel. Hitta förebilder. Visst ligger det mycket i att vi är smartare om vi lägger märke till det som är bra än om vi tar fasta på det som är dåligt!

Här går Sigrell igenom de olika stegen i hur man lägger upp ett tal:

Lyssna: Retorikskolan tre

Denna lektion är inte alls dum att sprida även till sina elever, eller vad säger du?

Den sista lektionen handlar bland annat om hur vi anpassar oss efter våra mottagare:

Lyssna: Retorikskolan fyra

Jag älskar P1!

PS. Du vet väl om att Sigrell 2008 kom ut med en retorikbok som vänder sig direkt till lärare, nämligen Retorik för lärare : konsten att välja språk konstruktivt. Även denna bok vill jag ivrigt rekommendera. Den är humoristisk, grundläggande, inspirerande och full av konkreta exempel. Vi kan som lärare ha nytta av den i såväl våra egna muntliga och skriftliga presentationer som i våra försök att lära våra elever att välja språk som ger önskad effekt.

En elev ger sin syn på skolan

2011-12-01T22:39:00.001+01:00

Den här filmen är gjord av Daniel Widfeldt Lomås och Petri Ljatif står för illustrationerna. När filmen spelades in gick de andra gymnasieåret på en ljud- och bildutbildning i Borås. Inspirationen kommer från Sir Ken Robinsons tal i filmen Changing Education Paradigms och deras film har rönt stor uppmärksamhet och bland annat vunnit "Publikens pris" vid Angelägets dokumentärfilmsfestival i Göteborg 2011.

Daniel Widfeldt Lomås utgår från sin egen erfarenhet och jämför den med relevant forskning och hans tes är att skolan inte tar tillvara barnens inneboende kreativitet, istället skolas den bort. Eleverna hämmas genom att de blir allt mer fokuserade på att göra rätt, samtidigt som de blir allt mer rädda för att göra fel och misslyckas. Widfeldt Lomås vill att eleverna ska få mer tid för estetiska ämnen i skolan därför att han anser att de där har störst möjlighet att utveckla sin kreativitet och han beklagar att utvecklingen ser ut att gå i motsatt riktning.

Jag håller med Widfeldt Lomås om att estetiska ämnen är viktiga och att de behöver sin tid i skolan, men jag är inte säker på att dagens skola bara är på väg åt fel håll. Istället hoppas och tror jag att utvecklingen går mot att man ska vara kreativ och få chans att ägna sig åt problemlösning inom alla ämnen. Kanske tänker man liknande kring det estetiska som man gör kring till exempel datorkunskap: att det på att naturligt sätt ska ingå i alla ämnen?

I filmen ingår klipp från en intervju med Peter Gärdenfors. Där säger han bland annat att eleverna presterar bättre om man ger betyg i hur mycket elever anstränger sig, snarare än i vilka resultat de når. Det tycker jag är ett superintressant påstående. Särskilt som vi lärare fått uppdraget att göra precis tvärt om!

PS. Här kan ni se en film av och med 17-åriga Daniel Widfeldt Lomås där han förklarar varför ni ska anställa honom: http://www.youtube.com/watch?v=fXVB_GpNwxM. :-)

Några digitala verktyg som kan förgylla en redovisning

2011-11-30T18:21:00.004+01:00

När vi träffades för kollegahandledarkurs på Österlengymnasiet i måndags visade Kristina Thunberg oss några kul verktyg att pröva vid elevernas redovisningar:

Har du testat något eller några av dem? Och i så fall vad tycker du?

Man kan så klart också använda Photostory, MovieMaker eller göra en skärminspelning ...

Jag har testat två av verktygen.

I Xtranormal kan man välja en eller två figurer, bakgrundsljud och miljö och sedan lägga på en text som läses upp av datorn av valfri röst. Dessutom kan man styra över kameravinklar, hur figurerna agerar och eventuella effektljud.

Vad fick jag träna genom att göra en film i verktyget?

Jag fick möjlighet att fundera över hur talspråk låter. Skriver jag "dej", "ja" och "väll" istället för "dig", "jag" och "väl", så låter datorrösten mer naturlig.
Jag fick fundera över vilka ansiktsuttryck, gester och rörelser som jag skulle lägga till för att göra dialogen mer intressant och naturlig.
Jag fick fundera över kamerarörelserna (vilka kameravinklar som ska användas när och hur mycket man ska se i bild) och över om jag kunde ha nytta av några effektljud.

Men det tog en stund och resultatet är kanske inte alldeles lysande ... ;-) Döm själva:

Är du kompis med speldjävulen eller har du änglavakt? En liten kommentar till det nationella provet i svenska, ht 2011:

Verklighetsflykt eller avkoppling?
by: cwasteson

Å andra sidan hade det tagit ännu längre tid att filma scenen med riktiga skådespelare ...

PS. Lite genustankar fick jag också av att göra filmen. Djävulen hade skägg så han fick en mansröst och eftersom jag ville ha två helt olika röster fick den vita ängeln (inte helt förvånande) en kvinnoröst!

Animoto har jag testat flera gånger tidigare. Det är lätt att jobba med och går snabbt. Jag tycker att det är ett verktyg som framför allt passar bra för dokumentation.

Mer om animoto och en jämförelse med flickrs bildspelsfunkton kan den som vill hitta här: http://cwasteson.blogspot.com/2010/06/testar-flickrs-bildspelsfunktion-och.html

Här kan du själv ta del av flera av Kristina Thunbergs tips: https://sites.google.com/site/itsomverktyg/

Några framgångsfaktorer för it-utveckling

2011-11-29T09:06:00.000+01:00

Kristina Thunberg, kollegahandledarutbildare och lärare på Häggviksskolan i Sollentuna, besökte i dag Österlengymnasiet för att ge kollegahandledarna på Korsavadsskolan och Österlengymnasiet lite tips kring hur man lättare kan få igång användningen av digitala verktyg i undervisningen.

Detta var hennes tre främsta framgångsfaktorer för kollegahandledning och utveckling av elevernas och lärarnas dator-användning:

Skapa formella möten och struktur. Följ systematiskt de olika faserna: planera, genomföra och utvärdera.
Utgå från verktyg och fundera över hur de kan användas pedagogiskt och vice versa: lös pedagogiska problem med hjälp av digitala verktyg. Låt dig inspireras av vad andra gör.
Utgå från sånt som lärare redan gör och digitalisera delar av det.

Thunberg betonade också att det är minst lika viktigt att man ser till att uppgifterna är målstyrda, engagerande och problembaserade, som att fundera över hur man kan använda IKT i dem för att förstärka lärandet.

Här kommer några tips på frågor som man kan ställa sig när man planerar sitt arbete:

Vilken relevans har uppgiften för eleverna? Bygger den vidare på elevernas kunskaper och engagemang, handlar det om verkliga problem som ska lösas och känns det att det är på riktigt?
Vilka mål ska eleverna arbeta mot? Vilka förmågor ska tränas? Vad behöver eleverna göra för att nå målen? Vilka instruktioner behöver läraren ge?
Hur kan jag mäta att eleverna verkligen lär sig något, att de når de mål vi satt upp?

Under kvällen gav Kristina Thunberg också mängder av tips på digitala verktyg som man kan testa att använda i elevernas redovisningar, men detta tänker jag berätta mer om i nästa inlägg.

Här kan du läsa mer om learnit24:s kollegahandledningskurs: http://cwasteson.blogspot.com/2011/03/kollegahandledningskurs.html

Österlengymnasiets elever firar med tårta

2011-11-28T12:00:00.002+01:00

Som jag redan skrivit här på bloggen har vi på Österlengymnasiet fått veta att vi får vara kvar minst tre läsår till (exklusive det pågående). Det innebär att de elever som söker till vår skola i år också kommer att vara säkra på att de kan ta studenten på vår skola. Hur många privata skolor kan garantera det?!

I dag firade eleverna med tårta. Det är de väl värda för det var deras protester som ledde till att politikerna avbröt sina nedläggningsplaner. Om detta kan du läsa mer i följande inlägg: http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/elevradet-pa-osterlengymnasiet-bjuder.html
http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/osterlengymnasiets-framtid-debatteras.html
http://cwasteson.blogspot.com/2011/05/svtplay-om-osterlengymnasiet-i.html
http://cwasteson.blogspot.com/2011/04/samhallsengagerade-och.html

Tyvärr har många av de elever som kämpade i våras redan hunnit ta studenten. Vi tänker på dem och önskar att vi kunnat skicka en bit tårta till dem också där de nu är!

Här kommer några rykande färska bilder från dagens tårtkalas:

Tack kära elever för att ni finns!!!

Skolverkets stödmaterial kring kunskapsbedömning i gymnasieskolan

2011-11-27T23:02:00.003+01:00

Vill du ha hjälp med hur du ska formulera omdömen på dina elevers prestationer? Då vill jag tipsa om publikationen "Kunskapsbedömning i skolan - praxis, begrepp, problem och möjligheter". Den kan du hitta som pdf här: http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2660

Så här beskrivs materialet på Skolverkets hemsida:

"Kunskapsbedömning i skolan - praxis, begrepp, problem och möjligheter

Detta stödmaterial har tagits fram som ett svar på det växande intresset kring bedömning i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Stödmaterialet är en del i Skolverkets arbete för att stödja genomförandet av skolreformer och för en rättvis och likvärdig bedömning.

Materialet innehåller en genomgång av centrala begrepp som används i bedömningssammanhang. Materialet ger också några exempel från kunskapsbedömningens praktik och innehåller råd och rön kring kunskapsbedömningens problem och möjligheter. Det kan fungera som en utgångspunkt för diskussion och utvecklingsarbete på den egna skolan, oavsett skolform, kring kunskapsbedömning."

SR: program om hur it kan förstärka elevernas lärande

2011-11-25T12:26:00.001+01:00

Sveriges Radio intervjuar här elever i olika åldrar, it-professor Bo Dahlbom och läraren Stig-Roland Rask kring it-användningen i skolan och hur de ser på framtiden:
Lyssna: Vetandets värld

Eleverna i intervjuerna låter väldigt teknikvana och positiva till tekniken. Frågan är om de verkligen är representativa för elever generellt? Mina elevgrupper på gymnasiet låter i alla fall inte så här. Få bloggar eller drömmer om att få publicera sina skolarbeten på en blogg (så jag får ägna mycket tid åt att övertyga dem om att bloggar kan vara superbra i utbildningssyfte), alla är inte med i Facebook och de som valt att stå utanför har gjort ett medvetet val och många säger att de vill ha mindre datoranvändning och mer penna och papper och traditionella föreläsningar. Är det bara mig det är fel på, eller mina elever eller är det fler som känner igen sig i det här?

Jag är även kluven till den skola som Bo Dahlbom har visioner kring. Han vill ändra skolan från grunden och visst är det bra att försöka tänka nytt, men med de begränsade ekonomiska resurser man har att röra sig med i skolans värld, har jag svårt att se att hans alternativ är realistiska. Snarare är risken att skolan helt förlorar greppet om elevernas kunskapsutveckling och hur ska skolan då kunna ta ansvar för den?

Dahlbom säger att han inte ser skolan som en del av verkligheten, utan verkligehen är arbetsplatserna utanför skolan. Han vill därför att eleverna ska direkt ut i arbetslivet för att få ta del i arbetet där och lära sig nya spännande saker. På så vis menar han att de ska bli bättre förberedda på att bli ingenjörer, än om de sitter i skolbänken och räknar matte.

Kan inte skolan vara verklig och ägna sig åt verkliga problem och problemlösningar? Är all den verksamhet vi har i skolan bättre utförd på ett helt annat sätt? Hur tänker Dahlbom sig högre utbildning? Ska den också ske ute på arbetsplatserna? Och var finns alla dessa kompetenta handledare som ska lotsa barnen och ungdomarna in i vuxenvärlden och "lära dem allt de kan" och gärna lite till? Det behövs många och det är ingen lätt uppgift ...

Min åsikt är att det finns massor av verksamheter i skolan som är ytterst effektiva och fruktsamma och att även om man inte behöver datorn till allt man gör i skolan, kan man ha god nytta av den i mycket av det man gör.

Österlengymnasiets framtid är vår!

2011-11-24T11:42:00.002+01:00

I går fick vi på Österlengymnasiet det glädjade beskedet att skolan får vara kvar minst de tre år som det tar för de som nu söker att göra färdigt sin utbildning.

I ett brev beskriver Margareta Nilsson, ordf. i barn- och utbildningsnämnden, och Anders Johnsson, ordf. i kommunstyrelsen, bakgrunden till beslutet och avslutar så här:

"Med detta som bakgrund ger majoriteten i Simrishamns kommun en garanti till de ungdomar som nu ska göra sitt gymnasieval, att om de väljer Österlengymnasiet, ska de också kunna ta studenten här."

Härligt!!!

I Ystads Allehanda kan du läsa mer: http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1580022/Gymnasiet-firade-med-stort-tartkalas.html

Tips på användbara "hotkeys"

2011-11-22T17:05:00.002+01:00

Vi har i en klass börjat använda mentorstiden på måndagsmorgnarna för att, förrutom att sprida information och diskutera elevrådsfrågor, även tala om bland annat studieteknik, informationssökning, källhantering och IKT.

I samband med detta har Oskar Blomqvist, som är elev och arbetar med Student Helpdesk på Österlengymnasiet, visat vilka inställningar han valt för när datorn ska gå i vänteläge respektive stängas av. Datorn kan nämligen reagera lite olika när man slår ihop locket eller trycker på startknappen, beroende på vilka inställningar man valt. Det är alltså inte självklart att de automatiska inställningarna passar dig och dina behov bäst. Ta dig en funderare och byt om du tycker att det behövs. Oskar visade dessutom vilka snabbkommandon han brukar använda på tangentbordet. Kanske kan du här lära dig något nytt och användbart? Det gjorde i alla fall jag.

Här är Oscar Blomqvists lista över "hotkeys":

Ctrl + C = kopiera
Ctrl + X = klipp ut
Ctrl + V = klistra in ovanstående
Ctrl + A = markera allt
Ctrl + S = spara dokument
Ctrl + P = skriv ut dokument
Håll inne Ctrl = markera flera objekt
Håll inne Shift = markera allt från det föregående, ner till det markerade

Alt + Tab = byt till föregående fönster
Start-knappen + M = genväg till skrivbordet
Start-knappen + E = Den här datorn

Alt + F4 = stäng ner program

Håll inne Ctrl för att hoppa mellan varje ord när du använder tangenterna.

Att arbeta som lärare innebär att arbeta med mängder av texter

2011-11-21T20:41:00.001+01:00

Att göra en inventering av vilka texter vi använder oss av som lärare en vanlig arbetsdag är så omfattande att jag dragit mig för att göra det. Men efter att jag har fått följande uppgift på en kurs jag läser vid Karlstads universitet: Beskriv läsandets och skrivandets roll i din egen arbetsvardag utifrån kursboken En arbetsdag i skriftsamhället, så jag kan inte släppa det helt. Jag vill ju bli klar med kursen.

Som du kanske sett så har jag den sista tiden skrivit lite om hur många och avancerade texter som används i icke-akademikeryrken och att Karlssons bok om olika yrkeskategoriers läsande och skrivande visar att även yrkeselever har stort behov av att bli skickliga på att hantera texter. Vad vi dock behöver ha i åtanke är att det ofta inte handlar om den typ av texter som vi som svensklärare ägnar mest tid i skolan. De läser sällan långa sammanhängande texter. Istället använder de sig till exempel av tabeller, listor, anteckningar, ritningar, blanketter, kvitton, bokföring och ansökningar.

Min vardag som lärare är fullmatad med texter av varierande slag. Jag läser och svarar på epost från framför allt elever, föräldrar, skolledare och kollegor och så läser och skriver jag meddelanden på skolans forum och fyller i elevernas frånvaro. Jag söker fakta på Internet och i facklitteratur när jag läser på inom områden jag ska undervisa kring. Jag plockar ut det viktigaste och skriver lektionsplaneringar över hur jag ska lägga upp mina lektioner. I samband med detta konstruerar jag uppgifter som jag beskriver muntligen eller skriftligt och när eleverna jobbat med uppgifterna ett tag samlar jag in deras redovisningar muntligen eller skriftligt och ger respons på dem. När jag läser på, planerar och utvärderar stöter jag på problem som ska lösas och dessa söker jag svaren på och funderar kring. Då och då måste jag kontakta elever för att de inte hänger med i sina studier och räcker inte muntliga påminnelser ska de varnas skriftligen och jag ska skriva så kallade åtgärdsprogram. I jobbet som svensklärare ingår också att jag ska försöka hinna med att läsa och reflektera kring skönlitteratur.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att jag både konsumerar och producerar mängder av texter varje arbetsdag och att jag ägnar mig åt såväl sökläsning som att läsa löpande text från början till slut. Ofta skummar jag genom texter, men när jag söker fakta är det fråga om intensivläsning och när jag läser elevernas texter handlar det om närläsning. Dessutom hanterar jag som lärare en mängd texter som man normalt inte tänker på som typiska texter, till exempel mitt och mina olika elevgruppers scheman, korta interna meddelanden, elevresultat som noterats i olika former av tabeller och stödanteckningar i form av till exempel nyckelord.

Vad har jag glömt? Kommer du på något? Jag är tacksam för respons! :-)

Inventera texterna i ditt och dina yrkeselevers arbeten

2011-11-20T23:13:00.002+01:00

"Läsande och skrivande i arbetslivet är något helt annat än att läsa böcker", skriver Anna-Malin Karlsson i En arbetsdag i skriftsamhället (2006, s 147). Oftast ägnar vi oss åt sökläsning: vi letar målmedvetet efter relevant information och hoppar därför i texten istället för att läsa den löpande (s 105f). Därför tycker hon att det är anmärkningsvärt att vi, när vi studerar och värderar elevers och vuxnas läsvanor, i första hand utgår från hur mycket böcker, tidskrifter och tidningar de läser och hur ofta de går på biblioteket. På så vis är det troligt att vi misslyckas med att ta reda på vilka läs- och skrivkompetenser som används och behövs mest i dagens samhälle (s 147).

Visst har alla människor nytta och glädje av att kunna läsa en bra roman, i alla fall tycker jag som svensklärare det ;-), men om vi vill förbereda våra elever för yrkeslivet är det många andra typer av läsfärdigheter vi också behöver träna. Karlsson skriver att "läs- och skrivförmågan inte är något absolut och individuellt, utan något som är tydligt kopplat till specifika verksamheter och som hela tiden kan utvecklas - inte bara i bokcirklar utan också i arbetet, om läsandet och skrivandet där tas på allvar" (s 147).

Jag tror att hon har en viktig poäng där. Vi behöver ta till oss och tillämpa kunskapen att "skrift- och textkompetens är så mycket mer än man tidigare tänkt". Vi måste helt enkelt försöka "se hela bilden".

Ett första steg skulle kunna vara att börja med att fundera över hur man själv använder texter under en arbetsdag. Vilka texter läser jag och vilka producerar jag själv? Det kan vara allt från meddelanden som skickas via ebrev till meddelanden som skrivs på en tavla i personalmatsalen. Det kan dessutom vara listor, tabeller och illustrationer.

Karlssons undersökning visar att även till exempel butiksbiträden, bilmekaniker, lastbilschaufförer och betongarbetare både läser och skriver en hel del i sina jobb. En viktig skillnad mellan dem och de yrken som vi traditionellt betraktar som textberoende, är att många av de texter som används där inte har någon typ av genrebeteckning. På så vis saknar de ofta status som texter.

Nästa steg skulle kunna vara att be sina yrkeselever att notera vilka texter de själva och deras arbetskamrater läser och skriver på jobbet. Om man ber dem göra det, så tror jag att man ska vara noga med att betona att allt som läses och skrivs räknas, inte bara längre sammanhängande texter.

***

Serier är en typ av texter. Andra exempel på texter är tabeller, listor, anteckningar, ritningar, fraktsedlar, räkningar, kvitton, skyltar, brev, meddelanden, märkningar, planeringar, tidrapporter, journaler och manualer.

En arbetsdag i skriftsamhället

2011-11-18T16:59:00.005+01:00

Har du tänkt på att även gjuteriarbetare, lastbilschaufförer och bilmekaniker läser och skriver en hel del i sina arbeten? Det hade inte jag. Därför var det intressant att i Anna-Malin Karlssons bok En arbetsdag i skriftsamhället (2006) få ta del av hur mycket, ofta och komplicerade texter det är frågan om. Framför allt läser och tolkar de tabeller, ritningar och instruktioner, men de för också egna anteckningar när de planerar sitt arbete och de fyller i tabeller och redovisar vad de har gjort under sin arbetsdag.

Har dessa yrkesgrupper alltid behövt läsa och skriva i den här utsträckningen? Nej, hävdar Anna-Malin Karlsson, förr fanns det en mängd mellanchefer som skötte detta. De planerade och höll koll på att alla anställda drog sitt strå till stacken. Sedan de rationaliserades bort har ansvaret för att planera, utföra och redovisa sitt arbete lämnats över till de enskilda anställda. Därmed har kraven på de anställdas initiativkraft, förmåga att organisera sitt arbete och att kunna läsa och skriva ökat.

Hur har då vi i skolan gjort för att möta arbetslivet förändrade krav? Min känsla är att vi fortfarande tränar den här typen av läsning lite grand, men att det blir allt mindre. Att bara söka svar på frågor tycker vi lärare känns för ytligt. Sådana ”fyller-i-övningar” sysslar bara gammaldagsa och/eller ”bekväma” elever och lärare med. Istället lägger vi tyngdpunkten på att eleverna ska läsa långa sammanhängande texter (och de ska på svensklektionerna gärna vara skönlitterära), lära sig tolka och ta till sig helheten och omformulera det till egen kunskap. Vi vill att de inte bara ska lära sig hitta de fakta de behöver, utan att de även ska lära sig att tänka själva. Detta är så klart jätteviktigt för att de ska kunna ha glädje och nytta av att vara samhällsmedborgare som kan och vågar ta reda på saker och uttrycka sina åsikter, men det har kanske inte en tydlig koppling till deras yrkesliv. Kan detta vara en anledning till varför en del yrkeselever inte känner sig motiverade att läsa kurser i svenska?

Jag menar att det finns en risk att yrkeselever känner att de texter de använder i sitt yrkesliv inte ”räknas” i skolans värld, utan att vi svensklärare bara räknar romanläsningen och uppsatsskrivandet. Kanske kan vi hjälpa eleverna bättre genom att uppmärksamma dem på hur mycket de faktiskt kommer att använda sig av texter i sina jobb, vilka typer av texter det främst kommer att handla om och hur avancerad deras textanvändning faktiskt kommer att behöva vara? Ett sätt att göra detta skulle kunna vara att visa att även dessa texter följer konventioner och kan vara mer eller mindre lyckade. Kanske skulle det då bli mer tydligt för eleverna att även deras yrken är en del av skriftsamhället och att även de har stor nytta av att bli goda läsare och skribenter?

Stilvariation II forts.

2011-11-16T13:31:00.005+01:00

I mitt förra inlägg skrev jag om hur en kurskamrat till mig löst uppgiften "Formulera ett externt eller internt budskap i två versioner!" och på så sätt gett konkreta exempel på skillnaden mellan vardaglig och formell stil. Själv tog jag i uppgiften fasta på skillnaden mellan informativ och lockande text och försökte tillämpa det på sådant som jag ofta jobbar med: författare och texter.

När jag till exempel skriver en presentation av Selma Lagerlöf och hennes roman Gösta Berlings saga kan jag försöka göra texten informerande och kortfattad i stil med en uppslagsbok. Eller så kan jag försöka göra texten mer säljande, lockande, ingående och personlig i stil med ett roman- eller författarporträtt. I den första mer informativa texten skulle jag försöka vara mer distanserad och formell. Jag vill inte skriva avsiktligt träigt och trist, men jag är medveten om att sådana texter har en tendens att bli det ändå. ;-) I den senare texten kan jag försöka nå läsaren med hjälp av bland annat direkt tilltal, konkreta exempel, citat och eventuellt även ett språk som till viss del färgats av romanens eget. Här kommer mitt försök till stilvariation:

Informerande text ...
Selma Lagerlöf föddes 1858 på gården Mårbacka i Värmland. Hon studerade till lärarinna och fick därefter anställning i Landskrona. 1891 debuterade Lagerlöf som författare med boken Gösta Berlings saga. Berättelsen utspelar sig i Värmland under 1820-talet och huvudpersonen är, precis som titeln signalerar, Gösta Berling. Berling är präst i en liten församling i Värmland och vi får följa hans resa från djupaste olycka och självförakt till försoning med såväl livet som Gud.
Några år efter att Gösta Berlings saga kommit ut, slutade Lagerlöf som lärare och kom istället att försörja sig på sitt författarskap. Med boken Jerusalem (1901-1902) fick hon sitt internationella genombrott och med läseboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906-1907) blev hon känd för hela det svenska folket. Andra kända romaner av Lagerlöf är Herr Arnes penningar (1904), Körkarlen (1912), Kejsarn av Portugallien (1914) och Löwensköldska ringen (1925). 1909 fick Selma Lagerlöf som första kvinna nobelpriset i litteratur och 1914 blev hon som första kvinna invald i Svenska Akademien. Selma Lagerlöf dog 1940, innan hon hade hunnit fylla 82 år.

Säljande text ...
"Äntligen stod prästen i predikstolen." Så inleds en av Sveriges mest kända romaner och med den gjorde Selma Lagerlöf debut som författare, 1891. Romanen börjar med att Gösta Berling håller en passionerad predikan till Guds ära. Hans vältalighet är så stor att församlingsborna och de ditresta prästerna, som egentligen kommit för att avsätta honom, ångrar sig och det hålls en glad fest i prästgården. Olyckan förvandlas till lycka.
Men lyckan blir kortvarig. En av Berlings trognaste vänner gör honom en björntjänst och Berling inser att spelet är förlorat. Han lämnar prästgården och drar omkring på vägarna som en tiggare. Full av besvikelse över livet låter han brännvinsbegäret ta över och till slut blir han en så usel människa att han bestämmer sig för att begå självmord. Han raglar ut från krogen och lägger sig för att dö i en snödriva. Där hittas han av majorskan från Ekeby, en gammal men kraftfull och vacker kvinna med stor makt:

"Om jag vinkar med ett finger, så springer landshövdingen, och om jag vinkar med två, så springer biskopen, och vinkar jag med tre, så dansar både domkapitel och rådmän och alla brukspatroner i Värmland polska på Karlstads torg."

Hon tar med honom in igen, ordnar upp hans skulder och ger honom perspektiv på tillvaron och därmed livslusten tillbaka. "Från den dagen blev Gösta Berling kavaljer på Ekeby" och nu tar äventyren fart. Romanen är full av dramatik och Berling är en sann romantisk hjälte: vacker, vältalig och med stor framgång bland kvinnorna. Hur det går för honom och för majorskan? Jo, det får du läsa själv, men jag kan lova dig att varken slutet eller vägen dit kommer att göra dig besviken!

Vill du läsa mer om Selma Lagerlöf och/eller hennes roman Gösta Berlings saga? Här kommer några tips:

Här kan du läsa lite om Lagerlöf och hennes romaner ...
Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Selma_Lagerl%C3%B6f
NE: http://www.ne.se/lang/selma-lagerl%C3%B6f
Selma Lagerlöf-sällskapet: http://www.selmalagerlof.org/
Nobelprisets hemsida: http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1909/lagerlof.html
Hemsidan för hennes familjegård Mårbacka: http://www.marbacka.com/engelska/e_index.htm

Här kan du läsa Gösta Berlings saga och flera andra av Lagerlöfs romaner ...
Projekt Runeberg http://runeberg.org/authors/lagerlof.html
Litteraturbanken: http://litteraturbanken.se/#!forfattare/LagerlofS

Här kan du läsa det tal som hölls när Svenska Akademien tillkännagav vem som fått nobelpriset 1909 och varför ...

http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1909/press.html

Här kan du läsa Lagerlöfs tal i samband med nobelfesten ...

Nobelprisets hemsida: http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1909/lagerlof-speech-s.html

och läsa om den klänning som hon då bar ...

http://www.marbacka.com/nobelpriset/SelmaNobel.pdf

Stilvariation II

2011-11-16T13:15:00.003+01:00

Som jag skrev i mitt förra inlägg här på bloggen vill jag försöka göra mina elever medvetna om att en sak kan berättas på så många olika sätt.

I linje med detta fick jag och mina kurskamrater följande övning på en kurs i "Praktiskt skrivande i arbetslivet" vid Karlstads universitet:

Formulera ett externt eller internt budskap i två versioner. Du kan välja mellan att antingen variera syftet (informerande eller lockande) eller att variera stilnivån (vardaglig eller formell). Skriv också en kort kommentar om hur du har resonerat.

Hur skulle du ha löst den?

En av mina kurskamrater löste den här uppgiften så läckert att jag frågade om jag kunde få publicera hennes lösning här på min blogg. Det fick jag. Alltså kan även ni få ta del av hur Maria Nyström tog fasta på skillnaden mellan vardaglig och formell stil:

Version 1: Internt budskap - vardaglig stil

Varsågod!
Nu bjuder vi dig på frukt till fikat, varje dag!
Trevlig fredag önskar Bo och Lisa. :-)

-----------

Version 2: Internt budskap - formell stil

Härmed meddelas att ledningen har beslutat att samtliga anställda inom koncernen ska erhålla en förmån under tiden man vistas på arbetsplatsen. Förmånen kommer att bestå av en fruktkorg varifrån den anställde har rätt att förse sig från, vid raster från det ordinarie arbetet. Ovanstående kommer att gälla fr.o.m fredag 23/9.
Med vänlig hälsning/
Vd L Larsson och personalhandläggare B Börjesson

Och så här resonerade Maria Nyström:
"Jag har valt att skriva två ytterligheter när det gäller vardaglig och formell stil av ett internt budskap. I den första versionen används Du-tilltal och jag lägger bort titlar och till och med efternamn. Jag använder aktiva verb och ett enkelt språk utan krångliga och gammalmodiga ord. Texten blir kortare och i en familjär stil. I en sådan här text kan man till och med nu för tiden lägga till smileys.

Den andra, formella texten, består av långa meningar och många krångliga ord. Här använder jag också passiva verb vilket gör att det känns väldigt distanserat. Jag använder förkortningar i stället för att skriva ut orden som också gör att texten blir svårare att förstå. Ordet "man" förekommer också vilket gör att det blir en otydligare text. Att underteckna med titlar och efternamn gör att det inte känns lika familjärt och trevligt.

Bara för att en text är fomellt skriven behöver det ju naturligtvis inte betyda att det är en dålig och krånglig text som den som jag skrivit och motsvarande så kan ju en vardaglig text kännas för enkel och allt för ofta innehålla syftningsfel. I denna uppgift tyckte jag dock att det var roligt att skruva till det lite så att skillanderna mellan texterna blev ännu större."

Elegant, eller hur?!

Skrivvariation I

2011-11-15T20:53:00.004+01:00

Något som jag gärna vill att mina elever ska bli medvetna om är att en sak kan berättas på så många olika sätt. Hur mycket tid eller hur många ord du får använda påverkar till exempel vad du hinner få sagt och vilket intryck du kan ge. Längden spelar med andra ord en viktig roll.

Detta är en bra övning i detta som jag fick på en kurs vid Karlstads universitet:

Skrivvariation I
Presentera ditt yrke och din arbetsplats i tre versioner: ca 5 meningar, 15 meningar och 30 meningar.

Hur skulle du lösa den?

Så här gjorde jag:

Version 1 (ca 5 meningar)
Jag arbetar som lärare i svenska och historia på Österlengymnasiet i Simrishamn. Österlengymnasiet är en kommunal gymnasieskola. I dagsläget har vi cirka 400 elever fördelade på yrkesförberedande och högskoleförberedande program. Vi har också lärlingsutbildningar inom de flesta praktiska yrken.

Version 2 (ca 15 meningar)
Jag arbetar som lärare i svenska och historia på Österlengymnasiet i Simrishamn. Österlengymnasiet är en kommunal gymnasieskola med Österlen som sitt främsta upptagningsområde. I dagsläget har vi cirka 400 elever fördelade på yrkesförberedande och högskoleförberedande program. Vi har också lärlingsutbildningar inom de flesta praktiska yrken. Österlengymnasiet är bland annat känt för att Forskningsnätet Skåne startade här. Forskningsnätet arrangerar bland annat att forskare kommer till skolan och föreläser och håller seminarier och att gymnasieelever gör studiebesök på forskarinstitutioner. Skolan har också mycket utbyten med andra skolor och gymnasieelever i andra länder, framför allt i Frankrike, Italien, Tyskland och Polen.

Som lärare får man arbeta tillsammans med andra och man jobbar mycket med problemlösning. På så vis får man ständigt lära sig nya saker och när allt fungerar som bäst kan man göra en positiv skillnad i andra människors liv. Ämnena svenska och historia passar bra ihop. I båda ämnena lägger man tid och kraft på att arbeta med informationshantering och källkritik. I båda ämnena tittar man också mycket på såväl sändarens som mottagarens tolkning och perspektiv. På Österlengymnasiet har vi satsat mycket på användning av datorer. Detta har skapat nya möjligheter för både lärare och elever att kommunicera, arbeta tillsammans, nå ut till mottagare och hitta kreativa lösningar. Sammantaget gör detta att mitt yrke är ett av de roligaste och mest krävande yrken som finns.

Version 3 (ca 30 meningar)
Jag arbetar som lärare i svenska och historia på Österlengymnasiet i Simrishamn. Österlengymnasiet är en kommunal gymnasieskola med Österlen som sitt främsta upptagningsområde. Följande gymnasieutbildningar ges på skolan: el- och energiprogrammet, handels- och administrationsprogrammet, ekonomiprogrammet, estetiska programmet med inriktning musikalteater, naturvetenskapliga programmet, samhällsvetenskapsprogrammet och teknikprogrammet. Skolan satsar dessutom mycket på lärlingsutbildningar och inom denna utbildningsform finns: barn- och fritidsprogrammet, hantverksprogrammet, handels- och administrationsprogrammet, hotell- och turismprogrammet, industritekniska programmet, restaurang- och livsmedelsprogrammet, vvs- och fastighetsprogrammet samt vård- och omsorgsprogrammet. I dagsläget har vi cirka 400 elever, men det är stor konkurrens om kommunens elever och vi måste därför arbeta mycket för att få eleverna att inse fördelarna med att studera här istället för i Ystad, Kristianstad, Lund eller Malmö.

Österlengymnasiet är bland annat känt för att Forskningsnätet Skåne startade här, på initiativ av engagerade föräldrar och lärare. Forskningsnätet arrangerar bland annat att forskare kommer till skolan och föreläser och håller seminarier och att gymnasieelever gör studiebesök på forskarinstitutioner. Verksamheten har sedan successivt utvidgats till att inbegripa även Skolstaden i Helsingborg, Sankt Petri skola i Malmö och Hässleholms tekniska skola. Österlengymnasiet har också mycket utbyten med andra skolor och gymnasieelever i andra länder, framför allt i Frankrike, Italien, Tyskland och Polen. Det vanligaste är att eleverna gör kortare studiebesök och bor hos värdfamiljer, men det förekommer även att elever väljer att göra delar av sin praktik utomlands.

Som lärare får man arbeta tillsammans med andra och man jobbar mycket med problemlösning. På så vis får man ständigt lära sig nya saker och när allt fungerar som bäst kan man göra en positiv skillnad i andra människors liv. Ämnena svenska och historia passar bra ihop. Jag är därför mycket nöjd med min ämneskombination. I båda ämnena lägger man mycket tid och kraft på att arbeta med informationshantering och källkritik. I båda ämnena tittar man också mycket på såväl sändarens som mottagarens tolkning och perspektiv. Vi ställer oss till exempel frågor som vem är avsändare och vad har avsändaren för syfte med sin text. Vi intresserar oss också mycket för hur mottaren kan tolka budskapet och hur tolkningen påverkas av vilken tid vi lever i.

På Österlengymnasiet har vi satsat mycket på användning av datorer. Detta har skapat nya möjligheter för både lärare och elever att kommunicera, arbeta tillsammans, nå ut till mottagare och hitta kreativa lösningar. Det är i dag enkelt att kombinera sina texter med bild, ljud och film. Jag har stor nytta av att vi kan samla allt material i digitala portfolios och att vi kan skapa bloggar och wikis där vi redovisar och diskuterar våra arbeten. Informationssökning på Internet ger också rika möjligheter att tala om källhantering och var gränsen går mellan citat, referat och plagiat. Att arbeta som lärare är med andra ord ett av de roligaste och mest krävande yrken som finns.

Resurs för dig som vill använda IKT i matematikundervisningen

2011-11-14T17:41:00.001+01:00

http://ikt.ncm.gu.se/

Nyfiken på gymnasieungdomars tankar kring inre och yttre resor?

2011-11-11T11:46:00.001+01:00

Årets tema för det nationella provet i svenska är inre och yttre resor. Nu pågår förberedelserna för fullt.

Här kan du som är nyfiken ta del av gymnasieungdomars tankar kring resor:
Elever & lärare tipsar & diskuterar.

Eleverna är duktiga, men det har varit svårt att få dem att se nyttan och meningen med att publicera texter på nätet. Skulle någon eller några av er kunna tänka er att skriva någon eller några kommentarer skulle det kunna höja deras motivation! Och sist, men inte minst: jag skulle bli jätteglad! :D

Öppet hus på Österlengymnasiet

2011-11-09T20:21:00.000+01:00

Här kommer några bilder från gårdagens Öppet hus på Österlengymnasiet:
Vilken trevlig kväll och vilka kreativa och duktiga ungdomar och lärare vi har!

SO-rummet hjälper elever och lärare att hitta användbart material

2011-11-07T12:53:00.000+01:00

Det finns allt fler intressanta webbresurser för lärare och elever att använda i skolan. Här vill jag tipsa om SO-rummet.se som är en webbplats som vänder sig till elever och lärare på främst högstadiet och gymnasiet som vill hitta användbart och kvalitetskontrollerat material i ämnena historia, religionskunskap, geografi och samhällskunskap. En del av länkarna leder till så fördjupat material att de även passar för de elever som jobbar med projektarbeten eller som studerar på komvux eller högskolan.

Webbplatsen kan i viss mån användas som ett läromedel, men är i första hand en stor länkportal med tusentals granskade och utvalda svenska länkar med anknytning till SO-ämnena. Indelningarna av materialet kan både ge inspiration på möjliga teman och göra det lättare att hitta det man söker. Dessutom finns det en välfungerande sökfunktion.

Det är kul att länksamlingen spänner över allt från riksdagens webbplats till bloggar med material som ambitiösa lärare samlat i sina undervisningsämnen. Detta ger eleverna och deras lärare material med helt olika upplägg, svårighetsgrad och syften och det ger dem gott om tillfällen att tala om källkritik.

Kanske är du till exempel intresserad av att lära dig mer om "Demokratins historia"? Då kan du hitta en mängd användbara länkar här: http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/historiska-teman/demokratins-historia. Du kan också välja svårighetsgrad genom att kryssa för om du i första hand vill vill ha "lätta", "svåra" eller "populära" länkar.

Webbsidan drivs av Robert de Vries som är gymnasielärare inom historia, religionskunskap och samhällskunskap och som tidigare arbetat som högstadielärare i Göteborg. Jag blev väldigt nyfiken på sidan och hade därför en del frågor till de Vries om projektet. Här kommer hans svar:

Det är ett väldigt stort och ambitiöst projekt. Varför gör du det här? Vilka är dina drivkrafter?

Idén om SO-rummet fick jag för några år sedan. Vi använde Internet i undervisningen hela tiden och eleverna lade ner alldeles för mycket tid på att leta (ofta utan att hitta) vad de letade efter. Dessutom fastnade många på andra icke-skolrelaterade-sidor (som distraherade) och fick därför inte så mycket gjort ibland. Jag löste då det hela med att göra ett SO-rum med en stor länksamling på Fronter. Det var också då jag upptäckte hur otroligt mycket bra material det finns för elever och SO-lärare på Internet, och hur svårt mycket av materialet är att hitta om man inte letar envist dagarna i ända. Några år senare beslöt jag mig för att satsa på en webbsida som till slut blev den den är idag. Det ligger flera års hårt arbete bakom SO-rummet då jag med jämna mellanrum finkammat Internet efter bra länkar och dessutom skapat en hel del texter m.m. själv. Till min hjälp har jag det senaste året haft Andreas Karlsson, som är en oerhört duktig webbutvecklare och som hjälper mig med alla de tekniska delarna som krävs för att skapa och hålla en såpass stor webbsida vid liv.

Vad tänker du att webbplatsen ska användas till och vilka är dina framtidsplaner för SO-rummet?

Syftet med sajten är att den ska vara ett tidsbesparande, lärorikt och inspirerande verktyg för elever och SO-lärare i skolan. Det kommer att tillkomma många funktioner på webbsidan framöver.

En bra funktion som finns nu på sajten är att man som inloggad användare kan spara de länkar man gillar eller vill använda senare i ett länkgalleri. Det är jättebra för t.ex. elever som håller på och samlar in material till ett eget arbete. (Det finns inget annat outtalat syfte med elever ska skaffa konton.) Som inloggad användare kan man kommentera och ranka allt material på sajten.

Snart kommer det också att tillkomma en funktion för att kunna producera artiklar som läggs in på sajten. Tanken med det är att skapa en positiv dela-med-sig-miljö för främst lärare som därmed ska kunna dela med sig med bra egenproducerade artiklar som skrivits för att användas i skolan men som därefter hamnat i glömska på hemdatorn eller arbetsdatorn i skolan. Det finns också långtgående planer på att starta upp ämnesforum som är kopplade till respektive kategorier på SO-rummet. Men innan detta görs måste jag få tag på några medarbetare som kan få roller som medadministratörer på sajten.

Vad skiljer SO-rummet från andra webbresurser?

SO-rummet skiljer sig från Länkskafferiet främst genom att sajterna har olika uppbyggnad och sätt att presentera materialet på. SO-rummet är inte tänkt att vara en konkurrent till Länkskafferiet utan webbsidorna kompletterar istället varandra eftersom Länkskafferiet har material som berör alla skolämnena medan SO-rummet endast presenterar material till SO-ämnena. Det finns därför mycket mer material om SO-ämnena på SO-rummet än vad det gör på Länkskafferiet. I dagsläget finns nästan 5000 utvalda och granskade SO-länkar på SO-rummet. Allt material granskas och gås igenom av mig personligen innan jag lägger in det.

Hur finansieras det? Det står att det är en gratis webbresurs och jag hittar ingen reklam. Så vem eller vilka betalar?

Arbetet har hittills bekostats av mig själv, men jag kommer snart att starta ett företag kring webbsidan för att kunna driva SO-rummet vidare. Jag håller just nu på och lanserar webbsidan samtidigt som jag försöker hitta vägar att finansiera projektet i framtiden så att jag kan driva webbsidan på heltid. Webbsidan kommer alltid att vara gratis, men för att få in pengar kommer det antagligen bli nödvändigt att ha annonsörer med inriktning inom SO-ämnena och skola.

Jag har redan haft stor nytta av materialet, till exempel när vi jobbat med teman: "Sjukdomar och läkekonstens historia": http://hif1201.skolbloggen.se/2011/10/26/sjukdomarnas-och-lakekonstens-historia/ respektive "Brott och straff genom tiderna": http://hif1201.skolbloggen.se/2011/10/23/brott-och-straff-genom-tiderna/.

Prova du också! Och när du har provat så tipsa gärna andra lärare om sånt du tycker är bra och användbart!

Globalportalen är en bra resurs att använda i skolan

2011-11-06T13:29:00.005+01:00

Globalportalen är en samlingsplats för 50 svenska ideella organisationer som på det här viset vill sprida information och kunskaper om hur världen ser ut i dag. Så här beskriver portalen sig i ett nyhetsbrev som skickats till många av landets lärare:

Släpp in världen i skolan!

På www.globalportalen.org hittar du tips för skolan om globala frågor som mänskliga rättigheter, klimat, jämställdhet och demokrati. Skolsajter, temadagar, lektioner och rollspel. Dessutom nyheter och bakgrundsartiklar från hela världen, fakta, porträtt och mycket mer.

Globalportalen fungerar utmärkt när du som SO-lärare planerar lektioner, för dig som är skolbibliotekarie och vill hitta fakta och resurser om globala frågor - och även för elevernas eget arbete.

Gå direkt till avdelningen Tips för skolan! Här kan du också prenumerera på vårt nyhetsbrev speciellt för dig som jobbar i skolan, så får du våra bästa tips ett par gånger per termin.

Informationen på Globalportalen kommer från 50 svenska etablerade ideella organisationer, bland annat Röda Korset, Plan Sverige, Naturskyddsföreningen, Studiefrämjandet och Forum Syd.

Välkommen in på www.globalportalen.org!

Jag tycker att Globalportalen är snygg, intresseväckande och pedagogiskt uppbyggd. Man har en särskild ruta för aktuella tips som heter "Redaktionen tipsar", det är lätt att hitta och man har valt flera intressanta ingångar till materialet.

Det finns en användbar sökruta på portalen och söker man på till exempel "Palestina" får man överst upp flera aktuella artiklar om att Palestina sökt FN-medlemskap och hur olika länder reagerat på det. Man får också upp artiklar om konflikten mellan Israel och Palestina och klickar man sedan på en av dem så kan man läsa en presentation av artikeln och samtidigt se en karta över området, till exempel http://globalportalen.org/content/fred-och-r-ttvisa-i-israel-och-palestina. Klickar man sedan vidare kommer man direkt till en webbplats skapad av den frivilligorganisation som lagt ut materialet. Det finns alltså en tydlig avsändare, till exempel http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=295.

Globalportalen tror jag att man kan ha stor nytta av i skolan bland annat i religions-, historie- och samhällskunskapsundervisningen. Vad tycker du?

Ljuv musik i mina öron

2011-10-31T20:57:00.002+01:00

Ofta när jag läser inlägg på nätet eller talar med skolledare, it-tekniker och politiker (som inte är lärare) får jag känslan att de anser att den moderna skolan inte ska ägna sig åt kunskaper, utan färdigheter. Kunskaper anses förlegat, något som borde förpassas till de dammiga magasinen, tillsammans med alla gamla läroböcker (och lektorer). Istället ska vi använda oss av modern it-teknik och söka material på nätet och man hävdar att "All kunskap förändras hela tiden.", "Vi vet ingenting om hur framtiden ser ut." och "Våra elever ska stå väl rustade inför framtiden genom kunskaper om hur de kan använda internets sökmotorer."

Därför låter det som ljuv musik när idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en intervju säger till Stefan Pålsson på Kolla Källan att ...

"den forskning som Louise Limberg och andra bedriver, visar att informationskompetensen är tätt knuten till konkreta kunskaper inom ett visst område. Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt. Därför måste detta tränas inom ramen för undervisningen i de olika ämnena."

Detta låter väl klokt och riktigt och borde inte ens vara kontroversiellt? Ändå hör jag så ofta personer, som har stort inflytande över utvecklingen i skolan, påstå motsatsen. Därför tycker jag att det känns angeläget att skriva detta inlägg.

Eleverna behöver både kunskaper och färdigheter. Även om vår syn på världen förändras över tid, behöver vi försöka lära våra elever hur vi beskriver den i dag. Utifrån denna kunskapsbas står de bättre rustade när de själva ska söka och värdera ny information och så småningom kanske till och med bidra till nya kunskaper om vår värld.

Elever servar elever på Österlengymnasiet i Simrishamn

2011-10-27T07:52:00.000+02:00

På vår nätverksträff med Learnit24 21/10 2011 talade Kalle Westinson, ämneslärare på Österlengymnasiet, om Student Helpdesk på vår skola: nya utmaningar, möjligheter och kriser som kan leda till utveckling.

På Österlengymnasiet består Student Helpdesk av elever som servar elever och lärare och för att vara tillgängliga och lätta att hitta finns de i en liten "kiosk" mitt i skolan. När en av de datorer som skolan lånar ut till elever respektive lärare har börjat krångla, då kan man vända sig till Student Helpdesk och på mindre än 10 minuter kan man få sin dator rensad och ominstallerad. Om datorn går sönder eller man vill ha hjälp med hur program fungerar kan man också få hjälp här.

För att få arbeta med Student Helpdesk på vår skola måste man ha god närvaro och studierna måste flyta på bra. Det kan nämligen ta en hel del tid att finnas tillgänglig, ge tips och kunna lösa problem. I gengäld får eleverna nyttiga erfarenheter och mycket uppskattning. En tanke är att det ska kunna stå i deras slutbetyg att de jobbat med Student Helpdesk, precis som det i dagsläget står om de varit med i Elevrådet.

Elever i händelsernas mitt på Österlengymnasiet i Simrishamn

2011-10-25T08:09:00.002+02:00

På vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn, berättade och visade Andreas Liljeglimt, ämneslärare på Österlengymnasiet i Simrishamn, hur han använt sig av Wikispaces för att lägga upp en kurs i internationella relationer. När eleverna sedan skulle redovisa spelade de in nyhetssändningar och använde sig av green screen för att kunna klippa in bakgrundsbilder och på så vis placera sig själva mitt i händelsernas centrum. Andra moment på kursen var att eleverna skulle göra quiz med hjälp av PowerPoint och delta aktivt i diskussioner och seminarier.

Andreas Liljeglimt visade sitt kursmaterial och hur han tänkt när han byggt upp det och så fick vi se några av elevernas nyhetssändningar. Han berättade att en del elever till en början oroat sig över hur läraren skulle kunna bedöma elevernas insatser i den här typen av redovisningar (inga traditionella prov), men att det gått fint och att eleverna uppfyllt kursmålen ovanligt väl (matrisen är hämtad från Liljeglimts kurssida och du hittar den i sin helhet här):

Här kan du se den instruktionsfilm som eleverna fick se när de skulle arbeta med Green Screen:

Nog har Andreas Liljeglimt och Andrew Moseley glimten i ögat alltid och nog har Andreas Liljeglimt en poäng när han hävdar att man lär sig lättare och bättre när man har roligt!

Här kan du se Liljeglimts inspirerande kurssida: http://liljeglimt.wikispaces.com/Fred+och+Konflikt.

Med så mycket förberedelsearbete, ett så spännande kursupplägg och fina resultat hoppas jag att han kommer att få tillfälle att köra kursen fler gånger medan hans material fortfarande känns rykande akuellt. Detta vill man att fler elever ska få ta del av!

Nya makter, ny värld? Om maktförskjutning i världen

2011-10-24T14:06:00.009+02:00

För att uppmärksamma FN-dagen på Österlengymnasiet i Simrishamn hade Elevrådet tillsammans med Forskningsnätet Skåne arrangerat ett tema kring vilka som har makten i världen i dag och i framtiden.

Inbjudna talare var Bo Petersson, statsvetare och professor i internationell migration och etniska relationer (IMER) vid Malmö högskola, Ellen Hillbom, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, och Lina Sturfelt, fil dr i historia med inriktning på kulturhistoria, mediehistoria och frågor kring nationell identitet och ras.

Några av de frågor som diskuterades av forskarna var: "Är diktatorerna på väg ut? Ligger framtidens ekonomiska maktcentra i Asien? Kommer EU:s makt att minska? Blir de fattiga rikare – även på inflytande? Vilka blir framtidens främsta maktfaktorer i världen?" Flera elever ställde också intressanta frågor direkt till forskarna, bland annat vilken betydelse sociala rörelser såsom Occupy Wall Street kan få för utvecklingen och om det var rätt av Sverige att engagera sig militärt i Libyen.

Några saker som kom upp är att makten troligtvis kommer att ligga i länder med stora och unga befolkningar, att stora delar av Europa faktiskt inte är med i EU och att EU:s inflytande ser ut att minska, att det till exempel finns tendenser till att Turkiet slutat sörja över att de inte kommer med i EU och istället börjat vända sig mot den islamska världen, att USA särställning är utmanad inte bara ekonomiskt utan även ideologiskt och att allt fler länder verkar trötta på att EU och USA talar om hur allt ska vara. Forskarna talade också om att demokrati och mänskliga rättigheter inte tycks vara nödvändiga förutsättningar för ekonomisk utveckling (se bara på Kina och Saudiarabien), att statsgränserna verkar bli allt mindre betydelsefulla, samtidigt som nationalistiska tendenser växer sig starkare och vad gäller Libyeninsatsen menade Ellen Hillborn att man även bör försöka se det politiska spelet bakom. Till exempel har Sverige ett intresse av att visa upp sina soldater för att signalera till omvärlden att vi faktiskt har ett kompetent försvar och för att få visa upp JAS-planen så att omvärlden blir påmind om att vi har fina plan till försäljning.

Här är några bilder från i dag tillsammans med Forskningsnätet Skånes beskrivningar av respektive person (bilderna ligger under licensen CC by, vilket innebär att du fritt får använda bilderna, så länge som du anger vem som tagit dem):

Bo Petersson är statsvetare och professor i internationell migration och etniska relationer (IMER) vid Malmö högskola. Han har sedan många år en geografisk specialinriktning på Rysslandsfrågor och har en mera allmän inriktning på nationalism, migration, etniska relationer samt osäkerhet och risk.

Ellen Hillbom är docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet och forskar och undervisar i utvecklingsekonomi. Några av hennes intresseområden är fattigdomsbekämpning, fördelning, institutionell utveckling, äganderätter, humankapital och vattenresurser. Speciellt fokus har hon på strukturell omvandling och landsbygdsutveckling i Afrika.

Lina Sturfelt är fil dr i historia med inriktning på kulturhistoria, mediehistoria och frågor kring nationell identitet och ras. Hon undervisar i bl a mänskliga rättighetsstudier, modern internationell historia och freds- och konfliktvetenskap. Hon deltar för närvarande bl a i ett forskningsprojekt om fredsbevarande insatser.

Lars Mogensen, som här ledde debatten, arbetar annras som journalist. Han är sedan många år bl a programledare för Filosofiska rummet i P1 och moderator för Malmö högskolas Skiftesföreläsningar.

Efter paneldebatten höll de respektive forskarna seminarier med specialintresserade elever och lärare på skolan och på eftermiddagen åkte sällskapet vidare för att ha ett liknande arrangemang i Hässleholm.

Tack till alla inblandade för en mycket givande förmiddag!

Här på Forskningsnätet Skånes webbplats kan du läsa mer om evenemanget:
http://www.forskningsnatet.se/2011/09/tar-nya-makter-over-i-varlden/

Här har Lydia Farran-Lee skrivit för Ystads Allehanda om temadagen: Gymnasieelever lär sig om makt (publicerad 24 oktober 2011).

Rollspel på engelska på Korsavadsskolan i Simrishamn

2011-10-24T11:09:00.002+02:00

Vid vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn berättade och visade Lotta Persson, lärare i en åk 6 på Korsavadsskolan i Simrishamn, hur hon och hennes elever just nu jobbade för att eleverna skulle bli bättre på att uttrycka sig på engelska.

Tillsammans hade de skapat staden Popville och varje elev spelade i sitt skolarbete en påhittad person som hade en egen fiktiv familj i staden. Alla familjer hade ritats och fått hus och jobb i staden och eleverna hade gjort filmer där de visade och berättade (på engelska så klart!) om sina familjer. På så vis blev undervisningen som ett rollspel och eleverna var mycket engagerade, kreativa och jobbade effektivt och under lustfyllda former med engelskan.

Här i Lotta Perssons blogg kan du följa arbetet med staden: http://lottakorsavad.wordpress.com/2011/10/19/have-you-been-in-popville-lately/

Här i Ystads Allehanda kan du läsa om ett annat kul projekt som Lotta Persson drev för några år sedan: http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article746364/Aringttor-ritar-sina-egna-hus.html

Ett 3D-projekt i Gärsnäs i Simrishamns kommun

2011-10-23T11:18:00.001+02:00

Vid vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn berättade Madeleine Liwell Jeppsson om hur hon och hennes elever i Gärsnäs deltagit i en pilotstudie i professor Ann Bamfords forskning. Madeleine och eleverna arbetade med ett tema kring kroppen. De läste fakta, diskuterade, tittade på filmer och gjorde egna presentationer av vad de lärt sig. Hälften av eleverna fick se på film i 3D och den andra hälften fick se på motsvarande filmer men i 2D.

Man fann att båda grupperna lärde sig mycket, men att eleverna i 3D-gruppen hade roligare och var mer inspirerade. Efteråt kunde de fler detaljer och de hade fått en djupare förståelse. Bland annat kunde de, till skillnad från den andra gruppen, beskriva hur blodet flyter. De löste också sina praktiska uppgifter på ett mer kreativt sätt och använde sig ofta av 3D även i sina redovisningar.

Här kan du läsa mer om projektet:
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1411756/3D-ger-laumlrandet-ny-dimension.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4400880

Vill du höra Madeleine Liwell Jeppsson tala om projektet har du chansen på Skolforum den 1 nov kl 12. Läs mer om detta här: http://invitepeople.com/public/seminars/205

Nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn 20-21 okt 2011

2011-10-22T18:58:00.006+02:00

Vi träffades på Marint Centrum redan på torsdagskvällen för en bit mat och en inspirerande föreläsning av Anna Karlsson. Anna Karlsson arbetar som NO-lärare i åk 7-9 på Viktor Rydbergs Samskola och kom förra året trea i tävlingen ”Världens mest innovativa lärare”. Föreläsningen handlade om hur nya digitala verktyg skapar nya förutsättningar och hur innovativa lärare utnyttjar dessa nya möjligheter. Man kan välja att gå före genom att ta stora steg och därmed även riskera att man gör misstag eller så kan man ta små, små steg. Huvudsaken är trots allt att man tar sig framåt.

Med hjälp av tekniken kan vi göra vår undervisning mer varierad, ge fler infallsvinklar, bättre förståelse och mer inspiration. Arbetet med tekniken kan dessutom främja samarbete: vi lär med och av varandra. Anna Karlsson berättade att hon och en kollega lyckats bli schemalagda så att de kan samarbeta mer aktivt. De tar del i varandras undervisning och byter klasser och lektioner med varandra. I början var det jobbigt att anpassa sig, men efter ett tag blev det mycket roligare och mer effektivt än innan de inledde samarbetet.

På fredag morgon visade Erik Lenne, chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Simrishamn, störtsköna bilder från Österlen och havet här omkring samtidigt som han pratade om bygden, hamnen, havet och kommunens tankar kring utbildning. Vad gäller skolorna låg fokus på att man ska nå full måluppfyllelse och att alla elever ska få minst betyget godkänt i varje kurs. Kommunens satsning på it och fler datorer i skolan och Innovativa skolprogrammet är ett led i denna satsning. Andra satsningar är Kulturgarantin och samarbetet med Malmö FF kring Fotbollsakademin.

Därefter talade Madeleine Lundin från Marint Centrum i Simrishamn om hur hon tillsammans med Staffan Tellman, Mats Rodén och Camilla Witt jobbade i syfte att skapa en mötesplats för personer, företag och organisationer som vill arbeta och samarbeta kring vatten, hav och Östersjön och allt som hör därtill. Hon berättade också att Marint Centrum har en spännande utbildningssatsning som vänder sig till förskolebarn och att man samarbetar med SeeYou i Malmö för att utveckla ytterligare utbildningar för grundskolan och gymnasiet. Man planerar också om att bygga ett labb för Österlengymnasiets naturvetenskapliga program för att kunna skapa ett närmre samarbete mellan gymnasiet och de företag och forskare som finns på Marint Centrum.

Lena Alebo från Simrishamns museum visade prov på sin oemotståndliga berättartalang, lärde oss varför det heter Österlen, varför Tommarp brändes 1123, om Sigrid Björkegren som ägde ett enormt sjöfartsimperium och var känd för att vara särskilt klok och duglig och varför genuina österleningabor är så skickliga berättare. Allt hon berättade kan jag inte återge här, utan jag vill ivrigt rekommendera er att ta chansen att själva lyssna till vår kunniga museichef, men en sak kan jag inte låta bli att sprida, nämligen att Österlen betyder österut. Förr sa man västerlen, söderlen och österlen om de olika delarna av Skåne. När man 1911 ville marknadsföra en stor karneval i Simrishamn satte man stor bokstav framför österlen och då blev Österlen ett varumärke. Jag har tidigare sett filmer som de har på Österlens museum som bland annat är gjorda i samband med festivalen 1911 och de är superläckra och verkligen ”säljande”. Då var vi minsann inte ”etter”! Jag vill också passa på att berätta att Tommarpsån betyder mynningen till ån som rinner långsamt. Poetiskt eller hur?

Därefter kom resten av dagen att kretsa kring pedagogik. Fortsättning (på inlägget) om nätverksträffen följer ...
Här skriver jag till exempel om ett 3D-projekt i kommunen: http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/ett-3d-projekt-i-garsnas-i-simrishamns.html och här om en klass elever som spelar rollspel i engelskan: http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/rollspel-pa-engelska-pa-korsavadsskolan.html. Här berättar jag om en kurs i internationella relationer där eleverna redovisar genom att klä ut sig och göra nyhetssändningar med hjälp av Green Screen: http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/elever-i-handelsernas-mitt-pa.html och här skriver jag lite om hur man arbetar med Student Helpdesk på Österlengymnasiet: http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/elever-servar-elever-pa.html.

Bloggen som pedagogiskt verktyg

2011-10-21T00:04:00.001+02:00

I dag ska vi ha möte i Learnit24 i Simrishamn och jag ska prata i några minuter om hur man kan använda bloggar som pedagogiskt verktyg. Här kommer två liknande presentationer, varav jag bara kommer att hinna använda den första:

Vilka är dina erfarenheter? Använder du dig av bloggar i skolan och i så fall hur?

Några ord om fusket och hur svårt det är att motarbeta det

2011-10-18T20:11:00.003+02:00

Det verkar som det fuskas allt mer på landets högskolor. I alla fall har antalet anmälningar femdubblats de senaste tio åren. På Campus Hässleholm föreläste i fredags en världsberömd expert på hur fusket ska avslöjas. Hon heter Debora Weber-Wulff och är professor vid Hochschule für Technik und Wirtschaft Berlin. Här kan du läsa mer om hennes föreläsning: http://svt.se/2.33782/1.2567344/sa_mycket_fuskar_studenterna&from=rss respektive http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4748300 (där du även kan lyssna till följande radioinslag):

Lyssna: Program för plagiattest fungerar dåligt

Lyssna: "Urkund är inte vårt enda verktyg"

Debora Weber-Wulff har testat flera olika kontrollverktyg som är tänkta att upptäcka eventuella plagiat i elevuppsatser och tyvärr är resultatet något nedslående. Inget verktyg verkar riktigt säkert och de är framför allt oftast inte särskilt användarvänliga. Här kan du till exempel läsa vad hon tycker om Urkund, som är ett kontrollverktyg som i dag används på allt fler svenska gymnasieskolor och universitet: http://plagiat.htw-berlin.de/software-en/2010-2/s10-06-urkund/ och här kan du läsa om Ephorus: http://plagiat.htw-berlin.de/software-en/2010-2/s10-02-ephorus/.

Här är Weber-Wulffs och hennes kollegors webbplats om plagiat: http://plagiat.htw-berlin.de/start-en/

Läsutvecklingsschemats vara eller icke vara?

2011-10-17T11:24:00.008+02:00

I artikeln "Skolledare vill slippa lusa skolbarn" (Ystads allehanda, 14 okt 2011) skriver Emma Lawesson att skolledarna för grundskolorna i Simrishamn vill att man ska sluta bedöma elevernas läsförmåga med hjälp av LUS, läsutvecklingsscheman. Motivet anges vara att LUS inte utgår från skolverkets styrdokument, utan att man delvis tittar på saker som inte nämns i dem. Eftersom skolverket bistår med tester av de kunskaper de vill betona, tycker skolledarna att dessa tester räcker. Så här säger Chris Hansen (chef för Skolenhet Syd):

"- Nationella proven mäter elevernas förmågor och kunskaper i förhållande till våra styrdokument. Varje elev har dessutom en individuell utvecklingsplan där bland annat läsutvecklingen kan följas. Just nu gör alla sjuor om de nationella proven för år fem för att säkerställa att kunskapen är befäst."

Visst har Hansen rätt i att läsningen även bedöms i de nationella proven, men där bedöms även så mycket annat att de varje enskild förmåga riskerar att inte bli så tydlig: "Varje elev har dessutom en individuell utvecklingsplan där bland annat läsutvecklingen kan följas. "

Ett annat argument från våra skolledarna är att bedömningarna av läsförmågan blir subjektiva:

"Det som enligt skolledarna gör LUS mindre tillförlitlig är även att den bygger på subjektiva bedömningar av olika lärare."

Visst har våra skolledare rätt i att olika lärare kan tolka kriterierna för LUS olika, men det kan de så klart även göra när de tolkar skolverkets styrdokument. Alla bedömningar är subjektiva och ju mer vaga bedömningskriterierna är desto större blir tolkningsutrymmet. Genom att försöka formulera kriterierna så att de blir tydliga och genom att lärare och skolledare diskuterar hur man ska tolka kriterierna, kan bedömningarna bli både mer rättvisande och rättvisa.

Kanske är snarare detta den verkliga bakgrunden till varför skolledarna för Enhet Centrum i Simrishamn vill plocka bort läsutveckingsschemat:

enligt LUS sjunker elevernas läsförmåga, särskilt bland pojkarna och
enligt LUS skiljer sig elevernas läsförmåga åt väsentligt mellan olika skolor i kommunen (och detta är knappast till Enhet Centrums fördel).

Mer om detta kan du läsa här: http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1560372/Pojkarna-halkar-efter-i-skolan.html. Om statistiken stämmer har man mycket jobb framför sig (och kanske mindre möjligheter till besparingar?), men om de tråkiga siffrorna bara beror på att Centrum Syd bemannas av särskilt nitiska och stränga lärare så finns det inga problem. Eller?

Jag gillar att man genom LUS sätter fokus på barnens läsförmåga. Och jag hänger på. Jag vill också betona vikten av att vi, föräldrar och lärare, hjälper våra barn att utveckla sin förmåga att läsa och förstå det lästa, men även deras förmåga att känna lust, läslust. Kanske är den bästa lösningen då att man inte tar bort LUS, utan att man utvecklar kriterierna så att de blir tydligare? Samtidigt skulle man kunna passa på att jobba för att öka läslusten för varje barn, något i stil med: "Vad läser du? Vad tycker du om? Vilka utmaningar är lagom för dig? Hur ska vi bearbeta de böcker vi läser? Vilka böcker ska vi hitta åt dig för att du ska känna att det kan vara ännu mer spännande, intressant och lustfyllt?"

Målet skulle vara att barnen kunde känna samma hunger och sug efter böcker som de kan göra efter mat och godis.

LUS skulle kunna vara ett verktyg för att hjälpa barnen och föräldrarna att se vad som är nästa steg i läsutvecklingen och att fundera över hur man ska jobba för att komma vidare. Om lärare i skolan tydligt visar att de tror på kraften i en god läsförmåga, så kanske de också kan få föräldrar och elever att inse hur viktigt det är att träna läsningen.

En god läsförmåga får man framför allt genom läsning och genom att tala och skriva om det som man läst. Det finns inga genvägar och det tar tid. Därför tror jag att läsningen måste prioriteras, både hemma och i skolan. När väl läshungern infinner sig (jag tror alla elever kan uppnå läslust om man i skolan och hemma bara målmedvetet jobbar för det) så löser sig allt nästan av sig självt!

Skrivprocessen - vad ska man tänka på?

2011-10-13T00:35:00.000+02:00

Hur man skriver texter för arbetslivet är något som såväl vi lärare som våra gymnasieungdomar har nytta av att kunna. För att bli bättre på detta har jag valt att gå distanskursen Praktiskt skrivande i arbetslivet (7,5 p) vid Karlstad universitet. Zara Hedelin undervisar och är ansvarig för kursen så hennes namn kommer ni att få se en hel del gånger och jag tänkte använda min blogg för att spara och sprida sånt jag tycker är intressant och viktigt.

Första webbföreläsningen var mycket övergripande och handlade om vad man ska tänka på innan man sätter sig för att skriva och vad man ska tänka på under själva skrivprocessen. Dessa saker tog jag särskilt fasta på:

Förberedelserna

Börja med att fråga dig vem eller vilka du vänder dig till. Fråga dig också vad du har för syfte med det du ska skriva. Vill du kanske informera, roa eller påverka? Sätt dig in i vad du behöver förklara och bestäm dig för vilken genre du skriver så att du kan följa genreförväntningarna.
Zara Hedelin jämför textgenrer med musikgenrer och jag tycker att den jämförelsen var bra. Vi känner direkt igen en musikstil som till exempel hårdrock eller disko. På samma sätt ser vi direkt skillnaden på lagtexter och brev och om man går in på detaljer så ser vi lätt skillnad på myndighetsbrev och privata brev.

Skrivandet

Hedelin rekommenderar oss att börja med att göra upp en innehållskarta eller så kallad tankekarta/mindmap. Fördelen med dessa är att de är så bra att använda när man försöker kläcka idéer. Det är lätt att lägga till nya punkter och få överblick.

Jag använder mig också nästan alltid av tankekartor, när jag planerar en text. När jag är klar med idékläckandet brukar jag försöka se samband mellan mina olika punkter. Jag försöker skapa en struktur. Kanske hör några av dem ihop, kanske är någon av dem egentligen underordnad en andra. Jag brukar också sätta siffror på de olika punkterna för att det ska bli tydligt hur många aspekter jag tänker ta upp (jag försöker att inte ha med för många) och i vilken ordning som passar bäst.
Nu är det dags att skriva. Hedelin jämför skrivandet med idrottandet. Man måste träna för att bli bra och för att bli bättre, och man har nytta av bra hjälpmedel. I sporten behöver man till exempel bra träningskläder och skor och i vårt fall bland annat ordböcker och skrivregelsamlingar.

När man skriver texter i arbetslivet är det grundläggande att tänka på ...

att vara lagom personlig,
använda sig av rubriker om texten är lite längre (ca 2 sidor eller längre),
använda personliga pronomen som "han", "hon", "du" och "jag" istället för "uppdragsgivaren", namnet på mottagen eller det opersonliga pronominet "man",
skriva aktiva satser istället för passiva eller med andra ord "Städerskan kommer att putsa fönsterna nästa vecka" istället för "Fönsterna kommer att putsas av städerskan",
vara tydlig med vem som ska göra vad, är det avsändaren eller mottagaren som har ansvar för att det som man skriver om verkligen leder till något?

Zara Hedelin tipsade också om en webbplats som man kan utnyttja om man skriver för personer som inte kan svenska så bra eller som har olika typer av lässvårigheter. Webbplatsen är skapad av Centrum för lättläst och hu hittar den här: http://www.lattlast.se/om-oss/lattlast---vad-ar-det

Bearbetningen

När texten är färdig så får man läsa den flera gånger och helst även be en kollega eller vän att läsa och ge respons på den. Det är nämligen lätt att man blir lite "blind" för sin egen text: man läser det man vill att det ska stå.

Ställ dig följande frågor kring texten:

Finns det några korrekturfel?
Finns det några konstigheter eller otydligheter? Är texten oklar på något vis/ kan den väcka några frågor hos mottagen?
Är texten kort och koncis? Behövs all information? Tänk utifrån mottagarens förkunskaper och behov! Tänk på att du oftast ska gå rakt på sak och inte omständligt beskriva hela processen, alltså inte i stil med "Först prövade vi att ... , men sedan gick vi över till att ... Till slut kom vi fram till att ..." Skriv istället direkt "Våra undersökningar har visat att det är viktigt att ..."
Finns det några luckor? Behöver man förtydliga något? Skulle till exempel även din mormor förstå bruksanvisningen?
Finns det en tydlig struktur som gör det lätt att hitta rätt information i texten? Börja gärna varje avsnitt med att sammanfatta det viktigaste i texten, på samma sätt som man i tidningsartiklar använder sig av ingresser.

Och försök sätta dig in i mottagens förkunskaper, fördomar, intressen och behov:

Hur insatta i ämnet är mottagarna?
Är de vana läsare?
Är de vana vid myndighetsspråk?
Är de intresserade? Om de inte förväntas vara särskilt intresserade, måste man lägga särskild vikt vid att presentera innehållet på ett intresseväckande sätt.
Är budskapet som du ska föra fram välkommet eller ovälkommet?
Vilken generation tillhör mottagaren? Vilket/vilka yrken har han eller hon?
Hur är texten tänkt att läsas? Räcker det att man ögnar igenom den eller måste den läsas ingående?
Vilken inställning har mottagaren till det företag eller den myndighet som du representerar? Kanske måste du vara särskilt noga med att ha en ödmjuk ton?

Zara Hedelin ger tipset att man ska försöka fantisera kring hur mottagaren skulle ta emot budskapet när det skrevs på ett visst sätt och försöka anpassa sig efter detta.

Är korta inlägg alltid bäst?

2011-10-11T08:12:00.001+02:00

Är allt ljuvligt alltid kort?

När jag började blogga för ungefär ett och ett halvt år sedan, var jag helt inställd på att anpassa mig till mediet. På nätet orkar läsaren bara läsa korta texter. Alltså skrev jag bara korta texter. Även om jag inte kunde få plats med några djupare analyser i dem.

Men så läste jag texter av andra bloggare, som vågade skriva långa och resonerande inlägg. Och det kändes underbart och inspirerande.

Och då bestämde jag mig för att vägra använda den tvångströja jag frivilligt satt på mig. Jag fortsätte att skriva korta inlägg ibland, men ibland tillät jag mig att försöka bli lite mer djuplodande ...

Säkert skrämmer jag bort läsare på detta vis, men kanske, kanske kan jag genom mitt beslut få större chanser att utveckla mina tankar.

Hur gör ni?

Akademisk hederlighet

2011-10-10T07:51:00.000+02:00

I denna film får du se några exempel på hur plagiat kan se ut: http://youtu.be/VnTPv9PtOoo

och i denna film av Universitetet i Bergen får du se vad som händer den som plagierar: http://www.youtube.com/watch?v=Mwbw9KF-ACY

I den här, knappt tre minuter långa, filmen berättar Göran Bexell, professor i etik och tidigare Lunds Universitets rektor, om akademisk hederlighet och om varför det är så kreativt och spännande att studera tillsammans med andra (kurskamrater och lärare):

Det allra, allra finaste tycker jag kommer 2.21 minuter in i filmen:

Självständigheten är det roligaste med akademiska studier. Man får träna sig i att tänka själv och man får tillfälle att lägga fram sina tankar och analyser. Andra, kurskamrater och lärare, hjälper en sedan genom att ge sina synpunkter på dem.

Vill du veta mer?

Här kan du lära dig mer om vilka regler som gäller: Upphovsrätt och Creative Commons.

Känner du dig lite osäker på vad som är plagiat och hur man ska redovisa källor? Då vill jag rekommendera dig att läsa och se filmerna på Lunds universitets biblioteks öppna läranderesurs om "Akademisk hederlighet":

http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/akademisk-hederlighet.html

Lycka till!

Internet möjliggör blixtsnabba reaktioner

2011-10-09T17:57:00.000+02:00

Höll du i torsdags kl 13.00 koll på vem som fick årets nobelpris i litteratur. Ja, då var du sannerligen inte ensam. Strax därpå kompletterades artiklarna i bland annat Wikipedia och NE. Här kan du se resultatet på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tomas_Transtr%C3%B6mer .

Ta dig gärna också en titt i artikelns historik. Det har varit febril aktivitet på sidan sedan vinnaren tillkännagavs, både i form av klotter och avstängningar men också i form av seriösa och bra kompletteringar: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tomas_Transtr%C3%B6mer&action=history

På Provläs.se kan du läsa den diktsamling som Tranströmer debuterade med år 1954:

Provläs Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer

Bloggen som mötesplats för kollegor

2011-10-08T18:40:00.000+02:00

Bloggar kan användas som ett slags lärplattformar och mötesplatser för kollegor. Där kan ni samla material ni behöver, diskutera och tipsa varandra kring ett ämne som engagerar er. Här är ett förslag på hur det kan se ut:

http://ikttips.skolbloggen.se

I blog therefore I am

2011-10-07T11:11:00.003+02:00

Jag skriver för att lättare kunna samla mina tankar. Ett urval av tankarna publicerar jag på bloggen, därför att jag tycker att det är roligare att skriva när jag har mottagare och därför att jag hoppas att då och då få lite reaktioner med tips, medhåll och mothugg. Tack för att du finns!

***

Bilden är hämtad från flickr, upplagd av alamodestuff, och ligger under licensen Creative Commons (by, nc, nd): http://www.flickr.com/photos/alamodestuff/4351730264/.

Här kan du läsa mer om "Cogito, ergo sum" eller med andra ord Descartes formulering "Jag tänker, alltså finns jag.": http://sv.wikipedia.org/wiki/Cogito,_ergo_sum

Några ord om vad IKT har betytt för mig och min undervisning, del 2

2011-10-05T16:43:00.001+02:00

Bloggarna kan användas till att göra det lättare att sprida information, material och uppgifter och att lämna in skriftliga redovisningar.

Jag lägger min veckoplanering och de uppgifter som eleverna ska jobba med på mina kursbloggar. Ibland redovisar eleverna sina uppgifter genom att skriva en kommentar på sin kursblogg. Ibland redovisar de på sina individuella bloggar eller på en gemensam blogg som heter Elever & lärare tipsar & diskuterar. Det händer också fortfarande att de ska skicka filer till mig via ebrev. Sätten att lämna in skriftliga redovisningar är många och beror på uppgiften.

Med nya verktyg uppstår nya möjligheter och nya problem.

En nackdel med att använda datorn mycket och ofta är att det tar tid att lära sig nya saker (både för mig och för eleverna) och att elever ibland är konservativa och vill göra såsom de alltid gjort.

En annan nackdel är att eleverna ibland tycker att det är tekniken som är problemet, när det i själva verket är uppgiften. Om de tycker att den uppgift som de ska redovisa på sina bloggar är för stor eller krävande, kan de alltså hävda att de inte gillar att blogga. Det gäller både för oss och för dem att försöka se var problemen verkligen ligger.

En del elever blommar upp och njuter av möjligheten att få och våga synas och det innebär ibland att jag som lärare kan få en helt ny syn på elever. Andra tycker att det är jobbigt att det nu blir mer tydligt hur lite de producerat under en kurs. De flesta elever kommer efter ett tag in i arbetssättet och tycker att det vinner i längden. "Det är ju inte så svårt, när man väl lärt sig det."

Eleverna gillar generellt att ha allt mitt undervisningsmaterial samlat på en blogg, men en del tycker att det är jobbigt att samla sitt eget material.

De individuella bloggarna har både för- och nackdelar.

Jag tycker att fördelarna överväger. Om eleverna samlar alla sina arbeten på sina bloggar, blir det mycket tydligt både för eleven och läraren hur eleven har jobbat med uppgifterna och vad han eller hon kan respektive behöver jobba mer med.

Men en del elever tycker som sagt att det är jobbigare att hantera blogginlägg än filer och om eleverna tycker det är jobbigt är det svårare att få dem entusiastiska för uppgifterna och läraren måste lägga mer tid på att förklara och motivera. (Varför det är så vet jag inte riktigt. Antagligen beror det på att de inte har skapat enkla rutiner för bloggandet, för när man gjort det så tar det väl varken mer tid eller kraft, eller vad tycker ni?). En annan nackdel är att det kan ta mer tid för läraren att "samla in" elevernas lösningar. Även om jag har sagt till mina elever att de ska skicka mig en länk när de publicerat sitt arbete, så gör inte alla det och det slutar alltför ofta med att jag känner att jag ändå måste gå in och kolla om de är färdiga med sina uppgifter.

Kursbloggarna är helt öppna för vem som helst att läsa. Även en del av elevernas redovisningar läggs ut på en gemensam blogg som är helt öppen. Detta gör vi för att alla ska kunna läsa och kommentera texterna, men då måste eleverna inte publicera materialet under sitt eget namn utan de kan använda en pseudonym. När de kommenterar varandras texter läser jag alltid deras kommentarer och vi har enkla men förhoppningsvis tydliga regler de ska följa när de skriver dem. Reglerna kan du läsa här: http://cwaste.skolbloggen.se/svenska/skrivprocessen/.

Eleverna väljer själva vilka synlighetsinställningar de ska ha på sina individuella bloggar. En del väljer att bara jag ska kunna läsa dem, andra väljer att ha dem helt öppna. Det är väldigt olika hur olika klasser väljer att hantera detta. I den förra klassen som jag undervisade i svenska b hade nästan alla eleverna sina bloggar helt eller nästan helt öppna. I den grupp jag har nu (som består av två sammanslagna klasser) har nästan alla valt att ha sina bloggar helt slutna. För att jag ska kunna läsa deras inlägg, måste de lägga till mig som "prenumerant" på deras blogg. Det verkar alltså som de här eleverna inte är lika trygga. Om det beror på osäkerhet i ämnet eller osäkerhet i gruppen eller både och, vet jag inte säkert.

De fina bilderna i inlägget är alla tagna av J O Eriksson och publicerade på bilddelningstjänsten flickr under licensen Creative Commons by, nc,sa.

Några ord om vad IKT har betytt för mig och min undervisning, del 1

2011-10-03T21:12:00.003+02:00

För mig har datorn och sociala medier löst en mängd problem som jag tidigare hade, när jag planerade mitt och elevernas arbete. Nu kan jag lättare, via till exempel bloggar, ta del av elevernas arbetsprocess både när de jobbar individuellt och tillsammans i grupp och de kan ta del av varandras. De kan också enklare (och därför oftare) träna sig i att ge och få konstruktiv respons och de får naturlig träning i att kommunicera med fler mottagare än den undervisande läraren. Dessutom har det blivit mycket enklare att arbeta med det utvidgade textbegreppet, det vill säga förutom text, även ljud, bild och film.

Andra konkreta fördelar är att det finns så mycket bra material tillgängligt för elever och lärare via Internet, vilket gör det lättare att arbeta problemorienterat. Man behöver alltså inte längre utgå från en lärobok och de frågor som den klarar av att hjälpa eleverna att besvara. Allt fler lärare och elever ser också möjligheten i att kommunicera med varandra och med andra elevgrupper, när tekniken underlättar för samarbeten och samtal över såväl tid som rum.

Men det är inte okomplicerat. Det är lätt att uppgifterna blir för komplicerade och att materialet blir oöverstigligt stort. Även om vi ger tips på möjliga vägar att gå, blir studierna mer komplexa och svåra att överblicka. Dessutom blir ansvaret stort och frestelserna många ...

Bloggen i skolan

2011-09-29T18:17:00.009+02:00

När jag blir tillfrågad hur jag använder mig av bloggar i mitt arbete, så tänker jag spontant på hur jag använder bloggar med mina elever. Eleverna står ju i centrum för vår verksamhet.

Jag berättar därför först och främst om hur eleverna kan samla sina skolarbeten på en blogg och hur de kan läsa varandras texter, bilder och filmer och ge respons på dem via kommentarsfunktionen. Jag berättar också hur jag som lärare kan skapa kursbloggar till mina elever där jag lägger upp veckoplanering och uppgifter och hur jag kan samla material och länkar i ett slags ämnesbank eller kursbank.

Men får jag en chans att tänka ett steg längre, så kommer jag på att jag vill och måste berätta att bloggen även är ett fantastiskt verktyg för vår personliga utveckling som lärare.

Vi kan skapa bloggar som vi använder som våra egna lärplattformar. Där kan vi spara allt material vi tycker är intressant och viktigt, länkar till webbplatser vi ofta besöker, tips vi vill ta till oss och sprida vidare, erfarenheter vi vill ta vara på, etc. Dessutom fungerar bloggen som ett slags personlig portfolio och ett rörigt men personligt och mycket konkret cv.

Den här bloggen är min personliga lärplattform och jag följer flera

andra bloggande lärare som använder sina bloggar på liknande sätt.

Bloggar är också ett utmärkt verktyg när man vill skapa mötesplatser för alla lärare på en skola. På bloggar kan vi, kollegor emellan, samla vårt kunnande och ge varandra tips som vi kan ha nytta av i arbetet. Vi kan också kommentera varandras material. På så vis kan vi, när vi har tid och möjlighet, ge varandra respons, diskutera och dela med oss av våra erfarenheter. Vi kan hjälpa varandra att utvecklas och tillsammans skapa något alldeles fantastiskt!

Bloggen IKT-tips använder jag till att samla sånt som jag tror
att jag och mina kollegor kan ha nytta av i undervisningen.

Här kan du läsa fler tips på hur man kan använda Webb 2.0 i skolan: http://cwasteson.blogspot.com/2011/09/nagra-forslag-pa-hur-du-kan-anvanda.html

Vill du jobba kring Palestina - Israelkonflikten med dina elever?

2011-09-28T09:18:00.008+02:00

Om du är intresserad av att jobba med Israel - Palestina-konflikten med dina elever så kan det vara intressant att veta att SR Minnen har en fin samling ljudklipp på allt ifrån 45 sekunder till ca 20 minuter kring Palestinas kamp för en självständig stat: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4703836

Här har jag testat att göra en tankekarta om Israel-Palestinakonflikten i ett mycket lättarbetat program som heter hUMLa:

Här kan du läsa mer om hUMLa:
http://cwasteson.blogspot.com/2010/06/tankekarta-over-hur-man-kan-anvanda.html

Här hittar du hUMLas hemsida:
http://humlamindmap.webs.com

Och här finns en nerladdninglänk till hUMLa:
http://www.mediafire.com/?l0mn3zh7xam2zff

Nu händer det saker!

2011-09-27T16:14:00.005+02:00

Så här skriver Malin Jonolf på IKTBloggen (Microsofts svenska blogg för skola och högre utbildning):

"Min dotter började trean för några veckor sedan. Första dagen kom hon hem med fem olika papper där vi skulle fylla i uppgifter och godkänna deltagande i olika aktiviteter. Det är 600 elever på skolan. Förutom min tid att skriva namn och adress fem gånger, tänk all tid som går åt att sortera och arkivera alla dessa papper. Papper som borde få fortsätta vara träd.

Jag som jobbat länge med affärssystem i allmänhet och Dynamics CRM i synnerhet längtar efter den dag jag får ett mail med en inloggning till en skolportal där jag bekräftar våra grunduppgifter och sen godkänner det som skall godkännas, allt på en gång. Samtidigt som jag kan läsa veckobrevet (som nu hämtas i ett fack på skolan), titta på schemat och göra en ledighetsansökan.

Som tur är så är det ingen utopi utan en verklighet i många skolor. Det finns flera företag som levererar detta till skolorna och jag hoppas att turen snart har kommit till den skola min dotter går i."

Jag kan inte mer än att hålla med henne!!!

Vi står mitt emellan två system och har inte ännu riktigt vågat ta steget över till den "papperslösa" skolan. Det börjar hända saker och det måste det! Tiden är mogen!

Även jag längtar efter att få ett välfungerande system på min skola som ska spara tid och underlätta vår administration och framför allt längtar jag efter ett system som kan användas för att samla material och verktyg som vi behöver i vårt dagliga lärande!

Datorn och Internet har skapat massor av nya möjligheter, men jag tycker att många av de nya verktygen och tjänsterna gjort att min arbetsbörda ökat väsentligt. Jag måste nu ut på nätet och samla in allt det material som eleverna tidigare gett mig i handen och jag måste hitta det efter att det publicerats (tyvärr finns det ju inte alltid där när det skulle ha varit färdigt).

Jag håller med Jonolf om att det skulle underlätta mycket om blanketter kunde fyllas i inne ett adminstrativt verktyg direkt. Tillstånd från föräldrar och myndiga elever vad gäller fotografering och filmning borde vi till exempel ha lika lätt för att administrera (och hitta) som elevens närvaro och frånvaro. Då skulle det bli lättare att arbeta med fler medier än text i skolan.

Vilka funktioner vill du ha i en sådan här skolportal? Vilka praktiska problem hoppas du att den ska kunna lösa? Vilka möjligheter vill du att den ska kunna erbjuda?

Erfarenhetsutbyte om lärplattformar och individuella utvecklingsplaner i skolan

2011-09-26T13:33:00.013+02:00

För några år sedan gick Simrishamns och Ystads kommun samman och beställde Unikum som verktyg för individuella utvecklingsplaner i skolan. I Ystad gällde det bara för grundskolan, men i Simrishamn kommun gällde det även för gymnasiet.

Nu är det dags att utvärdera och se över vilket eller vilka verktyg man vill ha och behöver i framtiden. Därför var vi några lärare och IKT-strateger i Simrishamn som bestämde oss för att höra hur våra kollegor i Ystad tänker i dessa frågor. Joachim Thornström och Martin Ekholm tog emot oss. Tack för att ni tog er tid!

Kalle, Lotta, Lillan, Jan, Joachim, Bo, Martin och
undertecknad träffades i Ystad 26 sept 2011.

Vi enades om att Unikum har många funktioner som är riktigt bra (i alla fall för grundskolan, för tjänsten fungerar inte fullt ut för gymnasiet än), men det är lite omständligt att hitta och alla lärare har inte ännu kommit in i arbetet och förstått funktionerna och dessas möjligheter. Joachim Thornström, IKT-samordnare i Ystad kommun, hävdade att Unikum är det företag som har bäst koll på hur man ska jobba med individuella utvecklingsplaner och detta är ju en viktig aspekt i valet av tjänst, särskilt för dem som arbetar i grundskolan. Nackdelen med Unikum är att det blir många inloggningar för föräldrar och elever eftersom Unikum inte fungerar som en lärplattform (om man nu tycker att man behöver en sådan på skolan) och eftersom administrationen kring närvaro och frånvaro och betyg etc fortfarande måste ske via Dexter. Ystad kommun kommer att ha kvar Unikum. Hur vi ska göra i Simrishamn är inte ännu beslutat.

En annan anledning till varför vi simrishamnare gärna ville träffa Joachim och Martin är att Ystad kommun nyligen börjat använda sig av lärplattformen VKlass (Softronics) och denna är vi mycket nyfikna på. VKlass har massor av bra funktioner om man vill ha en lärplattform och det verkar vara en tjänst som skulle kunna gillas och användas av elever (till skillnad från Unikum som hittills haft svårt för att locka elever och deras föräldrar). Problemet med VKlass är att de inte ännu har något utvecklat system för individuella utvecklingsplaner. Däremot är det inga problem att koppla tjänsten till Extens och alla uppgifter om grupper, närvaro och frånvaro hämtas från Extens en gång per dygn. Det finns massor av andra verktyg och tjänster integrerade. Du kan till exempel ha en google apps-knapp eller en live@edu-knapp i VKlass och det finns kopplingar till bland annat NE, UR och Urkund, som du kan komma åt utan att logga in separat. Även om VKlass kan hämta information från Extens så kan den inte lämna information. Du kan alltså som lärare inte lägga in betyg i VKlass, utan du måste göra det via Dexter genom att behålla två moduler för nationella prov och betyg.

Andra lärplattformar vi talade om är LearnPoint som är skapat i Via Ecole.

Har du erfarenheter av bra verktyg för individuella utvecklingsplaner och för lärande så är jag jättenyfiken! Skriv gärna en kommentar eller skicka ett e-brev. Jag blir jätteglad!