Tack för inbjudan till ert boksläpp! Jag har, precis som säkert många andra här, följt er skrivargrupp via medier och framträdanden där ni berättat om ert arbete.
Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är väldigt glädjande att se hur ni brinner för att inspirera fler att ta upp pennan (eller, för all del, sätta sig vid tangentbordet).
Att skriva har nämligen många fördelar och jag tänkte här beskriva skrivandet som ett slags trestegs-raket. När vi, såsom ni Sex Österlenpennor gör, använder oss av alla tre stegen kan vi nå väldigt långt.
För det första:
Skrivandet hjälper oss att utveckla våra tankar och bearbeta våra känslor. Genom att sätta ord på våra upplevelser får vi en djupare förståelse av oss själva och av vår omvärld. Vi utvecklas, vi blir klokare, kanske t o m visare …
Men det behöver inte sluta där. Vi behöver inte bara skriva för oss själva, utan vi kan välja att dela våra texter med andra och på så vis öppna upp för nya perspektiv och diskussioner.
Här kommer vi in på del två i trestegsraketen:
Bara genom att i sig skriva för en tänkt mottagare, tvingar vi oss själva att försöka tänka utifrån vår målgrupps perspektiv. Vi behöver alltså inte ens möta en mottagare för att öppna våra sinnen och betrakta vår text och våra idéer “utifrån”.
Vilket leder oss in i den tredje och sista delen i raketen:
Om vi dessutom får möta den faktiska läsaren, få respons på det som vi skrivit, samtal, frågor och svar, diskussioner, kan både den som skriver och den som läser berikas.
I Sex Österlenpennor har ni dragit nytta av hela trestegs-raketen och vi får som läsare möta en rik blandning av berättelser, tankar och reflektioner från sex helt unika röster. Ni har var och en något viktigt och värdefullt att dela med er av. Genom att vi får läsa era texter får vi en inblick i era världar och samtidigt inspireras vi till att reflektera över våra egna liv: skulle jag också vilja och våga segla över världshav, vart skulle jag vilja cykla, vilka dråpliga situationer har jag varit med om i mitt jobb, vilka drömmar har jag som jag kämpar för att uppnå, varför älskar jag att läsa, vilka saker har jag gjort som varit så förbjudna att jag inte vågat berätta om dem för mina föräldrar, vilka fler samtal kan uppstå när vi väntar på en buss eller ett tåg, vad är lycka och vad är vänskap för mig, vad har jag lärt av livet och hur lärde jag mig det, har jag något att berätta, vad skulle en läsare kunna vara nyfiken på o s v.
Jag vill avsluta med att tacka er Sex Österlenpennor för gott sittfläsk - ert tålamod och ork att sitta länge och arbeta med era texter, er generositet och ert mod att dela era berättelser med oss! Hoppas dessutom att er bok och detta boksläpp ska inspirera oss andra att skriva mer själva. Vem vet vilka fantastiska historier som döljer sig inom oss som sitter här?
Låt oss alltså fortsätta att uppmuntra varandra att skriva, läsa, dela och samtala kring våra texter!
Inlägg
