Jag såg nyss The 21:st Century Learners av Mac Arthur's Foundation med John Seeley Brown, Nichole Pinkard, Mimi Ito, Katie Salen och Henry Jenkins. Filmens huvudbudskap är att skolan måste lära barnen att klara och gilla förändringar: "to embrace change". Målet ska vara att barnen ska vara nyfikna och ifrågasättande.
Seeley Brown hävdar i filmen att de barn och ungdomar som spelar mycket dataspel är särskilt målorienterade. De vill hela tiden mäta sig och sina kunskaper för att se hur mycket de utvecklats. "If I aint learning, it aint fun!" Detta borde vi kunna dra mer nytta av i skolan. I stället för att minska antalet bedömningar och betyg, för att man hävdar att det dömer ut elever på förhand, borde vi kanske hitta på fler och bättre sätt att regelbundet mäta elevernas kunskapsutveckling?!
Har du tips på sätt som elever lätt och regelbundet skulle kunna mäta sin egen utveckling?
Inlägg
Why you think you look bad in photos | Teri Hofford
12 timmar sedan
4 kommentarer:
jag håller inte alls med dig om betyg, eftersom betyg är så dåliga på att testa kunskap och så bra på att knäcka elever. men du har helt rätt i att vi måste hitta fler och bättre sätt att testa kunskap och utveckling.
framför allt så måste undervisningen och inlärningen komma ifrån det här med "signal-response", då elever lär sig att på given signal säga ett visst svar. det är vårt verktyg nu och det måste ändras.
jag har dock inget svar på hur elever kan mäta sin egen utveckling lättare. vi får fundera på det.
Jag tycker själv att betyg kan fungera som både bra morot och piska, att ta sina studier på allvar när det finns så mycket andra (och kanske mindre krävande?) sysselsättningar som lockar.
Visst är kunskaperna och färdigheterna i sig målet, men jag tror att många elever (däribland jag själv) gillar att få någon typ av påtagligt bevis på att man har åstadkommit något. Säkert skulle man kunna hitta andra sätt, men vad det skulle kunna vara har jag inget svar på i dag ... Det skulle jag vilja ta mig tid att grubbla mer kring. (Tyvärr lär jag inte kunna lösa det i dag. ;-))
En något enklare och mer lätthanterlig fråga, som jag tror skulle kunna ge snabb och positiv verkan, är den om hur elever lättare skulle kunna mäta sin egen utveckling. Moodle har hittat ett enkelt sätt, där man har ett slags digital termometer på kurssidan. Termometern fylls på allt eftersom kursveckorna går och visar grönt när man följer kursens tempo och rött när man kommit efter. Den är inte så dum. Moodle har också en funktion där eleven själv kryssar vad den gjort under rubriken "Mål och framsteg". Jag skulle gärna ha något liknande i min undervisning. Uppgiftslistor som eleven själv kryssar i kan hjälpa till att skapa struktur och trygghet i elevens studier, men mäter i stort sett bara kvantiteten och inte kvaliteten och inte kunskapsutvecklingen ...
Individuell respons från lärare är oerhört motiverande tycker jag, men lärarna har svårt att hinna med att ge den responsen tillräckligt ofta. Därför vore det bra om man kunde komplettera den med något mer, gärna något som är tydligt kvantifierbart. Då blir utvecklingen tydligare för eleven . Problemet är väl att det är svårt att mäta kunskaper och färdigheter med hjälp av datorprogram?!
Det hade varit häftigt om man precis som i spelens värld kunde få mer avancerade uppgifter allt eftersom man blir skickligare. I viss mån funkar lärarens planering så att uppgifterna som eleverna ska lösa blir allt mer avancerade, men de tar ofta inte hänsyn till den stora spridningen inom gruppen och att en del elever skulle kunna avancera snabbare än andra.
moodles "utvecklingsmätare" är bra, och den sortens feed-back tror jag mycket på. sen faller mycket ansvar på oss, då det gäller att ge individuell vägledning och en avstämmelse mot kunskapsmålen. betyg är allt för generella och visar bara, som moodles termometer, att man varit på plats.
det hade varit bra om alla elever, som i spelens värld, fick lite tuffare uppgifter allt eftersom. men är inte lektionsplaneringarna utformade efter det?
Jo, man försöker ju lägga upp kurser så att uppgifterna bygger på varandra och kräver allt mer kunskaper och färdigheter hos eleverna ... Men avancerade dataspel är ju individanpassade i en helt annan utsträckning och där får spelaren direkt respons på allt den gör. Det finns det ingen lärare som kan hinna med.
Skicka en kommentar