Ljudmanus till ljudberättelsen "Att vara lärare"

Attans, jag hade glömt ett moment i min redovisning av ljudberättelsen. Tanken var att jag också skulle ha skrivit ett ljudmanus. Här kommer alltså detta tillsammans med kommentarer kring mina val av ljud: (Bättre sent än aldrig!;-)

Ljudberättelsen är skapad för att även passa till en stillbildsfilm med samma tema. En del av ljuden finns alltså där i första hand för att de passar så bra till de bilder jag senare valt. Alla ljud, såväl musiken som effektljuden, ligger i bakgrunden ganska tyst. De finns där mer för att skapa atmosfär och understryka innehållet i min text, än för att man ska lägga märke till dem. Två effekter har jag dock valt för att de ska bryta av lite, sticka ut, och det är tre hundskall och två SOS-signaler. De ger lite skärpa till berättelsen och får förhoppningsvis lyssnaren att hålla sig vaken. :-)

Jag börjar berättelsen med lite stämningsskapande musik och vill ha något enkelt och melodiskt (samt lagligt och gratis). Därför faller till slut valet på en visa som jag hittat på Multimediabyrån. När den har spelat en sekvens tonar jag ner ljudet och lägger på mitt förinspelade tal:

"Läraryrket är ett av det bästa yrken man kan ha. Det är som en enda lång upptäcksresa, där man hela tiden hittar nya vägar och nya mål. Landskapet varierar."

Eftersom jag vill skapa en kontemplativ stämning och senare i stillbildsfilmen tänkt lägga på bilder från Östersjökusten, lägger jag efter en liten stund på ljudet av vågor som slår in mot stranden. Ljudet börjar väldigt svagt och blir sedan starkare och starkare för att nå ett klimax då jag säger att man får överblick och man får se en bild på en pojke som ser ut över horisonten. Ljudet är tänkt att vara rogivande och kännas eftertänksamt och positivt och pågår ända tills jag pratar om att man vill lämna avtryck (i sanden) och att vi har roligt, lätt och lustfyllt i skolan.Här lägger jag på ett hundskall. Detta är för att understryka lekfullhet och det passar bra med en bild jag tänkt använda som visar tre generationer och en hund som går respektive springer på stranden.

"Ibland under terminerna är jag som lärare så upptagen av mitt arbete och alla detaljer, av mitt eget och elevernas lärande, att jag har svårt att se vad som väntar bortom nästa kulle, bortom nästa sväng.

   Men sedan är det dags att redovisa vad vi kommit fram till och då får vi överblick. Vi ser hur långt vi har kommit. Och så sätter vi genast upp nya mål och funderar över hur vi bäst ska kunna ta oss dit.

Det låter kanske lite barnsligt, men som lärare vill jag gärna lämna ett positivt avtryck. Ibland tror jag också att jag lyckats förmedla kunskaper som mina elever kan ha nytta av hela livet. Och ibland har vi roligt och allt känns lätt och lustfullt." 

När jag talar om hur alla samverkar och bidrar så uppstår ljuv musik, så tonar jag successivt in brassmusik med många stämmor:


"När alla bidrar med sina färger och former kan vi tillsammans skapa något nästan magiskt. När alla bidrar med sina stämmor uppstår ljuv musik. Då känns det som om jag har begåvats med dubbelt, extra av allt."

Redan innan jag börjar prata om att det också kan vara jobbigt att vara lärare, så låter jag det försiktigt börja blåsa snålt samtidigt som musiken tonas ut. Blåsten tilltar sedan successivt medan jag pratar om hur svårt det kan vara. Samtidigt visas en bild på insnöade cyklar.

"Men så ibland är det tungt att vara lärare. Alla elever vill inte engagera sig, alla lyssnar inte, alla vill inte ge mig och sina klasskamrater en chans. Det kan bero på att jag inte lyckas nå fram till dem, väcka den där gnistan av intresse till liv, men det kan också bero på saker, händelser och personer utanför klassrummet som jag inte kan råda över."

När jag talar om artilleri så låter jag två kanonskott gå av och visar en bild på två kanoner riktade ut mot havet:

"Ibland hjälper det då att ta till det stora artilleriet: att förbereda sina lektioner utav bara sjutton och att ge snabb respons på elevernas arbeten"

När jag talar om att man behöver ta hjälp ibland skickar jag ut två SOS-signaler:

"men ibland får man istället ta hjälp av sina kollegor och skolledning. Gymnasielärare har en lång tradition av att man ska kunna klara av sina utmaningar själv. Men jag tror att det är på väg att försvinna."

Här tonar jag successivt in ljudet av en folkmassa och lite skratt:

"Tack vare Internet och datorernas intåg i skolan, är det på sikt inte längre möjligt att gömma sig i sitt klassrum. Vad vi gör och inte gör syns." 

För att riktigt understryka budskapet i det jag ju ska säga (nu kommer det viktigaste i mitt tal) har jag långsamt tonat in en starkt sugande och suggestiv musik (som jag också hittat lagligt och gratis på Multimediabyrån). Denna ligger till en början ligger tillsammans med människosorlet men tar så småningom över allt mer:

"Jag tror att vi lärare har mycket att vinna på detta: vi  kan nämligen upptäcka våra kollegor, inspirera och inspireras av varandra. På så vis kan nya frön sås och späda plantor spira. Nya idéer kan blomma och så småningom ge frukt. Vi kan tillsammans kämpa med våra svårigheter och när vi övervinner dem, ger det oss självförtroende och kraft.

Visst är det tufft att vara lärare, kraven är många och stora och kommer från alla håll. Men när det funkar, när det funkar, så är det alldeles, alldeles fantastiskt! Eller som Askungen skulle ha sagt om hon någonsin fått gå i skolan: "Vad är väl en dag i skolan? Den kan vara dötrist och långtråkig och ... alldeles, alldeles underbar!"

Där låter jag musiken tona över i den ursprungliga visan och låter den spelas till sitt slut. På så vis får jag ett slags cirkelkomposition.

Här ligger ljudfilen på blip.tv: http://blip.tv/file/4998491

Här ligger den på Chirbit:


Check this out on Chirbit

Här ligger den på SoundCloud:

Att vara larare by cwasteson