Delaktighetsmodellen – ett arbetssätt för ökad delaktighet i skolan

Något som jag grubblar mycket över är hur man ska få elever som inte är engagerade och intresserade av undervisningen att börja bry sig och vilja delta. Jag tror att en anledning till att några av mina elever inte väljer att delta aktivt i undervisningen beror på att de inte känner att de har förutsättningar att klara av uppgifterna. 

Jag som lärare kan tycka att de visst kan klara det, särskilt med min och klasskamraternas hjälp, men känner inte eleven själv att det är möjligt så är det inte heller det. 

Uppgiften behöver egentligen inte vara för svår för eleven, utan det kan helt enkelt handla om att eleven har en mängd misslyckanden bakom sig och därför ger upp innan han eller hon ens försökt lösa den.

Detta finns att läsa om på SPSM:s webbplats:

"Sex delaktighetsaspekter och tre kulturer 

För att täcka in delaktighetens komplexitet har begreppet spjälkats upp i sex olika aspekter: tillhörighet, tillgänglighet, samhandling, engagemang, erkännande och autonomi. Alla aspekter hänger samman och påverkar varandra. Alla är viktiga att uppmärksamma och har betydelse för elevers möjlighet till delaktighet i skolans lärmiljöer. 

   Delaktighet sker i ett sammanhang, i en aktivitet tillsammans med andra. Olika typer av aktiviteter och sammanhang ställer olika krav på individen och på omgivningen. Det innebär att en elevs villkor för delaktighet skiljer sig åt mellan olika aktiviteter. Tre olika kulturer: undervisningskultur, kamratkultur och omsorgskultur, illustrerar olika typer av sammanhang.

    De olika delaktighetsaspekterna och kulturerna överlappar, påverkar och samspelar med varandra. En elev som av omgivningen uppfattas som oengagerad i en aktivitet kan befinna sig i en miljö som visar sig ha stora brister i tillgängligheten. I själva verket är det den otillgängliga miljön som leder till elevens låga engagemang – inte ett ointresse för uppgiften."

(Hämtat från SPSM:s webbplats:  http://www4.spsm.se/fortbildning/globalassets/global/kursmaterial-utvecklingsstorning/delaktighet.pdf)

Jag tänker att jag behöver fokusera mer tydligt på hur jag ska skapa en lärmiljö som är tillgänglig även för dessa elever. 

Jag vill försöka skapa en miljö där även den tidigare oengagerade eleven känner att han eller hon vågar och vill göra sin röst hörd, blir lyssnad på, förstår och blir förstådd och är en viktig del av gruppen. Det borde väl inte vara så svårt, eller? 

Skämt åsido, även om det är svårt så tänker jag att det är lätt att bli uppgiven när man träffar på oengagerade elever men det här är ett rimligt förhållningssätt och det borde vara möjligt att nå fler elever med den här inställningen.