Lyssna på dialekter

Bilden heter "Löderups strandbad 11", är tagen av jpra
och ligger på flickr under licensen CC (by, nc).

I dag har jag lyssnat på sydsvenska dialekter på SveDia 2000. Samtidigt läste jag transkriptioner av det som sägs på inspelningarna. Transkriptionerna är utskrivna med så kallad grov beteckning, vilket innebär att man endast använt sig av de tecken som vi skriver med i vanliga texter. De är alltså ganska lätta att förstå, även för mig som inte precis är någon dialektolog. Apropå det så säger dialektforskare Camilla Söderberg, som undervisar i bland annat dialekter och ortsnamn på Linnéuniversitetet, att transkriptionerna inte är nedskrivna av professionella dialektologer och att de inte är helt korrekta. Därför ska man "lita mer till det egna örat än till utskrifterna".

Jag har valt att titta särskilt på inspelningarna från Löderup, därför att Löderup bara ligger några mil söder om min hemstad Simrishamn och jag tycker att många häromkring talar ungefär som den "yngre kvinna" respektive "yngre man" som där intervjuats:  http://swedia.ling.gu.se/Gotaland/Skane/Loderup/index.html.

Följande diftonger finns i ljudklippet där den yngre kvinnan berättar: teo för tog, neog för nog, veoga för våga, beor för bor, gäor för går, fräogar för frågar, sväort för svårt, treor för tror, jemeinskaopen för gemenskapen, steiget för steget, fäor för får, säo för så.

Några vokaler som ändras i hennes uttal är:  "flötta" istället för "flyttade" respektive "flytta", jällor istället för gäller, häj istället för hej.

R-ljudet uttalar hon med ett bakre skorrande tungrots-r.

Man säger att i de sydsvenska målen övergår p, t och k efter vokal till b, d och g. Det stämmer inte i inspelningen med den yngre kvinnan från Löderup, utan p uttalas som p och inte som b i ordet "typ", k uttalas som k och inte som g i "försöka" och t uttalas som t och inte d i till exempel "flötta" (i betydelsen "flytta").

L-ljudet uttalar hon "tunt" eller dentalt som det också kallas. Enklast skulle man kunna beskriva det som att det uttalas "vanligt", såsom vi uttalar det i riksspråket. Jag tar upp det eftersom man i de flesta andra dialekter uttalar "l" med ett "tjockt" eller kakuminalt l-ljud, såsom till exempel i ordet gål i betydelsen gård.

Följande ljud förenklas: den yngre kvinnan från Löderup säger fölla istället för följa.

En annan förenkling är att ändelser faller bort: flötta istället för flyttade.

Jag hittade inga exempel på specifikt sydsvenska dialektord i ljudklippet.

Intervjupersonen - eller informanten, som man också kallar dem - från Löderup talar med andra ord en något utslätad men typisk sydsvensk dialekt.

Litteraturtips:

När jag ville ta reda på lite mer om vilka drag som är typiska för sydsvenska mål hade jag nytta av av följande material:

• "Är det fult att tala dialekt?" av Gunilla Söderberg.
• Våra folkmål av Elias Wessén (1969).

När jag ville veta hur man brukar skriva ner dialekter så fick jag tips här:

• "Grov beteckning" av Gunilla Söderberg

Den här sidan på nätet hade jag nytta av vad gäller hur man brukar tala på Österlen:

• Björn Gröhns webbplats Skånsk ordbok http://www.klangfix.se/ordlista.htm

Lustläs på SOFI:s dialektsida

Institutet för språk- och folkminnen har på SOFI:s dialektsida publicerat en hel del intressant och matnyttig material, som man kan ha nytta av i skolan.


Några sidor som jag särskilt fastnat för är:

Lustläsning och lustlyssning

Vanliga frågor och svar om svenska dialekter:  http://www.sofi.se/8947. Här kan du få lite allmänbildning kring dialekter. Frågorna väcker nyfikenhet och jag tror att många är intresserade av svaren, som dessutom ofta är trevligt, enkelt och mottagaranpassat skrivna. Där kan du till exempel få veta vad som kännetecknar "dialekter" och vad det är för skillnad mellan olika "språk" och olika "dialekter" samt vilken positiv bild som medierna i dag förmedlar av olika dialekter och hur det sett ut i medierna tidigare. Ibland får man också tips på andra ställen där man kan hitta mer information i frågan och/eller en länk till ett ännu mer innehållsrikt svar.

En annan intressant del av webbplatsen är "Lyssna på dialekter":  http://www.sofi.se/dialekter/lyssna. Där kan man slå på olika landskap och lyssna, samt läsa vad som sägs (både på dialekt och på ett normaliserat språk). Ett annat tips på en intressant webbplats med exempel på hur olika dialekter låter och vad som kännetecknar dem är SVEDIA2000 http://swedia.ling.gu.se/index.html. Den webbplatsen känns kanske lite omodern i dag, men den har den stora fördelen att där finns mycket fler exempel.

Fördjupning

På en sida på  SOFI:s webbplats  kan du läsa mer om vilka forskningsmaterial som finns i dialektsamlingarna i Lund (liknande förteckningar finns även för Göteborg, Uppsala och Umeå) http://www.sofi.se/1061. Detta är en särskilt intressant sammanställning för dig som är intresserad av att forska vidare kring olika dialekter. En annan del av webbplatsen som passar när man vill undersöka något som har med dialekter att göra är Syd- och västsvensk dialektdatabas http://www.sofi.se/4839. Där kan du söka efter hur olika ord låter och används i olika delar av Sydsverige.

Anpassat skolmaterial

Är du intresserad av att arbeta med dialekter i skolan så kan du på SOFI:s webbplats hitta en pdf med fakta, diskussionsfrågor och övningar anpassade för högstadiet och gymnasiet: http://www.sofi.se/12135

Pröva söka i dialektdatabaser

Är du lite nyfiken på dialekter? Då vill jag rekommendera dig att ta en titt på följande databas för syd- och västsvenska dialektord:

Syd- och västsvenska dialektord  http://www.sofi.se/4839

Vad gäller Skåne så är Albo respektive Norra Åsbo härad färdiga. När jag skulle titta runt lite började jag alltså med en sökning på Albo härad och för att få upp många ord som möjligt så skrev jag i sökrutan.

Vill man veta vad ett särskilt ord heter på dialekt så skriver man in ordet i dess normaliserade form och kryssar för "sök bland normaliserade former".

Vill jag till exempel veta hur man säger "eftermiddag" i Albo härad så skriver jag in ordet i sökrutan och får upp följande:

Då kan jag välja bland "eftermiddag" och sammansättningen "eftermiddagskaffe", när jag vill se exempel på konkreta belägg på hur ordet använts. Jag väljer eftermiddag och får då tillgång till 10 olika exempel. 

Det är kul att man även kan få se de ofta handskrivna lappar som beläggen skrivits ner på. Det gör att man känner sig så nära materialet och forskningen.

På lapparna och i databasen hittar man hur ordet uttalas, vad ordet betyder, var man uttryckt sig så, vem som har sagt så, när det sagts och ibland även uppgifter om hur ordet använts (resten av meningen eller sammanhanget)

Jag passade på att söka på ordet "mat" också och sammansättningar med ordet "mat", för det känns som ett viktigt ord i skånskan. Jag fick många träffar, varav nästan alla hade med mat att göra:

De som inte handlade om mat var: mater som betyder alunskiffer och ord kopplade till det, såsom matersbrått och matershål som betyder alunbrott, några ord kopplade till mattor, såsom matta, måta och matteslarvår samt slutligen matter som betyder orkeslös.

Slutligen tittade jag på olika belägg för ordet "arbete":

I Albo härad säger man tydligen arbeja, arbaja, arbäjja eller arbajja. Uttalsskillnaderna mellan arbeja och arbäjja respektive arbaja och arbajja, tycker jag är svåra att förstå. Antagligen uttalas det ungefär likadant.

Här kan du läsa mer om olika dialekt-resurser på nätet: "Dialekter" http://cwasteson.blogspot.se/2010/12/dialekter.html

Dialekter

Det är spännande med dialekter. Vissa är verkligen svåra att förstå. Lyssna till exempel på den äldre mannen från Överkalix: http://swedia.ling.gu.se/Norrland/Norrbotten/Overkalix/om.html

Är du nyfiken på att lära dig mer om olika dialekter och lyssna till exempel, så gå gärna in på SweDias webbplats och botanisera: http://swedia.ling.gu.se/index.html

Där får du bl a lära dig att dialekterna har uppstått genom att det nordiska fornspråket har förändrats på olika sätt i olika delar av Norden. Du får också veta att dialekterna brukar delas upp i sex grupper: sydsvenska mål, Götamål, sveamål, norrländska mål, gutniska mål och östsvenska mål.

Kartan visar den traditionella utbredningen av svenska dialekter:

• Mörkblått: sydsvenska mål
• Rött: götamål
• Mörkgrönt: sveamål
• Ljusblått: norrländska mål
• Orange: östsvenska mål
• Ljusgrönt: gotländska mål

Bilden är hämtad från Wikimedia Commons och är helt fri att använda eftersom den ligger under licensen Public domain. Bildtexten är hämtad direkt från Wikipedia: svenska dialekter, men granskar man den närmre så stämmer den inte riktigt med bilden ... Intressant! Jag tycker att det kan vara frestande att ibland slarva med granskningen av sådant material som inte är känsligt eller kontroversiellt, men även en så banal sak som en förklarande text till en bild som visar olika dialekters utbredning, kan alltså vara bristfällig. Det gäller alltså att vara uppmärksam.