5 knep för språkinlärning

Sid Efromovich (TEDxUpperEastSide, 2013) håller här ett tal på temat "5 techniques to speak any language" och hans fem knep för språkinlärning är:

1. Gör fel. Gör inte bara det som du vet att du kan, utan se till att utmana dina gränser. Man lär sig jättemycket av att testa och göra misstag. Varje gång du känner dig osäker kring om något är rätt eller fel, så är du på väg att utöka dina kunskaper. 
2. Bry dig inte om att lära dig alfabetet på det språk du vill lära dig. Alfabetets ljud har ändå inte mycket att göra med hur orden sedan ska uttalas. Gör istället egna anteckningar av hur ljudet låter.
3. Skaffa dig en pedantisk vän, lärare eller kollega som känner sig trygg med att rätta dig varje gång du säger fel och uppmuntra dig att fortsätta och våga göra nya misstag.
4. Träna. Ha så kallade "duschkonversationer", då du låtsas att du pratar med någon på det språk du vill lära dig. När du låtsas att du har samtal med någon (eller med dig själv) märker du var du har dina kunskapsluckor.
5. Hitta en konversationskompis och se till att det språk du vill lära dig är det språk som ni båda har gemensamt och behärskar bäst. Att träna ett främmande språk med någon som egentligen talar samma språk som du, funkar inte alls lika bra som om ni båda känner att det enklaste och bästa sättet för er att förstå varandra är att tala det språk som du vill lära dig.

 

Lycka till!

Språkets betydelse

Sven Strömqvist, professor i lingvistik,
föreläste för intresserade elever på
Österlengymnasiet.

Vad är ett språk?

Den 5 mars 2013 besökte Sven Strömqvist, professor i lingvistik vid Lunds universitet, Österlengymnasiet för att prata om hur vilket språk man talar får konsekvenser för hur man tänker och vad man minns.

Här kommer mina anteckningar:

Orden vi väljer präglar vår upplevelse

He puts the glas on the table.
Han ställer glaset på bordet.
Ställa respektive lägga - vilka ord vi använder påverkar hur vi upplever verkligheten.

Ett spännande inslag i föreläsningen var Strömqvists många
exempel från aktuell språkforskning.

Forskare har visat en bildberättelse som informanterna får berätta till. Man har velat titta på språklig variation och åldersvariation. Berättelsen fick alltså inte vara för svår för 5-åringar och inte för tråkig för vuxna. Man ville inte ha några ord utskrivna för att översättningar från engelska till t ex turkiska blir mer engelska än om de skrivs direkt på turkiska. Subjekt och predikat finns i alla språk. Man tittade bl a på tempusböjningen på verben och på vilka ord man valde att använda och vad de fokuserar på i bilderna. Ordet "exit" poängterar t ex att man förflyttar sig från inne till ute. Rörelsesättet visade sig vara viktigt i ryskan.

Ex.
Hon går över gatan.
Hon korsar gatan.
Hur påverkar ordvalet vad man ser och tänker? Hur påverkar det vad man minns?
Vilka kommer ihåg vad hon hade på fötterna?

För- och nackdelar med korta ord

Strömqvist gav exempel på ett kort mångtydigt ord "för"
och ett längre entydigt ord "övertygelse".

"För": ett kort ord som kan betyda många saker, för på båten, för i dansen, orsak (verkan): det är varmt för att solen skiner, syfte (framåtsyftande): för att lyssna på dig,
"Övertygelse": ett långt ord som betyder bara en sak

Det finns både fördelar och nackdelar med långa respektive
korta ord. Många ord är på mellan fem och tio bokstäver.

Det finns både nackdelar o fördelar med långa respektive korta ord. Att ett ord kan betyda många saker kan t ex vara både praktiskt och förvirrande.

Medellånga ord går snabbast att tolka. Riktigt korta ord
respektive långa ord tar längre tid att uppfatta.

Det finns två principer som styr vår språkliga aktivitet:
Tydlighet (vara så tydlig som möjligt)
Enkelhet (inte anstränga sig mer än nödvändigt)

I undersökta tidningstexter från 1997 visar det sig att "i", "och"
och "att" är de vanligaste orden. Ordet "han" kommer på 19
plats. Hur mycket längre ner i listan ordet "hon" kommer
förtäljer inte tabellen.

Det finns forskning över vilka ord som är vanligast i löpande text och hur många bokstäver som är vanligast per ord.

Några begrepp

Synonym: ord med likartad betydelse, finns det några ord som betyder exakt samma sak?
Homonymer: samma ordform men olika betydelser, t ex ordet "för".

Det finns inte två ord på två olika språk som betyder exakt samma sak, inte ens "that" och "att".

Finns det språk som är extra svåra?

När man lär sig ett språk så finns det varken lätta eller svåra språk. När man sedan börjat lära sig ett specifikt språk får man dock förutfattade meningar om andra språk och vissa upplevs som lättare resp svårare.

Ska man bli riktigt bra på något måste man öva minst 10 000 timmar. Om man räknar på det lite slarvigt så kan man säga att 40 h/veckan i 5 år lyssnar och tränar ett barn på att förstå det språk som omger henne eller honom = 10 000 h.

Forskare har studerat hur svårt det är att stava i olika språk. Finska, turkiska och italienska barn har lättare att stava 1-10. Engelska barn hade svårast. Danska barn hade också mycket svårt.

Bernard Shaw har gett ett kul exempel på hur knepigt det är att stava på engelska. Han föreslår nämligen att man skulle kunna skriva "fish" så här:
"Gh o ti"
F som i enough
I som i woman
Sh som i nation

Det finns flera tusen teckenspråk. De har inget skriftspråk. Det är stor skillnad mellan norska och svenska, lika stor som mellan svenska och japanska teckenspråk.

Hur påverkas minnet av vad vi berättar?

Sven Strömqvist berättade om minnesforskning och lite
förvånande resultat kring hur människors minne fungerar.

Ett förvånande resultat fick en grupp forskare som jobbade med minnestester. Deras försökspersoner fick berätta för att minnas ... och för att glömma. Hälften av deltagarna fick nämligen göra minnestestet efter att de först berättat om vad de sett för en tredje person. Konstigt nog gick det sämre för dem som fått göra detta. Detta förklarade man med att försökspersonerna, när de berättade vad de sett, samtidigt selekterade detaljer, abstraherade och undertryckte det som kändes överflödigt. När man ska lösa en uppgift måste man nämligen trycka undan all information som inte behövs.

Lite annat smått o gott om språkforskning

Det finns forskning kring hur lång reaktionstid det krävs innan man förstår vad ett ord betyder. Man mäter ögonrörelserna och finner att vuxna vana läsare endast behöver göra en fixering vad gäller ord på upp till 10 bokstäver.

Sven Strömqvist berättade om en kollega som spelat in tal och klippt ut korta sekvenser. Dessa blev helt obegripliga lösryckta ur sitt sammanhang, men när man hör respektive ord i sitt sammanhang så hör man direkt, t ex "sovjetiska ambassaden".

Behaviour economics innebär t ex att man studerar hur människor fattar viktiga beslut t ex kring sparande. Några forskare vid Stanford studerar t ex hjärnaktiviteten när människor handlar med aktier.

Ju mer språk man lär sig, desto mer lika blir man, desto mer lika tänker man.

Människan har ett jättestarkt grundbehov av att skapa mening. Ett tydligt exempel på detta är att när forskare lägger till en luftballong på en bild i ett familjealbum börjar den som äger bilden genast att berätta om den där ballongen.

Vad gäller språk finns det mest mångfald nära ekvatorn fram till för ca 100 år sedan. Ju längre från ekvatorn desto färre språk och skillnader. Man tvingades att ha mer utbyten med varandra för att få tag i det som man behövde. Nya Guinea och norra Australien har flest språk.

Om inte tillräckligt många experter använder ett språk inom sitt område så får man en domänförlust.

Planering av arbetsområde om språkvetenskap

Jag fick i  kursen  Media, Kommunikation och IT som verktyg i pedagogisk verksamhet A, 7,5 hp vid Halmstad högskola, i uppgift att göra en planering kring ett valfritt arbetsområde med valfri elevgrupp, där digital teknik och "det utvidgade textbegreppet" (vilket förutom traditionella texter även innefattar filmer, bilder ljudfiler och musik) blir en tydlig del i planeringen.

Eftersom jag gärna ville ha konkret användning av min planering blev mottagarna mina egna elever i mitt eget ämne, i det här fallet en grupp bestående av tekniker och musikalelever som gick andra året på gymnasiet och som precis hade börjat på kursen i Svenska B. Fördjupningsområdet blev språkvetenskap.

Jag gjorde inte anspråk på att det skulle bli heltäckande eller ens en superplanering, som alla sedan kommer att vilja efterlikna, men eftersom jag gillar att läsa andras planeringar och tankar kring sin undervisning, så tänkte jag att någon eller några av er skulle kunna tycka att det vore intressant att läsa min. Så här kommer den nu:

Min planering:

1) Via kursbloggen visa eleverna målen för fördjupningsuppgiften och vilka färdigheter de ska träna sig i: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/11/sprakvetenskap/ Eftersom texten ligger öppet på nätet så kan eleverna återkomma till den såväl på lektionstid och i skolan som hemifrån. Även deras andra lärare och deras föräldrar kan ta del av den, om de skulle önska.

2) Dela in eleverna i grupper. Försöka ta hänsyn till så många av deras önskemål som möjligt. Gruppindelningen publiceras även den på bloggen: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/11/sprakvetenskap/#comment-3

3) Ge dem tips på hur de bör jobba, steg för steg, och låta dem få tid att göra det: 

Steg 1: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/19/tema-sprakvetenskap-steg-1/ Där får de också stöd i hur de kan registrera sig på NE.skola och på så vis nå hela NE även hemifrån.

Steg 2: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/20/tema-sprakvetenskap-steg-2/ De får också stöd kring hur de kan hitta bilder som de får använda och göra källhänvisningar: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/21/hitta-bilder-som-du-far-anvanda/ och http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/21/kallhanvisningar-till-bilder/.

Steg 3: http://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/25/tema-sprakvetenskap-steg-3/

4) Dags för redovisning. De hade då använt sig av texter, bilder och övningar i boken och texter och bilder från Internet. Redovisningarna bestod i att de redogjorde för fakta och gav ett personligt perspektiv på det (egna konkreta exempel, jämförelser och generaliseringar, egna tankar och åsikter, etc). De använde tavlan, overhead eller projektorn (till exempel PowerPoint eller motsvarande) för att förtydliga vad som var viktigast i deras redovisning och de illustrerade sina presentationer med minst en bild som de visade för klassen. De gjorde en övning med sina klasskamrater. På så vis fick både de själva och deras kurskamrater visa att de hade förstått avsnittet. De ställde också någon diskussionsfråga till sina kurskamrater, i stil med: Tror du att dialekterna kommer att finnas kvar eller tror du att de kommer att försvinna? eller "Tycker du att man ska översätta ord när de införs i det svenska språket eller tycker du att man ska behålla till exempel det engelska ordet? Ska det till exempel hellre heta "hårtvål" än "schampoo"? Avslutningsvis ställde de några kontrollfrågor för att se om kurskamraterna varit uppmärksamma och förstått det viktigaste i deras anförande.

5) Vad gäller bedömningen så gällde skolverkets betygskriterier. Vad de förväntades kunna när vi var färdiga stod i den planering som de fick i inledningen, där fanns dessutom betygskriterierna för muntliga anföranden: http://cwaste.skolbloggen.se/svenshttp://smeste09.skolbloggen.se/2011/01/11/sprakvetenskap/ka/bedomning/bedomning-av-muntliga-uppgifter/ Att jag kunde följa elevernas förberedelser via deras bloggar gjorde det lättare för mig att skapa kontrakt och förtroende och jag kunde förhoppningsvis upptäcka om de var helt fel ute ... Det gav alltså såväl trygghet som kontroll och ökat betygsunderlag.

Digital teknik:

• Jag använde mig av kursbloggen, där jag hade veckoplanering, uppgifter och respons på uppgifterna, för att lätt nå ut till alla eleverna samtidigt och för att de skulle ha allt material samlat på ett sådant sätt så att de lätt kunde gå tillbaka och titta på tidigare genomgångar. 
• Eleverna använde bland annat Internet (främst Wikipedia och NE) för att söka material.
• Eleverna hade egna bloggar där jag kunde följa deras arbete.
• Vid genomgångar använde jag vita tavlan och projektorn för att kunna understryka och visa det jag talade om.
• Eleverna skulle när de redovisade använda minst ett hjälpmedel i form av till exempel vita tavlan, overhead och/eller projektorn.

"Det utvidgade textbegreppet":

• Eleverna utgick från sina kursböcker som innehåller såväl texter som bilder och övningar.
• De kompletterade med material från Internet och var uppmanade att hitta bilder som illustrerar det som de skulle redovisa om.
• De fick även använda sig av ljudfiler, korta filmklipp och göra egna dramatiseringar. De elever som redovisade om dialekter lät oss till exempel lyssna till några olika personer som talade olika dialekter (via webbplatsen SweDia) och eleverna som talade om könsskillnader dramatiserade skillnaderna mellan könen genom att spela en typisk tjej respektive typisk kille och hur de gör och talar. 

Några slutsatser:

Ja, det var det hela. Eleverna var helt nya för mig och jag för dem. Jag kände att jag behövde vara extra tydlig och ha bra kontroll, så att eleverna kände trygghet och ingen kunde smita undan, glömmas bort eller misslyckas helt. Att jag utgick från kursboken gjorde det lättare för eleverna, särskilt för de som är mindre studiemotiverade och mer studieovana. Det gjorde det också lättare för mig att se hur bra läsförståelse de hade och om de kan plocka ut det viktigaste i en text.

Kursbloggen, genomgångarna och min handledning gjorde det lättare för mig att var tydlig och deras individuella bloggar gjorde det lättare för mig att via mina kommentarer skapa kontakt och trygghet och samtidigt få bra kontroll, men det var en tuff uppgift för de var totalt 33 elever ...

Något som jag tycker är en svaghet hos mig som lärare är att jag har en tendens att vara för omständlig i min strävan att ge mina elever många goda råd. Detta är en balansakt jag behöver jobba mer med.

Har ni tips på hur planeringen kan förbättras, så kom gärna med lite konstruktiv kritik! Tack på förhand!

Urnordiska

I NE hittade jag en fin illustration av det urnordiska runalfabetet på 24 runor. Vet du vad det kallas och varför det kallas så?

Japp, det stämmer. Det kallas för futhark och har fått sitt namn efter de sex första bokstäverna i runraden.

Vill du veta lite mer om urnordiskan,  kan du titta här:

Språkens släktskap

Jag funderar över när och hur man kan använda sig av skärminspelningar i undervisningen. Vilket är till exempel lättast att ta till sig: den här skärminspelningen eller texten?



Jag tycker att det är svårt att läsa på ett naturligt och lyssnarvänligt sätt. Naturligtvis vore det bättre att tala fritt ur hjärtat, men det är också svårt. Om träning ger färdighet, så kanske jag så småningom kan ha nytta av att göra den här typen av material?

Här kommer motsvarande text:

Det är svårt att i dag se vilka språk som är släkt med varandra, eller hur? Jag menar: vi svenskar har ju lånat massor av ord från andra språk och de har lånat en hel del ord från oss. När vi på medeltiden importerade en religion så följde det till exempel med en massa nya ord, bland andra "kyrka" och "altare".


På samma sätt har det följt med ord när vi handlat, krigat och importerat ledare, kulturer och tekniska uppfinningar.

Om det nu är så svårt - hur kan man då forska kring detta? Vad stödjer man sin forskning på?

Jo, man kan studera ord som man anser är grundläggande för varje språk. Ord som man tror måste finnas tidigt i ett språk, det vill säga redan innan man börjar resa långt bort för att handla och kriga med andra folk. Dessa ord kallas arvord och kan till exempel handla om släktskap mellan individer.

Här kommer några sådana ord som jag hittat i en jämförande tabell i Wikipedia:

I tabellen har man jämfört ord som kommer från det vi i dag kallar indoeuropeiska språk.

Ett annat sätt att hitta släktskap är att systematiskt jämföra flera tusen år gamla skrifter med varandra. Då kan man se hur språken såg ut för länge sedan och leta likheter och skillnader mellan dem. Vid sådana här studier har forskare funnit att latinet och antikens grekiska har stora likheter med sanskrit som är ett gammalt indiskt skriftspråk och Indiens motsvarighet till latinet. Det verkar alltså som om alla dessa språk är släkt med varandra.

Då kan man ju fråga sig var deras gemensamma ursprung funnits och hur man kan ta reda på detta?

Ja, det är ju inte heller en lätt fråga, men många forskare tror att indoeuropeiskan har sitt ursprung i ett område vid Svarta havet och att språket följt med då folkgrupper därifrån vandrat väster- och söderut ca 4000 -1000 f Kr, se illustrationen från Wikimedia Commons (CC by, sa):

Man har genom forskning kunnat visa att människorna flyttat på sig i de här riktningarna och då är det rimligt att anta att de tagit sitt språk med sig.