Använd videokonferenser för flervägskommunikation

I kapitel 13 i Veletianos antologi  Emerging Technologies in Distance Education (2010) skriver Richard Caladine, Trish Andrews, Belinda Tynan, Robyn Smyth och Deborah Vale om att det nu sker ett uppsving för videokonferenserna, men att vi lärare behöver bli skickligare på att utnyttja potentialen i dem. 

"there are environmental, technological, and economic drivers that will increase the use of internal-based video communications. However, many who teach or manage distance education do not have access to the knowledge and skills that make for effective and efficient use of video communications. A starting point is the discussion of issues and factors key to the scalability, sustainability, and pedagogical considerations of video communication in distance education contexts." (Veletsiano, s 249).

Tekniken är nu billig och tillgängligheten är stor. Nästan alla studenter har nu en smartphone som de kan filma med och surfa på och många har tillgång till trådlöst internet. Att använda sig av videokonferenser istället för att resa sparar dessutom tid och är bra för miljön. Utöver detta är många elever redan vana vid att använda till exempel Skype och Window Messenger.

Utmaningen för oss som arbetar i skolan är framför allt pedagogisk. Vi utnyttjar inte videokonferensernas möjlighet fullt ut om vi främst använder verktyget för att direktsända föreläsningar, utan den stora styrkan i tekniken är att den kan användas för tvåvägskommunikation.

"The development and implementation of appropriate pedagogies that utilize the interactive and collaborative capabilities of video communications technologies is a vital aspect of the successful use and sustainability of these tools." (Veletsiano, s 264).

Videokonferenser kan bidra till att distansstudierna känns mer personliga och engagerande och att studenterna kommer i en tydligare social gemenskap. Dessutom kan de användas för att underlätta samarbeten mellan olika institutioner och högskolor och samhället i stort.

Använd Google Analytics för att utvärdera och utveckla dina kurser

Kap 12 av P. Clint Rogers, Mary R. McEwen och SaraJoy Pond i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010), handlar om att vi bör bli bättre på att utnyttja användarstatistiken som kan samlas in kring hur eleverna använder ett kursmaterial eller webben i stort. På så vis skulle vi bli bättre på att utvärdera och utveckla våra material och arbetsmetoder:

"Simply because students are at a distance, educators do not get the same kinds of immediate explicit and implicit feedback that comes when face to face. Web analytics provide an incredible opportunity for educators to receive helpful information regarding their students’ usage and behaviour patterns — on a scale that has the potential to transform the entire industry. Utilized to date primarily in business to track the online behaviour of consumer groups and to test related marketing efforts, web analytics can also be used in distance education to improve the tracking of learner behaviour and to test the impact made by changes in content or presentation." (Veletsiano, s 231).

Detta kapitel tyckte jag var mest intressant i den tredje delen av Veletianos bok och jag gillade särskilt den här jämförelsen där artikelförfattarna jämför den statistik man kan välja att plocka fram kring studenternas webbanvändning med vilka data som man valt att visa på en bils instrumentpanel:

"What are the main objectives that you want your website to accomplish? Which metrics will provide you the most meaningful information about how well you are accomplishing them? Take the dashboard of your car as an analogy. Many metrics could be tracked and reported about the current state of your car: combustion chamber temperature, fuel/oxygen mixture, fan belt RPM, and many more. But only a few are displayed on your dashboard, and most of us actively use only a selection of those. So, why are fuel level, speed, and turn signal functionality displayed on your dashboard while coolant level and spark plug efficiency are not? First, because these former metrics have direct, observable consequences to you, the operator (we all know how costly speeding tickets can be). Second, because you, the operator, can do something about them (the pressure of your foot on the accelerator directly affects your speed). Similarly, certain web analytics metrics become KPIs because of their impact on the ultimate outcome, as well as your ability to make actionable decisions based on them." (Veletsiano, s 233).

Författarna tar också upp ett väldigt passande citat från Albert Einstein:

“Not everything that can be measured is important, and not everything that is important can be measured.”

Jag använder mig mycket av bloggar i min undervisning och eftersom bloggar är ganska lätta att studera användarstatistiken för samtidigt som det blir så mycket data att det är lätt att känna sig vilse, så tänker jag att jag skulle vilja bli mer medveten om vad jag egentligen vill veta och hur jag ska ta reda på det. I studien använde man sig av Google Analytics och det gjorde mig ännu mer intresserad, eftersom det är det verktyg som jag själv använder.
I artikeln redovisas en studie som gav följande resultat med hjälp av statistiken:

Några slutsatser man drog utifrån studenternas användarstatistik var att eleverna tog del av materialet för i genomsnitt en lektion per tillfälle som de studerade:

"The analysts noticed a simple yet interesting correlation between page views per visit and pages per lesson. The averages of each of these metrics were quite close: average page views per visit = 6.5, and average pages per lesson = 5.09, suggesting that on average, a student’s plan is to complete one lesson in a sitting. This is something to consider when determining the amount of content one lesson should cover." (Veletsiano, s 238).

Man fann också, föga förvånande, att de första sidan på varje avsnitt fick särskilt många besökare, medan antalet läsare minskade längre fram i materialet:

"The first page of each lesson had many more unique page views than any other page in the lesson. The unique page views fell sharply even between the first and second page of each lesson. Then they remained fairly constant, until the last page of the lesson where there was a very noticeable uptick in unique page views. (Veletsiano, s 240).

Något som man ville ta reda på var om eleverna utnyttjade möjligheten att de hade tillgång till materialet 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, och det visade sig att de flesta jobbade med mellan kl 10 och 22 måndagar till och med torsdagar och att de flesta slutade tidigt på fredagarna och vilade under helgen:

"If “anytime” and “anywhere” are important KPIs, then there should be some supportive evidence of that in the analytics data. The client was quite interested in the “where” and “when” data summary. Site access was reported by time of day and by day of week. Not surprisingly, the biggest day for site access was Monday, with Tuesday through Thursday access being fairly equal, and then falling off on Friday, with Saturday and Sunday being the days with the least traffic. As far as time of day: timing was split fairly evenly between 10 AM and 10 PM, with the hours of noon to 4 PM slightly heavier. It is important to note that often the metrics of initial interest to a client are not necessarily the ones that can yield the most relevant insights or have the most impact on the outcomes." (Veletiano, s 242f).

Avslutningsvis gav artikelförfattarna några generella råd till den som vill använda sig av användarstatistiken (Veletsiano, s 244):

• "First, we must define the goals/objectives of the interaction. /.../
• Secondly, we must measure both the outputs and outcomes of the interaction. /.../
• Thirdly (perhaps most the crucial objective), we must use the resulting data to make improvements in the interaction. A question to be asked is this: “What would I do with this information if I had it?” If you do not know how you are going to use the data and what changes you will make as a result of different possible outcomes, then you should consider exploring other metrics where there is some actionable outcome. /.../ 
• Finally, analytics data thus interpreted and utilized may be shared to the benefit of users, other practitioners, and the distance education community as a whole."

De gav också lite vägledning kring vad man behöver tänka mer kring inför framtiden:

"The potential to collect and analyze real-time data from vast numbers of students could teach us a lot about how people interact with and learn in online learning environments. In reaching this potential, certain questions deserve more exploration:

• How do different segments of students (geography, age, gender, education level, major, etc.) interact with online resources? What are the common KPIs applicable to industry? 

• What are the most effective ways to implement multivariate testing? 

• How can web analytics be used to give individual students information regarding the relation of their own use patterns and results of others with similar patterns? 

• What are the best ways to automate some decisions based upon data indices? 

• How can the data gained through web analytics be combined with other evaluation methods (e.g., qualitative methods) in order to give a more complete picture of learner intent? 

• How will data-driven decision-making through the use of web analytics change the processes by which distance education is designed and evaluated?" (Veletsiano, s 245f).

Möjligheter och problem med att skapa en personlig lärmiljö?

I kap 9 i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) berättarTrey Martindale och Michael Dowdy vad som är syftet med Personal Learning Environments (PLE):

"In an extensive report on PLEs, researchers with the Centre for Educational Technology and Interoperability Standards (CETIS) derived the following principles when examining current learning technologies (JISC-CETIS, 2007).

• Learning opportunities should be accessible to students, irrespective of the constraints of time and place.
• Learning opportunities should be available continually over the period of an individual’s life.
• Effective teaching should have as its central concern the individual learning needs and capabilities of a student.
• The social component of learning should be prioritized through the provision of effective communication tools.
• Barriers to learning, whether they are institutional, technical, or pedagogical, should be removed. 

In a similar report, Johnson et al. (2006) identified five major themes as a critique of current learning environments:

• desire for great personal ownership of technology; 
• desire for more effective ways to manage technological services;
• desire for the integration of technological activity across all aspects of life; 
• removal of barriers to the use of tools and services; and 
• desire to facilitate peer-based working." (Veletsiano, s 183f).

 De jämför också personliga lärmiljöer (PLE) med lärplattformar (LMS):

"Following is a summary of LMS characteristics.  

• LMSs concentrate on the course context.
• All resources are loaded and linked within the overall structure of a course. 
• LMSs have an inherent asymmetric relationship between instructor and learner in terms of control of the learning experience. 
• The learner’s role is one of passive acceptance of content and the limited permissions set by the LMS. 
• Every learner experiences content exactly the same way. Each learner interacts with content in an identical fashion." (Veletiano, s 184).

De pekar på några nackdelar med LMS:

• "Accessibility has only partially been achieved by moving the medium of dissemination onto the Web. However, barriers to accessibility remain, in the form of institutional procedures and usability. 
• Institutionalization of learning technology creates an additional barrier through a milieu of interface constructs putting extraneous burdens on learners who must navigate between these systems. 
• Current pedagogical practice is still teacher-centric. The promise of e-learning in enabling effective management of a diverse student population has only seldom been realized. At its worst, the VLE can be characterized as a giant photocopier. 
• The process of education is primarily institution-centric, rather than learner-centric. (JISC-CETIS, 2007)" (Veletiano, s 185). 

Och de betonar att LMS är ett slutet system, exklusivt för de som studerar på och arbetar med en viss kurs, vilket gör att man begränsar möjligheterna att dela med sig och att inspireras av andra utanför undervisningsgruppen:

"some LMSs offer student blogs, but the blogs may not be accessible to readers outside the LMS. While an LMS can include Web 2.0 elements to its systems, it is rooted in the traditional instructor-centric model of instruction. Curricula are determined, courses are designed, networks extend only to the boundaries of the institution, and participation is limited to students paying tuition, and often only to the students in a particular course" (Veletiano, s 187).

När de jämför lärplattformar med personliga lärmiljöer (PLE) tar de också upp några fördelar med PLE:

"Anderson (2006) details several advantages of the PLE over the traditional LMS. With PLEs, the learner has a sense of self or identity beyond the classroom. As they direct their own learning, learners control the environment in which they work. The learner personally organizes the environment instead of operating within an environment that makes sense to the instructor or institution. The learner has responsibility for his or her own content. No longer a passive consumer, the learner is now in an ownership role. The learner’s reach extends much farther than the traditional classroom and LMS. While taking part in various online communities of practice, the learner develops an online personality (Anderson, 2006)." (Veletiano, s 186).

och några utmaningar som man står inför om man väljer att skapa personliga lärmiljöer: man måste helt enkelt lägga mycket tid på att lära sig nya verktyg och på hur de kan samverka. Man måste bli mediekompetent:

"Because PLEs are generally comprised of several social software applications, the skills necessary to manage all of these applications are considerable. The rate at which Web 2.0 applications arrive, expand, and sometimes disappear creates a challenge to learners looking for new components for their PLEs. Successful PLE learners must be able to navigate multiple interfaces, passwords, and content formats to benefit from the myriad offerings on the Web. Sclater (2008) describes the daunting task of simultaneously juggling multiple learning contexts and interfaces. Any new system makes demands upon the user. Indeed, this user experience is common with any new tool or gadget. Each new tool represents what might be compared to a new grammatical rule to learn. Therefore, a multiplicity of tools represents an increase in complexity on the user. The user must manage this complexity, but the more tools a user has, the more difficult the management becomes. Not only must users learn new interfaces each time a new component is incorporated, but they must also learn how that new component interoperates with existing tools. PLE learners are required to spend higher proportions of their time learning and re-learning user interfaces of emerging Web 2.0 personal technologies (JISC-CETIS, 2007)." (Veletiano, s 188f).

Andra problem är att PLE saknar funktioner som riktigt passar för till exempel betyg och andra lite mer personliga och känsliga uppgifter. Inte heller finns det någon enskild person eller grupp som driver utvecklingen framåt, såsom det funnits i till exempel utvecklingen av Linux. Avslutningsvis beskriver artikelförfattarna tre tänkbara utvecklingar:

"there are questions about how the PLE reconciles with the traditional elements of formal education, such as syllabi, assignments, grades, and schedules. And the PLE “movement” at this point lacks a recognized charismatic leader or champion to push the development of PLE standards (while successful open source initiatives such as Apache and Linux did have recognized leaders [Sclater, 2008]). Emerging technologies struggle to coexist alongside (and sometimes replace) current dominant technologies.  

There are three scenarios in which PLEs could coexist with LMSs. 

• The first scenario would be the PLE existing in a “parallel life,” dominating the informal learning space, while the LMS continues to dominate formal education. 

• The second scenario would see LMSs gradually open their structures to include interoperability with PLEs. 

• The third scenario would be the LMS attempting to co-opt elements of the PLE. This last scenario would likely reduce the transformative power of the PLE (Wilson et al., 2006)." (Veletiano, s 190).

Tips på verktyg för personliga lärmiljöer

I kap 9 i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) ger Trey Martindale och Michael Dowdy tips på verktyg som man kan bygga personliga lärmiljöer på.

Några sådana tips är ...
Elgg:  http://www.elgg.org/index.php
Chandler:  http://chandlerproject.org/
eyeOS:  http://www.eyeos.org/
facebook:  http://www.facebook.com/
43Things:  http://www.43things.com/
Netwibes:  http://www.netvibes.com/sv-se

Det finns även lärplattformar som kan integrera andra webbaserade verktyg såsom till exempel bloggar och rss-läsare. Ett sådant verktyg är Moodle och verktyget och hur det kan användas, med dess möjligheter och problem, beskrivs av Andrew Whitworth och Angela Benson i kap 10 i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010). Bland annat tar artikelförfattarna upp att även om Moodle är ett så kallat "gratis" verktyg, så kostar det mycket att lära sig det, anpassa verktyget efter sina behov och att administrera det.

Flera av mina studiekamrater på kursen Personliga lärmiljöer vid Umeå Universitet valde att använda Symbaloo som plattform för sina personliga lärmiljöer. Detta är alltså ett annat tips som jag vill sprida vidare:  http://www.symbaloo.com/. Någon annan kollega har använt sig av Xmind som är ett webbaserat verktyg för att göra tankekartor: http://www.xmind.net/

Själv tror jag att en blogg passar mig bäst som personlig lärmiljö och detta har jag skrivit kortfattat om här:  http://cwasteson.blogspot.se/2011/09/anvand-bloggen-for-att-skapa-dig-en.html

En personlig lärmiljö kan innefatta så mycket

I kap 9 i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) ger Trey Martindale och Michael Dowdy en definition av vad som menas med Personal Learning Environments (PLE):

"For some, a PLE is a specific tool or defined tool collection used by a learner to organize his or her own
learning processes. For others, the PLE simply acts as a metaphor to describe the activities and milieu of a modern online learner." (Veletiano, s 179).

De ger också tips på webbplatser med beskrivningar av hur personliga lärplattformar kan se ut och det var intressant att en del av dessa beskrivningar även innefattar personliga relationer, fysiska platser som lämpar sig för reflektion, böcker och arbetsformer som uppmuntrar till lärande och eftertanke. Enligt en del behöver talet om personliga lärmiljöer alltså inte begränsas till webbaserade material och verktyg.

Här på Edtechposts wiki kan du hitta exempel på många olika sätt att se på personliga lärmiljöer:  http://edtechpost.wikispaces.com/PLE+Diagrams

Där hittade jag till exempel Dave Warlicks illustration av hans personliga nätverk för lärande:

och här kan du läsa några av Warlicks tankar kring hans PLE:  http://davidwarlick.com/2cents/?p=3059

På Edtechposts wiki hittade jag också bland annat ett exempel på en illustration av skillnaden mellan lärplattformar (VLE) och personliga lärmiljöer (PLE). Illustrationen är gjord av Tim Hand:

Förklaringar av bilden kan du hitta här:  http://thand.wordpress.com/2007/05/28/ple-2/.

Jag gillar tanken att vi kan försöka ta ett större grepp på det här med personliga lärmiljöer och att vi inte behöver begränsa oss till att endast tala om webben.

När vi vill fördjupa våra kunskaper och färdigheter och lära oss nya saker på ett effektivt och lustfyllt sätt så behövs bland annat sociala nätverk och jag tycker att det är viktigt att betona att dessa kontakter inte alls alltid måste knytas via nätet, även om Internet många gånger gör det lättare och smidigare att tipsa, redovisa och diskutera över såväl tid som rum.

Även var vi väljer att studera spelar en roll för vår inspiration och koncentration, inte bara vilka platser vi väljer i det virtuella rummet med hjälp av olika verktyg och material på webben, utan också var i världen vi placerar oss rent fysiskt. Jag trivs bra med att studera vid köksbordet därhemma och tycker att jag bearbetar materialet på ett bra sätt när jag promenerar med hunden. Andra trivs bäst med att sitta och studera på ett bibliotek.

Var, när, hur och med vilka tycker du att du lär dig mest och bäst?

Mycket att tänka på när man ska införa nya arbetsformer

När man ska använda nya arbetsformer i skolan finns det mycket att tänka på. I kap 11 i Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010), skriver artikelförfattarna Hagit Meishar-Tal, Yoav Yair, och Edna Tal-Elhasid om hur man infört wikis i undervisningen vid ett universitet i Israel för att man ville minska avhoppen vid nätbaserade kurser. De fann då att man kan dela upp de frågeställningar som behöver lösas i  tre olika grupper (s 219):

Antalet kurser vid universitetet där wikis användes ökade. Detta gällde även hur många institutioner som använde wikis i undervisningen. På så vis var satsningen på wikis lyckosam. 

Många elever var tidigare vana vid att jobba ensamma och självständigt och att arbeta med wikis blev därför en stor förändring som en del studenter uppskattade och andra hatade. Motståndet var ofta stort i början av en kurs, men efter att eleverna vant sig, gick det bättre och en del var mycket förtjusta över de nya mer sociala förutsättningarna. 

En del elever vägrade dock att delta trots att det var obligatoriskt. Orsakerna till detta var att en del tyckte att wikiverktyget Mediawiki tog för mycket tid och kraft att lära sig. Andra gillade inte studieformen: att arbeta och redovisa tillsammans.

Skånecirkelns fjärde möte

Måndagen den 14 maj 2012 träffades vi för fjärde gången i vår Skånecirkel kring "vetenskaplighet i skola" och vi började träffen med att fortsätta presentationen av ”Hur kommer vetenskapen in i våra undervisningsämnen?”.

Eva från Simrishamn undervisar i biologi, kemi och naturkunskap och hon valde att fokusera på ämnet biologi. Biologi är vetenskapen om de levande organismerna och i detta ämne kommer man snabbt in på komplicerade orsakskedjor. Det är svårt att renodla försök i biologi och det kan finnas många olika orsaker till varför något sker. Man kan tro sig hitta samband som inte finns i verkligheten. Exempel på detta är ejdrarna: varför har ejderpopulationen i Östersjön minskat de sista åren? Detta kan bero på så många olika saker, allt ifrån miljögifter till att andra populationer har ökat på bekostnad av ejdrarna. Ett annat exempel kan vara att man tror sig se ett samband mellan att kvinnor äter fet kost och att de får bröstcanser, men det kanske inte är kosten som leder till bröstcancern utan en helt annan faktor som till exempel att de som äter fetare kost också generellt motionerar mindre.

Eva från Hässleholm undervisar i biologi och kemi. När det mänskliga genomet kartlades för 12 år sedan, så hade man stora förväntningar på framtiden och vilka problem vi snart ska ha löst. Läkarna skulle veta exakt hur sjukdomar skulle behandlas. Vissa sjukdomar som bara styrs av en gen har man på det här viset lättare kunnat förstå, men ofta samverkar de olika generna. Verkligheten är komplex och vi har lång väg kvar att gå.  Det är fortfarande så mycket vi inte vet. Det är inte heller så enkelt att man gör ett experiment och så går det som det ska. Man behöver egentligen göra experiment många gånger för att kunna se tendenser och det är lätt att experiment misslyckas. Råkar man till exempel få med lite smuts eller annat biologiskt material i sina prover så kan experimentet misslyckas.

Susanne från Hässleholm undervisar i naturkunskap och matte. Hon talade om experiment som man gör, labbtimmar och hur man ställer upp hypoteser. I ekologin kan det till exempel vara att man ska försöka sätta upp en hypotes för var gråsuggor trivs bäst. Vill de ha det mörkt eller ljust, torrt eller fuktigt, o s v? Hypotesen ska man sedan testa. Man skriver labbrapporter med metoddel, resultatdel och slutsatser. I matten kan man arbeta med mer omfattande problem som man ska kunna lösa på många sätt. Eleverna kan jobba i grupp och diskutera sig fram till smarta lösningar. Susanne berättade att eleverna inte är så vana vid att värdera lösningar och metoder, men att det kan vara väldigt givande att jobba så här. Mattens vetenskapliga kärna är härledningar, satser och bevis och hur man kan använda dem.

Jag talade om ämnet historia och källkritiken. Källkritiken innebär att vi som ska försöka närma oss sanningen om vad som verkligen hände vid ett visst tillfälle, vi försöker hitta källor som är så samtida med det inträffade som möjligt, med så lite tendens som möjligt (så lite propaganda, så lite vinklat som möjligt) och med så stort oberoende som möjligt (källor som bygger på varandra kan alltså inte styrka varandra). Vi läser en del källor i historieundervisningen, men eleverna tycker ofta att det är komplicerat och svårt språk i dem, så även om det är nyttigt för dem så tycker många att det är krävande, jobbigt och kanske till och med tråkigt. Engagerade och kunniga elever kan tack och lov tycka att sådant här är jättekul, men de som läser historiekursen bara för att få betyget kan vara svåra att entusiasmera. Det finns en risk att de som bara läser korta kurser i historia får för lite källkritik, för att vi som lärare känner att vi måste lägga den korta tiden på att försöka hjälpa eleverna att få en allmänbildning i ämnet.

Litteraturen

Vi hade till detta mötet läst boken Vetenskapsteori för nybörjare (2007) av Torsten Thurén och pratade om att det var intressant med hermeneutiken som är så olik naturvetenskapen och med kvalitativa studier som i viss mån ställs mot kvantitativa studier. Boken är bra därför att den innehåller sådana mängder av konkreta och aktuella exempel. Thurén vänder och vrider på allt och visar att det finns många olika sätt att se på saker och ting.

Vad ska vi göra  härnäst?

Anders Jönsson sammanfattade forskningscirkelns syfte med att vi arbetar kring ”Skola på vetenskaplig grund”. Det innefattar både ämnet (innehållet) och hur man undervisar i det (formen). Vi ska också kunna bedöma hur väl vi lyckas med våra intentioner. Hur bedömer man vetenskapligheten? Formen har länge betonats på bekostnad av innehållet, men nu känns det som om ämnena håller på att uppvärderas.

Den vetenskapliga grunden kan innefatta:

·        *  Ett vetenskapligt innehåll. Att undervisningsinnehållet har en tydlig förankring i aktuell forskning.

·        *   Ett sätt att arbeta som är mer vetenskapligt förankrat, som anses vara mer effektivt enligt skolforskningen.
* Det kan till exempel handla om att man vill försöka hitta effektivare sätt att bedöma. Eller att jag vill ta reda på hur jag ska kunna bedöma källkritik i mitt ämne.

·         En intressant fråga är: Kan jag undervisa eleverna så att de får ett mer vetenskapligt förhållningssätt?

Vi spånade lite kring vilka idéer vi har kring vad vi skulle vilja studera i cirkeln:

Susanne vill gärna jobba kring matte och vad man kan göra för att eleverna ska öka sin förståelse.

Eva från Simrishamn funderade kring språket i ämnena. I många ämnens betygskriterier (kanske alla?) ingår att eleverna ska diskutera och analysera etc. Vad innebär dessa olika begrepp i de olika ämnena? Det var flera i gruppen som tyckte att denna idén var intressant att samarbeta kring.

Maria berättade att hon var sugen på att jobba med grammatik (metaspråk, en gemensam begreppsapparat). Då skulle hon kunna börja med att lyssna på vad de kan i grammatik innan avsnittet. Sedan skulle hon jobba med frasstruktur med syftet att eleverna ska få redskap för att tala om språk och få en vidare språkförståelse. Detta skulle sedan kunna utvärderas.

Eva från Hässleholm vill gärna jobba kring kemi och labbrapporter och matriser.

Jag är sugen på att göra något kring att elever jobbar med projekt där de undersöker något och därmed får träna sig i vetenskaplig metod. Jag är också sugen på att skapa något slags ”science shows” där elever på gymnasiet ska åskådliggöra vetenskap för grundskoleelever. Då skulle de få träna sig i att fundera över vad som är viktigt att gestalta, hur det skulle kunna gestaltas och hur man kan få med sig publiken så att den blir aktiv, intresserad och lär sig viktiga saker.

Vad ska vi göra nästa gång?

* Till nästa gång ska vi ha funderat mer konkret kring vilka olika aspekter av vetenskap som vi vill arbeta: vad vill vi fånga och hur ska vi mäta det?

* Anders Jönsson skickar förslag på datum med hjälp av webbverktyget doodle.com. Han skickar också en intressant artikel som vi ska läsa till nästa gång.