En arbetsdag i skriftsamhället

Har du tänkt på att även gjuteriarbetare, lastbilschaufförer och bilmekaniker läser och skriver en hel del i sina arbeten? Det hade inte jag. Därför var det intressant att i Anna-Malin Karlssons bok En arbetsdag i skriftsamhället (2006) få ta del av hur mycket, ofta och komplicerade texter det är frågan om. Framför allt läser och tolkar de tabeller, ritningar och instruktioner, men de för också egna anteckningar när de planerar sitt arbete och de fyller i tabeller och redovisar vad de har gjort under sin arbetsdag.

Har dessa yrkesgrupper alltid behövt läsa och skriva i den här utsträckningen? Nej, hävdar Anna-Malin Karlsson, förr fanns det en mängd mellanchefer som skötte detta. De planerade och höll koll på att alla anställda drog sitt strå till stacken. Sedan de rationaliserades bort har ansvaret för att planera, utföra och redovisa sitt arbete lämnats över till de enskilda anställda. Därmed har kraven på de anställdas initiativkraft, förmåga att organisera sitt arbete och att kunna läsa och skriva ökat.

Hur har då vi i skolan gjort för att möta arbetslivet förändrade krav? Min känsla är att vi fortfarande tränar den här typen av läsning lite grand, men att det blir allt mindre. Att bara söka svar på frågor tycker vi lärare känns för ytligt. Sådana ”fyller-i-övningar” sysslar bara gammaldagsa och/eller ”bekväma” elever och lärare med. Istället lägger vi tyngdpunkten på att eleverna ska läsa långa sammanhängande texter (och de ska på svensklektionerna gärna vara skönlitterära), lära sig tolka och ta till sig helheten och omformulera det till egen kunskap. Vi vill att de inte bara ska lära sig hitta de fakta de behöver, utan att de även ska lära sig att tänka själva. Detta är så klart jätteviktigt för att de ska kunna ha glädje och nytta av att vara samhällsmedborgare som kan och vågar ta reda på saker och uttrycka sina åsikter, men det har kanske inte en tydlig koppling till deras yrkesliv. Kan detta vara en anledning till varför en del yrkeselever inte känner sig motiverade att läsa kurser i svenska?

Jag menar att det finns en risk att yrkeselever känner att de texter de använder i sitt yrkesliv inte ”räknas” i skolans värld, utan att vi svensklärare bara räknar romanläsningen och uppsatsskrivandet. Kanske kan vi hjälpa eleverna bättre genom att uppmärksamma dem på hur mycket de faktiskt kommer att använda sig av texter i sina jobb, vilka typer av texter det främst kommer att handla om och hur avancerad deras textanvändning faktiskt kommer att behöva vara? Ett sätt att göra detta skulle kunna vara att visa att även dessa texter följer konventioner och kan vara mer eller mindre lyckade. Kanske skulle det då bli mer tydligt för eleverna att även deras yrken är en del av skriftsamhället och att även de har stor nytta av att bli goda läsare och skribenter?