Framtidens sätt att studera på distans

Den här våren har jag studerat kursen Personliga lärmiljöer, 7,5 poäng, vid Umeå universitet. Här kan du läsa kursmålen:

Kursens mål

I kursen ingår att studera, etablera och utvärdera personliga lärmiljöer (PLE) för att därigenom uppnå god teoretisk och praktisk kännedom om hur dessa kan användas för att uppnå personliga lärandemål samt användas i utbildning och undervisning. Detta innefattar både PLE som koncept och de verktyg som förknippas med PLE. Följande mål som återfinns i kursplanen avses uppnås med kursen:

• identifiera och beskriva egenskaper som kännetecknar en virtuell lärmiljö
• välja, organisera och anpassa en personlig lärmiljö
• utifrån ett pedgogiskt perspektiv jämföra och värdera den personliga lärmiljön i relation till en centraliserad lärmiljö
• utifrån såväl ett tekniskt som ett pedagogiskt perspektiv jämföra och värdera tillämpningar som kan användas till att utarbeta personliga lärmiljöer
• identifiera möjligheter och hinder när det gäller att använda personliga lärmiljöer i undervisning
• ge exempel på formellt och informellt lärande vid användande av personliga lärmiljöer
• nämna och förklara begrepp som förknippas med virtuella lärmiljöer

I kursen har bland annat ingått att vi skulle läsa och reflektera kring artiklarna i Veletianos antologi Emerging Technologies in Distance Education (2010). Boken handlar om hur man kan skapa personliga lärmiljöer för elever som studerar på distans.

Denna bild är en wordle över Veletianos antologi och den visar att det inte nödvändigtvis är tekniken som står i centrum i boken, utan att det är lärandet, det aktiva deltagandet och det sociala samspelet.

"it is clear from reading the chapters and observing the summary of the chapters generated via wordle.com (Figure C.1) that the focus isn’t necessarily the technology. The authors in this volume focus on enhancing educational research and practice based on the notion that powerful learning experiences are social, immersive, engaging, and participatory." (Veletsianos, s 318).

Boken innefattar 4 delar och jag har skrivit övergripande om varje del här:

Första delen: "Vi kommer att bli bättre"  http://cwasteson.blogspot.se/2012/01/forsta-delen-av-veletsianos-bok-tycker.html
Andra delen: "Ny teknik och nya verktyg möjliggör nya arbetsformer"  http://cwasteson.blogspot.se/2012/03/ny-teknik-och-nya-verktyg-mojliggor-nya.html
Tredje delen: "Sociala och organisatoriska möjligheter med Webb 2.0 i skolan"  http://cwasteson.blogspot.se/2012/05/sociala-och-organisatoriska-mojligheter.html och
Fjärde delen: "Lärandet sker i ett samspel med andra"  http://cwasteson.blogspot.se/2012/05/larandet-sker-i-ett-samspel-med-andra.html

I Veletsianos sammanfattande kapitel skriver han att han anser att forskare och då särskilt de som forskar kring utbildning, inte bara ska nöja sig med att undervisa och skriva uppsatser och artiklar som ska läsas utav likasinnade, utan att de även ska försöka förändra och förbättra de områden som de undersöker. Detta tycker jag är en väldigt fin tanke! Kommer man till insikter som skulle kunna vara till nytta och glädje för omvärlden, borde man väl ha ett ansvar att försöka sprida dem.

"The work of an academic should not be limited to teaching classes and writing research reports to be read and analyzed by like-minded individuals. In short, academics should also see themselves as changemakers, and academics in schools of education in particular should focus their work towards developing equitable societies that are free of injustices, where opportunities for deeply personal and powerful learning experiences are open to everyone." (Veletsianos, s 318f).

Avslutningsvis vill jag citera vad Veletsianos anser var de områden som behövde utforskas när boken publicerades 2010. Vi behöver fundera mer över hur vi ska kunna skapa bättre miljöer för lärande, såväl för de elever får sin undervisning på högskolorna som för de elever som studerar på distans; hur kan utbildningen förändras så att den känns mer meningsfull och blir mer engagerande, aktiv och lärorik?

"At the macro level, it is clear that we need longitudinal research that is multidisciplinary in nature. At the meso level, important areas of inquiry and research include:

• further inquiry into the symbiotic and reinforcing relationship between emerging technologies, pedagogies, and the rise of the participatory Web;  
• new pedagogies and approaches that embrace emerging technologies as natural artifacts in contemporary educational systems, as opposed to add-ons to an existing pedagogy, approach, or activity;
• renewed emphasis on the role and nature of education and universities, along with an examination of the roles of educators and informal learning experiences;
• further research into understanding how social, immersive, engaging, and participatory learning experiences can be initiated in distance education contexts;
• development of research frameworks for investigating social, immersive, engaging, and participatory learning; and
• revamped efforts to understand how learning communities can be fostered (both in the context of formal education, as well as in the context of lifelong informal learning)." (Veletsianos, s 319).