Kroppsspråket

Jag vill tipsa om det här filmklippet på ur.se som handlar om betydelsen av vårt kroppsspråk  http://www.ur.se/Produkter/171567-Tala-ut!-Kroppen-avslojar-allt

Intressant är bland annat hur Barbro Fällman poängterar:

• att vi behöver hitta våra naturliga gester, 
• att det vi säger (budskapet) ska speglas i våra gester och 
• att vi ska öva i förväg (bestämma vilka gester vi ska använda när) så att vår nervositet inte riskerar att förstöra vårt naturliga kroppsspråk.

Längre fram i filmen får vi tips av Sissela Kyle att vi ska visualisera inte bara vad vi ska säga där och då när vi ska hålla talet, utan också tänka igenom hur vi kommer in i rummet (eller fram till tavlan/scenen), d v s hur vi gör den där entrén och inledningen. Vi måste också tänka igenom hur vi ska sluta på ett bra sätt.

Tips: Planera alltså allt du ska göra från det att du börjar gå fram för att ta plats inför dina åhörare till slutet då du går och sätter dig igen.

Kyle ger också ett läckert råd i slutet av mötet med journalisten, ett råd som jag tror att de flesta av oss har nytta av att ta till oss. Vilket det är får ni se själva. ;-)

I slutet av filmen får ståuppkomikern Simon Garshasebi ett knepigt uppdrag: han ska framföra sina ståupp-skämt utan att använda sig av sitt kroppsspråk. Svårt va? Han känner sig vingklippt och även om han klarar det galant, så blir det av naturliga skäl inte hans bästa ståupp-kväll.

Skola på vetenskaplig grund

En skola där såväl stoffet som metoderna ska vara vetenskapliga

1 Bakgrund

I 2010 års Skollag står det att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket 2010, 1 kapitlet, 5§). Denna formulering är ny och kan behöva förklaras. Det sker dock inte i Skollagen. Jag ska här undersöka vad Skolverket menar med ”vetenskaplig grund” och hur skolan kan bli mer vetenskapligt förankrad. I den sammanfattande avslutningen kommer jag även att ta upp några följder av Skolverkets beslut.

2 Vad menas med ”vetenskaplig grund”?

I mitten av november 2012 publicerade Skolverket ett PM med ett förtydligande av begreppet ”vetenskaplig grund”. Vetenskaplig grund jämställs då med ett vetenskapligt förhållningssätt. Skolverket förklarar att det innebär att man ska ”kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang”. Man tar även upp begreppet ”beprövad erfarenhet” och förklarar det som ”en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang”. Precis som i Skollagen understryker man att de två kunskapskällorna, den vetenskapliga och den erfarenhetsmässiga, ska komplettera varandra. Dessutom betonar man att både ämnesinnehållet och metoderna ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2012, s 1).

I Skolverkets PM skiljer man på forskningsanknytning och forskningsbaserad undervisning. Skolan ska vara forskningsbaserad. Det vetenskapliga förhållningssättet ska inte bara finnas representerat i undervisningen, utan genomsyra den (Skolverket 2012, s 8).

3 Hur kan vi göra skolan mer vetenskapligt förankrad?

För att hitta mer konkreta beskrivningar av hur skolan ska bli vetenskapligt förankrad har jag gått igenom gymnasieskolans läroplan. Avsnitt där begreppen ”vetenskap”, ”vetenskaplighet” och ”vetenskaplig grund” tas upp, har stått i centrum för mitt intresse.

Redan i läroplanens första stycke kan man läsa att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund” (Skolverket 2011, s 5) och under rubriken ”Skolans uppdrag”, kan man läsa att:

Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta (Skolverket 2011, s 7).

Eleverna ska alltså lära sig att söka, värdera och sålla information och omvandla den till kunskaper. De ska också lära sig att använda dessa kunskaper, när de drar slutsatser.  Lärarna ska vägleda dem i detta arbete. Lite längre fram i läroplanen står det att lärarna ska använda sig av forskningsresultat inom sina respektive undervisningsämnen och inom forskningsområden som läraren har nytta av i sin undervisning (Skolverket 2011, s 10f). Såväl stoffet som metoderna ska alltså vara vetenskapligt förankrade.

Studerar man de olika gymnasieprogrammen i detalj, ser man att vetenskapligheten betonas mycket olika. Källkritik och vetenskapliga teorier och metoder får särskilt stort utrymme på de program där eleverna förväntas studera vidare på högskolor och universitet. På de yrkesförberedande programmen nämns däremot knappt ”vetenskap” eller liknande ord, istället betonas andra, mer praktiska, delar av utbildningen (Skolverket 2011, s 17ff).

4 Sammanfattande diskussion

Begreppet ”vetenskaplig grund” förklaras inte i Skollagen och definieras inte heller i gymnasieskolans läroplan. Detta är en brist som Skolverket försökt åtgärda genom ett PM som nyss publicerats. Enligt detta PM ska lärarna inte bara lära ut vetenskaplig metod och de senaste vetenskapliga rönen, utan dessutom göra det på ett sätt som forskning visar är effektivt.

I Skolverkets PM framgår att inte bara elever och lärare, utan även de som styr skolan innefattas av bestämmelsen om en skola på vetenskaplig grund (Skolverket 2012, s 1). De som styr skolan måste alltså se till att lärare har goda förutsättningar för fortbildning, planering, genomförande och utvärdering av undervisningen.

Kravet på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" kan förhoppningsvis leda till att fler yrkesverksamma lärare utvecklar system för att systematiskt utvärdera och diskutera sin undervisning. Det tillsätts åter en hel del lektorat och spetsutbildningar har blivit populära. Lärare startar forskningscirklar (Alexandersson, 2012) och det finns exempel på skolor där stora delar av lärarkåren forskar i sin skolvardag, så kallade Modellskolor (Krogsmark, 2012). Jag tycker att detta är en bra utveckling. På så vis kan lärare aktivt vara med och skapa en utbildning som verkligen vilar på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

5 Litteraturlista

Alexandersson, Olle, ”Forskningscirkel startskott för storprojekt”, Forskningsnätet Skånes webbplats. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://www.forskningsnatet.se/2012/02/forskningscirkel-startskott-for-storprojekt/

Kroksmark, Tomas. En Modellskola på vetenskaplig grund. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/Modellskolans-id%C3%A9.pdf

Skolverket, Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (SFS 2011:144, 2010:14 och 2010:261). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705

Skolverket, PM om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, 2012-11-19 (Dnr 2012:1700). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186370!/Menu/article/attachment/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

Skolverket, Skollag, 2010 (SFS 2010:800). Tillgängligt via: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800

Hur kan vi hjälpa våra elever med deras talängslan?

Tala öppet med dina elever om talängslan, är Hans Gunnarssons råd till lärare i boken Lärarens retorik (2012). Det känns lättare och mer avspänt när det blir tydligt att talängslan inte bara är något som osäkra och dåliga talare känner, utan vi blir alla mer eller mindre nervösa mer eller mindre ofta när vi på olika sätt ska göra våra röster hörda. Att få chansen att bli lyssnad till, att få uppmärksamhet, är både lockande och skrämmande.

En del elever känner sig som bilden "Super Nervous"
på flickr CC (by, nc,sa) av Andres Thor, när de ska göra
muntliga framföranden för klasskamrater och lärare.

Nästa steg, efter bekräftelsen "vi blir alla nervösa", är att prata om varför vi blir det och hur man kan minska sin nervositet. Nervositeten består i att vi reagerar som att vi utsatts för fara vilket gör att vi får en adrenalinkick. Adrenalinet är tänkt att stärka oss i vår flykt eller vår kamp och litet nervositet är bra genom att öka vår prestationsförmåga och göra oss mer fokuserade, men blir vi för stressade så kan allt låsa sig.

Gunnarsson framhåller särskilt fyra skäl till talängslan:

1. eleven har för höga krav på sig själv
2. eleven får en känsla av att sakna kontroll
3. eleven känner sig skild från gruppen och 
4. eleven är rädd för att göra bort sig.

Här kommer några sätt att skapa goda förutsättningar för sina elever:

1. Hjälp eleverna att inse att de inte är ensamma i sin nervositet.
2. Börja med enkla och opretentiösa övningar.
3. Ge mycket beröm och applåder inom gruppen. Skapa övningar och situationer där det blir självklart att peppa varandra.
4. Ge goda möjligheter till förberedelser när de får lite större uppgifter. Se till att de får tillräckligt med tid och hjälp dem genom att visa hur man förbereder och lägger upp ett tal. Detta hjälper dem att känna att de har kontroll.
5. Hjälp till att ta ansvar för att tekniken i klassrummet fungerar. Tipsa gärna elever att ta med sig rekvisita som de kan visa upp eller att de kan dra lite nytta av tekniken. Visar de upp saker, bilder, filmklipp eller lite viktiga punkter med hjälp av en projektor så avleder det åhörarnas blickar och de kan känna sig mindre "uttittade".
6. Uppmuntra eleverna att se sitt tal som en ära och en utmaning. 
7. Uppmuntra eleverna att i förväg föreställa sig publiken som positiv och vänligt inställd och att under talet gärna ha extra ögonkontakt med särskilt positiva personer.
8. Filma gärna eleverna. Då kommer många elever att märka att de inte ser så nervösa ut som de kände sig.
9. Ordna så att eleverna får tid att prata och få frågor efter sitt tal så att de känner att de som lyssnat har hängt med och är intresserade och så att de får en chans att lägga till saker de kanske glömt eller känner inte riktigt kom fram i deras tal.

Lycka till! 

Lyssnandets svåra men viktiga konst

Kapitel 2 i Hans Gunnarssons bok Lärarens retorik (2012) handlar om lyssnandet. Både som talare och som åhörare behöver du tänka på att det är en svår konst att lyssna. Mycket måste stämma, för att det ska gå bra. Gunnarsson skriver att:
1) De som ska lyssna måste vara beredda.
2) Deras hjärnors överkapacitet bör inte få dem att börja tänka på annat.
3) Det får inte finnas yttre störningar.
4) Vi bör ha rätt attityd.

Gunnarssons råd är att man som talare inte ska börja förrän man har åhörarnas uppmärksamhet. Själv brukar han inleda sina lektioner med "Kan jag få uppmärksamhet, intresse och välvilja!" Och det kan säkert vara ett smart sätt för en retoriklärare att börja på. På så vis hamrar han nämligen in budskapet om tre av talekonstens viktigaste viktiga byggstenar.

Att hålla kvar lyssnarnas uppmärksamhet är inte lätt. Våra hjärnor fungerar så att vi snabbt sållar ut den information vi behöver och den vi tror ska komma och sedan slappnar vi av och börjar tänka på annat, t ex vad vi precis har gjort eller ska göra.

Vill vi att våra lyssnare inte ska missa viktiga delar i vårt tal så bör vi särskilt markera dessa. Vi kan till exempel tydligt signalera vår struktur i talet med hjälp av så kallat metaspråk i stil med "Jag tänker inleda min presentation med att ... och fortsätter sedan med att ... Avslutningsvis kommer jag att ..." och sedan kan man i talet fortsätt i samma stil med "Ett argument för detta är", "Det mest intressanta med detta är" eller "Sammanfattningsvis innebär detta att". På så vis kan den lyssnare som kommit av sig lite snabbt åter komma med på banan.

Ett ännu mer effektivt sätt att få uppmärksamhet är att vara personlig. Berättar du en anekdot-särskilt om historien är självupplevd - så blir åhörarna nyfikna på vad du har att berätta.

Om det förekommer yttre störningar så försök att åtgärda dem först. Alla förlorar på det om du försöker låtsas som att störningarna inte finns. Inre störningar är så klart svårare att upptäcka och åtgärda. Om du märker att det är många som är okoncentrerade så kan du fråga dem om det är något som bekymrar dem eller som de vill ta upp innan ni sätter igång. Får de tala av sig lite har de efteråt ofta lättare för att koncentrera sig på det du har att berätta.

När vi förbereder våra presentationer bör vi ha i åtanke att vår attityd (både som talare och som lyssnare) påverkar hur lätt eller svårt det är att lyssna och verkligen förstå Varandra. Attityden påverkas av vad vi tycker om talaren respektive vad talaren tycker om åhörarna och vad vi tycker om ämnet, ordvalet och kommunikationssituationen.

Jag tror att vi som lärare bör tala en hel del med våra elever om lyssnandes svåra konst. Vi kan betona hur stor nytta man har av att vara en god lyssnare, vad som kännetecknar en god lyssnare och hur man kan träna upp sin förmåga.

I slutet av kapitlet citerar Gunnarsson en välfunnen liknelse som gjorts av Plutarchos. Den är så tydlig och användbar när vi vill förklara lyssnandets betydelse för våra elever att jag här vill citera den:

Nu är det många som tror att det är talaren som ska arbeta och inte åhöraren. Man tycker att det är bara i sin ordning att talaren infinner sig med en väl genomtänkt och förberedd föreläsning medan åhörarna störtar in oförberedda och utan åtanke på sina skyldigheter och slår sig ner ungefär som till ett dukat bord i avsikt att njuta av tillvaron medan någon annan arbetar för dem. Naturligtvis har även på en middagsbjudning en väluppfostrad gäst vissa skyldigheter. Än mer gäller detta emellertid åhöraren av en föreläsning. Han är deltagare i föreläsningen och talarens medarbetare. (Utdrag ur Rethorica Scandinavica 14, 2000 via Gunnarsson 2012, s 25).