En klassrumsövning som start på det nya året

Här kommer en liten övning som jag tycker är aktuell och som får med lite matte och hälsa och lite samhällskunskap och svenska. Kanske kan fler än jag ha nytta av den? I så fall: var så goda!

Hur går det med era nyårslöften?

Den här tiden på året är det många som ger sig själva och andra nyårslöften som de senare får svårt att hålla. Varför är det så svårt att hålla dem? Jo, för annars skulle de inte vara något att tala om. Vad har du avgett för löften?

Många bestämmer sig för att de ska leva en nyttigare och bättre liv, att de ska vara snällare, mer givmilda och omtänksamma, tänka mer på miljön och på djur och medmänniskor. Många tänker att de måste ta bättre hand om sig själva så att de inte blir sjuka och en del börjar redan nu oroa sig över om de ska kunna komma i någon bikini, baddräkt eller badbyxa till sommaren.

Ett sätt att börja ett hälsosammare liv är att minska på sockret. I dag tänkte jag därför att vi skulle ta reda på vad socker är, varför man inte bör få i sig för mycket socker och hur mycket socker det finns i det som vi ofta äter och dricker.

Vad är problemet?

Lite fakta

På NE.se beskrivs hur man gör socker och där kan du se två filmer som handlar om socker:

• Varför är det inte bra att äta för mycket socker och vad är för mycket socker?
• Vad är farligast: socker eller fett?

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/socker

Räkna på sockret

Hur mycket socker finns det i vår mat och våra drycker?

Kolla in det här t ex:

• http://mabra.com/lista-sa-mycket-socker-innehaller-maten/#choklad-socker.jpg
• http://skrolla.se/hur-manga-sockerbitar-innehaller

Att räkna mängden sockerbitar kan göra det lättare att förstå hur mycket eller lite socker det finns i vår mat och dryck. Du kan själv räkna ut hur mycket socker det finns i det som du äter och dricker genom att läsa innehållsförteckningen.

Ett exempel:

På innehållsförteckningen till apelsinjuicen som jag har hemma står det att 100 ml (det är detsamma som en dl) juice innehåller 9,5 gram sockerarter. Ett glas för mig är ungefär 1,5 dl. Det innebär att jag får i mig 9,5 x 1,5= 13.25 gram socker för varje glas juice som jag dricker. Hur mycket juice brukar du dricka? Hur många gram socker blir det tillsammans?

En sockerbit innehåller ca 3.5 gram socker.

Hur många sockerbitar blir det av ett glas apelsinjuice?

I mitt fall är det 13,25 gram/3,5 = nästan 4 sockerbitar. Vad blir det för dig?

Här kommer några bilder från vår räkne- och vägningsövning med elevernas exempel:

• två burkar med coca cola är 0.33 l x 2 = 0.66 l = 660 ml
• i 100 ml coca cola är det 10.6 gram socker
• vill jag veta hur många 100 ml det finns i 660 ml så tar jag 660/100 = 6.6
• vill jag veta hur mycket socker det är i två burkar tar jag 6,6 x 10,6 vilket blir ca 70 gram socker

Om du klickar på bilden kan du komma vidare till ytterligare bilder på onyttiga drycker.

Ex på källkritik

På Internet publiceras väldigt många inlägg och artiklar om socker och fett och hälsa. En del bagatelliserar problemen andra uppförstorar dem. De som skriver vill ofta väcka uppmärksamhet och få många läsare. Det är svårt att veta vem eller vilka man ska lita på. Hur tänker du när du vill vara källkritisk?

Så här skriver t ex Dan Sukker om hur socker påverkar vår hälsa:  http://www.dansukker.se/se/om-socker/om-socker-och-halsa.aspx

• Vem är avsändaren?
• När är det skrivet? (Är det fortfarande aktuellt eller kan det ha ändrats sedan det skrevs?)
• Var är det publicerat? (Är det en seriös tidning, tidskrift eller webbplats eller har de publicerat det själva?)
• Vad kan han eller hon ha för syfte med sitt inlägg? Kan han eller hon vinna något på att vara positiv eller negativ till det som beskrivs?
• Vilka källor har han eller hon använt? Är de objektiva (neutrala, vill bara ta reda på hur det ligger till) eller har de något att vinna på att vinkla sina inlägg (vara positiva eller negativa till det som de beskriver)?

Andra jämförelser

Det kan också vara intressant att jämföra hur mycket energi det finns i olika sorters mat:

• http://skrolla.se/sa-ser-200-kalorier-ut-i-30-olika-matformer

Och hur mycket och vilken mat 35 olika familjer  i 26 olika länder äter på en vecka:

• http://time.com/8515/hungry-planet-what-the-world-eats/

Vilken är din pedagogiska grundsyn?

När vi ger våra elever tillgång till internet i skolan, förlorar vi automatiskt en hel del av vår möjlighet till kontroll av vad eleverna lär sig, hur de lär sig, var de lär sig, när de lär sig, av vem de lär sig och med vem de lär sig.

När vi inför internet och digitala verktyg på en skola, bör vi alltså på nytt ställa oss frågor kring vår pedagogiska grundsyn. 

"Day 83: Fifty Fingers - Hands Together"
bild upplagd på flickr CC (by,nc, sa) av Susan van Gelder

I sin bok Lyckas med digitala verktyg i skolan (2013), ger John Steinberg, fil dr i pedagogik, därför tips på saker som är viktiga att ifrågasätta och diskutera kring ...

1. vår syn på hur elever bäst lär sig saker, 
2. vad som är viktigast för våra elever att lära sig och 
3. vilka saker vi verkligen behöver ha kontroll på.

Förslag på frågor att diskutera:

• Vad vill vi att våra elever ska lära sig? Vilka fakta, vilka färdigheter och vilka metoder? Vem eller vilka ska bestämma det? Vilket inflytande har Skolverket? Vilket inflytande har eleverna? Hur balanserar vi mellan Skolverkets respektive elevernas önskemål och behov?
  
• Hur lär de sig detta bäst? Vem bestämmer var de ska lära sig, när och med vilka? Hur ska arbetet bäst struktureras - i kortare väl avgränsade lektionspass eller i större sjok med ämnesövergripande arbeten? Bör vi ha regelbundna kunskapskontroller? Läxor? Hur ser bra övningar och prov ut? Hur strukturerar vi bra grupparbeten och projekt och hur följs de upp? Hur ska en bra lärare vara? Hur ska bra läromedel se ut och fungera? Hur kan vi individanpassa vår undervisning? Hur kan vi se till att våra elevers arbeten håller god kvalitet? Hur får vi våra elever motiverade och engagerade? Hur skapar vi en trygg och tillåtande miljö för våra elever? Hur skapar vi ett kreativt klimat där elever samarbetar och lär med och av varandra? Hur kan vi organisera det så att våra elever inte stör varandra när de jobbar?
  
• Hur kan vi dra nytta av digitala verktyg för att utveckla och förbättra vår undervisning?
  
• Hur kan vi se till att alla våra elever får god digital kompetens, så att de kan, som läroplanen uttrycker det, använda modern teknik "som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande"?

Viktiga förutsättningar om du vill lyckas med digitala verktyg i skolan

I sin bok Lyckas med digitala verktyg i skolan (2013) skriver John Steinberg att du behöver en genomtänkt pedagogik, tydlig struktur och ett gott ledarskap om du ska kunna klara höja undervisningskvaliteten med hjälp av t ex datorer, surfplattor och mobiler.

Om du inte har det, kan de digitala verktygen leda till att eleverna lär sig ännu mindre.

Men ... om du har det ... så kan de digitala verktygen lyfta din undervisning väsentligt.




Vi kan alltså inte nöja oss med att dra in tekniken i klassrummet och hoppas att den automatiskt ska göra eleverna mer motiverade, utan vill vi bli bättre lärare bör vi fundera över ...

• vilken pedagogisk grundsyn vi har och vad vi vill åstadkomma med vår undervisning,
• vilka digitala verktyg som kan passa för detta, 
• hur vi vill använda de digitala verktygen, 
• vilka inköp som måste göras och hur maskinerna ska underhållas,
• vilken utbildning vi behöver - vad vi kan klara av på egen hand och vad vi måste ha hjälp med och 
• hur vi kan bli ännu bättre ledare. 

Visst vill vi lyckas med digitala verktyg

Det borde vara lättare att koncentrera sig på läsning på sommaren, men det är det inte. I alla fall inte för mig. Det är så mycket jag vill göra, så många människor jag vill träffa, så många vuxnas och barns viljor jag vill anpassa mig till och tiden blir snabbt minst lika uppstyckad som under läsåret.

Jag ska ändå ge mig på ett litet försök att läsa och sammanfatta John Steinbecks bok Lyckas med digitala medier (2013). Har du läst den och i så fall vad tyckte du om den? Vad tog du fasta på?

 Lyckas med digitala medier är en bok som jag varit sugen på att läsa sedan Steinbeck, i början av april 2014, föreläste för alla lärarna i Simrishamns kommun. Vill du veta mer om den föreläsningen, så ta en titt här: http://cwasteson.blogspot.se/2014/04/ett-tydligt-ledarskap-i-klassrummet.html

Precis som vid sin föreläsning i höstas så börjar Steinberg sin bok med att betona att hans eget främsta fokus är ledarskapet och undervisningskvaliteten och att hans förhoppning är att vi med hjälp av den här boken och några digitala verktyg ska bli skickligare på att leda och undervisa våra elever.

Vi får se vad som händer. Förväntningarna är i alla fall på topp. ;)

Jag har bestämt mig för att skriva på en iPad istället för en dator eller chromebook, och det funkar inget vidare. I alla fall inte via Bloggers (smidiga?) app. Om något krånglar och texten blir ful så är det svårt att rätta till. Att lägga in bilder är - om man är ett uns noga med resultatet - en mardröm.

Jag tar mig alltså an två utmaningar och inser att det kommer att göra mig mycket ödmjuk inför kollegor som uppgivet suckar över att 1) det är svårt att hinna läsa extra litteratur eller 2) det känns hopplöst att testa digitala verktyg när tekniken inte fungerar. Det tänker jag kan vara bra lärdomar att ta med sig till terminsstarten.

Hur du känner igen elever med adhd och några idéer på hur du kan stötta dem

På Utbildningsradion kan du fram till den 1 juli 2018 se en mycket intressant föreläsning om adhd. Föreläsare är Kerstin Malmberg, som är överläkare på BUP i Skärholmen, och föreläsningen är ca 35 minuter lång och hålls i samband med Adhd-dagen som arrangerades av Dagens Medicin i september 2013. 

Föreläsningen handlar om hur man känner igen elever med adhd, vilka svårigheter dessa elever kan ha och några idéer om hur man kan tänkas stötta dem.

Så här presenteras programmet av UR:

"Minst ett barn i varje klass har i dag diagnosen adhd. Även antalet vuxna med adhd har ökat lavinartat de senaste åren. Men trots att detta nu är en av våra vanligaste folksjukdomar är kunskapen om behandling fortfarande låg, såväl i sjukvården som i samhället i övrigt."

I detta blogginlägg kommer jag att ta upp några av de saker i föreläsningen som jag särskilt tog fasta på.

Vanliga symptom på adhd är enligt Kerstin Malmberg:

• överaktivitet (vanligare bland pojkar)
• underaktivitet (vanligare bland flickor)
• lyssnar ej
• tysta barn
• läs- och skrivsvårigheter
• inlärningssvårigheter
• svårt med kamratrelationer
• svårt i stora grupper
• sociala svårigheter
• rädsla
• vill ej ta instruktioner
• allt ska ske på egna villkor
• har vokala eller motoriska tics
• språkstörningar
• grovmotoriska problem
• finmotoriska problem
• nedstämda barn

Adhd är ett vanligt problem. Det kan dock vara svårt att diagnostisera eftersom flera andra tillstånd kan överlappa diagnosen adhd, t ex aspergers syndrom, autism, tourette syndrom, bipolär sjukdom och dyslexi.

Elever som har adhd har ofta svårt med sin uppmärksamhet. Det innebär att de ofta har problem med att de ...

• inte verkar lyssna 
• sitter och drömmer
• inte hör vad man säger
• aldrig gör något färdigt
• hoppar från det ena till det andra.

Kerstin Malmberg gör liknelsen att en person som har ansvar för spotlighten på en teater måste veta vad som är viktigt och ska vara i ljuset vid varje givet tillfälle. På samma vis är det med vår uppmärksamhet: vi måste förstå vad vi ska rikta vår uppmärksamhet på. Annars riskerar vi att rikta strålkastarljuset på fel saker och missa det som är viktigt.

Det är intressant att notera att många människor som inte har adhd ändå då och då kan känna igen sig i många av kriterierna för t ex uppmärksamhetsstörning. Hur många av oss glömmer t ex inte bort var vi lagt våra nycklar eller om vi stängt av kaffebryggaren? Hur många känner sig inte rastlösa ibland? Hur många har inte gjort slarvfel eller börjat jobba med en större uppgift kvällen innan den ska vara färdig?

För att det ska diagnostiseras som adhd krävs dock att man före sju års ålder uppfyller minst 6 av de 9 kriterierna både i skolan och hemmet och man ska ha en signifikant funktionsnedsättning i arbete eller studier.

Många elever med adhd är impulsiva och överaktiva. Det kan märkas genom att de ...

• alltid är igång
• inte kan sitta still
• pratar hela tiden
• ständigt är i rörelse
• fort blir otåliga
• är uppe och går i klassrummet
• låter hela tiden. 

En elev som har adhd kan klara en sak ena dagen, men inte nästa. Det hela beror på dagsformen, hur han eller hon sovit eller hur han eller hon mår. De blir tröttare av att de inte hänger med så bra när uppmärksamheten brister. Då måste de försöka lista ut vad de missat och  har svårt att få helheten.

Det som är roligt och det som dessa elever är mer intresserade av är mycket lättare att genomföra. Många elever med adhd är mycket förtjusta i datorspel och orkar då spela många timmar i sträck. Detta kan vi utnyttja i skolan. Vi kan försöka väcka deras motivation genom ta tillvara på deras tävlingsinstinkt, dela upp uppgifterna så att man regelbundet kan ta korta pauser och utveckla rimliga belöningar när de genomfört bra saker. Kanske kan eleven få en stjärna varje gång han eller hon läst läxan eller klarat någon typ av uppgift och när eleven fått ett visst antal stjärnor så gör man något trevligt tillsammans (som dock inte ska vara dyrt eller svårt att genomföra).

Många barn med adhd upplevs ha kamratproblem. De är svåra att få djupare kontakt med därför att de är med på allt, överallt, hela tiden.

Många är känsliga för fysisk beröring och tycker till exempel inte om att läraren tar i dem. Gör då inte det.

Barn med adhd har svårt med arbetsminnet. Man skulle kunna säga att adhd-pedagogik är att ge en instruktion i taget. Man säger alltså inte: "När du har gjort alla A och B-uppgifterna på kapitel 3 i boken, ska du rätta dem och sedan så kan du gå på rast." Då finns det en stor risk att de bara hör att de ska gå på rast. Istället delar man upp instruktionen.

Många av barnen med adhd har sämre självkontroll och agerar mer impulsivt.

En del unga barn med adhd får beteendestörningar som är så allvarliga att de får stora svårigheter i sina dagliga liv:

• de tappar ofta humöret
• säger emot och grälar med vuxna
• bryter aktivt mot regler och har svårt att hålla rutiner
• retas ofta
• skyller på andra
• är lättirriterade och lättkränkta
• är ofta arga och motsträviga.

Barn och ungdomar med adhd är oftare missnöjda med sig själva och deprimerade, har oftare sömnsvårigheter, använder så småningom oftare alkohol, tobak och andra droger och är oftare med om konflikter och bråk. Att tidigt upptäcka och stötta dessa barn och ungdomar genom bland annat visad förståelse, anpassning, beteendehjälp och mediciner, kan ge dem chansen till bättre liv.

Avslutningsvis repeterade Kerstin Malmberg hur man känner igen elever med adhd i olika skolåldrar.

Småbarns- och förskoleåldern: 

• motorisk överaktivitet
• humörsutbrott
• trots
• sömnsvårigheter

Skolåldern:

• planeringssvårigheter
• glömska
• lättdistraherade
• konflikter
• kamratproblem
• inlärningssvårigheter, dagdrömmar
• bristande tidsuppfattning

Ungdomsåren:

• den motoriska överaktiviteten minskar
• den inre rastlösheten är kvar
• fortfarande svårigheter med uppmärksamheten
• utanförskap
• normbrytande beteende
• tydligare exekutiva svårigheter (de har t ex svårt för att planera, hejda impulser och att anpassa sig)

Här kan du se hela föreläsningen:  http://www.ur.se/Produkter/178989-UR-Samtiden-Adhd-epidemi-eller-modefluga-Insatser-fore-adhd-diagnosen (Från denna webbsida kan du dessutom hitta fler intressanta föreläsningar från Adhd-dagen.)

Ännu ett bra tal av Ken Robinson om hur skolan borde se ut

Enligt sir Ken Robinson finns det framför allt tre viktiga förutsättningar för att mänskligheten ska kunna blomstra.

De tre förutsättningarna som man bör ta hänsyn till är:

1. människor är naturligt olika och har många sidor som de har lust och behov av att utveckla,
2. människor drivs av sin nyfikenhet och 
3. människor är i grunden kreativa.

Robinson hävdar att dessa tre faktorer inte bara saknas, utan de motarbetas i dag inom många skolväsen. Utvecklingen går mot en allt mer likriktad skola. 

Jag håller i viss mån med. Mycket tyder på att man även i Sverige vill försäkra sig om att eleverna lär sig  i alla fall några saker ordentligt. Allt mer kraft och tid läggs därför på grundläggande färdighetsträning i modersmål och matematik. Det sker på bekostnad av variation och av ämnen som idrott, språk, litteratur och estetiska ämnen. Dessutom verkar man hoppas på att ett ökat testande av eleverna ska öka motivationen. Sammantaget riskerar detta att leda till att undervisningen standardiseras. Istället för att bejaka nyfikenhet och lust, kan man komma att befrämja allt för mycket rutiner och foglighet. 

Robinson menar att skolan inte lyckas tillgodose elevers intressen och behov. Istället tycker eleverna att innehållet är irrelevant och metoderna tråkiga. Nyfikenheten dör. Detta leder till att många elever hoppar av sina studier, vilket i sin tur leder till stora kostnader för samhället. Samtidigt poängterar Robinson att det är ett ännu större problem att så många elever är oengagerade. Eleverna verkar inte tycka att de får ut något av sina studier och de utnyttjar därför inte sin potential. 

http://www.ted.com/talks/ken_robinson_how_to_escape_education_s_death_valley.html

Jag tänker att det inom svenskt skolväsen även finns en motsatt trend. Vi talar om "eleven i centrum", elevdemokrati och en individualiserad undervisning. Vad detta tänk fått för konsekvenser vet vi inte riktigt, eftersom vi inte anpassat testerna efter det. Vi har nämligen inte ännu som vana att testa våra ungdomar i samarbete, initiativkraft eller kreativitet. Ändå är detta egenskaper och färdigheter som kan utvecklas i skolan och som efterfrågas i samhället i dag.

Hur kan vi då få våra elever att engagera sig? Enlig sir Ken Robinson måste vi som sagt bejaka att elever är olika, har en naturlig nyfikenhet som - om den hålls vid liv - kan användas för att driva deras studier, och att elever är kreativa - de vill vara aktiva, bli personligt berörda och skapa mening.

Här kommer sir Ken Robinsons lista över framgångsfaktorer för en bra skola:

1. lärandet i centrum,
2. en känsla av möjligheter,
3. individualiserad undervisning och lärande - systemet ska skapa en miljö där detta är möjligt,
4. skickliga lärare som kan ge information och bra uppgifter, som kan ge respons och bedöma, som kan stimulera, provocera och engagera,
5. lärare med hög status som man regelbundet investerar i (genom stöd och professionell utveckling),
6. goda relationer mellan lärare och elever,
7. ökad handlingsfrihet för de enskilda skolorna och lärarna (och minskad styrning från myndigheterna),
8. nära kopplingar till samhället i övrigt,
9. en bred och varierad studieplan och
10. aktiviteter som engagerar eleverna i och utanför skolan, under och efter skoltid.

Jag tycker det låter hoppfullt. Om sir Ken Robinson har rätt i sin analys, så är vi i Sverige redan en bit på väg. De tre områden som jag själv skulle vilja börja med att ta tag i är att satsa mer på lärarnas professionella utveckling (punkt 5), att skolan ska få en tydligare koppling till det övriga samhället (punkt 8) och att skapa engagerande och inspirerande aktiviteter kopplade till skolan efter skoltid (punkt 10).

Även lärare vill ha kul i skolan!

Vi hör ofta att skolan ska vara kul för eleverna, men nu när terminen börjar så vill jag passa på att hävda att den ska vara kul för oss lärare också! (Varför behöver jag väl inte förklara?)

Här kommer ett förslag på sånt som behövs för att skolan ska bli rolig för oss lärare:

• Vi lärare vill få och ha utrymme att skapa utmaningar och utvecklas.
• Vi vill lära oss nya saker och känna att vi allt bättre förstår hur det vi studerar hänger ihop. 
• Vi vill arbeta ihop med andra, elever såväl som kollegor, och deras frågor, idéer och svar ger oss inspiration.
• Vi vill ha tid att förkovra oss i våra undervisningsämnen och i pedagogik och metodik, tid för att planera våra lektioner och tid för efterarbete, reflektion och diskussion.
• Vi vill ha tid med våra elever, så att vi hinner se dem, prata med dem, lyssna till dem, kolla vad de kan och vad de hittills saknar, vad de behöver och vad de vill.
• Vi vill ha tid och kraft att vara nyfikna och vår strävan är att våra elever också ska känna nyfikenhet.
• Vi vill ta oss tid att tänka och att vara kreativa och att våra elever också ska unna sig det.
• Vi vill kunna våga pröva nya vägar och det ska finnas utrymme för oss och för våra elever att misslyckas ibland och det ska finnas utrymme att lyckas.
• Vi vill kunna känna gemenskap och prata lite strunt och djupsinnigheter över en kopp kaffe eller te med vänner på jobbet.

Vad tycker du? Vad krävs för att läraryrket ska vara ett drömjobb?

Skola på vetenskaplig grund

En skola där såväl stoffet som metoderna ska vara vetenskapliga

1 Bakgrund

I 2010 års Skollag står det att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket 2010, 1 kapitlet, 5§). Denna formulering är ny och kan behöva förklaras. Det sker dock inte i Skollagen. Jag ska här undersöka vad Skolverket menar med ”vetenskaplig grund” och hur skolan kan bli mer vetenskapligt förankrad. I den sammanfattande avslutningen kommer jag även att ta upp några följder av Skolverkets beslut.

2 Vad menas med ”vetenskaplig grund”?

I mitten av november 2012 publicerade Skolverket ett PM med ett förtydligande av begreppet ”vetenskaplig grund”. Vetenskaplig grund jämställs då med ett vetenskapligt förhållningssätt. Skolverket förklarar att det innebär att man ska ”kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang”. Man tar även upp begreppet ”beprövad erfarenhet” och förklarar det som ”en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang”. Precis som i Skollagen understryker man att de två kunskapskällorna, den vetenskapliga och den erfarenhetsmässiga, ska komplettera varandra. Dessutom betonar man att både ämnesinnehållet och metoderna ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2012, s 1).

I Skolverkets PM skiljer man på forskningsanknytning och forskningsbaserad undervisning. Skolan ska vara forskningsbaserad. Det vetenskapliga förhållningssättet ska inte bara finnas representerat i undervisningen, utan genomsyra den (Skolverket 2012, s 8).

3 Hur kan vi göra skolan mer vetenskapligt förankrad?

För att hitta mer konkreta beskrivningar av hur skolan ska bli vetenskapligt förankrad har jag gått igenom gymnasieskolans läroplan. Avsnitt där begreppen ”vetenskap”, ”vetenskaplighet” och ”vetenskaplig grund” tas upp, har stått i centrum för mitt intresse.

Redan i läroplanens första stycke kan man läsa att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund” (Skolverket 2011, s 5) och under rubriken ”Skolans uppdrag”, kan man läsa att:

Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta (Skolverket 2011, s 7).

Eleverna ska alltså lära sig att söka, värdera och sålla information och omvandla den till kunskaper. De ska också lära sig att använda dessa kunskaper, när de drar slutsatser.  Lärarna ska vägleda dem i detta arbete. Lite längre fram i läroplanen står det att lärarna ska använda sig av forskningsresultat inom sina respektive undervisningsämnen och inom forskningsområden som läraren har nytta av i sin undervisning (Skolverket 2011, s 10f). Såväl stoffet som metoderna ska alltså vara vetenskapligt förankrade.

Studerar man de olika gymnasieprogrammen i detalj, ser man att vetenskapligheten betonas mycket olika. Källkritik och vetenskapliga teorier och metoder får särskilt stort utrymme på de program där eleverna förväntas studera vidare på högskolor och universitet. På de yrkesförberedande programmen nämns däremot knappt ”vetenskap” eller liknande ord, istället betonas andra, mer praktiska, delar av utbildningen (Skolverket 2011, s 17ff).

4 Sammanfattande diskussion

Begreppet ”vetenskaplig grund” förklaras inte i Skollagen och definieras inte heller i gymnasieskolans läroplan. Detta är en brist som Skolverket försökt åtgärda genom ett PM som nyss publicerats. Enligt detta PM ska lärarna inte bara lära ut vetenskaplig metod och de senaste vetenskapliga rönen, utan dessutom göra det på ett sätt som forskning visar är effektivt.

I Skolverkets PM framgår att inte bara elever och lärare, utan även de som styr skolan innefattas av bestämmelsen om en skola på vetenskaplig grund (Skolverket 2012, s 1). De som styr skolan måste alltså se till att lärare har goda förutsättningar för fortbildning, planering, genomförande och utvärdering av undervisningen.

Kravet på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" kan förhoppningsvis leda till att fler yrkesverksamma lärare utvecklar system för att systematiskt utvärdera och diskutera sin undervisning. Det tillsätts åter en hel del lektorat och spetsutbildningar har blivit populära. Lärare startar forskningscirklar (Alexandersson, 2012) och det finns exempel på skolor där stora delar av lärarkåren forskar i sin skolvardag, så kallade Modellskolor (Krogsmark, 2012). Jag tycker att detta är en bra utveckling. På så vis kan lärare aktivt vara med och skapa en utbildning som verkligen vilar på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

5 Litteraturlista

Alexandersson, Olle, ”Forskningscirkel startskott för storprojekt”, Forskningsnätet Skånes webbplats. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://www.forskningsnatet.se/2012/02/forskningscirkel-startskott-for-storprojekt/

Kroksmark, Tomas. En Modellskola på vetenskaplig grund. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/Modellskolans-id%C3%A9.pdf

Skolverket, Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (SFS 2011:144, 2010:14 och 2010:261). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705

Skolverket, PM om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, 2012-11-19 (Dnr 2012:1700). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186370!/Menu/article/attachment/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

Skolverket, Skollag, 2010 (SFS 2010:800). Tillgängligt via: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800

Vad menas med "en utbildning på vetenskaplig grund”?

I 2010 års Skollag står det att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket 2010, 1 kapitlet, 5§). Denna formulering är ny och kan behöva förklaras. Det sker dock inte i Skollagen.

I mitten av november 2012 publicerade Skolverket därför ett PM med ett efterlängtat förtydligande av begreppen. Vetenskaplig grund jämställs med ett vetenskapligt förhållningssätt. Skolverket förklarar att det innebär att man ska ”kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang”. Begreppet ”beprövad erfarenhet” förklarar man som ”en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang”. Precis som i Skollagen understryker man att de två kunskapskällorna, den vetenskapliga och den erfarenhetsmässiga, ska komplettera varandra. Dessutom betonar man att både ämnesinnehållet och metoderna ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2012, s 1).

I Skolverkets PM skiljer man på forskningsanknytning och forskningsbaserad undervisning. Skolan ska vara forskningsbaserad. Det vetenskapliga förhållningssättet ska inte bara finnas representerat i undervisningen, utan genomsyra den (Skolverket 2012, s 8).

Detta är bra krav, tycker jag. Men det finns ett viktigt problem att lösa. Om bestämmelserna ska kunna få konkreta effekter ute i skolorna, så måste vi lärare få bättre förutsättningar för fortbildning, samarbete, planering och utvärdering. Eller vad säger du?

Vill du läsa mer?

Skolverket, PM om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, 2012-11-19 (Dnr 2012:1700). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186370!/Menu/article/attachment/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

Skolverket, Skollag, 2010 (SFS 2010:800). Tillgängligt via:  http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800

Vad och hur mycket får vi lärare kopiera och sprida till våra elever?

Bonus Presskopia är en upphovsrättsorganisation i stil med STIM som genom det så kallade Bonus-avtalet gör det möjligt för skolor, företag, myndigheter och organisationer att mot en mindre ersättning lagligt få kopiera ur offentliga verk utan att först be om lov. 

Bonusavtalet underlättar lärares arbete väsentligt och det är därför bra att känna till möjligheterna. Samtidigt är det så klart viktigt att vi känner till begränsningarna: vi får inte kopiera och sprida materialet helt fritt. Jag tänker därför gå igenom reglerna här:

För lärare i grundskolan och på gymnasiet innebär avtalet i stora drag att ...

• du som lärare får lov att till dig själv göra en fullständig kopia av alla offentliggjorda svenska och utländska verk, såväl analoga som digitala. 
• du får kopiera material till dina elever för att komplettera andra förlagsutgivna läromedel. Kopiorna får dock inte användas för att ersätta inköpta läromedel. Du får kopiera eller skanna högst 15% av antalet sidor i en bok till dem, och inte mer än totalt 15 sidor ur en bok/kalenderår och grupp. Om avsnittet som ska kopieras är någon sida mer än 15 sidor, får du kopiera hela avsnittet, annars får du göra urval ur texten. 

"Copyright" by Guilia Forsythe 
CC (by, nc, sa) on Flickr.

Om du skannar in ett material gäller samma begränsningar vad gäller antal sidor som om du hade gjort papperskopior. Du får distribuera materialet direkt till dina elever via skolans interna nätverk, ett usb eller e-post. Däremot kan du inte lägga ut det på nätet så att vem som helst får tillgång till det.

Oavsett om du gör papperskopior eller digitala så ska du tänka på att respektera den ideella delen av upphovsrätten genom att göra en tydlig källangivelse, som talar om varifrån materialet kommer. Detta gäller både texter och bilder.

Vill du skanna in en bild som du ska använda som overhead eller i ett presentationsprogram i stil  med PowerPoint, så går det utmärkt. Tänk bara på att du alltid måste uppge din källa. Däremot är du inte fri att sedan lägga ut materialet digitalt, inte ens på skolans interna nätverk. Ett sätt att komma runt detta är att be om upphovsmännens tillstånd om att få lägga ut det. 

Ett annat och mycket enklaresätt är att välja bilder och annat material som du redan från början vet att du får lov att använda. Sök till exempel efter bilder med Creative Commons-licens. Ska du använda dem i undervisningssyfte och du inte tänker manipulera dem (redigera dem) så kan du välja vilken bild som helst med Creative Commons-licens (du behöver alltså inte sätta dig in i de olika typerna av Creative Commons-licenser). Glöm dock inte att skriva varifrån du hämtat dem. Den ideella upphovsrätten gäller alltid (oavsett andra avtal).

Här kan du se avtalet i sin helhet:  http://www.bonuspresskopia.se/

Fler än Blondinbella kan tjäna på att ha en egen blogg

Isabella Löwengrip, som bl a driver bloggen Blondinbella,
talade om internet i skolan och entreprenöriellt lärande på
Internetdagarna som arrangerades av .SE,  22-24 okt 2012.
Bilden är hämtad från Webbstjärnans flickr-konto och
ligger under licensen CC (by).

Isabella Löwengrip, kanske mest känd som Blondinbella, gjorde sig både känd och rik på sin blogg, men inte nog med det: hon lärde sig om de ämnen som hon skrev om, hon lärde sig om hur media fungerar och hon lärde sig förstå och möta sina mottagare. Dessa färdigheter kommer hon att ha nytta av hela livet.

När vi bloggar i skolan är syftet delvis ett annat, vi strävar ju inte i första hand efter att våra elever ska bli kända och rika. Men i övrigt är vi ute efter ungefär samma effekter. Vi vill att de ska skriva om sånt som de lär sig och på så vis, genom att de ska förklara det, kommer de också själva att förstå det bättre. Vi vill få dem att förstå hur sociala medier fungerar; vilka möjligheter de kan erbjuda och vad man inte bör göra när man surfar runt i cyberrymden. Vi vill lära dem hur upphovsrätten fungerar; att de inte utan lov kan klipp och klistra med andras material för då kallas det stöld. Och vi vill få dem att tänka på vilka de skriver för och vilket syfte de har med sitt skrivande. 

Kort och gott så skulle man kunna säga att vi inte bara vill göra dem mer kunniga i sina ämnen och duktiga på att uttrycka sig, utan att vi också vill göra dem mer medvetna. Därför bloggar vi i skolan.

Vilken är din bild av skolan?

 
Vad kan man säga om det här Långben-filmklippet från 1952?
"Allting var inte bättre förr"?
Eller att "Ingenting har förändrats"?

Visst är det lite spännande att se vilken bild av skolan man gav då och fundera över vad som är den allmänna bilden i dag ...

Just nu skriver mer en 100 lärare om sin bild av skolan och undervisningen under hashtaggen #lärartycket. Syftet med projektet är att man vill att fler lärare ska ges och ta chansen att inspirera varandra och vara med och forma mediernas och allmänhetens bild av skolan.

Vilken är din bild av skolan?

Skolor kan göra skillnad!

Att jämföra skolor och skolsystem är spännande! Vi kan lära oss mycket av varandra och även om man sällan kan sno idéer rakt av, så kan man ofta inspireras.

På den här brittiska skolan, Burlington Danes i västra London, tävlar man i studieresultat istället för dåligt beteende:


Visst är det provocerande att de så uppenbart renodlar och uppmuntrar inbördes tävlan mellan elever. Samtidigt inger det respekt att de på så vis verkar lyckas förbättra elevernas resultat radikalt.

Vad tycker du?

Tre exempel på hur du kan använda bloggen i skolan

I denna 6-minuter långa film berättar Cecilia Johansson vid Helenelundsskolan i Sollentuna om hur hon använt en blogg för redovisning av skolarbeten i en årskurs sju:



Johansson berättar att det går snabbt och lätt att lära sig att hantera en blogg och lägga upp skolarbeten på den och hon ger tips på hur man kan tänka när man bygger upp bloggen. Till exempel lägger eleverna en etikett med sitt namn på de inlägg som de skrivit och på så vis kan man lätt hitta varje elevs alla arbeten. Hon och hennes elever har valt att göra en individuell sida per elev, där var och en beskrivit sig själv och lagt upp bilder. Detta har eleverna tyckt varit roligt och de har även använt bloggen för att skriva uppmuntrande kommentarer på varandras texter.

I denna film berättar Josef Sahlin vid Årstaskolan i Stockholm hur han enkelt gjorde en klassblogg för sina årskurs ett-elever och kallade den Tegelbobarn:



Sahlin trycker särskilt på hur du kan arbeta med kategorier och etiketter för att skapa en struktur på bloggen, att du ska fundera över vilka inställningar du vill ha på bloggen (vilka ska till exempel få kommentera på bloggen?), att du ska be om tillstånd av elevernas föräldrar om du vill visa bilder på eleverna och att du behöver ha en rutin för hur du ska hjälpa eleverna att komma ihåg sina lösenord.

Sahlin hävdar att eleverna blir mer motiverade att skriva när de har mottagare och att de inspireras av varandra när de läser varandras texter. Själv har han nytta av att elevernas arbeten samlas som i ett arkiv och att han kan bädda in en kalender i bloggen, där såväl han själv som hans elever och deras föräldrar kan se vad som är på gång i klassen och på skolan.

I denna film berättar Marie Andersson vid Eskelhemsskolan på Gotland hur hon skapade bokbloggsprojektet Detektiven Emil och vi tillsammans med sina elever i åk 4,5 och 6:



Bloggen handlar om att eleverna läser och skriver om sin tankar kring Anna Janssons böcker om Emil Wern. Andersson berättar att hon och hennes elever har byggt upp ett nätverk av nya kontakter genom sin blogg. Många har varit intresserade att följa deras arbete, en del har hjälp till på olika sätt och andra har inspirerats. Något som varit särskilt kul har varit att författaren Anna Jansson och bokens illustratör Mimmi Tollerup engagerat sig i barnens läsning och upplevelser av böckerna och svarat på barnens frågor kring bland annat tryckfel och upphovsrätt. Via kommentarsfunktionen har eleverna fått frågor från nyfikna lärare och dessa har varit spännande och utvecklande att svara på. Bloggen har också inneburit att eleverna kommit att fundera kring upphovsrätt och creative commons.

Hur använder du bloggen i skolan?

Elever vet inte alltid själva hur de lär sig bäst

I Karin Bojs artikel "Så vill hjärnforskarna ändra skolan" publicerad i dn.se den 15 maj 2011 hävdar Bojs att man borde ta mer hänsyn till forskningen när man organiserade skolor och undervisning. Som stöd för denna åsikt refererar hon den svenske hjärnforskaren Torkel Klingberg på Karolinska institutet. Klingberg skriver i sin bok Den lärande hjärnan att skolan "styrts alltför mycket av politiska åsikter och pedagogiska modenycker. I stället förespråkar han vetenskapliga metoder och randomiserade studier." 

Jag håller med Bojs och Klingberg om detta. Skolan kan inte bara styras av tyckande, utan behöver dra nytta av den forskning som sker kring minnet, hur hjärnan fungerar, psykologi och pedagogik och vi behöver sätta dessa kunskaper i relation till mer och mindre vanliga undervisningsformer. När studierna är grundade på större elevgrupper, kan de säga något om hur effektiv en viss undervisningsmetod är. Samtidigt är det viktigt att ha i bakhuvudet att ingen elevgrupp eller lärare är den andra lik. Det är alltså ett svårt område att forska på.

I artikeln berättar Bojs om två intressanta studier. Den första är:

"Några forskare vid University of British Columbia jämförde 550 collegestudenter som skulle läsa en grundläggande kurs i fysik. Den ena gruppen fick höra tre femtiominutersföredrag av ett par av universitetets mest erfarna och uppskattade lärare. Det var klassisk katederundervisning där läraren visade power-pointbilder och demonstrerade olika experiment. Precis som det normalt brukar gå till på detta universitet (och de flesta andra).  

Den andra gruppen fick i stället två unga forskare som lärare. De var oerfarna inom undervisning, men de använde pedagogiska metoder som i studier har visat sig vara effektiva. Studenterna fick i uppdrag att läsa tre, fyra sidor i läroboken och fylla i några kryssfrågor före lektionen. Under lektionen hölls inget föredrag, utan tiden ägnades åt att besvara tolv frågor tillsammans med en annan student. De små grupperna fick sedan rösta på vilket svar som kunde vara rätt. Läraren visade med experiment vad som faktiskt var rätt, och eleverna fick möjlighet att ställa frågor.  

Några dagar senare fick de båda grupperna göra ett identiskt prov. Den traditionella gruppen klarade 41 procent av frågorna. Experimentgruppen klarade 74 procent – nästan dubbelt så bra resultat."

Resultatet är något överraskande, i alla fall för mig. Spontant har jag en tendens att ta för givet att de lärare som lägger upp sin undervisning strukturerat och är duktiga på att förklara förlopp och samband också når bäst resultat. Men tänker jag efter en smula inser jag ju att OM eleverna kommer förberedda till lektionen genom att ha läst igenom avsnittet och svarat på några kryssfrågor, då har de en förförståelse redan innan de kommer till lektionen. Om man sedan på lektionstid i små grupper jobbar med intressanta problemställningar som man i slutet av lektionen går igenom tillsammans och i samband med detta får förklarar och visar förloppen och förloppens orsaker och verkan, ja, då kan det väl inte finnas så mycket som man saknar?

Hur får man då eleverna att komma förberedda, utan att det för den skull handlar om ett prov där eleverna ska lämna in sina svar och få dem bedömda? Min erfarenhet är att allt för många elever i dag tar väldigt lätt på den typen av uppgifter. Så där tror jag att min största utmaning skulle vara. Där och i att komma på riktigt bra frågeställningar att jobba med.

Den andra studien som Bojs tar upp är:

"Den amerikanske psykologen Jeffrey Karpicke /.../ och hans medarbetare undersökte effekten av små diagnostiska prov. Den visade sig vara utomordentligt stor.  

Eleverna fick läsa biologitexter, om ämnen som uttrar och röda blodkroppar. Några fick ägna tiden åt att bara läsa på vid ett enda tillfälle. Andra fick dela upp läsningen på fyra kortare tillfällen. En tredje grupp fick rita så kallade konceptkartor, små diagram som ska visa hur saker hänger ihop och som är populärt bland vissa pedagoger.  

Och en fjärde grupp fick vid två tillfällen lägga undan boken och testa sig själva genom att skriva små uppsatser om vad de just hade läst. Alla höll på exakt lika lång tid. Efter en vecka fick eleverna göra ett prov. Men först fick de uppskatta hur bra de skulle klara sig på provet. De som hade fått skriva små uppsatser var mest pessimistiska.  

Men verkligheten visade sig vara precis tvärtom. De som hade använt nästan halva inläsningstiden åt att testa sig själva fick 67 procent rätt medan konceptkartorna bara fick 45. Allra sämst klarade sig de som läst alltihop vid ett enda tillfälle: de fick mindre än 30 procent rätt, trots att de själva trodde att de skulle få ungefär 70 procent. 

Vad elever upplever som bra undervisning behöver alltså inte nödvändigtvis vara det bästa sättet att lära sig på." 

Vad spännande att de olika grupperna fick testa att lära sig samma avsnitt med hjälp av fyra olika studietekniker och att man sedan kunde jämföra elevgruppernas resultat med varandra. Intressant också att elevernas åsikter om vilken metod som fungerade bäst skiljde sig så mycket från den metod som verkligen gav bäst resultat.

Jag har funderat en hel del kring det här med elevutvärderingar och hur stort värde de egentligen har. När jag skriver utvärderingsfrågorna som eleverna ska besvara är jag full av förväntan över vilket resultat utvärderingen ska ge och vad jag ska kunna lära mig av den, men när jag sedan fått in resultatet i mina olika undervisningsgrupper är jag mycket osäker över vilka slutsatser jag ska dra. Det är helt enkelt svårt att dra generella slutsatser: varje elevgrupp är unik och ett arbetsmoment som fungerat jättebra i en klass, kan misslyckas i en annan trots att de yttre faktorerna (mina instruktioner, tidsåtgången, platsen ...) är desamma. Och lägger jag in öppna frågor där jag ber eleverna tipsa hur en uppgift kan förbättras då får jag svar som går direkt emot varandra.

I studien nådde de elever bäst resultat som fick skriva korta sammanfattningar av det som de läst. Som jag förstår det fick eleverna på så vis kontrollera vad de mindes efter läsningen och de fick formulera sig med egna ord utifrån vad de kom ihåg (till skillnad från de som skrev konceptkartorna och som kunde titta i texten samtidigt som de skrev). Jag undrar om någon kontrollerade elevernas sammanfattningar efteråt? Tog någon reda på om de enskilda eleverna förstått texterna rätt och tagit fasta på viktiga saker  och var det någon som korrigerade dem ifall de inte gjort det? Eller gick man gemensamt igenom hur man kan sammanfatta materialet? Eller gick man inte igenom det alls?

Bojs sammanfattning av studien handlar inte så mycket om hur korta diagnostiska prov kan höja studieresultaten, utan om hur olika studietekniker kan leda till olika studieframgångar. Men kanske visar Karpickes forskning ändå att "effekten av små diagnostiska prov /.../ visade sig vara utomordentligt stor"? Det känns som om jag borde ta reda på mer. Kanske är det något jag skulle kunna fördjupa mig i och till och med försöka studera när jag nu deltar i Forskningsnätet Skånes forskningscirkel kring vetenskaplighet i skolan? Kortfrågor (gärna självrättande så att eleven kan få direkt respons) är något jag funderat en del över här på bloggen. Jag tror nämligen att självrättande quiz kan tilltala elevernas tävlingsinstinkt och ge lite spelkänsla åt inlärningssituationen.

Med spelkänsla menar jag inte spel som grundar sig i slumpen och att man ska ha tur, utan med spel menar jag en tydlig bekräftelse på att man avancerar genom att lära sig allt mer och klara av allt svårare saker. Jag tror alltså att proven kan bidra till ökad motivation och därmed bättre studieresultat. Men hur gör man bra quiz? Det skulle jag vilja bli bättre på!

Här kan du läsa Bojs artikel i sin helhet:  http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-vill-hjarnforskarna-andra-skolan

Här kan du läsa mitt förra inlägg om Forskningsnätet Skånes forskningscirkel som vi startat och om vetenskaplighet i skolan:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html

Lärarnas Nyheter skriver kring datorn i skolan: möjligheter och problem

Vill du följa vad Lärarnas Nyheter skrivit kring sitt tema om datoranvändningen i skolan, kan du hitta flera av artiklarna via denna sida:  http://www.lararnasnyheter.se/tema/it-klyftan.

Några svåra frågor kring dagens utbildning

På Kerstins blogg pleelle läste jag en lista över frågor som hon tycker att 

"lärare behöver ta ställning till för att hantera komplexiteten i det nya lärandet:

• Hur följer vi den röda tråden utan att begränsa lärprocessen?
• Vilka nya (kompetens)krav ställer nya arbetsformer på våra elever? Vems uppgift är det att de t.ex. ska förvärva informationskompetens, teknisk kompetens, webb-social kompetens…Allt detta ryms inte i en lärarens undervisning. Hur samarbetar man om det på skolan?
• Hur tillgodoser vi deltagares olika lärstilar och behov? T.ex. frihet vs. struktur, trygghetsbehov vs. lärande på egen hand, lärande i små portioner vs lärande i stora drag.  
• Hur håller vi ihop gruppen – gruppen vs. individen vs. grupper utanför klassrummet?
• Hur bedöms arbetsinsatser och resultat?
• Hur läggs konkreta arbetspass upp? Detaljplanering (mål, metod, tid, resurser)
• Hur stämmer processen och resultaten med kursplan/styrdokument? Risken är att eleverna lära sig en himla massa – men missar kursmålet.
• Hur håller vi arbetet för eleverna inom en rimlig tidsram?
• Hur får vi en hållbar arbetssituation för läraren?
• Vilka verktyg, uppgifter, innehåll ska vara gemensamma och vilka är individuella?
• Hur stödjer och följer läraren elevernas arbete utanför (det virtuella) klassrummet? Hur vet man att de jobbar? Hur vet man när de behöver hjälp?
• Hur hanterar vi olika digital kompetens och utrustning?
• Hur hanterar lärarna situationen att de inte behärskar alla eventuella komponenter i sina elevers PLE?"

Detta tyckte jag var bra frågor att fundera kring.

Du kan läsa inlägget i sin helhet här: http://peellee.wordpress.com/2012/01/15/188