Bedömning som professionell utveckling för lärare

Bedömning som professionell utveckling för lärare

av och med Anders Jönsson

Kunskapsdagarna i Lund, 18 juni 2013

Här kan du ladda ner presentationen på www.larandebedomning.se

Här kommer mina anteckningar:

Anders Jönsson inledde sin föreläsning med att definiera vad som menas med begreppet bedömning? Jo, bedömning är en (subjektiv) tolkning och värdering av elevprestationer (dvs elev och uppgift). Man tittar på vad eleverna gjort och försöker säga hur bra respektive elevs arbete är.

Det är svårt att mäta kunskaper. När man försöker mäta utgår man från att våra kunskaper är någorlunda statiska, ej situationsbundna. Det nationella provet är ett nedslag vid ett tillfälle och det bör man vara medveten om när man använder resultaten. För att ta reda på om eleverna kan något, så tar vi ett litet smakprov. Utifrån det vill vi försöka bedöma hur bra de kan ett avsnitt. Det är dock viktigt att vara medveten om att hur vi försöker ta reda på elevens kunskaper inte bara påverkar elevens svar utan även elevens kunskaper i sig. (Detta drar vi så klart nytta av - det är ju jättebra att de lär sig även vid prov-/redovisningstillfällena.)

Innan eleverna ser provet vet de oftast inte riktigt vad som krävs av dem för att de ska kunna ett avsnitt. Jobbar man med bedömning med sina elever så får de bättre kontroll och kan ta större ansvar för sina studier.

Man måste göra många mätningar/kunskapskontroller över lång tid för att det ska ge något. Annars kan man inte dra några slutsatser utan det vara frågan som är dåligt formulerad, när man får ett mindre bra svar.

Tidigare hade vi ett normrelaterat betygsystem och syftet att sortera eleverna för att få spridning vad gäller betyg finns kvar.

Formativ bedömning innebär att information från bedömning används formativt i syfte att förbättra undervisningen eller lärandet. Det handlar ofta om enskilda bedömningar som dessutom ges enskilt. Detta är oerhört tidskrävande. Man måste dock inte ge individuell återkoppling och individuell återkoppling behöver inte vara mest effektiv. Istället kan det ge mer att lösa uppgifter i grupp, ge respons i grupp och få återkoppling i grupp.

Väldigt lite av den återkoppling som ges på olika uppgifter används. Mycket av återkopplingen upplevs inte som meningsfull eller användbar av eleven. Den kan t ex vara för generell eller för framåtsyftande. Eleven vill kunna använda återkopplingen direkt här och nu.

Tips: 

• Om eleven får återkopplingen precis före uppgiften ska vara helt färdig så använder de oftast återkopplingen. 
• Detsamma gäller om de får göra en ny nästan likadan uppgift snart igen där de vet att de kan ha nytta av återkopplingen. 
• Det är bra att visa och jämföra konkreta exempel. Det ger mer för eleverna än generella instruktioner som de kan ha svårt att ta till sig.
• Om man ger både betyg och poäng respektive formativ återkoppling, så är det bara de elever som inte uppnått det som de förväntat sig som är intresserade av att lära av återkopplingen. Återkopplingen har en tendens att motivera betyg/bedömningar (inte så lyckat) istället för att försöka hjälpa eleven att bli bättre.

Bedömning för lärande har fokus på lärandet och inte på bedömningen. Ex på en stor lärandepotential är när eleverna gör en kamratbedömning, ser hur andra löst samma uppgift och får resonera kring det. De lär sig att bedöma, men det är inte bedömningen i sig som är viktig utan den används bara som ett verktyg för lärande.

Kamratrespons och självbedömning är elevcentrerad, medan formativ bedömning är mer lärarcentrerad.

Det är svårt för eleven att läsa och förstå formuleringarna för syftet för kursen, det centrala innehållet och kunskapskraven. Eleverna vet inte vad det konkret innebär att t ex ”Eleven kan välja och med viss säkerhet använda strategier för att tillgodogöra sig och kritiskt granska innehållet i talad och skriven engelska” (ur kunskapskrav för Engelska 5). Den enda vägen som finns är att låta dem göra uppgifter som mäter det och ge respons på hur det gick mellan varje gång. Man ska kombinera ord och handling.

I grundskolan fokuserar man på förmågor. I gymnasiet mixar man kunskaper (”Kunskaper om …”) med förmågor (”Förmåga att …”).

Vi ska inte bara ha faktaprov, utan vi ska också se om eleverna kan använda sina kunskaper i ett annat sammanhang. Det är tydligt att det är ett stort hopp mellan ett glosprov och att använda orden i ett sammanhang.

Om vi väldigt tydligt kommunicerar vad vi vill ha så får vi just det (vi får det som efterfrågas) och missar en del av bredden som vi fick när elever inte riktigt visste vad som krävdes av dem. De som är kreativa och har lätt för det struntar dock ofta i kriterierna och vill hitta egna lösningar. De fortsätter att vara kreativa.

Man gör ofta skriftliga prov för att det är lättare att mäta och det därför blir lättare att motivera betygen. Våra bedömningar av våra observationer är svårare att mäta och motivera. Tips: eleven kan dokumentera sina färdigheter, samla in belägg för att eleven kan det som efterfrågas, så det på film eller bild eller skriva om det.