Betyg och bedömning i särskolan

På särskolan i Simrishamn pratar vi just nu extra mycket om bedömning. Bland annat har vi sett och diskuterat filmen “Betyg och bedömning” del 1 med Wern Palmius och Lennart Rådbrink, producerad av Specialpedagogiska skolmyndigheten:

http://www.spsm.se/moviepopup.aspx?url=https://vimeo.com/93641025

Wern Palmius och Lennart Rådbrink börjar föreläsningen med att påpeka att skolan och vi som arbetar med eleverna har ett ansvar för att skapa förutsättningar för eleverna att lära sig det som står i kraven. Om inte eleven tros kunna uppnå målen med de förutsättningar som finns, bör de bli befriade.

Undervisningen, stödåtgärderna och bedömningen ska anpassas efter elevens förutsättningar. Precis som det finns olika sätt att lära sig nya saker, finns det också olika sätt att bedöma vad de kan. En intressant och provocerande fråga som ställdes i filmen var:

“Är problemet att eleven inte klarar lärarens uppgifter eller är det verkligen så att eleven inte på något vis skulle kunna visa att han eller hon klarar kunskapskraven?”

I slutet av filmen berättar föreläsarna om en elev som klarat få betyg i syslöjd trots att hon varken kan tala eller använda händerna eller fötterna.

Fler frågor att diskutera är:

• Hur tolkar vi kursplanerna? 
• Hur undervisar vi? 
• Hur anpassar vi? 
• Förstår vi fullt ut elevens funktionsnedsättning? 

Wern Palmius och Lennart Rådbrink tipsar om att man kan utgå från “barnens bästa” genom att alltid göra analyser utifrån barnkonventionen.

"Vi ska se barnet som en lärande person - en resurs i skolan."

När vi bedömer har vi en tendens att fokusera på barnets brister - vad det inte klarar. Wern Palmius och Lennart Rådbrink föreslår att vi ska fråga eleverna vad de tycker fungerar och känns bra. Då är det lättare att vända på resonemanget och fokusera på vad eleverna klarar.

"Vår målsättning ska vara att inge hopp och självförtroende."

När vi gör en pedagogisk utredning handlar det om en kartläggning och en analys. Har eleven en chans att nå kunskapskraven med hjälp av den undervisning som eleven får? Det är vår skyldighet att undanröja de hinder som har med funktionsnedsättningen att göra.

Skolverket ger råd kring betygssättning

Vi är många lärare och skolor som diskuterar och funderar kring formativ bedömning, pedagogisk dokumentation och betygssättning. Här kommer tips på tre filmer från Skolverket (28 mars, 2014) som handlar om bedömning och betygssättning.

Detta är den första av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kommer igång med betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Ett betyg är ett omdöme som ska visa elevens aktuella kunskaper vid betygstillfället."
• "I slutet av varje termin sätts terminsbetyg, och i slutet av årskurs 9 sätts ett slutbetyg".
• "I grundsärskolan sätts endast betyg om elevens vårdnadshavare begär det."
• "När du ska sätta betyg, ska du ta med alla bedömningar du gjort av elevens arbete i förhållande till kursernas kunskapskrav, men de nyaste bedömningarna väger tyngst."
• "Redan i planeringen ska du fundera över när och hur bedömningen ska göras: vilka förmågor ska du undervisa om, vilket centralt innehåll ska du behandla, hur ska du involvera eleverna och hur ska du bedöma och dokumentera elevernas kunskaper?"

• "Man kan sätta blockbetyg i NO och/eller SO och i så fall måste undervisningen i huvudsak vara ämnesövergripande."

Detta är den andra av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka när du tar reda på vilka kunskaper eleverna har:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Alla elever är olika och alla elever måste få chansen att visa sina kunskaper på bästa sätt."
• "De nationella proven konkretiserar och prövar flera delar av kunskapskraven. Men tänk på att alla prov inte prövar allt."
• "Elevens kunskaper bedöms utifrån kunskapskraven och inte utifrån det centrala innehållet. Om en elev missat ett centralt innehåll, kan den alltså ändå få betyg om han eller hon uppnår kunskapskraven för det betyget."
• "Om man delat upp ämnet slöjd i textil- respektive trä- och metallslöjd, och en elev klarar kunskapsskraven för betygssteget C i den ena delen av ämnet men inte i den andra, ska eleven få betyget C eftersom det inte krävs att eleven klarar kunskapskraven i alla material."

Detta är den sista filmen av tre filmer om betyg i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka vid själv betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Om det ingår i kunskapskraven att eleven ska kunna ge flera exempel och göra jämförelser, behöver eleven ofta visa dessa kunskaper vid mer än ett tillfälle. Om kunskapskravet däremot gäller en färdighet, t ex att kunna läsa med flyt, räcker det att han eller hon visar det vid ett tillfälle."
• "Om det finns särskilda skäl, t ex funktionsnedsättning, kan man bortse från enstaka kunskapskrav när man sätter betyg."

• "Hela betygsskalan används redan när man sätter betyg de första gångerna, även om man inte ännu hunnit jobba med alla centrala innehåll eller kunskapskrav. När man sätter betyg tittar man alltså bara på de kunskapskrav som man hittills hunnit jobba med i undervisningen och man tar hänsyn till vilken årskurs eleven går i när man tolkar kraven."
• "För att elev ska kunna få ett visst betyg måste den inte ha uppnått det betyget vid alla bedömningstillfällen. Det räcker att eleven någon eller några gånger har visat att han eller hon klarar uppnå kraven."
• "Man kan inte bortse från kunskapskrav bara för att man inte klarat av att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon klarar kraven. Det är t ex skolans skyldighet att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon kan simma."
• "Elever behöver inte få samma betyg på terminsbetygen som de får på de nationella proven. De nationella proven är bara en del av bedömningsunderlaget."
• "Det är bra om lärare diskuterar bedömningsfrågor. Några förslag på material som man kan utgå från vid dessa diskussioner: Skolverkets allmänna råd, litteratur kring bedömning, samplaneringar av undervisning och sambedömningar." 

Kamratbedömning av debattartiklar i genteknik - många flugor i en smäll?

I våras genomförde en kollega och jag ett samarbetsprojekt där våra samhällsvetarelever fick skriva debattartiklar i ämnet genteknik. Sedan fick de ge varandra såväl muntlig som skriftlig respons och bearbeta sina texter för att lämna in dem igen.

Här kommer våra elevers tankar kring vad de tyckte att de lärde sig under arbetets gång:




Jobbar du också med kamratrespons och/eller kamratbedömning?

Vilka är dina erfarenheter och vad tycker dina elever om arbetsmetoden?

Kan lärandet bli mer effektivt genom att eleverna på det här viset jobbar längre och mer med sina uppgifter eller är det en så tidskrävande metod att annat som är viktigt går förlorat?

Kamratbedömning i uppsatsarbetet

I den här filmen berättar Åsa Wennersten om hur hon och hennes mellanstadieelever använder sig av kamratbedömning i samband med att de skriver uppsatser.



Eleverna läser varandras uppsatser och ger två beröm och ett tips på hur respektive text kan förbättras, en metod som ofta kallas "two stars and a wish".

Jag håller med om att metoden många gånger är mycket givande. Eleverna lär sig mycket av att se hur kamraterna har löst samma uppgift, de får såväl inspiration som distans till det som de har skrivit.

Att kalla metoden för kamratbedömning tycker jag dock lätt kan leda tanken fel: att eleverna i första hand har i uppgift bedöma sina kamraters arbeten i relation till ett fast och entydigt mål som är lika för alla, kanske till och med att de ska sätta betyg på texterna. Istället kallar jag hellre metoden för kamratrespons. Jag tycker att ordet "respons" låter mjukare och mindre avskräckande än "bedömning" (både för eleverna och deras föräldrar) och jag tycker att ordet "respons" tydligare lyfter fram att eleverna ska reagera på varandras texter. De ska inte i första hand ge övergripande omdömen, utan med responsen tar vi fasta på deras personliga upplevelser av sina kamraters texter och de ger konkreta råd i stil med "jag tycker att din beskrivning av ... är mycket bra - jag förstår direkt vad du menar" och "din text är ibland lite rörig - här pratar du om ... och sedan tar du upp ... och sedan går du tillbaka till att berätta om ... - det blir lättare att hänga med om du tar en sak i taget".

I våras hade jag och en kollega ett samarbetsprojekt där våra elever bland annat skrev debattartiklar i ämnet genteknik. I vanliga fall brukar jag bara fråga eleverna hur de trivts med att arbeta på ett visst sätt med ett visst område, men i samband med detta samarbete gjorde min kollega och jag en mer omfattande undersökning av hur eleverna uppfattat metoden. Här berättar de vad de tyckte att de lärt sig i ämnet svenska (citat från en enkät och en uppföljande intervju):

·         Det är lättare att se utifrån när det inte är en egen text.
·         Bra att höra andras åsikter än bara lärarens + att man fick tänka till mycket.
·         Man fick en annan synvinkel vilket var bra.
·         Jag lärde mig att texten blir bättre om man lyssnar på andras synpunkter.
·         Hur jag förbättrar argument genom att se från annat (motsatt) håll mer.
·         Man kunde se hur andra skriver och vinklar ämnen, vilket kan vara bra att ha med sig till liknande uppgifter.
·         Hur andra ser på debattartiklar, så man kunde anpassa den bättre. 
·         När vi lyssnade på kamratresponsen lärde vi oss mer om hur man ska skriva debattartiklar än vad vi lärde oss fakta om genteknik.
·         Jag lärde mig hur man skulle skriva en debattartikel.
·         Man lär sig mer om formen genom att lyssna på andras kamratrespons än vad man lär sig om stoffet. Man lärde sig till exempel källhantering och styckeindelning.
·         Tänk på styckeindelning.
·         Viktigt med källor.
·         Hur jag bättre lägger in källor i texten.
·         Hur viktigt källor är.
·         Noggrannare stavning.
·         Vilket system som är bäst att använda. 
·         Vara mer klar och tydlig med vad jag tycker.
·         Hur man kan förbättra en text.
·         Få den mer intressant.
·         Möta argument starkare / tyngre.
·         Måste vara tydligare.
·         Jag lärde mig att det är bra om rubriken är så tydlig som möjligt.
·         Hur andra ser på debattartiklar, så man kunde anpassa den bättre.
·         Hur man kan göra för att få en mer intressant debattartikel genom att väva ihop åsikter med fakta.

Använd filmkameran som verktyg vid formativ bedömning

Katarina Lycken spelade in sina elevers redovisningar med hjälp av sin iPad. Hon lade sedan upp filmerna på YouTube och gav kommentarer direkt i filmerna (med hjälp av annoteringsfunktionen).

På så vis kunde Katarina se om valda delar av elevernas redovisningar och hon tyckte att hon kunde ge bättre kommentarer. Eleverna tyckte att det var läskigt att se sig själva, men när de ändå gjorde det och samtidigt läste sin lärares kommentarer i filmen, så kunde de lättare förstå vad det var som de gjorde bra och vad de kunde göra bättre. De elever som inte ville vara med, filmades inte.

Jag har prövat att filma alla föredrag i en del undervisningsgrupper, men jag har inte vågat lägga upp dem på YouTube (även om filmklippen är olistade så kan ju alla som har länken sprida den vidare). Istället har jag gjort det för min egen skull (för en säkrare bedömning) och de elever som har velat har fått en kopia på filmen. Responsen har de nästan alltid fått muntligen i samband med sin redovisning.

Nackdelen med detta är att många elever är stressade, nervösa eller kanske lättade över att föredraget är över och då kan de inte riktigt ta till sig all den respons som de får. Kanske är mitt nästa steg därför att vara lite modigare och faktiskt utnyttja möjligheterna som YouTube erbjuder: att dela filmen med eleven på ett smidigt sätt och att kommentera föredraget direkt i filmen av föredraget? Då kan ju eleverna se filmen med responsen flera gånger om de vill.

Jag har också gått en kurs i retorik där jag själv blivit filmad när jag hållit föredrag. Där var det dock inte läraren som efteråt gick igenom filmen och kommenterade den, utan jag fick i uppgift att göra det själv. Läraren läste sedan igenom mina kommentarer till föredraget och gav respons på arbetet i sin helhet (såväl föredraget som min analys av hur det gått).

Hur gör du? Har du t ex prövat att filma dina elevers föredrag? Vad tycker du funkar bäst?

***

Bedömning som professionell utveckling för lärare

Bedömning som professionell utveckling för lärare

av och med Anders Jönsson

Kunskapsdagarna i Lund, 18 juni 2013

Här kan du ladda ner presentationen på www.larandebedomning.se

Här kommer mina anteckningar:

Anders Jönsson inledde sin föreläsning med att definiera vad som menas med begreppet bedömning? Jo, bedömning är en (subjektiv) tolkning och värdering av elevprestationer (dvs elev och uppgift). Man tittar på vad eleverna gjort och försöker säga hur bra respektive elevs arbete är.

Det är svårt att mäta kunskaper. När man försöker mäta utgår man från att våra kunskaper är någorlunda statiska, ej situationsbundna. Det nationella provet är ett nedslag vid ett tillfälle och det bör man vara medveten om när man använder resultaten. För att ta reda på om eleverna kan något, så tar vi ett litet smakprov. Utifrån det vill vi försöka bedöma hur bra de kan ett avsnitt. Det är dock viktigt att vara medveten om att hur vi försöker ta reda på elevens kunskaper inte bara påverkar elevens svar utan även elevens kunskaper i sig. (Detta drar vi så klart nytta av - det är ju jättebra att de lär sig även vid prov-/redovisningstillfällena.)

Innan eleverna ser provet vet de oftast inte riktigt vad som krävs av dem för att de ska kunna ett avsnitt. Jobbar man med bedömning med sina elever så får de bättre kontroll och kan ta större ansvar för sina studier.

Man måste göra många mätningar/kunskapskontroller över lång tid för att det ska ge något. Annars kan man inte dra några slutsatser utan det vara frågan som är dåligt formulerad, när man får ett mindre bra svar.

Tidigare hade vi ett normrelaterat betygsystem och syftet att sortera eleverna för att få spridning vad gäller betyg finns kvar.

Formativ bedömning innebär att information från bedömning används formativt i syfte att förbättra undervisningen eller lärandet. Det handlar ofta om enskilda bedömningar som dessutom ges enskilt. Detta är oerhört tidskrävande. Man måste dock inte ge individuell återkoppling och individuell återkoppling behöver inte vara mest effektiv. Istället kan det ge mer att lösa uppgifter i grupp, ge respons i grupp och få återkoppling i grupp.

Väldigt lite av den återkoppling som ges på olika uppgifter används. Mycket av återkopplingen upplevs inte som meningsfull eller användbar av eleven. Den kan t ex vara för generell eller för framåtsyftande. Eleven vill kunna använda återkopplingen direkt här och nu.

Tips: 

• Om eleven får återkopplingen precis före uppgiften ska vara helt färdig så använder de oftast återkopplingen. 
• Detsamma gäller om de får göra en ny nästan likadan uppgift snart igen där de vet att de kan ha nytta av återkopplingen. 
• Det är bra att visa och jämföra konkreta exempel. Det ger mer för eleverna än generella instruktioner som de kan ha svårt att ta till sig.
• Om man ger både betyg och poäng respektive formativ återkoppling, så är det bara de elever som inte uppnått det som de förväntat sig som är intresserade av att lära av återkopplingen. Återkopplingen har en tendens att motivera betyg/bedömningar (inte så lyckat) istället för att försöka hjälpa eleven att bli bättre.

Bedömning för lärande har fokus på lärandet och inte på bedömningen. Ex på en stor lärandepotential är när eleverna gör en kamratbedömning, ser hur andra löst samma uppgift och får resonera kring det. De lär sig att bedöma, men det är inte bedömningen i sig som är viktig utan den används bara som ett verktyg för lärande.

Kamratrespons och självbedömning är elevcentrerad, medan formativ bedömning är mer lärarcentrerad.

Det är svårt för eleven att läsa och förstå formuleringarna för syftet för kursen, det centrala innehållet och kunskapskraven. Eleverna vet inte vad det konkret innebär att t ex ”Eleven kan välja och med viss säkerhet använda strategier för att tillgodogöra sig och kritiskt granska innehållet i talad och skriven engelska” (ur kunskapskrav för Engelska 5). Den enda vägen som finns är att låta dem göra uppgifter som mäter det och ge respons på hur det gick mellan varje gång. Man ska kombinera ord och handling.

I grundskolan fokuserar man på förmågor. I gymnasiet mixar man kunskaper (”Kunskaper om …”) med förmågor (”Förmåga att …”).

Vi ska inte bara ha faktaprov, utan vi ska också se om eleverna kan använda sina kunskaper i ett annat sammanhang. Det är tydligt att det är ett stort hopp mellan ett glosprov och att använda orden i ett sammanhang.

Om vi väldigt tydligt kommunicerar vad vi vill ha så får vi just det (vi får det som efterfrågas) och missar en del av bredden som vi fick när elever inte riktigt visste vad som krävdes av dem. De som är kreativa och har lätt för det struntar dock ofta i kriterierna och vill hitta egna lösningar. De fortsätter att vara kreativa.

Man gör ofta skriftliga prov för att det är lättare att mäta och det därför blir lättare att motivera betygen. Våra bedömningar av våra observationer är svårare att mäta och motivera. Tips: eleven kan dokumentera sina färdigheter, samla in belägg för att eleven kan det som efterfrågas, så det på film eller bild eller skriva om det.

Jämför kunskapskraven

Pröva att jämföra kunskapskraven LGY11 och -94. Ser du någon skillnad?

Håller du med om att kunskapskraven har förändrats från ”Förstår?” till ”Gör!” Och i så fall hur påverkar det vår bedömning?

Enhet

”Så här jobbar vi med bedömning och betygssättning på den här skolan.”

Detta förhållningssätt tror jag kan underlätta vårt arbete i skolan.