Visar inlägg med etikett autismspektrumtillstånd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett autismspektrumtillstånd. Visa alla inlägg

tisdag 20 januari 2015

Autismen som frigörare

Om att vi vågar bejaka våra olikheter kan vi ge oss själva utrymme att tänka nytt och att växa och överraska vår omgivning. I denna TED-video berättar Rosie King att hennes autism gjort att hon är fri från omvärldens förväntningar och hon uppmuntrar oss alla att våga gå utanför ramarna och släppa loss vår fantasi:




http://www.ted.com/talks/rosie_king_how_autism_freed_me_to_be_myself


Här kommer en översättning av hennes tal (hämtad från TED-talks hemsida):

Jag har inte sagt detta till många, men i mitt huvud har jag tusentals hemliga världar i gång samtidigt. Jag är också autistisk.
Folk tenderar att tro att autism är väldigt specifikt och följer en särskild checklista, men sanningen är att det är stor variation mellan oss. Min lillebror, till exempel, är gravt autistisk. Han är ickeverbal, han kan inte prata alls. Medan jag älskar att prata. 
Folk associerar ofta autism med att man gillar matte och vetenskap och inget annat, men jag känner så många autister som älskar att vara kreativa. Men det där är en stereotyp, och stereotyper är ofta, om inte alltid, felaktiga. Det är till exempel många som tänker på autism och omedelbart tänker "Rain Man". Det är en vanlig bild, att alla autistiska personer är som Dustin Hoffman, och det är inte sant. 
Men det gäller ju inte bara för autistiska personer. Jag har sett det för HBTQ-personer, för kvinnor, för färgade. Folk är så rädda för mångfald att de försöker få allt att passa in i ett litet fack med väldigt specifika etiketter. Det här hände faktiskt mig på riktigt: Jag googlade "autistiska personer är..." och då får man upp förslag på vad man kan tänkas skriva. Jag googlade "autistiska personer är..." och toppresultatet var "demoner." Det är det första folk tänker på när de tänker på autism. De vet. 
En av sakerna jag kan göra för att jag är autistisk - det är en förmåga snarare än ett handikapp - är att jag har en väldigt livlig fantasi. Låt mig förklara det lite för er. Det är som att jag är i två världar nästan jämt. Den verkliga världen, som vi alla delar, och utöver det så har jag världen i mitt huvud. Och världen i mitt huvud är ofta så mycket verkligare än den verkliga världen. Det är enkelt för mig att låta sinnet löpa för jag försöker inte passa in i ett trångt fack. Det är det bästa med att vara autistisk. Man känner inte behovet av det. Man hittar det man vill göra, man hittar ett sätt att göra det, och man sätter igång. Om jag försökte passa in i ett fack, skulle jag inte vara här eller ha uppnått hälften av vad jag gjort nu. 
Men det finns problem. Det finns problem med att vara autistisk, och det finns problem med att ha för mycket fantasi. Skolan i allmänhet är ett problem, men att även behöva förklara för lärare dagligen att deras lektioner är ofattbart tråkiga och att du i hemlighet flyr till en värld i ditt huvud, där du inte är på någon lektion, det förvärrar problemet. Det är också så att när fantasin fångar mig, får min kropp ett eget liv. När något väldigt spännande händer i min inre värld, måste jag springa. Jag måste gunga framåt och bakåt, ibland måste jag skrika. Det ger mig så mycket energi och jag måste ha ett utlopp för all den energin. Jag har gjort det där ända sedan jag var liten, sedan jag var en liten flicka, och mina föräldrar tyckte det var gulligt, så de sa inget, men när jag började skolan, höll de inte med om att det var gulligt. Det kan vara saker som att folk inte vill vara vän med tjejen som börjar skrika på mattelektionen. Det här händer oftast inte nuförtiden, men det händer också att folk inte vill vara vän med den autistiska tjejen. 
Det kan vara så att folk inte vill umgås med någon som inte kan eller vill passa in i det normala facket. Men det är okej för mig, för det sållar agnarna från vetet, och låter mig se vilka människor som är äkta och sanna och då kan jag välja dessa som vänner.
Men om man tänker på saken, vad är normalt? Vad betyder det? Tänk dig att det var den finaste komplimangen du nånsin fick. "Wow, du är verkligen normal." Men komplimanger är, "Du är enastående." eller "Du går utanför ramarna." Det är "Du är otrolig." 
Så om det är dessa saker folk vill vara, varför strävar så många efter att vara normala? Varför trycker folk ner sin fantastiska individuella lyskraft i en form? Folk är så rädda för mångfald att de försöker tvinga alla andra, även de som inte vill eller kan, att vara normala. Det finns läger för HBTQ-personer eller autistiska personer, för att försöka göra dem "normala", och det är fruktansvärt att man gör så i vår tid.
Allt som allt skulle jag inte byta ut min autism och fantasi mot något i världen. Tack vare att jag är autistisk, har jag gjort dokumentärer för BBC, jag är mitt uppe i att skriva en bok, jag gör det här - det är fantastiskt - och en av de bästa sakerna jag uppnått, som jag tycker mig ha uppnått, är att jag har hittat sätt att kommunicera med min lillebror och lillasyster, de är som sagt ickeverbala, de kan inte prata. Folk avfärdar ofta den som är ickeverbal, men det är fånigt, för min bror och syster är de bästa syskon någon kan ha. De är helt enkelt bäst, och jag älskar dem och bryr mig om dem mer än något annat. 
Jag ska lämna er med en fråga: Om vi inte kan komma in i någons huvud, oavsett om de är autistiska eller inte,varför inte, istället för att straffa allt som avviker från normalt, hylla det unika och jubla varje gång någon släpper loss sin fantasi?

fredag 13 juni 2014

Tips på hur vi i skolan kan hantera problemskapande beteende

I dag ska jag sammanfatta den tredje och sista föreläsningen av Nåkkve Balldin om hur vi i skolan bättre kan förstå och hjälpa elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

Vi börjar med två lästips: 

Vad är problemet?

Börja med att ta reda på:
  • Vad är problemet?
  • För vem är det ett problem?
  • Vilka beteendeavvikelser ("utvecklingssignaler") kan man lägga märke till?

Tänk på följande:

Problemskapande beteende är inget individuellt problem utan ett problem för omvärlden. Ändå agerar vi som om det vore ett individproblem: vad ska vi göra för att Kalle ska förstå det här? Man kan se det som utvecklingssignaler – eleven behöver hjälp eller vi behöver göra annorlunda.

Samma händelse tolkas olika av olika människor. Varje person agerar logiskt utifrån sitt sätt att förstå, tolka och bearbeta.

Första gången du träffar den som är autistisk bjuder du kanske på kaffe vid ett visst bord. Kanske blir det likadant nästa gång. Tredje gången har du kanske med ett arbetsmaterial istället och förväntar dig att eleven ska känna dig tillräckligt nu och att ni ska kunna sätta er ihop och jobba direkt. Eleven kan då bli så arg att hon eller han välter bordet. Det kan verka som om eleven agerar konstigt, men för honom eller henne har du blivit en lögnare.

Vilken social utvecklingsnivå är eleven på?

Olika elever klarar olika sociala situationer olika bra. Man bör ta hänsyn till elevernas behov och efter vad de klarar socialt när man sätter ihop undervisningsgrupper:
  • En elev kanske inte klarar mer än att vara i samma rum som andra.
  • En annan elev kan klara av att elever i samma klassrum har olika parallella aktiviteter.
  • Ytterligare en kan klara av en parallell aktivitet med delat material. Man jobbar individuellt men ska kunna samsas om det material som behövs för uppgiften.
  • De som är mer avancerade kan klara interaktion efter skrivna regler i stil med datorspel.
  • De som är avancerade kan till och med klara interaktion med oskrivna regler, men detta är svårt för många.
Vid hög stress får vissa delar av hjärnan mer blod och andra mindre. Detta gör att de kognitiva funktionerna försämras. Först blir sekreterarfunktionerna nedsatta och vid långvarig stress blir bibliotekariefunktionerna nedsatta.

Lästips: Den lärande hjärnan av Torkel Klingberg.

Hög negativ stress försämrar:

  • Arbetsminne – metakognition
  • Kognitiva förmågor för planering och reglering
  • Intellektuella förmågor
  • Kommunikativa och affektiva förmågor
Nåkkve hävdar att IQ försämras med ca 30 p vid hög stress och det är i så fall en intressant iakttagelse eftersom normalbegåvade anses ha ca 100 p och vid 70 platsar man på särskolan.

Om man leker med den tanken så är alltså de flesta av oss på särskolenivå när vi utsätts för hög negativ stress. Det kan vara bra att tänka på vad gäller de elever som lever i familjer med sjukdom, droger och personlighetsstörningar och därmed är konstant stressade.

Det kan vara bra att skilja på olika typer av stress, till exempel 
  • Akut stress – något yttre händer som gör att man plötsligt känner sig stressad
  • Social stress – de förväntningar vi känner att vi har på oss
Nåkkve berättade om forskning som visade att flickor har en tendens att skriva sämre på matematikprov, även när de haft bättre förutsättningar än pojkarna. Det ska enligt studierna ha berott på de negativa förväntningarna på dem: "matematik är för svårt för flickor".

Olika strategier för att minska stressen:

  • Anpassa efter elevens ”chefsform”!
  • Gör situationen mer förutsägbar med hjälp av struktur!
  • Jobba med bemötandet!
  • Skapa balans!

Vad kan vi förvänta oss när "elevens chef" är i god form och hur ser det ut med förmågorna när "chefen" är ur form?

Hur ser vi tecken på om en elevs "chef" är i eller ur form? Lägg till exempel märke till särskilda rörelsemönster, läten/ljud, återkommande fraser, vissa samtalsämnen/fokus, avskärmning och trötthet. Ibland kan man höra det på fotstegen eller på hur personen öppnar dörren.

Tips:
  • Bestäm att personalen får anpassa kraven i aktiviteterna utifrån elevens "chefsform". 
  • Ha planer för obesvarad förväntning (Ross Green) då eleven inte gör det vi vill att eleven ska göra.

Isbergsmodellen

Tänk dig problemet i form av ett isberg. Över vattnet kan du till exempel se en elev som sparkar och slår en assistent eller lärare. Under vattenytan kan du se orsakerna och bakgrunden i det som sker här och nu till varför det blir så här.

Det är viktigt att vi inte bara ser toppen på isberget, utan även tar reda på vad som finns under vattenytan. Vi behöver ta reda på de bakomliggande förklaringarna till elevens problemskapande beteende.

Observation 

Beskriv systematiskt iakttagelserna kring problemet:
  • Identifiera problemet!
  • Gör en analys över tid (t ex 6-8 veckor). Vilken dag? När på dagen? Var? I vilken situation? Innan? Övriga runt omkring? Med vem? Åtgärd? Hur länge? Tecken på oro? Övrigt?
  • Gör bara observationer – inga tolkningar!
  • Skriv bara rådata, alltså inga tolkningar. Då tar det bara en minut att fylla i. Samla dem och sortera dem för att se om det finns något system/mönster i detta! Vanligt att olika personal gör olika saker som åtgärder. Vanligt att det händer oftare med en del personal än andra. Vanligare vid vissa aktiviteter än andra. Bestäm en eller några åtgärder! Vänta några veckor och observera samma sak igen.
  • Tänk på att vara väldigt konkret!

Stressorer

Tänk i termer av ”Stressorer” och kartlägg:
  • Vilka situationer som skapar olika nivåer av stress/ilska
  • Vilka aktiviteter respektive personer som eleven möter som tar respektive ger energi? 
  • Vilka platser tar respektive ger ”bensin”? 
Många elever tycker till exempel att det tar mycket energi att äta i matsalen, att byta om i omklädningsrum och att lyssna på samlingar. Många pojkar tycker att det ger energi att sitta vid datorn och spela WoW och många flickor tycker att aktiviteter med djur ger energi. Lyssna på musik ger också energi för många.

Nåkkve berättade att ungdomar säger att näst datorspel ger deras mamma en massa energi. Detta gäller även om de bråkar mycket och de säger att det beror på att mamma är det mest förutsägbara som finns. 

Lästips – två artiklar på www.pedagogisktperspektiv.se:
  • ”Utan bensin stannar motorn” av Nåkkve Balldin och 
  • ”Energi” av Mia Kårlycke

Inventering

Gör en inventering av vad som tar och ger energi och försök att anpassa verksamheten efter det.

Tips:
  • Skapa ett underlag för hur man ska kunna skapa bättre balans mellan vad som tar respektive ger ”bensin”.
  • Försök att balansera mellan platser, aktiviteter och personer som ger och tar. Minus ska inte försvinna utan det handlar om att balansera mellan det som ger och det som tar energi.
  • Förväxla inte vad som är roligt med vad som tar energi. Det kan många gånger vara samma saker. Åtgärden när en elev älskar att bada men ofta kommer i konflikter i samband med badet, är inte att plocka bort det roliga.

Flexibel förutsägbarhet

  • Vi måste vara flexibla mot elever som inte är flexibla.
  • Det är viktigt att bibehålla vuxna som auktoriteter.

The Collaborative problem solving approach (Ross Greene)

Vi kan hantera den obesvarade förväntningen på tre olika sätt:
  • Plan A Ej förhandlingsbart. Få saker kan ligga där. Vi kan driva igenom det! (Har jag förmågan att driva igenom det? Orkar jag med de reaktioner som blir? Orkar omgivningen med det? Har eleven förmåga att driva igenom det?) Nej, Du måste, Jag bestämmer, Jag räknar till tre. Vems angelägenhet fick bestämma: Adult A
  • Plan B Förhandlingsbart. Här sker utveckling. Lösa problemet tillsammans! Kompromissa med personen! Empati – problem – inbjudan till lösning. Vems angelägenhet fick bestämma: Both B
  • Plan C Låt vara! Vi ligger lågt så länge. Förstå personens begränsningar av ej inlärda färdigheter. Då är det inte värt att kommentera. Ok, visst, eller vara tyst. Vems angelägenhet fick bestämma: Child C
Det finns en risk att personalen bemöter eleven väldigt olika i samma läge.

Att ge efter är att ha börjat med en sak i plan A och sedan gå över i plan C. Se alltså till att du inte börjar med plan A för en massa saker, för att efter att tag - när du blivit tröttare eller känner att du har för mycket att göra - inte orka med det mer och gå över till plan C istället.

Glöm inte möjligheten till B. Plan B är bra för den tränar barnet i problemlösning.

Vi är ofta för snabba med ”ja” resp ”nej”. Ett exempel: Ungdomarna på ett boende säger att de vill se slutet på en fotbollsmatch, när det är VM och delar av matchen sänds efter att det ska vara tyst och släckt i huset. Då kan det vara lätt att säga "nej, regler är till för att hållas - var ska vi annars sluta?" men det kan bli mycket svårt att driva igenom att de ska stänga av tv:n mitt i sista halvlek. Man kan också bestämma sig för att säga ja direkt, eller så kan man komma överens om att man kan göra ett undantag just nu i form av ett slags kompromiss "vi kan göra ett undantag för den matchen, men i så fall vill vi att ni i pausen innan sista halvlek städar undan i tv-rummet och gör er i ordning så att ni kan gå och lägga er direkt efter att matchen är över".

lördag 24 maj 2014

Bemötandestrategier när man arbetar med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder


Nu har vi på särskolan i Simrishamns kommun haft även den andra föreläsningen (i en serie på tre) av Nåkkve Balldin. Den handlade om hjälpmedel, stöd och bemötandestrategier när man arbetar med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder. Precis som förra gången gav Nåkkve en hel del lästips och han inledde med dessa två:
  • Carolina Lindberg, Jill Söderlund, Agneta Lindberg och Malin Valsö har skrivit boken Vill du ha hjälp? Nej tack, gärna! om hur man kan ge stöd till personer med ADHD och Aspergers syndrom
  • Ross Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan. Greene hävdar att barn gör rätt om de kan (han tänker inte, som så många andra, att barn gör rätt om de vill). Tänk därför efter om detta är en elev som kan om hen vill eller om det är en som vill men inte alltid kan. Vad får det för pedagogiska konsekvenser?

Framgångsfaktorer i arbete med barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder:

  • känna till vilka förutsättningar eleven har,
  • utveckla planer för hur man kan kartlägga styrkor och svårigheter,
  • veta hur bemötandet kan påverka inlärningen,
  • skapa en god balans mellan anpassning för att underlätta för personerna med deras förutsättningar och utveckling för att skapa förutsättningar för eleven att utveckla nya förmågor,
  • hur samverkar vi med andra aktörer och skapar delaktighet och organisatoriska förutsättningar: ”En skola som hjälper eller stjälper?”.
Tips: Försök att flytta fokus från den abstrakta arenan till den konkreta, visuella arenan. Det kan kompensera för att elever har svårt att föreställa sig med tanken vad ögat inte kan se. På den konkreta arenan går det lite långsammare och då hinner eleven lättare att ta emot och bearbeta informationen. Det blir lättare att dela varandras bilder. Det blir lättare att säkerställa att vi tänker på det på samma vis.

Vid kartläggning kan vi …

  • Identifiera styrkor och svårigheter
  • Balansera anpassning och utveckling 
  • Individualisera bemötande och insats.
Det är viktigt att kartlägga. Man skulle kunna säga: ”Utan spaning, ingen aning.”

Kraven bör vara realistiska. Både för lågt ställda krav och för högt ställda krav, kan skapa stress.

I samband med att vi tar reda på problemet, bör vi även ta reda på orsaken, innan vi sätter in åtgärder.

Nåkkve gav tre olika förslag på hur man kan kartlägga barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder:
  1. Greene Collaborative Problem Solving
  2. Vardagsstöd
  3. K3

Greenes Collaborative Problem Solving:

  • Identifiera triggersituationen i skolan (eller i hemmet eller på arbetet)! Greene utgår från situationen istället för personen. Då blir det mer hanterbart. Dessa elever har ofta problem på många områden, men utgår man från en konkret situation så är det ett mer avgränsat område som eleven behöver stöd inom. Då har man någonstans att börja.
  • Vilka färdigheter verkar eleven sakna i den här situationen som gör att situationen blir svår?
  • Hur kan vi anpassa situationen och/eller kan vi utveckla strategier hos eleven så att hen lättare klarar det?
  • Gör tydligt vad som förväntas och ha bestämt ett förhållningssätt om förväntningen inte uppfylls.
Lästips: ”Vad är the Collaborative Problem Solvning?” (CPS) beskrivande artikel av Helene Tranquist http://media.pedagogisktperspektiv.se/2011/09/artikel_12_vad_ar_collaborative_problem_solving.pdf

Anna Sjölunds Vardagsstöd

  • Vardagsstöd – ett konkret och vardagligt arbetsmaterial som mann använder när man vill kartlägga en elev och till exempel lägga upp en pedagogisk planering.
Lästips: Vardagsstöd för personer med autismspektrumtillstånd och andra kognitiva funktionsnedsättningar. Ett underlag för kartläggning av stödbehov av Anna Sjölund http://www.pedagogisktperspektiv.se/bocker-material/bestallning/?pid=1

K3

  • K3 är ett slags intervjumaterial som man kan använda vid kartläggning. De tre K:na står för kvalité, kunskap och kartläggning, och materialet utgår från modellen med hjärnans sekreterar-, bibliotekarie- och chefsfunktion.
  • Det hålls tvådagars-kurser på den här metoden. Kontakta Nåkkve Balldin vid intresse.

Bemötandet betydelse är enorm 

Kroppsspråk, mimik, tonalitet och affekt - tänk på att allt detta påverkar eleven.

Det finns två grundläggande principer:

Regel 1: Var positiv!
När eleven får positiv respons så lär den nya beteenden, t ex ”så glad jag blir när du hälsar på mig!”. Positiv förstärkning höjer dopamin-produktionen. Negativ förstärkning är kortisonhöjande. Man lär sig inte nya sätt att hantera situationer och det leder till ökad stress och minskar relationen (undvik att hamna på minus på relationskontot).

Regel 2: Behåll lugnet!
Provocera inte utan var en desarmerande kraft när någon ”överkänner” eller ”övertolkar”. Välj dina strider och försök få ner stressmätaren genom att stanna upp.

Lästips: Barn med överlappande diagnoser av Kutscher.

Här kommer Nåkkve Balldins tips på stöd för de barn och unga som har svårigheter med sitt arbetsminne:

Untitled

för de som har svårigheter att kontrollera sina impulser:


och för de som har svårigheter att tänka abstrakt:


Generella tips:
  • Ge mycket beröm (ta reda på vilken typ av beröm som eleven gillar/mår bra av), var konkret och tydlig i kommunikationen, var tydlig om du frågar eller påstår något (fråga till exempel inte om sånt du kan se bara för att du t ex vill skapa kontakt: ”Hej! Åker du taxi i dag?” till den elev som kliver ur taxin), tolka inte undvikande av ögonkontakt som ointresse, var försiktig med öppna frågor, leta efter personens uppmärksamhet, ge tid att vänta in personens respons, tänk på mängd ord (första och sista ordet), ge positiva strategier och undvik ”inte”.
  • Beröm prestationer, men beröm vad de gör i relation till dig eller andra!
  • Insatser kan delas upp i anpassnings- och i utvecklingsinsatser. Första insatsen är anpassning. Hjälpmedel ska vara individuellt utformade. Börja med att anpassa kraven efter förmågan. En realistisk kravnivå minskar stressen. I stress finns ingen potential för inlärning. Vi ska sträva efter att göra vardagen så begriplig, hanterbar och meningsfull som möjligt. Se till att de har svar på frågorna: Vad som ska göras? (Klarar eleven göra det?) Varför? Var? (Klarar personen att göra det i det här sammanhanget?) Med vem? (Klarar personen av att göra det med andra?) Hur? När? Hur länge? Vad ska man göra sedan? (Är det realistiskt att ge eleven denna uppgift?)
  • Vi behöver kunna skapa individuella kravkurvor för våra elever.
  • Förslag på sätt vi kan ge förutsägbarhet: vi kan ge fasta rutiner, men bara om de kan hålla över tid.
  • Att skapa en användarvänlig miljö som tar hänsyn till styrkor och svårigheter, t ex tydliga platser för saker, anpassa till personens förmågor till samspel, filtrera onödiga intryck och vilka elever som sitter och jobbar nära varandra. Visuella hjälpmedel t ex visa objekt för att de ska förstå vad man menar, bilder, fotografier, text och auditiva hjälpmedel i form av verbal information. Vi har en tendens att välja en nivå som är aningen mer abstrakt än vad eleven klarar. Målsättning: Låt materialet bli så tydligt att det kan tala för sig själv.
  • Leta efter hur man kan jobba med stöd vid arbetsminnessvårigheter respektive vid inhibitionssvårigheter.
  • Tänk generellt på att ge korta instruktioner och använda färre ord
  • Ge bara en instruktion i taget – ett göra
  • Tänk på elevens ställtid – ett ”nej!” kan betyda ”jag behöver mer tid”. Väntar du, kan det gå bra om en stund.
  • Använd dig av visuella stöd i genomförandet
  • Använd dig mycket av positiv förstärkning
  • Leta efter tips på stöd vid svårigheter med föreställningsförmåga. Några förslag på detta är ritprat och så kallade sociala berättelser.

Vill du veta mer?

Här kan du läsa om den första föreläsningen av Nåkkve Balldin:  http://cwasteson.blogspot.se/2014/05/nakkve-talar-om-olika-kognitiva.html




onsdag 21 maj 2014

Nåkkve talar om neuropsykiatriska funktionshinder

Denna termin går särskolan i Simrishamn på tre föreläsningar av Nåkkve Balldin, socionom vid familjeforum, som är en del av INOM: www.inom.com

De tre föreläsningarna har något olika inriktningar:
  1. Neuropsykiatriska funktionshinder – teoretiska aspekter – praktiska konsekvenser
  2. Bemötandestrategier, hjälpmedel
  3. Problemskapande beteende och vad som händer i stressiga situationer
Hittills har vi haft första tillfället.



Nåkkve inledde med att ge exempel på svårigheter:
  • Kan inte styra impulser tillräckligt ofta och får därför t ex diagnosen ADHD alt ADD.
  • Svårt att veta vad man ska fokusera på av alla intryck och se samband, behöver mycket struktur och får därför diagnos inom autism-spektret.
Därefter beskrev han en förenklad modell över hur hjärnan tar och bearbetar information. Han delade upp hjärnan i dess olika delar med dess något olika funktioner:
  1. Sekreteraren (får hjälp av signalsubstanser såsom dopamin, nora-adrenalin, serotonin) ska ta emot information och bibehålla uppmärksamhet, planera, ha rätt aktivitetsgrad och fokus och kontrollera impulser.
  2. Bibliotekarien (”vår pejlare” – ska känna av vad som är ok) som ska känna igen, generalisera, jämföra, tolka, se detaljer och skapa helheter, skapa sammanhang, organisera och kategorisera den information som kommer från sekreteraren.  Både sekreteraren och bibliotekarien arbetar på ett omedvetet plan.
  3. Chefen är medveten med nivå.


Jag kommer här att utifrån Nåkkves föreläsning sammanfatta vanliga problem med olika hjärnfunktioner:

Problem med ”Sekreteraren”

  • Många elever går in med för hög aktivitetsgrad. De ska fungera som elever, men går in som föreläsare istället för lyssnare. Andra går in med en för låg aktivitetsgrad.
  • Många har svårt att sålla bort, de tar in för mycket och blir snabbt trötta.
  • När eleverna blir trötta så höjer de aktivitetsgraden, de behöver röra på sig, prata, blir otåliga för att inte somna.
  • Lättare att fokusera i sådant vi tycker är roligt och är vana vid – då stimuleras hjärnan att producera mer dopamin samtidigt som det går åt mindre dopamin. En elev kan alltså koncentrera sig i flera timmar när han eller hon spelar ett datorspel, samtidigt som han eller hon inte kan koncentrera sig mer än korta stunder i sitt skolarbete.
  • Två knep att ökar produktionen av dopamin: fysisk rörelse (stå upp och röra sig, stressboll) och positiv förstärkning (uppmärksamma det som går bra, få fram ett leende genom att man har en penna mellan tänderna).
Lästips: Den lärande hjärnan av Torkel Klingberg


Arbetsminne: att memorera information här och nu och agera på informationen här och nu. De som har uppmärksamhetssvårigheter har stora problem med arbetsminnet.

Inhibitionssvårighet: de har svårt att vänta med att agera och har svårt att vänta på reaktioner. Man vill få respons direkt. Detta kan avhjälpas med mer dopamin.

Vid hög stress är sekreterarfunktionen  den första som slås ut.

Problem med ”Bibliotekarien”

  • Dessa personer tillhör ofta autism-spektret. De har begränsad förmåga till socialt samspel, kommunikationsförmåga och föreställningsförmåga (fantasi).
  • Autistiskt syndrom har en generell språkförsening och 80 % av dem som har autistiskt syndrom har ett IQ under 70.
  • Asperger hade inte IQ under 70. Då kallades man autistisk. Asperger har inte någon generell språkförsening. De kan ha stora svårigheter med pragmatiska och semantiska språkförmågor. De kan inte anpassa sig efter sammanhang, plats, vem man pratar med om vad. De kan ha svårt för metaforer, abstrakta ord och begrepp. De har svårt att tolka andras kroppsspråk, tolka ögonkontakt, gäspningar, ansiktsuttryck och att vända sig bort, gäspa eller titta på klockan. De har ingen tydlig kognitiv försening utan de följer normal utveckling men har specifikt problem med kommunikation, socialt samspel och föreställningsförmåga.
  • Nu pratar man inte längre om aspergers syndrom utan om autismspektrumtillstånd (AST) med eller utan kognitivt funktionshinder.
  • Personer inom autism-spektret har problem med konkret visuell föreställningsförmåga (det man kan se med ögat, ”vad är detta?”) och abstrakt föreställningsförmåga (mentaliseringsförmåga, det man kan se med tanken, ”vad gör man med en penna?”). Abstrakt föreställningsförmåga är förmågan att fylla i tomrummen och att kunna se med tanken vad ditt öga inte kan se.

  • Dessa elever har svårt att planera och organisera (se möjligheter) och skapa en reservplanering (flexibilitet) och de har svårt att göra central samordning och se helheter. Problemet är ofta att vi tror att vi pratar om samma sak, men de har svårt att se vilka detaljer som är mest relevanta för helheten. Många med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) har svårt att avgöra vilka detaljer som är viktiga och drar ”fel” slutsats utifrån ”fel” detaljer.
  • De har svårt att förstå sina egna tankar och känslor, föreställa sig och förstå andras tankar och avsikter. Vi kan försöka hjälpa dem att skapa inre bilder
Lästips: Rätt till att leka, en mycket bra bok om autism.

Leken är en bra arena för att träna på föreställningsförmåga.

Problem med ”Chefen”

  • Ju högre IQ en person har, det vill säga ju smartare personen är, desto lättare att vara ”chef”.
  • Chefen står för aktivt tänkande, planerande, utvärderande, logik, beslutsfattande, förståelse, analys och organisation.

  • Chefen kan inte fatta bättre beslut än de beslutsunderlag som kommer från sekreteraren och bibliotekarien. Chefen måste jobba extra hårt när sekreteraren och bibliotekarien brister. De gör väldigt lite på automatik och blir därmed väldigt trötta. Man pratar ofta om dagsformen, om vad elever klarar när de är i bra form eller inte. Tala hellre om chefsformen, vissa dagar har de nedsatta ”chefsförmågor”.

Slutsats

Intellektuella funktionshinder innebär att chefen har stora svårigheter. Vilka krav och förväntningar kan man ställa på en elev som har problem på alla nivåerna. Vi kanske måste bli vikarierande sekreterare, bibliotekarie och chefer till våra elever?

torsdag 8 maj 2014

Bra att vi talar öppet om asperger och lär oss dra nytta av våra olikheter

I detta korta klipp från TV4:s Nyhetsmorgon 23 jan 2014 får du möta Jill Söderlund, en ung kvinna som fått diagnosen asperger redan som 10-åring. Hon berättar om sitt liv, vad det betydde för henne att bli diagnostiserad och vilken nytta hon haft av den hjälp hon fick:

 

Hennes slutkläm är att det är bra att vi lär oss mer om asperger - på så vis kan fler människor få hjälp tidigare. Hon påpekar också att man (särskilt om man får bra hjälp) kan klara av att utveckla nya styrkor i det att man är annorlunda. Det känns som om hon kan ge hopp och vara en bra förebild både för oss som jobbar med elever med asperger och med de som själva har fått diagnosen.

Det blir allt fler vuxna som får olika former av diagnoser, ofta i samband med att deras barn utreds. I detta korta klipp från Expressen TV kan du lära dig mer om Maria Paronen-Eidenert och hennes man och son som alla har någon form av autismspektrumtillstånd (AST) - hur deras liv ser ut och några vanliga fördomar kring denna funktionsnedsättning:


Här kan läsa mer om Marias och hennes familjs erfarenheter och om olika metoder att diagnostisera asperger:  http://www.expressen.se/nyheter/maria-led---under-hela-sin-uppvaxt/ 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...