Twitter i skolan

Läste nyss en kollegas inlägg om användningen av Twitter i undervisningen: "Nu twittrar jag" på Jeanettans Bloggen: http://jeanettan-bloggen.blogspot.com/2010/12/nu-twittrar-jag.html

Jag har funderat över hur man skulle kunna använda Twitter i svensk-undervisningen och jag tror att det kan vara kul att ha någon övning där de ska microblogga. Kanske kan man ge eleverna i uppgift att de ska hitta tänkvärda citat som man vill sprida? Kanske kan man därefter ge dem i uppgift att publicera egna visdomsord? Formuleringarna behöver väl inte heller vara så fantastiskt djupsinniga, utan det räcker väl att de får läsaren att le, bli inspirerad eller lite fundersam?

Twitter kan säkert också användas för att elever ska kunna ge direkt respons på sina klasskamraters muntliga presentationer. En fördel skulle vara att man kan läsa det i efterhand och spara det. Kanske hade man om man inte skrivit responsen direkt, istället glömt vad man tänkte just då. Det kan också vara en fördel att responsen sker under viss lärarinsyn.

Även om jag tror att det kan vara kul att testa, så tror jag inte riktigt på idén. Twittrandet är visserligen relaterat till tiden (i till exempel talet), men det är inte säkert att man i efterhand förstår vad twittaren syftade på i sin respons. Det tar tid att formulera konkret respons och den tiden har man ju inte samtidigt som man ska lyssna på fortsättningen. Jag gillar inte heller tanken att eleverna skulle vara upptagna med att knappa in meddelanden, istället för att rikta all uppmärksamhet mot den elev som försöker nå sina mottagare. (Och jag vill att den som förberett sig, som vågar och anstränger sig för att fånga sin publik, ska få all uppmuntran och allt stöd från oss som har den äran att få lyssna!)

Jag tror istället att det bästa sättet att ge respons är att de som lyssnar antecknar sånt de vill ta upp och att man går igenom det tillsammans efteråt. Då kan reponsgivaren ställa frågor på innehållet i talet och förklara vad han eller hon menar med sina synpunkter.