Goda vanor som ger utrymme för genialitet

I sin TEDxCarletonU-talk "The habits of highly boring people" berättar Chris Sauve om tråkiga vanor som underlättar för människor att göra fantastiska saker:

1. Skriv ned allting: vårt korttidsminne klarar bara 5-9 saker samtidigt som vi har i genomsnitt ca 50 projekt på gång samtidigt. Det är ganska stor diskrepans mellan 50 saker som vi behöver och de 5-9 saker som vi kan minnas, så skriv upp för att inte glömma. Använd dig av kalendrar, "att göra-listor" och anteckningsblock.
2. Koncentrera dig på det väsentliga: vi har bara en begränsad mängd kraft att fatta beslut, slösa inte bort denna kraft på oviktiga val, utan lägg den energin på det som är verkligt väsentligt, de riktigt viktiga besluten. Dela in det som ska göras i fyra kategorier: det som måste respektive inte måste göras och det som du gillar respektive inte gillar att göra. Sedan ska du prioritera: det som inte måste göras och som du ogillar att göra - dessa saker ska du inte göra, de saker som du måste göra men som du är ointresserad av - dessa saker försöker du automatisera istället för att lägga så mycket energi på dem. På så vis får du mer kraft och tid att koncentrera dig på de saker som du älskar att göra men som du inte måste göra och de saker som du älskar att göra och måste göra. 
3. Stanna upp och ifrågasätt: för att kunna tänka originellt och bortom här och nu, måste du ge dig själv tid för reflektion. Vår första tanke är alltid vad någon annan redan tänkt. Det kan till exempel vara en upprepning av något vi hört på nyheterna eller något som våra föräldrar, vänner eller lärare berättat för oss. För att det du gör ska ha någon mening behöver du med jämna mellanrum fundera över vad som är viktigt för dig och vad du vill åstadkomma.

Jag tycker att det ligger en hel del i vad Chris Sauve säger om att dessa tre vanor anses tråkiga. Jag känner att jag är ganska bra på att använda mig av dem, men jag gör det lite motvilligt och i vissa fall skamset.

Jag kan känna motvilja inför att anteckna eller göra listor därför att jag inte vill att andra ska tycka att jag är mindre spontan eller kreativ, jag kan känna att jag måste engagera mig med liv och lust i varje litet val för att inte riskera att framstå som en likgiltig person och jag kan vilja vara först med en nyhet eller tanke, även om den inte ännu är kontrollerad eller färdigtänkt.

Men om vi uppvärderar vanorna, ser vilka förutsättningar de skapar, då kanske vi kan bli bättre på att systematiskt (och skamlöst) följa dem och vem vet vilka genialiska saker vi då kan komma på?

Tydligt samband mellan arbetsminne och skolprestation

Det finns ett tydligt samband mellan elevers arbetsminne och deras skolprestationer. Detta berättar Elin Lidman, psykolog och hjärnforskare vid Karolinska institutet, i en intressant föreläsning som man kan se via UR.

Arbetsminnet kallas också korttidsminnet och det är vår förmåga att hålla något i huvudet så att vi kan använda det. Till exempel använder vi detta minne när vi kommer ihåg vad som nyss hänt och det är vårt arbetsminne som sviker oss när vi öppnar kylskåpsdörren och inser att vi har glömt vad vi kom för att hämta.

Olika människor har mycket olika stort arbetsminne. Arbetsminnet förändras dessutom över en människas liv. Grafen på bilden ovanför visar hur arbetsminnet utvecklas över tid. Människor får bättre och bättre arbetsminne tills dess att de är i medelåldern. Sedan går det något nedåt igen.

Har man dåligt utvecklat arbetsminne, har man problem med ...

• att koncentrera sig, 
• att fokusera på det som är väsentligt och samtidigt stänga ute oviktiga intryck, 
• att ta och genomföra instruktioner, 
• att organisera sitt arbete och 
• att ha koll på tiden.

Elin Lidman ger som exempel att en lärare säger till sina elever: "Ta fram matematikboken och slå upp sidan 3. Lös alla A-uppgifter. Sedan plockar ni fram roliga boken." Om någon av eleverna har väldigt dåligt arbetsminne, då kommer han eller hon inte ihåg vad läraren nyss sagt. Kanske kommer han eller hon bara ihåg att det var något med roliga boken och plockar därför fram den? Det behöver inte bero på att eleven inte vill följa instruktionen, utan på att han eller hon helt enkelt inte har förmågan.

Precis som man genom träning kan bli bättre på att spela fotboll, kan man också träna upp sitt arbetsminne.

Den forskningsgrupp som Elin Lidman tillhör, studerar en grupp elever som med hjälp av datorprogram jobbar med arbetsminneskrävande uppgifter i 30 minuter per dag, fem dagar i veckan. Datorprogrammen anpassar sig automatiskt efter den nivå spelaren har, så allt eftersom eleven tränar och utvecklas blir uppgifterna allt mer krävande.

Studien visar att de elever som systematiskt jobbar med minnesträningsprogrammen får bättre arbetsminne. Den visar också att elevernas klassrumsbeteende förbättras, de har lättare att koncentrera sig och att lära sig saker. 

Om vi hjälper våra elever att träna upp sitt arbetsminne, kommer vi alltså också att förbättra deras möjligheter att klara sina studier. Att träna är särskilt angeläget för de elever som från början har ett dåligt utvecklat arbetsminne.

Vill du veta mer?

Här kan du läsa mer om föreläsningen av Elin Lidman:

• http://www.ur.se/Produkter/173077-UR-Samtiden-Idrott-hela-livet-2012-Traning-och-den-larande-hjarnan

Om du har tillgång till Nationalencyklopedi Skola på Internet kan du logga in och se filmklippet med Elin Lidmans föreläsning. Ca 18 min in i klippet beskriver Elin hur minnesträningen ser ut som hon och hennes kollegor utvecklat: 

• http://www.ne.se/ur/program/173077/avsnitt/1150217/

Här hittar Lidmans presentation med text och bild:

• http://www.svenskidrott.se/ImageVaultFiles/id_41246/cf_394/Tr-ning_och_den_l-rande_hj-rnan.PDF

På Hjärnfondens webbplats kan du läsa mer om hur betydelsefullt arbetsminnet är för elevernas skolprestationer och hur de kan förbättras genom träning och försämras vid till exempel stress:

• https://www.hjarnfonden.se/--behover-din-omtanke/skolan---anvand-hjarnan-i-undervisningen__580