Jag läste nyss ett intressant inlägg på bloggen Vadå IKT?. Inlägget har rubriken "Massor och ännu mer" och är skrivet av JohanH. Rubriken syftar på att man måste skaffa så många olika webbkonton, massor och ännu fler, när man går kurser i digitala medier.
Jag tycker att det är viktigt att denna sida av myntet också kommer fram.
Precis som JohanH och många andra högskolestuderande är många av våra gymnasieelever i sin tur ovilliga att göra en del av de saker som vi i kursmaterialet får höra skulle göra dem så mycket mer studiemotiverade: t ex att använda Facebook för skolarbetet (undrar om alla elever verkligen blir så tacksamma och glada för att vi lägger material där och de därmed också MÅSTE finnas där), spela War of Warcraft eller olika typer av digitala rollspel ...
Säkert tycker en del av eleverna att det är kul och det är kanske inte riktigt samma personer som gillade "vårt förra upplägg" (med whiteboards och "fysiska läromedel"), men vi kan inte räkna med att den nya tekniken (och alla webbkonton) kommer att göra att alla våra elever nu kommer att sjunga i Halleluja-kören och nominera oss till "årets bästa lärare". Tyvärr! - För visst hade det varit skönt med enkla lösningar ... ;-)
Kanske är det inte antalet verktyg som räknas utan hur vi använder dem?!
(Och visst kan man fortsätta ha god nytta av penna och papper, fysiska läroböcker - som man kan bläddra i och hålla i handen, blädderblock och whiteboards ... Även de gamla och väl beprövade stigarna behövs, för vi behöver många olika sätt att nå målen!)
Själv ser jag den här kursen som en stor digital sandlåda - jag testar och funderar över vad jag vill bygga vidare på. Resten lämnas åt sitt öde.
Hur gör du?
Inlägg
Why you think you look bad in photos | Teri Hofford
13 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag går tillväga precis som jag alltid gör när en ny kurs börjar med 2000 sidor litteratur. Jag grottar ner mig i allt. Därefter försöker jag hitta "russinen i kakan". IKTs russin är för mig bloggandet, PLE och YouTube som info kanal.
Håller verkligen med om att de beprövade stigarna behövs. Alla elever lär inte in visuellt. Alla elever har inte datorer hemma. Som blivande lärare så är jag självklart nyfiken på ny IT men jag vill inte bara förhålla mig till en digital sandlåda, även gammalt beprövat behövs. Jag tror att när de båda möts då blir "läreriet" som roligast och undervisningen som bäst. Vi kanske kan likna det med heminredning. För mycket trend och modern inredning blir stelt blandar man blir det hemtrevligt där gammalt och nytt möts.
Vilken bra liknelse! Tack!
Ja, jag tror det behövs både gammalt och nytt. Både kontinuitet och förnyelse. Både trygghet och upptäcktsfärder. Både hemmaplan och bortaplan. Både säkra kort och risktaganden ...
Det var lite kul med motpoler ... Kan ni komma på fler motsatspar, där vi i skolan och undervisningen behöver båda polerna?
Intressant inlägg och kommentar tycker jag.
Idag finns det ett enormt utbud av ”digitala verktyg” att använda i undervisningen men vi får inte bli förblindade och ha en övertro på "digitala verktyg” men å andra sidan måste vi ta till oss det moderna samhället och vad det kräver.
Jag tänker så här:
Skogshuggaren har sin såg och han har även sin motorsåg. Han använder rätt ”verktyg” till rätt sak och det är väl där vi behöver tänka efter:
Använder jag rätt verktyg till rätt sak.
Och så kanske vi ska vara försiktiga med att introducera för många nya verktyg på en gång. Det tar tid att lära sig hur man kan använda dem och vad man ska använda dem till.
Jag märker till exempel på mina gymnasieelever att många tycker att det är mycket att behöva lära sig hur bloggar fungerar. Då känns det inte aktuellt att samtidigt introducera wikis och bokmärkestjänster och bilddelningsverktyg och fildelningsverktyg och ... ;-)
Än så länge är inte våra elever så digitala som jag tycker att man ofta försöker framhålla. Ok, de är ofta vana konsumenter, men de producerar sällan eget material.
Skicka en kommentar