Piaget med modersmjölken

Jag läser om Piaget på kursplattformen till LC200N Digital kompetens II vid KTH. Där står bland annat något som gjorde mig nyfiken: Piaget hävdar att "Intelligensutveckling är beroende av rätt sorts övning i rätt ålder." Det där skulle jag vilja ta reda på mer om. Det låter som en hel vetenskap. Stämmer det och i så fall: vad är det som våra barn bör träna vid vilken ålder?!

Så här står det på Wikipedia (Piaget):
"Han kallade själv sin teoretiska grund för genetisk epistemologi. De faserna barns kognitiva utveckling genomgår är enligt Piaget biologiskt betingade, och kan därför placeras in i ett åldersschema.

1. Den sensomotoriska fasen som varar mellan 0 till ca 2 år
2. Den för-operationella fasen från 2 till ca 6/7 år
3. Den konkret-operationella fasen från 6/7 till ca 11/12 år
4. Den formal-operationella fasen från 11/12 år till ca 15 år

Dessa faser ska förstås så, att barn inte kan tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för dess biologiska utveckling. Synsättet har blivit skarpt kritiserat då det bland annat anses att det begränsar barnets naturliga nyfikenhet om viss kunskap ses som alltför logiskt komplicerad för dem."

En annan sak som jag tog fasta på i materialet var "Jämvikt är ett annat nyckelbegrepp i Piagets teori. Alla system i naturen har ett jämviktsläge som ständigt rubbas, men också ständigt återställs genom olika självjusterande mekanismer." Det låter klokt. Visst strävar vi efter balans hela tiden och njuter när den uppstår. Men det dröjer inte länge innan balansen rubbas och vi får börja om i vår strävan efter harmoni. Detta kan vi utnyttja i skolan, men hur? Mmm ... det får jag nog fundera mer över ... Har ni några tankar och idéer kring detta?

Ytterligare något som väckte min nyfikenhet var "Piagets betonar vikten av att barn får vara aktiva och experimentera med tingen. Människan är i högsta grad ett "öppet system". Beroende på vilka uppgifter som vi ställs inför formas tankemönstren olika hos olika individer. Detta var en pedagogik som förebådade 1990-talets och 2000-talets självstyrda, uppgiftsbaserade lärande som kräver att eleverna är delaktiga i planeringen av sitt lärande." Oj, det där känns som självklart. Alla, såväl barn som ungdomar och vuxna, trivs väl bäst och framför allt lär sig mest, när de är aktiva och undersökande?! Inte kan man väl lära sig något utan att vara aktiv? Inte ens utantillkunskaper. Och om man vill förstå måste man väl undersöka, försöka se samband, likheter och olikheter ...

Kanske var detta sprängstoff när Piaget utformade sina teorier på 60-talet, kanske har jag omedvetet fått Piaget med modersmjölken och kanske är det därför som jag bara höjer lite på ögonbrynen och undrar: "Och? Var det allt?!" Antagligen är det något som jag missat. Detta får jag undersöka vidare!

Vilka är dina tankar om Piaget?