Skrämselpropaganda om datorspel flyttar fokus från de verkliga problemen

"Snedvridna larmrapporter är ett större problem än spelkulturen" skriver Orvar Säfström i en tankeväckande artikel i Sydsvenskan i dag, 2 jan 2011. 

Säfström reagerar på att fyra hjärn- och beteendeforskare på Karlolinska Institutet, Predrag Petrovic, Andreas Olsson, Henrik Larsson och Martin Ingvar, i en artikel 18/12 2010 på DN Debatt, hävdade att "Dataspelsvåld minskar ungas förmåga till empati”. De skriver att forskning

"visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och aggressiva beteenden, tankemönster, och affekter liksom minskad empati och prosocialt beteende i både experimentella studier och populationsstudier."

Forskarnas artikel verkar trovärdig och känns rimlig. Vad vi gör påverkar oss. På gott och ont. Även om forskning inte entydigt visar att våldsamma spel skapar våldsamma ungdomar, är det väl få av oss vuxna som önskar att våra barn, ungdomar eller unga vuxna ska ägna en stor del av sin vakna tid åt tv- och datorspel. 


Jag tycker inte att artikeln känns så onyanserad som Säfström hävdar. Forskarna erkänner att "våld och aggressivitet är orsakat av en kombination av olika riskfaktorer, var och en med liten effekt i sig". Samtidigt passar de på att poängtera: "Det betyder alltså inte att dataspelsvåld kan klassificeras som oviktigt i sammanhanget, utan snarare att forskning måste fokusera på hur dataspelande i samspel med andra riskfaktorer (socioekonomisk bakgrund, brist på skyddande nätverk, utsatthet och genetiska faktorer) ökar risken för våld och aggressivitet." 

De lägger också till: "från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier."
 
Men kanske blev den efterföljande debatten det? Många av oss kommer ju bara ihåg det som passar med våra föreställningar och fördomar och då är det lätt att glömma bort forskarnas reservationer.


Kanske är det forskarnas beskrivning av spelen som får Säfström att se rött? Läs själva och bilda er en uppfattning kring hur väl insatta forskarna är i datorspelsvärlden: 
"I dag är det inte fysiska äventyrslekar som gäller. Det är dataspel som dominerar fritiden för många ungdomar, spel vilka upplevs som både roliga och meningsfulla. Dataspel har även funnit en plats i specifik träning vid sjukdom och hjärnskador som stroke. Mitt i detta finns det nu en ökande förekomst av verklighetstrogna och extremt våldsinriktade spel där alla spelmoment som belönas går ut på att virtuellt döda, skada, misshandla, våldta, sprätta upp och lemlästa sina opponenter."

Oavsett om beskrivningen stämmer med verkligheten, så skrämmer den. Jag tror dessutom att bilden delas av många som inte själva spelar datorspel. 

Säfström berättar att man i den internationella spelvåldsdebatten många gånger varnar för att den här typen av skrämselpropaganda flyttar fokus från de verkliga problemen. Istället för att ta itu med de verkliga orsakerna till ungdomsvåld, skyller man alltså på våldsamma tv- och datorspel.

Jo, det ligger nog något i det. Visst är det enklare att förbjuda tv- och datorspel än att förbjuda fattigdom, beteendestörningar och sociala och mentala problem?!