På Internet kan du hitta stöd för vilka knäppa föreställningar som helst

I Sydsvenska Dagbladet i dag finns en intressant artikel skriven av Erik Fosnes Hansen. Artikeln har rubriken "Kejsarens nya kläder" och syftar på H C Andersens kända saga om en kung som inbillas att tro att han klär sig i de vackraste kläder, när han i själva verket går naken. Artikeln pryds med ett av Breviks porträtt av sig själv, där han poserar i hemmagjord uniform med ordnar och medaljer som han köpt via Internet.

Jag tänker att precis så har det varit för Breivik. Han lurades att tro att han var en del av en gemenskap och han såg sig själv som en representant för en mängd personer han kommit i kontakt med framför allt via Internet. Så här refererar Fosnes Hansen delar av Breviks öppna kommunikation på nätet:

"På en norsk websida skriver Breivik den 20 september 2009 exempelvis att vi ”kommer att få tampas med multikulturalism (kulturmarxism) och islamisering i åtminstone 20-70 år till”, och beskriver hur de flesta politiska partier och frivilliga organisationer enligt honom är ”kontrollerade” av kulturmarxisterna. Och han får svar från sin stora förebild, självaste chefsideologen, den starkt högervridne bloggaren ”Fjordman”, alias Peder Jensen, en känd figur i dessa nätforum. ”Fjordman” svarar bland annat: ”Förr eller senare kommer vanliga människor upptäcka att EU och de europeiska ledarna bakom den infödda befolkningens rygg redan har beslutat att det ska vara fritt fram för fortsatt muslimsk kolonisering av vår kontinent. (...) Faktum är att de västliga ledarna driver en demografisk och juridisk krigsföring mot den vita majoritetsbefolkningen i de västliga länderna för att bryta ner dem till förmån för en auktoritär, post-demokratisk världsordning med dem själva i toppen.” Detta är samma ”Fjordman” som 2007 skrev sitt eget manifest, en ”europeisk oavhängighetsförklaring” (en titel Breivik för övrigt lånade till sitt eget magnum opus). Där skriver ”Fjordman” att om inte Europa ”deeurabifieras” och EU:s ledare ställs inför rätta måste ”vi”, ”det europeiska folket”, ta till ”lämpliga medel för att försvara vår egen säkerhet och för att säkra vår nationella överlevnad”. Vilka medel som här skulle vara ”lämpliga” förblir oklart, men man behöver inte, som Breivik, vara kliniskt galen för att föreställa sig dem – eller försöka tillämpa dem."

Men när Breivik tar steget fullt ut, när han gör slag i saken och agerar såsom många andra skriver att de tycker att man borde göra, då vänder sig hans Internet-gemenskap emot honom och han visar sig stå alldeles ensam och alldeles naken.

Breivik har i dagarna klassats som sinnessjuk och i och med detta tycks de högerextrema dra en lättnadens suck: de kan väl inte ta ansvar för vad en ensam galning tar sig för?! Själva vet de var gränsen går mellan "snack" och "allvar". Eller?

Vi har svårt för att hantera nya medier. I dag är det Internet, men för bara 100 år sedan så var det filmen och radion som överväldigade oss.

Fosnes Hansen tar i sin artikel upp hur biopubliken flydde i panik när de 1896 för första gång såg ett tåg köra emot dem på en bioduk. Han tar också upp hur många människor fascinerades och drogs till Hitlers överspända talarstil och hur Hitler medvetet utnyttjade filmmediet för att övertyga. 

Varning: Här kommer en liten avstickare ... Jag vill nämligen tillägga att jag tror att man gillade Hitlers talarstil därför att den så tydligt skilde sig från andra politikers jämförelsevis tråkiga, torra och distanserade sätt att tala. Hitler talade som om han i hela sin själ och kropp trodde på det han sa. Han var passionerad och jag tror att det lockade. Äntligen någon som brinner för sina åsikter, någon som talar mer som vanligt folk och vänder sig direkt till folket, någon som verkligen vill förändra, som är beredd att kämpa! Dessutom får man ofta i filmer med hans tal se hur de som lyssnar ser ut när de upplever talet. De såväl män, kvinnor som ungdomar och barn och de är många, uppmärksamma, övertygade och entusiastiska. 

Jämför gärna Chamberlein med Hitler, säkert kan du hitta ännu bättre filmklipp att jämföra, men här får du två förslag:

Självklart har vi blivit mer källkritiska allt eftersom vi tvingats till det, men vi kommer nog alltid att ligga steget efter de som vill utnyttja oss. Så här skriver Fosnes Hansen:

"Det tog också åtminstone två generationer med daglig tv för att utveckla en kritisk – eller ska vi säga oimponerad – förståelse av och förhållande till de ”sanningar” man blir serverad genom bildmedia, samt att avmagnetisera bildmediernas nimbus. Den högtid en radio- eller tv-intervju en gång medförde, för hög och låg, finns inte längre. På sätt och vis kan man säga att människan, detta anpassningsbara väsen, har anpassat sig och lärt sig genomskåda, behärska och demokratisera de nya medierna: de levande bilderna, den trådlösa överföringen. Vi är inte längre lika naiva i mötet med det kommunikationens paradigmskifte som vi lever i efterklangen av, vi förstår instinktivt många fler av dess aspekter. Vi genomskådar det nu. Man kan säga att vi genomgått vår massmediala potträning."

I dag genomskådar vi ofta filmmediet och inser att man kan luras med det, men den som vill bli "lurad" - den vill hitta åsikter som passar in på hans eller hennes egen världsbild - kommer i dagens rika utbud att finna precis vad han eller hon behöver. Därför håller jag med Fosnes Hansen när han skriver om Breivik att

"Det är Kejsarn av Norvegien vi möter, i all sin sjuka fasa. Och även om rättssaken kommer att ha sin gång, är slutsatsen given: Inspärrning på mentalsjukhus, där liknande kejsare, frälsare och Napoleonfigurer hör hemma, och alltid har hört hemma. De ideologiska och hatiska vanföreställningarna kan man dock inte spärra in. Men man kan heller inte ignorera dem eller frikänna dem från den roll de har spelat, och inbilla sig att det åter igen är business as usual och fritt fram. Detta är den utmaning demokratin står inför."

Detta är viktigt: vi kan spärra in galningarna, i alla fall efter att de begått sina brott, men vi kan inte spärra in alla åsikter som vi inte gillar, i alla fall inte i en demokratisk och ocensurerad värld. Hur vi ska handskas med detta problem är en stor och viktig utmaning och det är viktigt att förstå och komma ihåg att näthatet och hotet mot demokratin inte bara kommer från högern, utan att det finns många inom vänstern som öppet sprider sitt personliga och extrema hat på Internet och i pressen.

Här kommer en liten avstickare till, men jag vill så gärna passa på att berätta att Mats Skogkär på Sydsvenska Dagbladet är en som varit utsatt för detta hat från vänstern och han skriver om det etablerade och allmänt accepterade(?!) hatet bland annat här:  http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/matsskogkar/article1585903/Hatet-mot-Bildt.html