Skolverket fördjupar sig i bedömningsfrågor

Skolverket har tema kring bedömning. Så här beskrivs temat på Skolverkets webbplats:

Under de senaste decennierna har det skett en förändring i synen på, och syftet med, bedömning i skolan. Under 1900-talet var bedömning något som var starkt kopplat till urval för anställningar och utbildningsplatser. Idag betonas bedömning mer ur ett lärandeperspektiv; ett verktyg för elevens kunskapsutveckling.

Tema Bedömning är producerat av Anna Sandström, redaktör på forskning.se. Vetenskaplig faktagranskning: Johan Samuelsson, lektor i historia, Karlstad universitet

Temat är en samproduktion mellan Skolverket - Forskning för skolan och forskning.se. Illustrationer: Helena Bergendahl.

Här hittar du materialet:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/tema/tema-bedomning-1.157626

Jag började med att nosa lite på "Bryggan mellan undervisning och lärande" av professor Dylan William i Pedagogiska magasinet 2011-09-16: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/09/16/bryggan-mellan-undervisning-larande

William skriver i sin artikel att bedömningen behövs bland annat för att vi lärare ska kunna ta reda på om vår undervisning fungerar: förstår eleverna det vi försöker lära dem och kan de tillämpa sina nyförvärvade kunskaper?

Det ligger mycket i detta. Jag har precis tränat referatskrivning med mina elever och hur många gånger jag än tjatar hur man skriver källhänvisningar till en text, hur många exempel jag än visar och hur många gånger vi än tränar, så slutar referatproven ändå med att några av eleverna inte har gjort fullständiga källhänvisningar utan måste göra om.

Hade vi inte haft dessa referatprov hade jag varit säker på att de kunnat göra källhänvisningar: jag har ju varit sååå himla tydlig. Och hade man frågat eleverna hade de också varit säkra på att de kunde det: vi har ju tjatat det sååå himla mycket.

Men när vi gör provet och jag läser deras referat, ja, då är det en annan femma. Tack och lov kan man göra omprov eller komplettera, för ingen elev ska väl behöva gå ut ett svenskt gymnasium utan att kunna skriva ordentliga källhänvisningar, eller hur?!


Här är ett tänkvärt citat ur Williams artikel:

Bedömningssystemet måste ha externa referenser så att läraren ärligt kan säga till sin elev att ”det här är inte bara mina kriterier”. När det inte är läraren utan en annan auktoritet som formulerat de kriterier som eleverna måste uppnå, blir läraren fri att vara en coach i stället för en domare eller jury. När bedömningen sker löpande så att den omfattar hela kursen kommer de negativa effekterna av att läraren bara undervisar inför provet att minimeras. När bedömningen är kumulativ finns ingen anledning för elever och lärare att anta en ytlig inställning, för om materialet glöms bort måste det läras igen, eftersom det kommer att bedömas igen.

Det stämmer att vi - elever och lärare - behöver hitta ett bra förhållningssätt. Vi lärare ser som vår främsta uppgift att utmana och stötta våra elever att lära sig så mycket som möjligt. Och vi vill försöka hitta sätt att få våra elever att vilja lära för livet, inte bara för nästa prov.

Men hur ska vi övertyga våra elever om att vilja och orka hänga på? Här står vi inför en stor utmaning!