Dags att minska gifterna i våra barns vardag!

Många vanliga produkter som vi använder i vår vardag innehåller giftiga kemikalier och tungmetaller. Gifterna sprids när vi tillverkar, köper och använder till exempel hemelektronik i form av telefoner och datorer, möbler och andra textilier med flamskyddsmedel, tryckimpregnerat trä, stekpannor i teflon, kläder som är impregnerade, icke-ekologisk mat i plastförpackningar, billiga plastleksaker och mediciner. Enligt Naturskyddsföreningen är detta problem så stort och allvarligt att det är jämförbart med klimathotet. 

I dag finns det mycket miljöfarliga ämnen i vår närmsta omgivning i bland annat mat, kläder och skor, teflonpannor, hygienprodukter, plastsaker, byggmaterial, kritor, färger och lacker, rengöringsprodukter, möbler och textilier, elektronik och bilavgaser.

Miljögifterna anses ha bidragit till ökningen av folksjukdomar såsom fetma, diabetes och cancer. Forskare hävdar också att gifterna kan påverka hjärnans utveckling och leda till till exempel hyperaktivitet och försämrad inlärnings- och minnesförmåga. 

Barn är särskilt utsatta

Barn är extra känsliga för påverkan. Deras hjärnor och kroppar växer och utvecklas så snabbt. Samtidigt visar studier att barn är mer utsatta för miljögifter. De kryper och leker på ställen där det finns damm som innehåller gifterna och de stoppar leksaker och fingrar i munnen. Tyvärr visar forskning dessutom att det generellt finns mer miljögifter på förskolor än i andra inomhusmiljöer. Det beror troligtvis främst på att förskolor har extra många plastsaker som ger ifrån sig farliga kemikalier. 

Forskare har på uppdrag av bl a FN och Världshälsoorganisationen, WHO, studerat miljögifternas påverkan på människan och funnit att miljögifter bidrar till att fler människor drabbas av fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, Alzheimer, Parkinson, horomonrelaterade cancerformer, svårigheter att få barn, tidigare pubertet, missbildade könsorgan, inlärningssvårigheter, bokstavsdiagnoser, autism, infektioner, astma och autoimmuna sjukdomar.

Särskilt de så kallade hormonstörande ämnena  har visat sig kunna störa barns utveckling. Ämnena kallas hormonstörande eftersom de påverkar hormonsystemet och därmed särskilt fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen. Riskerna är störst när barnens kroppar och hjärnor utvecklas som snabbast, t ex under fosterstadiet och puberteten. 

Ständigt nya giftiga ämnen på marknaden

Under de senaste tio senaste åren har forskarna gjort stora framsteg vad gäller kartläggningen av vilka kemikalier som är skadliga och hur dessa kemikalier påverkar oss, men eftersom det hela tiden kommer ut nya produkter med nya kemikalier är det svårt för forskningen och kemikalieinspektionen att hinna med. 

På 50-talet började man att i större skala utveckla olika typer av kemikalier ur billig råolja. Sedan dess har kemikalieindustrin växt explosionsartat. Det är svårt för forskningen att hinna med. Nya ämnen förbjuds inte förrän de visat sig vara skadliga. Varje gång ett ämne förbjuds, ersätts det av ett nytt som senare kan visa sig vara så farligt att det också måste förbjudas och ersättas.

Stora risker när gifter kombineras

När någon utsätts för flera gifter samtidigt, kan dessa samverka och orsaka skador som blir oväntat stora. Det kallas för cocktaileffekten. När man vill försöka fastställa gränsvärden för vad som ska tillåtas i det som vi köper, bör man alltså inte studera de olika miljögifterna var för sig. 

Cocktaileffekten innebär att olika kemikalier kan samverka och tillsammans orsaka oväntat stora skador. 1+1 blir inte nödvändigtvis 2, utan kan bli mycket, mycket mer.

Här berättar Naturskyddsföreningen mer om den så kallade cocktail-effekten: 

[youtube: https://www.youtube.com/watch?v=bDXPMCp7SAo]

Ökad medvetenhet om farorna

Allt eftersom nya giftlarm har spridits via medier har medvetenheten om problemet ökat hos allmänheten. Många föräldrar och de som arbetar inom förskolor och skolor vet i dag att man bör undvika att köpa produkter som innehåller skadliga ämnen. Det kan till exempel handla om nappflaskor och muggar i plast, mjuka plastleksaker och vaxdukar och billigare kritor och färger.

Lita inte för mycket på de gränsvärden som finns i dag. De kan snabbt ändras när man sett de negativa konsekvenserna av dem. Problemet är att då är ju skadan skedd för dem som utsatts för ämnet.

Man kan tänka på att köpa produkter som håller sig under gränsvärdena. Då ska man dock vara medveten om att det inte alltid räcker. Generellt har man nämligen inte tagit hänsyn till hur olika gifter samverkar, den så kallade cocktail-effekten, när man satt gränsvärdena. Gränsvärdena anpassas också ofta efter vad vuxna användare klarar att hantera. Därför bör vi vara extra försiktiga vad gäller våra barn. 

Det är bra att inte bara tänka framåt, utan också gå igenom de saker som redan finns. Kanske är det något som behöver rensas bort? Det kan t ex handla om madrasser, filtar och plastleksaker och vuxensaker som egentligen inte är tänkta som leksaker, som till exempel gamla avlagda datorer, tangentbord och mobiltelefoner, som innehåller väldigt många farliga ämnen men som man har behållit för att de är kul för barn att leka rollekar med.

Vad kan vi göra för att minska farorna?

Miljögifterna är osynliga och effekterna kommer smygande. Forskarna har inte en chans att hinna undersöka följderna av alla nya kemikalier som används. Många av de miljöfarliga varorna produceras på andra sidan jordklotet. 

Det kan kännas övermäktigt att göra något åt problemen och det kan vara frestande att strunta i dem. Men faktum är att vi kan göra mycket här och nu!

Med dessa tre generella råd kommer vi långt:

1. Handla inte mer än vad som behövs och går åt och köp gärna begagnat.
2. Handla miljömärkta varor.
3. Sortera sopor.

Här kommer en lista med mer specifika råd. En del av dem kan kanske kännas lite väl tuffa att leva upp till, men de är alla väl värda att i alla fall sträva mot:

Handla inte mer än du behöver och köp gärna second hand, handla miljömärkta produkter och källsortera dina sopor. På bilden ser du exempel på en mängd olika miljömärkningar.

När du handlar kläder, skor, möbler och elektronik ska du välja miljömärkta produkter. Kläder är generellt bra att köpa second hand, men tänk på att begagnade stoppade möbler kan innehålla stora mängder flamskyddsmedel. Tvätta nya textiler innan de används. Se till att ha väl ventilerat i de rum där du har elektronikprylar och annat som du tänker kan innehålla miljögifter. Låt inte dina barn leka med gamla mobiltelefoner och datorer.

Använd i första hand trä, rostfritt och glas istället för plast. Köp ekologisk mat och undvik konservburkar och metalltuber. Laga mat i gjutjärnspanna istället för teflonpanna. Värm inte mat i plastkärl. Köp inte antibakteriella eller parmfymerade varor. Köp inte duschdraperier, vaxdukar, våtrumstapeter, plastgolv eller badleksaker av PVC-plast.

Plocka bort äldre plastleksaker och ha inte din tv eller dator i sovrummet. Undvik eller var extra noga med att läsa innehållsförteckningarna när du funderar på att köpa fingerfärger och teatersmink för barn. De innehåller nämligen ofta tungmetaller och allergiframkallande konserveringsmedel. Gör sov- och lekrummen lättstädade och dammsug ofta. Tänk på att försöka vädra ut dammet som yr runt i luften i samband med damning och dammsugning. Gifterna samlas i det. Om du vill köpa plastleksaker så köp helst sådana som är tillverkade inom EU.

Vi har ett gemensamt ansvar för att minska gifterna i barnens vardag. Därför har många kommuner bestämt sig för att minska gifterna i förskolan. Rutinerna utvecklas vad gäller städning, tvättning och inköp och man plockar bort produkter som kan kan innehålla allergiframkallande eller hormonstörande kemikalier som t ex flamskyddsmedel eller mjukgörare. Man tittar också på hur man ska kunna servera mer ekologisk mat.

Det finns all anledning att giftbanta förskolorna. Studier visar nämligen att det ofta finns en förhöjd koncentration av gifter där. Det kan bero på att man generellt använder fler saker av bland annat plast och skumgummi. Kommunernas förskolor kan och bör alltså göra förändringar för att skydda våra barn. Här kommer några exempel: 

• Låt barnen vara mycket utomhus, 
• tvätta händerna ofta med miljömärkt och doftfri tvål (bra både för att förhindra smittspridning och för att minska halten av bland annat flamskyddsmedel i kroppen)
• köp ekologisk mat och undvik konserver och metalltuber, 
• undvik att laga mat i teflonpannor och använd inte plastredskap vid tillagningen, 
• servera mat och dryck på rostfritt, glas och porslin.

Avslutningsvis låter jag här Naturskyddsföreningen förklara varför  vi bör äta mer ekologiskt odlad mat:

[youtube: https://www.youtube.com/watch?v=ik3yCcPxmW0]

Och här är en film från Naturskyddsföreningen som tar saker upp saker man ska tänka på när man vill handla klimatsmart:  http://youtu.be/towSthwSTec

Vill du veta mer?

Bilderna till detta inlägg är hämtade från en presentation av Naturskyddsföreningen:

•  "Operation Giftfri förskola och Miljögifter i vardagen"  http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/brev-och-underlag/Presentation-Giftfri-forskola-och-vardagskemikalier.pdf

Här kan du läsa mer om vilka produkter som generellt innehåller mer skadliga ämnen och hur man kan minska gifterna i sina barns omgivning:

• http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/13-punkter-som-giftbantar-forskolan
• http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/miljogifter/giftfri-forskola
• http://miljo-utveckling.se/handledning-for-giftfria-forskolor/

Här kan du hitta Kemikalieinspektionens handlingsplan för en giftfri vardag:

• https://www.kemi.se/Start/Handlingsplan-for-en-giftfri-vardag/

Här kan du läsa artiklar om hur miljögifterna påverkar oss:

• "Hormonstörande ämnen – vanlig orsak till sjukdom" av Karin Axelsdotter Olsson, publicerad på SVT Nyheter 19 februari 2013: http://www.svt.se/nyheter/sverige/hormonstorande-amnen-vanlig-orsak-till-sjukdom
• ”Tusental ämnen bör regleras” av TT, publicerad på SVT Nyheter 19 februari 2013: http://www.svt.se/nyheter/sverige/tusental-amnen-bor-regleras
• "Dags för action mot hormonstörande ämnen" av Jonas Lindquist, publicerad på Naturskyddsföreningens bloggar, 20 februari 2013:  http://blogg.naturskyddsforeningen.se/blog/2013/02/20/dags-for-action-mot-hormonstorande-amnen/
• "Kemikalier och strålning skadar nyfödda hjärnor", forskningsartikel skriven av Per Eriksson och Henrik Viberg, Instituationen för organismbiologi vid Uppsala universitet, publicerad på Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande www.formas.se:  http://www.formas.se/PageFiles/1297/Nyf%C3%B6dda_hj%C3%A4rnor_Formas_projektblad.pdf

På Livsmedelsverkets hemsida kan du läsa om hormonstörande ämnen och besprutad mat: 

•  http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Saker-mat/Fragor-och-svar-om-hormonstorande-amnen/

Här kan du se två exempel på hur mycket gifter det finns i vuxna människor:

•  "Så mycket gifter har vi i våra kroppar" (Programinslag på SVT 2012):  http://youtu.be/xUw10DYFE_A
• "Svante Axelsson duger inte som föda" (Resultatet presenteras efter att Naturskyddsföreningen undersökt en av sina anställda):  http://youtu.be/OoVGZAhpQJ4

PS. Bonusmaterial:

Vet du vad du ska göra om en lågenergi-lampa går i sönder?

1. Utrym rummet.
2. Vädra.
3. Sopa upp resterna och lämna in till en miljöstation. Varna att resterna kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa.

OBS! Dammsug absolut inte för då kommer kvicksilvret in i dammsugaren som sedan sprider det varje gång du dammsuger.

Goda vanor som ger utrymme för genialitet

I sin TEDxCarletonU-talk "The habits of highly boring people" berättar Chris Sauve om tråkiga vanor som underlättar för människor att göra fantastiska saker:

1. Skriv ned allting: vårt korttidsminne klarar bara 5-9 saker samtidigt som vi har i genomsnitt ca 50 projekt på gång samtidigt. Det är ganska stor diskrepans mellan 50 saker som vi behöver och de 5-9 saker som vi kan minnas, så skriv upp för att inte glömma. Använd dig av kalendrar, "att göra-listor" och anteckningsblock.
2. Koncentrera dig på det väsentliga: vi har bara en begränsad mängd kraft att fatta beslut, slösa inte bort denna kraft på oviktiga val, utan lägg den energin på det som är verkligt väsentligt, de riktigt viktiga besluten. Dela in det som ska göras i fyra kategorier: det som måste respektive inte måste göras och det som du gillar respektive inte gillar att göra. Sedan ska du prioritera: det som inte måste göras och som du ogillar att göra - dessa saker ska du inte göra, de saker som du måste göra men som du är ointresserad av - dessa saker försöker du automatisera istället för att lägga så mycket energi på dem. På så vis får du mer kraft och tid att koncentrera dig på de saker som du älskar att göra men som du inte måste göra och de saker som du älskar att göra och måste göra. 
3. Stanna upp och ifrågasätt: för att kunna tänka originellt och bortom här och nu, måste du ge dig själv tid för reflektion. Vår första tanke är alltid vad någon annan redan tänkt. Det kan till exempel vara en upprepning av något vi hört på nyheterna eller något som våra föräldrar, vänner eller lärare berättat för oss. För att det du gör ska ha någon mening behöver du med jämna mellanrum fundera över vad som är viktigt för dig och vad du vill åstadkomma.

Jag tycker att det ligger en hel del i vad Chris Sauve säger om att dessa tre vanor anses tråkiga. Jag känner att jag är ganska bra på att använda mig av dem, men jag gör det lite motvilligt och i vissa fall skamset.

Jag kan känna motvilja inför att anteckna eller göra listor därför att jag inte vill att andra ska tycka att jag är mindre spontan eller kreativ, jag kan känna att jag måste engagera mig med liv och lust i varje litet val för att inte riskera att framstå som en likgiltig person och jag kan vilja vara först med en nyhet eller tanke, även om den inte ännu är kontrollerad eller färdigtänkt.

Men om vi uppvärderar vanorna, ser vilka förutsättningar de skapar, då kanske vi kan bli bättre på att systematiskt (och skamlöst) följa dem och vem vet vilka genialiska saker vi då kan komma på?

Även lärare behöver formativ bedömning

Vi behöver alla en "coach", någon som systematiskt talar om vad vi gör bra och vad vi kan göra bättre. I linje med detta hävdar Bill Gates i denna TED-talk "Teachers need real feed-back" att lärare kan bli bättre på att samla in den respons som de behöver för att utveckla sitt arbete.

Bill Gates rekommenderar oss att titta på hur man gör för att utveckla lärarnas undervisning i de länder vars elever når bäst skolresultat. I Shanghai i Kina gör man bland annat följande:

• yngre lärare får tillfälle att följa skickliga och erfarna lärare när de undervisar
• lärare träffas regelbundet i studiegrupper för att diskutera vad som fungerar i undervisningen och 
• lärare observerar varandras undervisning och ger varandra feed-back.

Jag tycker också att vi borde göra det mer och jag tror att det är på gång redan: allt fler svenska skolor satsar i dag på kollegialt lärande.

Hur mäter man då vad som är effektiv undervisning?

• Man kan göra observationer för att till exempel ta reda på hur ofta läraren ställer frågor som får eleverna att tänka till och om läraren kan förklara en sak på flera olika sätt. 
• Man kan göra olika utvärderingar där man till exempel frågar elever om deras lärare märker när eleverna har förstått ett moment eller en genomgång och om eleverna anser att de har lärt sig att rätta sina misstag. 
• Man kan också filma sin egen undervisning och lära sig av att se sin egen praktik: det är skillnad mellan hur vi tänker oss vår undervisning och hur den verkligen ser ut.

Nyfikenheten är nyckeln till framgångsrikt lärande

Ramsey Musallam berättar i denna inspirerande TED-talk "3 rules to spark learning" att han har tre regler för sin undervisning:

1. Nyfikenheten kommer först. Hjälp eleverna komma på bra frågor som leder dem vidare.
2. Omfamna röran. Våga testa och misslyckas.
3. Reflektera. Dra lärdom av såväl misstagen som de lyckade ögonblicken.

En fyraåring älskar att ställa frågan "Varför?" Han eller hon kan lära sig vad som helst med hjälp av den nyfikenheten. Utmaningarna kommer när han eller hon blir äldre. Hur ska vi motivera våra barn att vilja lära? Hur ska vi väcka deras nyfikenhet?

Förskolebarnens utveckling dokumenteras i ett digitalt verktyg

 

Förskolebarnens utveckling dokumenteras i Pluttra

5

Det ska vara enkelt och smidigt för föräldrar att följa sina barns vardag på förskolan, hävdar Simrishamns kommuns två förskolechefer Kerstin Sjölin och Maria Tegnér. Dessutom behöver vi från förskolan regelbundet dokumentera vad vi gör och hur vi gör det, för att kunna utvärdera och utveckla vårt arbete med barnen.

Tidigare har förskolebarnen haft vars en pärm med papper som personalen kunnat skriva och lägga bilder i. Det har fungerat men varit ett omständligt arbetssätt och föräldrarna har sällan tittat i pärmarna. Nu har man istället valt att satsa på ett digitalt dokumentations- och kommunikationsverktyg som kallas ”Pluttra”. På så vis hoppas man öka föräldrarnas insyn samtidigt som man underlättar förskolepersonalens arbete.

Dokumentations- och kommunikationsverktyget Pluttra innefattar fyra olika delar: Ögonblick, Reflektioner, Viktiga meddelanden och Kalender. Verktyget har nyligen ändrats och förbättrats väsentligt. Det kan skapa lite förvirring eftersom det inte ännu kommit ut så mycket information om den nyare versionen. Tidigare bestod verktyget av tre delar: Blogg, Portfolio och Viktiga meddelanden.

Pluttra innefattar fyra delar:

Ögonblick: Här berättar personalen och barnen med hjälp av text och bild och ibland film vad de gör i förskolan. Det kan t ex handla om information om teman som man jobbar med eller utflykter som man gör. Den som är ansvarig för dokumentationen bestämmer vilka barn och föräldrar som ska kunna se det beskrivna ”ögonblicket”. Det kan vara begränsat så att bara ett barns föräldrar kan se eller öppet för flera barn eller hela avdelningar.

Reflektioner: Här kan personalen koppla de beskrivna ”ögonblicken” till förskolans läroplan och skriva mer om vad barnen gjort och vad de lärt sig.

Viktiga meddelanden: Här kan du t ex läsa om aktuella händelser, påminnelser och tips från förskolans personal. Det kan t ex handla om att barnen ska ha med sig något särskilt till utflykten, att barnen behöver ha med sig vantar eller solkräm eller att det snart är tid för möte.

Kalender: Personalen skriver in kalendern vad som händer på förskolan och föräldrar kan prenumerera på förskolans kalender så att den synkas till deras egen digitala kalender. På så vis blir det lättare att komma ihåg t ex utedagar och föräldramöten.

All pedagogisk personal på Simrishamns kommuns förskolor har nu fått utbildning i hur Pluttra fungerar. Under hösten kommer personalen att träna sig att använda verktyget och under våren kommer man att köpa in fler surfplattor och datorer. På så vis kommer barnen att kunna hjälpa till ännu mer med att dokumentera vad de gör och vad de lär sig.

Vad innebär Pluttra för dig som förälder?

Kvalitet: På Pluttra hittar du material i form av text, bild och film, som beskriver och visar ditt eller dina barns utveckling och lärande. Eftersom all personal i Simrishamns kommun nu utbildats i hur verktyget fungerar, kan förskolans verksamhet dokumenteras regelbundet.

Tillgänglighet: Vad barnen gör och vad de lär sig har tidigare sparats i pärmar på förskolan. Nu kan du ta del av materialet direkt när det uppdateras, via din dator, surfplatta eller telefon. När ditt barn slutar på förskolan, kan du ladda ner det samlade digitala materialet.

Tips: Läs gärna i ”Ögonblick” tillsammans med dina barn, så kan de berätta mer om vad de gjort och hur de tänkt och känt.

Säkerhet: Pluttra skyddas med SSL (Secure Sockets Layer), vilket är samma typ av skydd som banker och e-handelsföretag använder för att skydda sina användares lösenord och konton. Du kan bara komma åt dina egna barns material. Likaså kan den pedagogiska personalen bara se de barn som de ansvarar för.

 

Verktyget Pluttra är lätt att använda och du kan komma åt materialet via din inloggning på vilken dator, surfplatta eller smart telefon som helst.

Varför valde Simrishamns kommun Pluttra?

Några fördelar med Pluttra är att …

• verktyget är användarvänligt, vilket innebär att det går snabbt att förstå och lära sig för såväl personal och barn som föräldrar,
• all dokumentation sker på ett och samma ställe, vilket underlättar för både föräldrar och personal,
• materialet är i digital form, vilket gör det lättare att dokumentera med hjälp av bild och film än vad det var när man använde papper i pärmar,
• materialet är tillgänglig via en inloggning på internet, vilket gör att både berörda föräldrar och personal lättare kan komma åt det när de vill och behöver,
• Pluttra är plattformsoberoende, vilket gör att man kan komma åt materialet oavsett vilket märke man har på sin dator, surfplatta eller smarta telefon och
• allt material är skyddat med hjälp av inloggningar, vilket innebär att varje förälder bara ser det som berör hans eller hennes egna barn.

Här kan du se en film om pedagogisk dokumentation i förskolan av företaget Lin Education som skapat Pluttra:

 

Vill du veta mer?

Här kan du läsa mer om pedagogisk dokumentation i förskolan:

• Skolverkets webbplats  ”Pedagogisk dokumentation”  http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/forskola/stod-i-arbetet/pedagogisk-dokumentation
• Skolverkets stödmaterial (kan laddas ner som pdf) ”Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation”  http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2808
• Utbildningsradion ”Se barnet i förskolan – Pedagogisk dokumentation” Ylva Telégin visar exempel på hur man kan jobba med pedagogisk dokumentation för att utveckla barnens sinnen  http://www.ur.se/Produkter/170500-UR-Samtiden-Se-barnet-i-forskolan-Pedagogisk-dokumentation Här kan du läsa en sammanfattning och lite reflektioner kring föreläsningen:  http://cwasteson.blogspot.se/2014/09/den-pedagogiska-dokumentationen-behovs.html
• Här kan du hitta vetenskapliga artiklar på temat Pedagogisk dokumentation:  http://scholar.google.se/scholar?q=pedagogisk+dokumentation+f%C3%B6rskolan&hl=sv&as_sdt=0&as_vis=1&oi=scholart&sa=X&ei=SQ4cVNjWGeP8ygP5iID4BA&ved=0CB0QgQMwAA

Här kan du få mer information om Pluttra:

• Lin Education beskriver Pluttra på sin hemsida:  http://lineducation.se/lin/pluttra

Den pedagogiska dokumentationen behövs för att vi ska kunna planera arbetet

I skolans värld pratar vi i dag mycket om pedagogisk dokumentation och formativ bedömning. Syftet med den här typen av dokumentation och bedömning är inte i första hand att kontrollera hur bra en elev arbetat eller hur duktig en elev är.

Istället är huvudsyftet att läraren ska få syn på de enskilda elevernas kunskaper, tankar och lärande, var han heller hon står just nu, för att lättare kunna planera hur man ska kunna jobba vidare tillsammans med eleven.

Redan i förskolan jobbar man mycket med pedagogisk dokumentation och jag såg nyss en mycket intressant föreläsning på Utbildningsradion med exempel på hur man kan göra det. Avsnittet heter "Se barnet i förskolan - Pedagogisk dokumentation" och du hittar det här:   http://www.ur.se/Produkter/170500-UR-Samtiden-Se-barnet-i-forskolan-Pedagogisk-dokumentation

Ylva Telégin talade om pedagogisk dokumentation i förskolan på Förskoledagarna på Stockholmsmässan i Älvsjö 2012. Föreläsningen finns tillgänglig via Utbildningsradions webbplats fram till 1 juli 2017.

Föreläsningen hålls av Ylva Telégin som arbetar som pedagogisk ledare för sex förskolor i Skarpnäck utanför Stockholm och hon vill förmedla tanken att man ska använda pedagogisk dokumentation som ett grundläggande förhållningssätt i det pedagogiska arbetet. Den pedagogiska dokumentationen ska alltså inte vara något som hänger löst, vid sidan om det ordinarie arbetet, utan vara en självklar del i arbetet.

Dokumentationen gör det tydligare vad som har hänt så här långt, så att vi bättre ska kunna planera det fortsatta arbetet.

Utgångspunkten är att vi måste "se barnen" och hjälpa dem "där de är" och att barn (när vi har deras förtroende) gärna vill förklara för oss hur de tänker. De tycker om att vi tar dem på allvar, lyssnar och försöker förstå dem. (Vem gör väl inte det?)

Dokumentationen hjälper pedagogen att se helheten, att förstå hur barnen tänker och komma på hur man ska gå vidare med arbetet. Om vi ber barnen om hjälp i dokumentationsprocessen, blir deras kunskaper och lärande inte bara mer synligt för oss pedagoger utan också för barnen själva.

När man gör barnen delaktiga i dokumentationen, får de inte bara träna sig i att tala och att lyssna på varandra, utan de kommer också att märka att deras tankar är viktiga och väl värda att dokumentera. Det som barnen säger och gör när de arbetar med ett projekt påverkar det fortsatta arbetet. När detta blir tydligt för dem, har vi som pedagoger bidragit till att förmedla ett demokratiskt synsätt och känslan av att barn blir lyssnade till och har möjlighet att påverka sina liv.

Telégin pekar på att det finns många värden i den pedagogiska dokumentationen. Det handlar om barnsyn, kunskapssyn, pedagogens roll, projekttänkande, material, miljö, organisation, kunskap, ämnesinnehåll, observation, reflektion, delaktighet, “barn har 100 språk” som de kan använda (den estetiska dimensionen): teckning, ritning, målning, rörelse, lera, drama, ljud.

När man jobbar med lukter kan det t ex vara att barnen ska beskriva en lukt med ord, med penna och papper, med kroppen, med färger, med hur lukten uppstår och var den finns på en skalenlig ritning och de ska kanske rita och förklara vad som händer i kroppen när man känner lukten …

Man utgår från barnens erfarenheter och nyfikenhet och barnen hjälper till att dokumentera vad man gör och kommer fram till. På så vis blir barnen mer delaktiga och aktiva i såväl det undersökande arbetet som utvecklingen/planeringen av det.

Ylva Telégin menar att den pedagogiska dokumentationen är att bra verktyg för förändring och utveckling på ett sätt som innebär att kunskap och kultur skapas av barn och vuxna tillsammans. På så vis kan den pedagogiska dokumentationen tydligt kopplas till värden som etik, estetik, demokrati och delaktighet.

I det här sammanhanget kan det vara intressant att särskilt fundera över hur man ser på kunskap och lärande. Här kommer några förslag på hur man kan se på det:

• relationellt lärande - man lär sig tillsammans (barnen konstruerar kunskap tillsammans med läraren och kamraterna), 
• kunskapen är ej statisk utan den formas och omformas ständigt, 
• barnen reproducerar kunskap/färdigheter men de ska också utforska och skapa nytt, 
• att lära ger lust och glädje, men ska också innebära motstånd och utmaning, 
• fantasi och kreativitet, 
• det krävs en del humor och en grundläggande vänskap för att man tillsammans ska kunna lära på ett lekfullt och kärleksfullt sätt, 
• man säger ibland i förskolan att man ska lära sig något och sedan är det “fri lek” - under den "fria leken" kan man testa det man lärt sig under fria former, 
• tänk projekt istället för att ha ett program-tänkande (i projektet spekulerar vi kring vad som kan se men det är undersökandet som driver arbetet, kunskapen anses oförutsägbar - olika kunskaper och färdigheter skapas beroende på vilka intressen och frågor som kommer upp, programtänkandet innebär en färdig plan som ska följas).

När man skriver ner vad barnen säger, när man filmar och fotograferar, så blir det lättare att se lärandet bortom den färdiga planeringen av hur man tänkt sig att det skulle gå till. Man kan också lättare komma ihåg viktiga och intressanta infallsvinklar som barnen tar upp och som man kan fortsätta spinna vidare på. Det blir med andra ord lättare att planera fortsättningen av arbetet utifrån barnens nyfikenhet, erfarenheter, kunskaper och färdigheter .

Den pedagogiska dokumentationen kan bestå av så många olika typer av material. Det kan t ex handla om att samla in elevernas teckningar, filma eller fotografera när de rör sig eller är mitt uppe i arbetet eller leken, och det kan handla om att skriva upp vad barnen säger eller gör.

Pedagogen har många olika roller när han eller hon arbetar enligt metoden pedagogisk dokumentation. Han eller hon är t ex:

• medforskare, 
• modell,
• arrangör som håller med rekvisitan och regisserar (Vad var det barnen berättade? Hur ska vi tolka det? Hur ska vi gå vidare med det?), 
• vän (vänskapen ligger som en bas), 
• följa vad barnen gör (observation), men också 
• ge stöd och hjälp för att de ska komma vidare. T ex kan läraren utgå från barnens teorier om hur något fungerar och koppla dessa teorier till forskningen: hur säger forskarna att det går till?

Att arbeta med pedagogisk dokumentation innebär inte att man stannar vid och nöjer sig med det som barnen redan tror och kan, utan man hjälper dem vidare. När man som pedagog arbetar med ett projekt kan man t ex gärna utgå från barnens egna erfarenheter och tankar kring hur världen fungerar och sedan jämföra dem med forskares olika idéer om hur världen ser ut.

Den pedagogiska dokumentationen kan vara en bra utgångspunkt i det kollegiala lärandet. Det ger mycket att titta på dokumentationen tillsammans med andra pedagoger. Dokumentationen är nämligen subjektiv. Vi ser lite olika saker beroende på att vi har lite olika erfarenheter och vi kan hjälpa varandra med tips på hur man kan jobba vidare med projekten.

Det är lärorikt, intressant och roligt för barnen att få se sitt eget och andras arbeten och diskutera dem. På denna bild kan du t ex se hur barn har ritat olika lukter. När alla dessa luktbilder läggs bredvid varandra bildar de ett slags lukternas alfabet och barnen kan jämföra dem med varandra, se likheter och skillnader och inspireras av varandras sätt att lösa uppgiften.

Den pedagogiska dokumentationen är som allra bäst när även barnen tittar på den tillsammans. När de utbyter tankar och idéer med varandra blir deras kunskaper och lärande synligt. De tränar sig också i mötets etik (att ibland kunna lägga sina egna tankar åt sidan och lyssna på andra) och när projekten sätts upp på väggen så blir även barn som inte jobbat med projektet “smittade” och börjar tänka i liknande banor och kan diskutera ämnet och lägga till sådant som inte fanns där förut. Dokumentationen blir ett naturligt underlag för reflektion.

När vi arbetar med pedagogisk dokumentation kommer barnen och deras erfarenheter, tankar och intressen i centrum. Pedagogisk dokumentation är därför ett bra verktyg för oss när vi vill skapa en rättighetsbaserad skola utifrån FN:s Barnkonvention.

****** 

PS. Vill du veta hur man jobbar med pedagogisk dokumentation på förskolorna i Simrishamns kommun kan du läsa på Barn- och utbildningsförvaltningens blogg: http://bufsimrishamn.wordpress.com/2014/09/19/forskolebarnens-utveckling-dokumenteras-i-pluttra/

 

Rasten – en viktig del av barnens skoldag

4

På Simrislundsskolan i Simrishamn finns det flera fotbollsmål. På rasterna pågår också ofta flera fotbollsmatcher samtidigt. Både barn och vuxna deltar.

Ungefär tjugo procent av lågstadieelevernas skolvecka består av rast. Det är alltså väldigt viktigt att skolan tar ansvar för att barnen har det bra även på rasterna.

På de flesta skolor finns rastvakter eller rastvärdar som hjälper till när lekar håller på att spåra ur och som tröstar den som är ledsen.  Några av grundtankarna är att alla elever har rätt att få känna sig trygga, alla elever ska få vara med och det ska  inte vara bara de elever som är snabbast ut till gungorna eller fotbollsmålen, som får använda dem under rasten.

Rasterna är en viktig del av elevernas tid i skolan. En elev i ettan går till exempel ungefär 25,5 timmar per vecka i skolan. Av den tiden har eleven lektioner i 19 timmar och är på rast ungefär 6,5 timmar inklusive lunch. Ungefär 4,5 timmar av rasterna är eleven utomhus.

På många skolor vill man utveckla de vuxnas roll. Man nöjer sig inte med att de vuxna ska vakta och hjälpa, utan man vill istället på ett mer aktivt sätt inspirera barnen att våga testa nya aktiviteter och leka med nya vänner och man tänker sig att rasterna ska vara ett komplement till den övriga skoldagen och uppmuntra barnen att röra på sig, samarbeta och använda sin fantasi.

Nyckelord för rastaktiviteterna på Skolområde Simrislund är: Roligt, Utmanande, Samarbete, Tydliga regler, Delaktighet, Individuell prestation, Tillsammans, Något för alla, Rörelse och Ute. Bilderna på rastaktiviteten ”Skolgårdsdetektiverna”  är tagna av pedagoger på Simrislundsskolan.

Ofta är det en fritidspedagog som arrangerar aktiviteterna och ser till att de blir ett bra komplement till den övriga skoldagen. Så här står det i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11) om skolans uppdrag:

”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.”

Rastaktivitet i form av att man målar med vattenfärger i snön. Bilderna är tagna av pedagoger på Simrislundsskolan.

I Simrishamns kommun satsar flera skolor på organiserade rastaktiviteter. Det är frivilligt för eleverna att delta och det finns alltid en pedagog med som ansvarar för aktiviteten, uppmuntrar och förklarar.

Agneta (Agge) Nilsson berättar att man vill inspirera elever att pröva nya lekar och aktiviteter.

På Simrislundsskolan är det ofta Agneta (Agge) Nilsson som planerar och ansvarar för rastaktiviteterna. Varje förmiddagsrast plockar hon eller en kollega fram material och förbereder för det som barnen ska erbjudas att göra tillsammans.

Skolområde Simrislund började med rastaktiviteter för att skapa en bättre utemiljö och bättre relationer mellan barnen och mellan barn och vuxna, öka elevinflytandet och ge eleverna fler möjligheter att röra på sig.

Exempel på aktiviteter är dunkgömme, curling, limbo, Kung Adel, stafettbingo, ordjakter, tipspromenader, hinderbanor och vid ett tillfälle hade man en hopprepsutmaning där nästan alla elever bidrog och man totalt fick ihop 15 000 hopp på 50 minuter.

Rastaktivitet i form av att man ska skjuta iväg en tvål så långt som möjligt. Agneta (Agge) Nilsson visar elever hur man tvålar in händerna så att det blir lättare att trycka iväg tvålen så långt som möjligt.

Planeringen går till så att man frågar elever och pedagoger vad de har för tips och önskemål och så anpassar man aktiviteterna för att de ska bli så lustfyllda och varierade som möjligt och för att alla ska kunna klara vara med.

”Det händer på rasten! 80% av det vi kan har vi lärt oss i informella lärandemiljöer” står det på reflexvästen som rastaktivitetsledaren har på sig. Västen gör det lätt att elever och vuxna att upptäcka vem som ansvarar för aktiviteten.

En del elever väljer att delta en stund andra deltar alltid. Därför är det viktigt att skapa aktiviteter där elever kan komma och gå. När planeringen är klar sätts den upp på en anslagstavla i matsalen.

Eleverna kommer med önskemål om vad man vill göra tillsammans. Varje vecka skrivs sedan ett schema över rastaktiviteterna.

Rastaktivitet i form av Kortspels-stafett. Bild tagen av pedagoger på Simrislundsskolan.

En del elever väljer att delta för att inte vara ensamma på rasten, andra gör det för att aktiviteterna verkar kul. Oavsett vilket har rastaktiviteterna gjort att det blir färre konflikter och man inte behöver lägga  lika mycket tid på konflikthantering efter rasterna. Aktiviteterna har också skapat större samhörighet på skolan, gjort att fler elever lärt känna varandra och gett ny inspiration kring vad man kan hitta på under rasterna. Det gör att man nu utnyttjar mer av lekmaterialet och större del av skolplanen.

___________________________________

Charlotta Wasteson för Barn- och utbildningsförvaltningen i Simrishamn

Alla bilder är tagna på Simrislundsskolan, står det inget annat så är bilden tagen av mig

Läs mer:

Denna artikel i The Washington Post handlar om allt fler barn i dag rör sig så lite att de har dålig styrka, kondition och balansförmåga och hur detta, i kombination med att man förväntas sitta stilla och lyssna så mycket i skolan, leder till att allt fler barn får olika bokstavsdiagnoser. De klarar helt enkelt inte av att koncentrera sig på lektionerna:  http://www.washingtonpost.com/blogs/answer-sheet/wp/2014/07/08/why-so-many-kids-cant-sit-still-in-school-today/

På Facebookgruppen Rastaktivisterna – rasten som aldrig tar slut kan du få bra tips på rastaktiviteter:  https://www.facebook.com/groups/241122122657814/

Generella råd och bra tips på litteratur med bra aktiviteter finns på NCFF:s hemsida (Nationellt Centrum För Främjande av god hälsa hos barn och ungdom):  http://www.oru.se/NCFF/Vara-omraden/Fysisk-aktivitet-i-skolan/ och   http://www.oru.se/NCFF/Vara-omraden/Fysisk-aktivitet-i-skolan/Verktygslador/Lekar–rastaktiviteter1/

Inspirerande film på Utbildningsradion om varför och hur man kan jobba med rastaktiviteter, äventyr och självkännedom:  http://www.ur.se/Produkter/164733-Friare-kan-ingen-vara-Det-hander-pa-rasten

Exempel på hur man gör i andra kommuner: ”Magnus slår vakt om rasten” publicerad i Lärarnas tidning 2013-11-21 http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/11/21/magnus-slar-vakt-rasten

På webbplatsen Lekarkivet ger fritidspedagog Micke Andersson tips på massor av lekar:  http://www.lekarkivet.se/

Är du nyfiken på hur fritidspedagoger och andra kan jobba med lek och informellt lärande, så kan du få mycket tips och inspiration via Utbildningsradions serie på fyra delar ”Friare kan ingen vara”:  http://www.ur.se/Produkter/164730-Friare-kan-ingen-vara/

Scouterna ger förslag på olika lekar och aktiviteter på Aktivitetsbanken:  http://www.scouterna.se/aktiviteter-och-lager/aktivitetsbanken/

Publicerat i Förskola och pedagogisk omsorg, Grundskola

Märkt Agneta Nilsson, Charlotta Wasteson, elevinflytande, fritidspedagog, informellt lärande, rastaktiviteter, raster, Simrislundsskolan