Ska elever lyssna på lärare eller själva söka kunskaper?

I Kristianstadsbladet skriver Christer Nylander (FP), riksdagsledamot från Kristianstad, om debatten kring katederundervisning:

Vi genomför nu en lång rad reformer som ska bidra till att vända resultaten och ge fler chans att nå framgång i skolan. Ska vi lyckas med det behövs fortsätta reformer som lyfter skolans standard och status, men också en omprövning och diskussion av den pedagogiska idé som säger att det nästan i varje tillfälle är bättre att eleven självständigt söker kunskap än att lyssna på en kunnig och skicklig lärare. (Läs artikeln i sin helhet här:   http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1413486/Lyssna-pa-lararen.html)

Vari ligger motsättningen? Skolan måste lära eleverna att söka kunskap. Samtidigt måste vi lärare ges tid att tillsammans med våra elever diskutera de fakta som de hittat: "Vad är viktigt i sammanhanget? Hur hänger saker och ting ihop? Varför ser det ut så här? Vad får det för konsekvenser?" o.s.v. 

Vi behöver alltså både lära dem söka kunskaper och träna dem i att lyssna på sina lärare och på varandra. Bara för att eleven lyssnar på andra behöver han eller hon inte vara passiv, tvärt om! Eleven kan och bör ställa frågor, diskutera och försöka formulera svar.

Problemet är inte egentligen att eleverna söker kunskaper själva, utan att vi lärare ofta inte hinner med att stötta dem tillräckligt. När de "lämnas vind för våg" beror deras resultat till stor utsträckning på vad de redan kan och hur mycket hjälp de begär av läraren och sina föräldrar. En del elever vill ha mycket hjälp och stöd och lyckas ibland också få det. Andra njuter av friheten då läraren släpper på tyglarna, på kontrollen. Tyvärr behöver detta inte innebära att de utnyttjar tiden för lärande ... Skillnaderna blir stora mellan de som kan och inte kan, de som förstår och de som inte förstår, de som blir färdiga med uppgiften och de som inte blir färdiga ...

Jag tror inte att lösningen är att vi ska plocka bort undersökande moment i undervisningen. Istället måste vi lärare komma på uppgifter där eleverna får söka kunskaper och lösa problem, samtidigt som vi handleder dem nära. Uppgifter som innebär frihet, men där vi fortfarande klarar av att ha koll på läget. Ett sätt att göra det lättare för oss att upptäcka när våra elever är på villospår (för de kommer på villospår ibland) är att alla elever arbetar med ungefär samma sak samtidigt. Då kan vi lättare följa upp deras arbete, diskutera svårigheter och problem, ta reda på om de förstått vissa grundläggande saker och ge dem tillfällen till gemensamma diskussioner. Jobbar eleverna med ungefär samma sak samtidigt är det också lättare för oss lärare att ge extra hjälp till dem som tycker att uppgiften är svår och extra stimulans och tips till dem som vill fördjupa sig ytterligare.


Lokalerna spelar också en roll för hur vi kan lägga upp vår undervisning. Den typen av undervisningssal som visas på bilden ovan lämpar sig bäst för föreläsning. Men den funkar även när man vill ställa frågor och i viss mån, i alla fall för modiga elever, när man vill diskutera och försöka formulera svar. Jag tror att vi behöver olika typer av lokaler för olika moment och arbetsuppgifter. Helst skulle jag därför vilja ha tillgång till olika typer av salar och grupprum som jag kan boka till mina gymnasieelever beroende på vad vi jobbar med just nu ... men kanske blir det för rörigt för eleverna?

Vad tycker du? 


Hur vill du att skolan ska utvecklas?