Den gudarna älskar

Titeln på Gunnar Ohrlanders bok Den gudarna älskar. Om konsten att överleva som lärare väckte förväntningar som inte infriades. Jag kände varken att vi lärare är älskade eller hittade några lösningar på lärarnas arbetssituation. Men det är tydligt att Ohrlander känner såväl sympati som empati med oss lärare och det värmer ett utsatt lärarhjärta. Tack för all visad förståelse för vår vardag och vår verklighet!

Enligt Ohrlander har boken fått sin titel därför att den grekiske satirikern Lukianos för två tusen år sedan ska ha skrivit att den gudarna hatar gör de till lärare. Nu tycker Ohrlander att det är hög tid att vända på begreppen. Jag tror inte att han med sin bok lyckas ändra den allmänna attityden, men hans ansats är behjärtansvärd.

Även om den övre rubriken väckte min nyfikenhet (det är ju inte var dag som lärarkåren ådrar sig kärleksförklaringar), så var det framför allt underrubriken "Om konsten att överleva som lärare" som väckte mitt läsbegär. Jag älskar mitt jobb, men jag kan också hata det ibland, därför att det är så fruktansvärt svårt och krävande att vara en riktigt bra lärare för alla sina elever. Jag längtar med andra ord efter goda råd som ska göra det lättare att överleva som lärare. Tyvärr blev jag som sagt besviken även i detta avseende. Ohrlander gav inga lösningar på problemet.

Däremot ger Ohrlander en nyanserad bild av skolan. Han är väl insatt i ämnet och när han intervjuar skolledare, lärarutbildare, forskare och politiker kryddar han deras beskrivningar och åsikter med humor och egna reflektioner och det är just Ohrlanders intressanta frågeställningar, kloka iakttagelser och träffande formuleringar som gör att boken ändå blir så synnerligen läsvärd. Dessutom är Ohrlander något så ovanligt som en journalist som betonar kunskapens betydelse och ställer sig på lärarnas och elevernas sida.

Mina närmsta inlägg kommer jag att använda till att citera tänkvärda passager ur Ohrlanders bok, men jag vill ändå passa på att rekommendera er att läsa boken i sin helhet. Det förtjänar den!

Här kommer ett första smakprov som jag tycker sammanfattar stora delar av bokens budskap:

"I en föränderlig värld måste skolan rusta eleverna för framtiden. Men det behövs också en tröghet, en förvissning om vikten av grundläggande kunskaper och färdigheter, förmågan att läsa och skriva, klara främmande språk och matte, förmågan att orientera sig i rummet (geografi) och i tiden (historia).   Skolan ska vara konservativ i så motto att den står emot anspråken på trendighet och den uppfattning som säger att saker och ting förändras så fort att konkreta kunskaper blivit onödiga. Framför allt gäller det att värna språket. Den som förstår det skrivna ordet har tagit mänsklighetens största steg till förmågan att tänka - att tänka abstrakt." (2009, s 112).

Jag håller verkligen med. Vi i skolan, som tror på kunskapernas och färdigheternas värde och som ser vilka möjligheter som dessa kan öppna upp för en elev, vi måste stå upp för elevers rätt till att systematiskt få träna sig i detta. Gör vi det inte, sviker vi dem som vi jobbar för. Gör vi det, kanske såväl politiker som elever och föräldrar ibland tycker att vi är tjatiga och tråkiga, men vi ger i alla fall våra elever de möjligheter de har rätt till (men som de kanske inte alltid förstår att kräva).