Eleverna väljer bort sina möjligheter

Valfrihet ger inte alltid makt.

I det kursutformade gymnasiet får eleverna slutbetyg i varje enskild kurs. Det gör det kanske lättare för en elev att byta program och skola, men jag upplever att det skapar stress för eleven som vet att varje kort kurs leder till ett slutbetyg som eleven ska bära med sig livet ut. På så vis har eleven inte råd med formsvackor och bör helst välja bort ämnen som han eller hon tycker är jobbiga eller svåra och därmed riskerar att få sämre betyg i.

Bo Sundblad, som bland annat är upphovsman till Läsutvecklingsschemat (LUS) och sakkunnig i Leif Davidssons utredning av målen och kunskapskraven i grundskolan (SOU 2007:28 a.a.), hävdar att det kursutformade gymnasiet ledde till att

"Ju mer valfrihet man ger gymnasieelever, desto mer väljer de bort. Bakom (tanken på det kursutformade gymnasiet) ligger den romantiska tanken att ungdomar törstar efter kunskap när de börjar gymnasiet. Och att de tar varje chans att lära sig. Det är orealistiskt. De som förstår och överblickar måste hjälpa ungdomarna att välja rätt utbildning. Sedan kan man använda milda tvångsmetoder som består i krav på kurser och krav på betyg." (Ohrlander Den gudarna älskar, 2009, s 123).

Tanken med valfriheten var säkert att göra skolan mer angelägen och intressant för eleverna, men många elever använde valfriheten för att försöka få så många höga betyg som möjligt med så liten ansträngning som möjligt. Det är kanske både smart på kort och lång sikt, för endast med höga betyg kan eleverna komma vidare till sina drömutbildningar, men det är inte bra för samhället och i längden håller det inte eftersom så många elever gör likadant.