Formellt, icke-formellt och informellt lärande

Via  Kerstin Namuths blogg  peelle fick jag ett tips på en EU-skrift jag vill läsa. Den handlar om det livslånga lärandet och Namuth citerar vad det står som definitioner för formellt, icke-formellt och informellt lärande. Så här står det:

Formellt lärande

äger rum vid inrättningar för allmän och yrkesinriktad utbildning och leder till erkända utbildningsbevis och kvalifikationer.

Icke-formellt

lärande äger rum vid sidan av de gängse systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning och leder inte nödvändigtvis till formaliserade utbildningsbevis. Icke-formellt lärande kan tillhandahållas på arbetsplatsen eller genom organisationer och grupper i det civila samhället (till exempel ungdomsorganisationer, fackföreningar och politiska partier). Det kan också ges via organisationer eller tjänster som inrättats för att komplettera formella system (till exempel kurser i konst, musik eller idrott eller privatundervisning för att förbereda examina).

Informellt lärande

är en naturlig del av vardagslivet. I motsats till formellt och ickeformellt lärande är informellt lärande inte nödvändigtvis avsiktligt lärande och därför erkänns det ofta inte ens av individerna själva som något som bidrar till deras kunskaper och färdigheter.

Jag kan tycka att distinktionerna känns lite onödiga. Allt hänger ju ihop. Men kanske kan uppdelningen göra oss mer medvetna? Skriver du mycket dagbok tänker du kanske inte på att du utvecklar ditt skrivande när du gör det ... Spelar du datorspel tänker du kanske inte på att du tränar din spatiala förmåga samtidigt (jo, det gör du nog, för datorspelande personer har ofta en hel uppsjö argument att försvara sig med). ;-)

I skriften finns även en bilaga som innehåller "Exempel på goda idéer inom livslångt lärande". Det låter väl spännande?! Där nämns bland annat ett svenskt exempel, nämligen det så kallade kunskapslyftet.