Enligt sir Ken Robinson finns det framför allt tre viktiga förutsättningar för att mänskligheten ska kunna blomstra.
De tre förutsättningarna som man bör ta hänsyn till är:
- människor är naturligt olika och har många sidor som de har lust och behov av att utveckla,
- människor drivs av sin nyfikenhet och
- människor är i grunden kreativa.
Robinson hävdar att dessa tre faktorer inte bara saknas, utan de motarbetas i dag inom många skolväsen. Utvecklingen går mot en allt mer likriktad skola.
Jag håller i viss mån med. Mycket tyder på att man även i Sverige vill försäkra sig om att eleverna lär sig i alla fall några saker ordentligt. Allt mer kraft och tid läggs därför på grundläggande färdighetsträning i modersmål och matematik. Det sker på bekostnad av variation och av ämnen som idrott, språk, litteratur och estetiska ämnen. Dessutom verkar man hoppas på att ett ökat testande av eleverna ska öka motivationen. Sammantaget riskerar detta att leda till att undervisningen standardiseras. Istället för att bejaka nyfikenhet och lust, kan man komma att befrämja allt för mycket rutiner och foglighet.
Robinson menar att skolan inte lyckas tillgodose elevers intressen och behov. Istället tycker eleverna att innehållet är irrelevant och metoderna tråkiga. Nyfikenheten dör. Detta leder till att många elever hoppar av sina studier, vilket i sin tur leder till stora kostnader för samhället. Samtidigt poängterar Robinson att det är ett ännu större problem att så många elever är oengagerade. Eleverna verkar inte tycka att de får ut något av sina studier och de utnyttjar därför inte sin potential.
http://www.ted.com/talks/ken_robinson_how_to_escape_education_s_death_valley.html
Jag tänker att det inom svenskt skolväsen även finns en motsatt trend. Vi talar om "eleven i centrum", elevdemokrati och en individualiserad undervisning. Vad detta tänk fått för konsekvenser vet vi inte riktigt, eftersom vi inte anpassat testerna efter det. Vi har nämligen inte ännu som vana att testa våra ungdomar i samarbete, initiativkraft eller kreativitet. Ändå är detta egenskaper och färdigheter som kan utvecklas i skolan och som efterfrågas i samhället i dag.
Hur kan vi då få våra elever att engagera sig? Enlig sir Ken Robinson måste vi som sagt bejaka att elever är olika, har en naturlig nyfikenhet som - om den hålls vid liv - kan användas för att driva deras studier, och att elever är kreativa - de vill vara aktiva, bli personligt berörda och skapa mening.
Här kommer sir Ken Robinsons lista över framgångsfaktorer för en bra skola:
- lärandet i centrum,
- en känsla av möjligheter,
- individualiserad undervisning och lärande - systemet ska skapa en miljö där detta är möjligt,
- skickliga lärare som kan ge information och bra uppgifter, som kan ge respons och bedöma, som kan stimulera, provocera och engagera,
- lärare med hög status som man regelbundet investerar i (genom stöd och professionell utveckling),
- goda relationer mellan lärare och elever,
- ökad handlingsfrihet för de enskilda skolorna och lärarna (och minskad styrning från myndigheterna),
- nära kopplingar till samhället i övrigt,
- en bred och varierad studieplan och
- aktiviteter som engagerar eleverna i och utanför skolan, under och efter skoltid.
Jag tycker det låter hoppfullt. Om sir Ken Robinson har rätt i sin analys, så är vi i Sverige redan en bit på väg. De tre områden som jag själv skulle vilja börja med att ta tag i är att satsa mer på lärarnas professionella utveckling (punkt 5), att skolan ska få en tydligare koppling till det övriga samhället (punkt 8) och att skapa engagerande och inspirerande aktiviteter kopplade till skolan efter skoltid (punkt 10).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar