Ännu ett bra tal av Ken Robinson om hur skolan borde se ut

Enligt sir Ken Robinson finns det framför allt tre viktiga förutsättningar för att mänskligheten ska kunna blomstra.

De tre förutsättningarna som man bör ta hänsyn till är:

1. människor är naturligt olika och har många sidor som de har lust och behov av att utveckla,
2. människor drivs av sin nyfikenhet och 
3. människor är i grunden kreativa.

Robinson hävdar att dessa tre faktorer inte bara saknas, utan de motarbetas i dag inom många skolväsen. Utvecklingen går mot en allt mer likriktad skola. 

Jag håller i viss mån med. Mycket tyder på att man även i Sverige vill försäkra sig om att eleverna lär sig  i alla fall några saker ordentligt. Allt mer kraft och tid läggs därför på grundläggande färdighetsträning i modersmål och matematik. Det sker på bekostnad av variation och av ämnen som idrott, språk, litteratur och estetiska ämnen. Dessutom verkar man hoppas på att ett ökat testande av eleverna ska öka motivationen. Sammantaget riskerar detta att leda till att undervisningen standardiseras. Istället för att bejaka nyfikenhet och lust, kan man komma att befrämja allt för mycket rutiner och foglighet. 

Robinson menar att skolan inte lyckas tillgodose elevers intressen och behov. Istället tycker eleverna att innehållet är irrelevant och metoderna tråkiga. Nyfikenheten dör. Detta leder till att många elever hoppar av sina studier, vilket i sin tur leder till stora kostnader för samhället. Samtidigt poängterar Robinson att det är ett ännu större problem att så många elever är oengagerade. Eleverna verkar inte tycka att de får ut något av sina studier och de utnyttjar därför inte sin potential. 

http://www.ted.com/talks/ken_robinson_how_to_escape_education_s_death_valley.html

Jag tänker att det inom svenskt skolväsen även finns en motsatt trend. Vi talar om "eleven i centrum", elevdemokrati och en individualiserad undervisning. Vad detta tänk fått för konsekvenser vet vi inte riktigt, eftersom vi inte anpassat testerna efter det. Vi har nämligen inte ännu som vana att testa våra ungdomar i samarbete, initiativkraft eller kreativitet. Ändå är detta egenskaper och färdigheter som kan utvecklas i skolan och som efterfrågas i samhället i dag.

Hur kan vi då få våra elever att engagera sig? Enlig sir Ken Robinson måste vi som sagt bejaka att elever är olika, har en naturlig nyfikenhet som - om den hålls vid liv - kan användas för att driva deras studier, och att elever är kreativa - de vill vara aktiva, bli personligt berörda och skapa mening.

Här kommer sir Ken Robinsons lista över framgångsfaktorer för en bra skola:

1. lärandet i centrum,
2. en känsla av möjligheter,
3. individualiserad undervisning och lärande - systemet ska skapa en miljö där detta är möjligt,
4. skickliga lärare som kan ge information och bra uppgifter, som kan ge respons och bedöma, som kan stimulera, provocera och engagera,
5. lärare med hög status som man regelbundet investerar i (genom stöd och professionell utveckling),
6. goda relationer mellan lärare och elever,
7. ökad handlingsfrihet för de enskilda skolorna och lärarna (och minskad styrning från myndigheterna),
8. nära kopplingar till samhället i övrigt,
9. en bred och varierad studieplan och
10. aktiviteter som engagerar eleverna i och utanför skolan, under och efter skoltid.

Jag tycker det låter hoppfullt. Om sir Ken Robinson har rätt i sin analys, så är vi i Sverige redan en bit på väg. De tre områden som jag själv skulle vilja börja med att ta tag i är att satsa mer på lärarnas professionella utveckling (punkt 5), att skolan ska få en tydligare koppling till det övriga samhället (punkt 8) och att skapa engagerande och inspirerande aktiviteter kopplade till skolan efter skoltid (punkt 10).

Vad menas med "en utbildning på vetenskaplig grund”?

I 2010 års Skollag står det att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket 2010, 1 kapitlet, 5§). Denna formulering är ny och kan behöva förklaras. Det sker dock inte i Skollagen.

I mitten av november 2012 publicerade Skolverket därför ett PM med ett efterlängtat förtydligande av begreppen. Vetenskaplig grund jämställs med ett vetenskapligt förhållningssätt. Skolverket förklarar att det innebär att man ska ”kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang”. Begreppet ”beprövad erfarenhet” förklarar man som ”en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang”. Precis som i Skollagen understryker man att de två kunskapskällorna, den vetenskapliga och den erfarenhetsmässiga, ska komplettera varandra. Dessutom betonar man att både ämnesinnehållet och metoderna ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2012, s 1).

I Skolverkets PM skiljer man på forskningsanknytning och forskningsbaserad undervisning. Skolan ska vara forskningsbaserad. Det vetenskapliga förhållningssättet ska inte bara finnas representerat i undervisningen, utan genomsyra den (Skolverket 2012, s 8).

Detta är bra krav, tycker jag. Men det finns ett viktigt problem att lösa. Om bestämmelserna ska kunna få konkreta effekter ute i skolorna, så måste vi lärare få bättre förutsättningar för fortbildning, samarbete, planering och utvärdering. Eller vad säger du?

Vill du läsa mer?

Skolverket, PM om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, 2012-11-19 (Dnr 2012:1700). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186370!/Menu/article/attachment/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

Skolverket, Skollag, 2010 (SFS 2010:800). Tillgängligt via:  http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800

Ännu mer retorik på Utbildningsradion

På Utbildningsradion finns nu en intressant programserie med rubriken "Pedagogens retorik" och den handlar om vad fyra lärare, som arbetar i allt från lågstadiet till gymnasiet, får lära sig av Tina Kindeberg som är docent i både retorik och pedagogik.

Tina Kindeberg, docent i retorik och pedagogik, utbildar lärare 

i Utbildningsradions serie "Pedagogens retorik".

Programmen är på knappt en halvtimme vardera med rubrikerna
"Lära för livet" 
"Lärarens undervisningsansvar"
"Den muntliga relationen"
"Dialogen i klassrummet"

och på webbplatsen kan man även läsa intervjuer på de berörda lärarna och få tips på fler klipp som handlar om retorik:  http://www.ur.se/Tema/Ratt-att-tala-vett-att-lyssna/Pedagogens-retorik

Social kompetens innefattar att man ska fungera i grupp, 

man ska kunna något och man ska kunna uttrycka det.

Vi måste utveckla elevernas kommunikativa färdigheter. Detta är nämligen en viktig del i deras sociala kompetens. Tina Kindeberg framhåller även att det är först när vi kan något som vi blir nyfikna och kreativa och vågar och kan tänka på lite nya sätt.

På denna sida hittar du en ordlista över ord och begrepp som Tina Kindeberg använder i Utbildningsradions serie och denna lista är intressant att titta närmre på om man anser att Kindeberg har en poäng när hon hävdar att lärare behöver ha ett gemensamt språk kring sitt yrkesutövande.

Några lärares tankar kring IKT i skolan

Det är spännande att få ta del av andra lärares erfarenheter: problem, lösningar och tips. Ett sätt att göra det kan vara med hjälp av enkätverktyget SurveyMonkey.

För att samla in lite lärarröster gjorde jag alltså en enkät som jag lade här på bloggen och jag har fått in 15 svar. Även om det inte är så många, är svaren intressanta och jag vill därför dela med mig av dem här.

Men först vill jag tacka Er som tog er tid att fylla i enkäten! 

Tack!

Jag börjar med att redovisa frågor och svar och avslutar med en liten kommentar. Om du får tankar kring det som tas upp så posta gärna en kommentar. Det är så intressant att höra dina erfarenheter.

Den första frågan var om man varit på Learnit24:s arrangemang "Så funkar det!" och vad man i så fall tyckt om dagen ...

Så här svarade man:

vet ej, för jag var inte där

26,7% (4 pers)

mycket bra

33,3% (5 pers)

bra

40,0% (6 pers)

dålig 0,0% (0 pers)

mycket dålig 0,0% (0 pers)

Den andra frågan var: Vilka tycker du är de största svårigheterna med att använda datorn och internet i undervisningen?

Här kommer svaren:

att vi inte har fungerande datorer som eleverna kan använda i klassrummet

Att tekniken inte fungerar alltid och man måste ha en "reservplan"

For lite teknisk støtte og for lite systematisk pedagogisk oppfølging.

?

Snabbheten i min dators prestanda,gör att det kan vara svårt att få tekniska finesser att fungera. Att alla elever inte har tillgång till dator under mina lektioner,

Brist på fungerande utrustning

Komma ihåg lösenord!

Att inte alla elever har en egen dator.

Att eleverna lockas att göra annat - titta på Youtube-klipp, sitta och läsa på Facebook etc.

Att hitta guldkornen bland all "sand".

Uppkoppling och antal datorer

-

Tekniska problem

Den tredje frågan var: Vilka tycker du är de största möjligheterna med att använda datorn och internet i undervisningen?

Här kommer svaren:

ökad flexibilitet i undervisningen ökad möjlighet till individualisering ökad möjlighet till att göra många röster hörda - på många olika sätt

Att få eleverna att driva undervisningen framåt, t ex i bloggskrivande; att kunna ge distanskurser i fysik med animeringar och filmer; att ha lektioner med smartboard ...

Det er svært få begrensninger for hvor mye og hvor effektivt man kan lære.

ständigt aktualiserat

Göra eleverna delaktiga i undervisningen. Kunna visa på saker på ett intressantare sätt.

Kreativa verktyg

Att publicera texter blir mer "på rikitigt". Att dela material att lägga ut länkar och instruktioner på lärportalen.

Handledning-direkt återkoppling

Det finns oändligt med information och verktyg att använda i undervisningen.

Att lätt göra "verkligheten" en del av skolan.

Bredda klassrummet - autentisera för eleverna

Individualisering.

Tillgänglighet till flera olika metoder, motivera elever

Den fjärde frågan var: Vilka av följande verktyg tycker du att elever kan ha nytta av att använda och/eller lära sig i svenskan?

epost

73,3%  (11 pers)


Word eller liknande ordbehandlingsprogram

93,3% (14 pers)

PowerPoint eller liknande presentationsprogram

80,0%  (12 pers)

Excel eller liknande kalkylprogram

33,3% (5 pers)

Moviemaker/iMovie eller annat filmredigeringsverktyg

80,0% (12 pers)

Photoshop/iPhoto eller annat bildredigeringsverktyg

66,7% (10 pers)

Audacity/GarageBand eller annat ljudredigeringsverktyg

46,7% (7 pers)

facebook

53,3% (8 pers)

twitter

53,3% (8 pers)

ning

6,7% (1 pers)

bloggar (t ex blogger och/eller Wordpress)

86,7% (13 pers)

wikis (t ex Wikipedia och/eller Wikispaces)

73,3% (11 pers)

youtube

73,3% (11 pers)

flickr eller andra fotodelningssidor

33,3% (5 pers)


Annat verktyg: (3 pers)

enkätverktyg tex Monkey Survey

Eftersom jag inte undervisar i svenska borde jag kanske inte svarat

Google docs

Den sista frågan var: Vilka verktyg ingår i ditt "baspaket"? (Det vill säga: vilka verktyg använder du mest i din skolvardag?)

Här kommer svaren:

word, imovie, keynotes, PP, kameran ( på min iPad), youtube, flickr, creative commons, facebook, blogger, monkey survey,

Notebook (programvaran till Smartboard)

Twitter og blogg.

?

blogger, skolbloggen, google dokuments

Soundcloud, vimeo, iMovie, Garageband, domo, storybird voki m.f

De ovan

google docs och youtube

Jag har inget baspaket - ÄN!

Word Blogspot Facebook

ovannämnda ungefär

skolbloggen survey monkey wiki prezi

...

Vad tänker du när du läser frågorna och svaren?

Själv känner jag igen mig i det mesta som kom fram. Det verkar alltså som om våra erfarenheter liknar varandra en hel del: brist på fungerande teknik lägger fortfarande en del krokben för oss och i svaren kring vilka möjligheter datorn hjälper till att skapa kommer en massa intressanta saker fram, bland annat att materialet blir väldigt aktuellt, att världen/resten av samhället kommer in i klassrummet och att klassrummet kommer ut i samhället, att det är lättare att individualisera och att få elever att vara kreativa och själva driva sitt eget arbete och att det är lättare att variera, visa och göra intressant.

När jag läser svaren på fråga fyra tänker jag att det finns många svensklärare som inte bara har fokus på traditionella texter och traditionella föredrag, utan att de även är intresserade av ljud, bild och film. Det låter väl bra för oss som gillar tanken på "det utvidgade textbegreppet".

Att läsa vilka verktyg andra svensklärare tycker är mest användbara i skolan tyckte jag också var intressant. De flesta verktygen kände jag till, men inte Domo. Det blev jag nyfiken på. Flera av dem använder jag inte så mycket. Kanske borde jag ge dem fler chanser och försöka få in dem mer i min undervisning? Funkar de för andra lärare, så kan de funka även för mig.

Vad är vetenskap och vad är en skola på vetenskaplig grund?

Vad är vetenskap egentligen? På nätet hittade jag en mycket välskriven sammanfattning, som gjorde allt mitt eget författande överflödigt. Så bra hade jag inte kunnat skriva det själv. Ta därför istället del av vad Joakim Wendell, gymnasielärare i svenska, filosofi och historia, har skrivit på sin webbplats Historia2: 
http://historia2.se/index.php?option=com_content&view=article&id=123:4-vad-aer-vetenskap&catid=47:historieteori-och-kaellkritik&Itemid=144

Wendell benar i sitt inlägg upp frågan i "vetenskap som metod" och "vetenskap som förhållningssätt" och går därefter igenom några vanliga missförstånd.

Jag vill särskilt rekommendera er att läsa hans inlägg på bloggen (se länken ovan) men jag vill också passa på att tipsa om hans sammanfattning i form av en PowerPoint:

Vetenskap
View more PowerPoint from jwendell

Har du funderat över vad som menas med en skola på vetenskaplig grund, vill jag rekommendera följande artikel av Elisabet Rudhe: "Vetenskaplig skola – vad är det?" i Lärarnas tidning, publicerad 17/11 2011: http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/11/17/vetenskaplig-skola-vad-ar.

I artikeln intervjuas statssekreterare Bertil Östberg på utbildnings-departementet som berättar att kravet på vetenskaplighet gäller både ämnesinnehållet och undervisningen, "även om undervisningen i större utsträckning får sägas grunda sig i beprövad erfarenhet". Undervisningen ska vara strukturerad och lärarna ska ha en aktivt ledande roll i klassrummet. Undervisningen ska vara icke-konfessionell.

Ingegärd Hilborn, som är rättssakkunnig vid Skolinspektionen, berättar att de inte tror att det kommer att vara så svårt att avgöra om ämnesinnehållet är vetenskapligt grundat. Till exempel är det självklart att alla skolor ska ta upp evolutionsteorin och att de inte får försöka lära ut sin egen religion, såsom scientologerna vill. Däremot kommer det enligt Hilborn troligtvis att bli svårt att avgöra om själva undervisningen och de pedagogiska metoderna vilar på en vetenskaplig grund.

Även Sven-Eric Liedman har intervjuats och han tycker att formuleringen att undervisningen (innehåll och form) ska stå på en vetenskaplig grund är för skarpt formulerad. Han anser att det mer är ett försök att komma åt så kallad flumpedagogik än att verkligen kräva vetenskaplig grund för utbildningen. Hans förslag är därför att man istället skulle formulera kravet som: "Undervisningen bör inte strida mot den rådande vetenskapliga världsbilden".

Sista intervjuerna är med Tomas Kroksmark och Ingrid Carlgren. De hoppas båda att formuleringen "skola på vetenskaplig grund" inte bara ska leda till att lärare håller sig bättre uppdaterade vad gäller forskningen, utan att den ska leda till att de även kommer att bidra till forskningen själva. Denna forskning bör vara nära knuten till den praktiska verksamheten ute på skolorna.

Så här kan en svensklärares baspaket se ut

De sista åren har vi fått tillgång till många nya och intressanta webbaserade verktyg. Detta har skapat nya möjligheter och nya utmaningar, för såväl eleverna som mig:

• De nya webbaserade verktygen är användarvänliga. De liknar varandra, man lotsas "steg för steg" i processen och man behöver inte ladda ner några programvaror för att kunna använda dem.
• Det har blivit lättare att sprida information och redovisningar.
• Det har blivit lättare att knyta kontakter och att kommunicera oberoende av tid och rum.
• Internet kan vara distraherande och använder vi internet i undervisningen så finns mycket påtagliga distraktioner bara ett knapptryck bort. Många elever (och lärare) kan nå ett stort socialt nätverk via nätet och det är frestande att försöka ha koll på vad vännerna pysslar med just nu. Dessutom lockar kanske filmer, musik, skvaller och tips på hur man kan komma vidare i olika spel. Kanske använder någon elev lektionen till att göra spellistor på spotify istället för att söka fakta om första världskriget? Jobbar eleverna med sina skoluppgifter blir läraren nöjd, men gör de en bra spellista som de delar med sig till sina kompisar via sociala medier, stiger de i anseende hos kompisarna. Vilket känns viktigast för en sextonåring? I dessa lägen kan det vara lätt för oss lärare att glömma att det rika utbudet på internet i första hand inte är ett problem, utan en alldeles fantastisk möjlighet. Även inom utbildning växer materialet och antalet användbara verktyg explosionsartat.
• Man behöver en internetuppkoppling och en dator, smartphone eller läsplatta för att man ska kunna arbeta. Funkar inte internetuppkopplingen så får man stora problem, men funkar den så har man tillgång till en oändlig mängd material och funktioner. Dessutom passar webben bra för lagring av anteckningar, information och redovisningar, för via internet kan du komma åt materialet från vilken internetuppkoppling som helst, till och med om din dator kraschar eller blir stulen.
• Det blir snyggt utan att man behöver anstränga sig så mycket.

Vilka tycker du är de största svårigheterna respektive de största möjligheterna med att använda datorn i undervisningen?

Jag testar ofta nya verktyg, men hinner inte lika ofta använda dem i min undervisning. Följande verktyg finns det dock alltid utrymme för. De har helt enkelt redan hunnit bli en självklar del av hur jag jobbar.



(Länkarna i presentationen är klickbara.)

Vilka webbverktyg tycker du särskilt mycket om? Vilka ingår i ditt baspaket?

PS. Med hjälp av SurveyMonkey kan du göra enkla enkäter som du kan bädda in på till exempel din blogg. Svarar eleverna via bloggen kan de vara anonyma. Du kan också skicka dina elever en länk till enkäten via mejl, men då syns det vilka epost-adresser som har gett vilka svar.

Här kan du testa verktyget. Den första frågan är en typisk utvärderingsfråga. Jag har valt att göra fyra svarsalternativ där du bara kan välja ett, så att du är tvungen att ta ställning och inte bara ta "mitt emellan"-alternativet. Sedan har jag ställt några öppna frågor och slutligen en fråga där man kan kryssa för flera av alternativen.

Pröva gärna att svara, så sammanställer jag resultatet och redovisar det här på bloggen i nästa vecka. Själv tycker jag att det skulle vara spännande att få veta vad ni tycker är de största svårigheterna och möjligheterna med att använda datorn i undervisningen.

Create your free online surveys with SurveyMonkey, the world's leading questionnaire tool.

Religion kontra vetenskap

Gud finns nog inte (2008), skriven av Patrik Lindenfors och med illustrationer av Vanja Schelin, är en härlig liten bok som i första hand vänder sig till barn och unga, men som fångade mitt intresse direkt när jag såg den ståendes i bibliotekshyllan.

När vi träffades i Skånecirkeln (en forskningscirkel om en gymnasieutbildning på vetenskaplig grund, initierad av Forskningsnätet Skåne) försökte vi ringa in vad vetenskap är och en av deltagarna vände på frågan: vad är inte vetenskap?

Religion är inte vetenskap och jag skulle vilja lägga till att vetenskap är inte religion. 

Boken jag hittade passade väl in i detta sammanhang. Här kommer några godbitar ...

Jag börjar med ett centralt avsnitt från bokens början:

"Att inte tro är inte att tro

En del människor säger att det är lika mycket en tro att inte tro på gudar som det är att tro på gudar.

Men så är det väl inte? Det är väl inte lika mycket en tro att inte tro på troll som att tro på troll? Att inte tro på enhörningar som att tro på enhörningar?

Bara för att någon har hittat på en gud gör det väl inte alla andra till lika mycket troende?

Det är lika konstigt som att säga att det är lika mycket en sport att inte spela fotboll som att spela fotboll." (s 9)

Träffande, eller hur?!

Lindenfors tar också upp Rusells tankeexperiment "Rusells tekanna". Så här lyder det:

"Tror du att det finns en tekanna som snurrar i omloppsbana runt solen? De flesta tror att det inte finns någon sådan tekanna. Men hur vet vi det? Svaret är att vi inte kan vara helt säkra på att ingen sådan tekanna finns. Men det skulle vara väldigt konstigt om det finns en sådan tekanna. Däremot skulle det vara helt vanligt om den inte finns. Samma sak är det med gudar. Vi kan inte vara helt säkra på att de inte finns. Men om de funnits skulle de helt enkelt kunnat zappa in dett "VI FINNS!" i urberget. Det skulle vara väldigt konstigt om det finns gudar. Däremot skulle det vara helt som vanligt om de inte finns."

Vi kan och bör skilja på religion och vetenskap.

Här kommer några andra formuleringar som jag särskilt fastnade för. Innehållet är inte nytt i sig, men jag gillar sättet att uttrycka det på och jag tror att mycket av det som står i Lindenfors bok skulle fungera bra som diskussionsmaterial i skolan.

Några ord om teodicéproblemet, d v s det där ologiska i att gud är god men har ändå valt att skapa massor av ondska och lidande:

"Människor har grubblat över det i århundraden. Men problemet finns nog egentligen inte. För finns det inga gudar finns det inget teodicéproblem." (s 62)

"En del har löst det här problemet genom att tro på flera gudar. Några snälla, några dumma. Och då försvinner problemet. Men det betyder inte att det finns flera gudar. Det betyder bara att vissa religioner har smartare lösningar på vissa problem än andra religioner." (s 63)

"En grekisk filosof /Epikuros (341-270 f Kr)/ sammanfattade för länge sedan problemet med Gud, ondskan och lidandet så här: "Om Gud vill ta bort ondska och lidande men inte kan? Då kan han inte göra allt. Om Gud kan ta bort ondska och lidande men inte vill? Då är han inte god. Om han både kan och vill? Varifrån kommer då ondska och lidande? Om han varken kan eller vill? Varför ska vi då kalla honom Gud?" (s 66) 

Lite tankar kring religion ur ett historiskt perspektiv:

"Ju mer vi har förstått av hur världen fungerar, desto mindre har vi behövt använda gudar som förklaring." (s 27)

"Det finns mycket pengar inom religionerna. Speciellt förr i tiden var kyrkorna bland de rikaste som fanns. Om man var fattig konstnär , musiker eller byggare tog man därför gärna uppdrag från kyrkan som betalade bra. Därför skapades mycket konst till kyrkan och gudarnas ära. Dessutom var de flesta människor religiösa förr i tiden. Det är inte så konstigt, för då visste vi mycket mindre om hur världen fungerar. Och så riskerade man att bli dödad eller utfryst om man sa att man inte trodde att Gud fanns." (s 47) 

 Några tankar ur ett mer filosofiskt och etiskt perspektiv:

"Om du känner någon som tror att man måste tro på Gud för att vara god bör du se upp. Tänk om den personen slutar tro att Gud finns? Då kan den personen göra vad som helst." (s 42)

"Varför vill så många människor tro att det finns en yttre kraft, en gud, som ger en mening med livet? /.../ Det är väl bättre att vara fri och skapa livets mening själv?" (s 45)

En kombination av historia och etik:

"Etik är läran om hur man bör uppföra sig; hur man blir en god människa. Många religiösa tycker att det är en bra idé att följa Guds bud. De vill kunna stå framför sin gud och säga "Jag gjorde som du sa, jag följde dina regler". Men är det bra etik egentligen? Det måste väl bero på vilka regler man följer? I historien har vi sett flera exempel på när det är dåligt att bara följa regler. Till exempel de som lydde Hitler och Stalin. De har samma svar som de religiösa på frågan om etik: "Jag följde bara reglerna". Man ska inte följa dåliga regler. (Det är väl en bra regel?) Det viktiga är att se vilka reglerna är och att tänka efter själv." (s 52)

"Problemen med Hitlers och Stalins läror var att de var alldeles för lika religioner. De innehåller saker som man måste tro på fast verkligheten säger något annat." (s 60)

Ett av de sista kapitlen i boken har rubriken "Varför religion ibland är farligt" och där tar Lindenfors upp hur religionen kan användas som förevändning för våld, att det kan vara farligt med människor som tror på en belöning i himlen och att religiös etik kan öka lidandet i världen. Ett exempel på detta är:

"Rätt och gott borde väl vara sådant som att vara vänlig, hjälpsam, omtänksam, medkännande och så vidare? Handlingar som minskar lidandet i världen. Många katolska präster och muslimska imamer tycker istället att en viktig moralisk regel är att inte använda kondomer. Men kondomer skyddar som dödliga sjukdomar som AIDS. Alltså dömer en regel mot kondomer många människor till en plågsam död och många barn till att växa upp föräldralösa."

 Har du läst boken? Var det något i den som du särskilt fastnade för?

Vill du ha en forskningsanknuten utbildning?

Det är lätt att prata om att forskning och utbildning ska gå hand i hand. Men hur ser det ut i vardagen när det blir skarpt läge?

Den här forumspelsgruppen visar hur det kan gå när en institution plötsligt får ett större forskningsanslag:

"Interaktiv teater" http://urplay.se/168403

Så här beskrivs programmet av ur.se:

En projektgrupp från Umeå universitet spelar upp ett forumspel om hur det kan gå till när sambandet mellan forskning och utbildning av praktiska skäl sätts på spel. Medverkande: Åsa Falk Lundqvist, Ia Kling Sackerud , Nisse Karlsson från Umeå universitet samt Tomas Grysell från Uppsala universitet.

Prefekten har kallat till ett möte. En docent på institutionen har beviljats ett större forskningsanslag och då ställs allt på ända. Nu vill prefekten lägga upp nya riktlinjer. Istället för att genomföra ett spännande och forskningsanknutet projekt där adjunkten, lektorn och docenten planerat dela på en kurs, vill docenten ägna sig åt forskningen på heltid och kan bara tänka sig att göra någon enstaka föreläsning på den planerade kursen. Detta stöds av prefekten som hoppas att docenten snart ska kunna avancera och bli professor. En professor är precis vad institutionen behöver. Dessutom börjar man planera för att även lektorn ska knytas närmre forskningen, vilket får som konsekvens att även han får mindre tid till den planerade kursen.

I det här forumspelet är docenten en förtryckare. Men det är inte bara han som drar sig ur planeringen, utan det är också prefekten och lektorn. De hjälps alla åt att förtrycka adjunkten.

De känner nämligen alla att de vinner på att adjunkten ensam får dra stora delar av undervisningslasset i grundutbildningen, medan de andra tack vare forskningsanslaget nu ska få ägna mer tid åt forskning och forskningshandledning.

Att alla vill undervisa så lite som möjligt beror framför allt på att det är forskning och inte undervisning som är meriterande och att alla på institutionen tänker på sina karriärer.

Tänkvärt, eller hur? För hur ska man kunna förändra så att fler forskare tar en mer aktiv del i grundutbildningen om inte undervisningen uppvärderas.

Efter att den påhittade men mycket trovärdiga scenen spelats upp är det dags för publiken att delta. Den roll i forumspelsgruppen som är den så kallade förtryckaren kan inte bytas ut, men de övriga rollerna kan ändras. Tanken är att publiken ska komma med åsikter på vad som kan göras och gärna till och med gå in och spela någon av rollerna för att försöka "ställa allt till rätta" eller i alla fall förbättra situationen.

Det finns inget rätt och fel och man måste inte tänka att man ska göra något som man skulle ha gjort i verkliga livet, utan nu har man chansen att testa idéer.

Den förste åskådaren som vågar bryta in i spelet och ta över den förtrycktas roll hotar med att säga upp sig om det planerade projektet inte genomförs. Det leder absolut till en maktförskjutning, men alla har säkert inte möjligheten eller ens lusten att säga upp sig för att deras förhoppningar om nya och fina samarbeten grusats.

Det andra förslaget från publiken är också spännande: att flörta med makten "Men det är ju inget kul om inte du är med. Jag tycker ju jättemycket om att arbeta med dig." ;-)

Ett mycket intressant förslag är att prefekten själv ska gå in och stötta upp i undervisningen och att hon kan välja att hålla kvar vid stora delar av den tidigare planen trots de nya förutsättningarna. Pengarna kanske delvis kan användas för att förstärka/fördjupa det redan planerade projektet?

***

Jag tycker idén att ta upp en reell situation - antingen genom att beskriva den eller som här att visa upp den - är väldigt bra. Diskussionerna som följer kan bli givande och att testa olika lösningar kan ge inspiration till att det kan gå att bryta mönstren. Det är, som sagt, lätt att säga att man bör göra på ett visst sätt - i det här fallet att hävda att det är viktigt att utbildningen får en tydlig forskningsanknytning, men det är inte alltid lätt att leva som man lär.

Åsa Falk Lundqvist vid pedagogiska institutionen i Umeå berättar att de använder Augusto Boals teaterform forumspel för att roa och för att oroa och säger att hon håller med Boal om att det inte räcker att bara prata om det, utan att det krävs att man gör något för att man ska kunna uppnå en förändring.

Jag skulle vilja pröva att jobba med forumspel i skolan, men än så länge har jag för många andra planer och tankar på gång ... för många järn i elden ... och så känner jag mig osäker. Det krävs en stor portion mod: mod att våga spela scenerna och mod att lita på att åskådarna vill gripa in och delta för att aktivt förändra och försöka förbättra.

Tips:
Här har jag skrivit om en forskningscirkel kring vetenskaplighet och utbildning på gymnasiet:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html
och här bland annat om att eleverna inte alltid vill ha det som forskningen visar är bäst för dem:
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/elever-vet-inte-alltid-sjalva-hur-de.html.
Här har jag skrivit om att högskolestudenter bör få arbeta forskningsbaserat redan från början av sina högskolestudier: 
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/healey-argumenterar-for-att.html
och här har jag skrivit om att det borde vara självklart (men att det i dagsläget inte är det) att lärare ges tid för kvalitativ kompetensutveckling - bland annat för att de ska klara skapa en utbildning på vetenskaplig grund:
http://cwasteson.blogspot.com/2011/04/forskningen-och-skolan.html.

Denna text handlar om hur forskning kan knytas närmre till högskoleutbildningarna (och visst borde väl även vi på gymnasiet inspireras lite av dessa tankar?!):  

http://cwasteson.blogspot.com/2012/03/stensaker-witt-brattstrom-och-bernhard.html

Hur forskning ska knytas till utbildning

I dag vill jag rekommendera ett annat program i ur:s serie UR Samtiden - Forskning och utbildning i relationskris. Det heter "Så knyts forskning till utbildning", är ungefär en timme långt och beskrivs så här av ur.play:

"Diskussion om hur forskning och undervisning kan och bör samverka. Paneldeltagare: Björn Stensaker, professor i pedagogik; Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap; Iréne Bernhard, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap. Moderator: Soledad Piñero Misa."

Du hittar programmet här på: http://urplay.se/168398

Enligt Björn Stensaker, professor i pedagogik vid Oslo universitet, visar forskning att man når bäst resultat med studenterna om man på en institution även låter sina aktiva och produktiva forskare undervisa studenterna. I dagsläget ser det dock inte bra ut vad gäller samverkan mellan forskning och undervisning.

Som exempel på detta berättar Stensaker om några trender inom den högre utbildningen, bland annat att forskare som lyckas få stora forskningsanslag "köper sig fria från undervisning", att man kopplar den ofta dyrare forskningsanknutna undervisningen till de senare stadierna av utbildningarna (så att endast de som läser vid samma institution i flera år får en chans att så småningom komma i kontakt med forskningen) och att man på så vis skiljer mellan de lovande studenterna inom området, vilka är få men mer lovande än någonsin och som får kosta massor och resten av studenterna, som är den största delen av studenterna och fler än någonsin (varav dessutom en del elever är mindre motiverade och har sämre förkunskaper än någonsin). För denna stora studentgrupp ("nybörjarna") skapar man allt oftare en digitaliserad och flexibel utbildning i ett slags löpande band-system under förevändningen att man förbereder studenterna för "det livslånga lärandet". Javisst låter det lite tillspetsat, men jag som nu har prövat att läsa flera distanskurser på grundnivå (och som kan jämföra med de kurser som jag tidigare läst på c-nivå) tycker tyvärr att jag precis känner igen situationen.

Vad som är hoppfullt är dock att så många människor i dag anser att det är viktigt att denna samverkan mellan forskning och utbildning finns.

Stensaker hävdar att det går att tänka annorlunda och därmed skapa nya förutsättningar för samverkan: Om man talar om ett kunskapssamhälle borde man väl inte skilja mellan utbildning och forskning, eller hur?!

Jag håller verkligen med. Forskning och utbildning borde alltid gå hand i hand. Inte endast för att eleverna vinner på det, utan minst lika mycket för att forskarna och forskningen vinner på det. Man lär sig mycket av att försöka förklara det man gör för andra. Man tvingas motivera sin forskning: varför är den viktig och intressant, sätta in den i ett större sammanhang, göra jämförelser och visa de samband man funnit. Man får med elevernas hjälp ofta syn på svagheter i teorin eller i ens förklaringsmodeller och tvingas uttrycka sig tydligare.

Ca 12 minuter in i programmet och 15 minuter framåt berättar Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola, om sina erfarenheter under 20 år som universitetslärare i Stockholm och på Södertörn och jämför med sina erfarenheter av hur det ser ut i Tyskland respektive Finland.

I Sverige är i dag studenterna dubbelt så många i jämförelse med när Witt-Brattström började med undervisningen och man har fått mindre tid för dem. Tyvärr tycker Witt-Brattström att kvaliteten på den svenska utbildningen blivit så låg att hon valt att flytta till Helsingfors. Att hon fattar ett så drastiskt beslut beror antagligen på att hon jobbat några år vid Humboldt-universitetet i Berlin och att hon därmed på ett påtagligt sätt upplevt att universitet inte alls behöver fungera såsom i Sverige.

Witt-Brattström berättar vid Humboldt universitetet har alla forskare undervisning i tjänsten (så där finns det alltså ingen motsvarighet till de svenska högskolornas "undervisande proletariat" och de undervisningsbefriade stjärnforskarna, som Stensaker berättade om i första delen av programmet). Lärarna har sju månaders undervisning fördelad på två terminer. Resten av året forskar de på heltid. Man  undervisar i det man verkligen kan, inte det som man bara kan lite bättre än studenterna. Kurserna anpassas efter den forskning som är aktuell och inte bara den forskning som läraren själv ägnat sig åt.

Studenterna förväntas ha grundkunskaper när de kommer in vid universitetet och det har de, enligt Witt-Brattström, därför att man i Tyskland inte ännu avskaffat "kunskapsskolan" och därför att det går många studenter på varje plats. De elever som ändå har kunskapsluckor förväntas fylla dem själva. I jämförelse med detta system blir, med Witt-Brattströms ord, de svenska universiteten och högskolorna som ett slags "bättre komvux", som skapats för att "hyfsa arbetslöshetsstatistiken".

Vill du höra mer om det elvagradiga betygssystemet, studenter som agerar som assistenter för forskare och lärare och de högre lönerna så ska du lyssna ca 22,5 min in i programmet.

Det finns enligt Witt-Brattström några baksidor i det tyska universitetssystemet också: eleverna har onödigt stor respekt för sina lärare som de titulerar omsorgsfullt och de är vana vid att anteckna vad läraren säger men inte vid att ha seminarier där de förväntas mer aktivt själva bidra till innehållet.

Ca 28 minuter in i programmet kommer Iréne Bernhard, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan Väst, och hon börjar med att citera ur högskolelagen och det centrala arbetstidsavtalet. På så vis går hon igenom förutsättningarna för en forskningsanknuten undervisning.

Hon talar om lärande och trycker på reflektionens betydelse och ställer sig frågan: "vad är kompetensutveckling?"  Intressant är att Bernhard försöker ringa in vad det är genom att vända på frågan "vad är inte kompetensutveckling?".

Svaret på frågan blir att kompetensutveckling inte är att göra sådant som normalt ingår i ens arbetsuppgifter, såsom att till exempel förbereda sin undervisning, läsa in kurslitteraturen eller att handleda studenter. Istället handlar det om att det ska vara kvalificerad kompetensutveckling. Vad som kan anses vara kvalificerat är olika för olika personer, men för att vi ska få en idé om vad Bernard syftar på ger hon några exempel:

• för en adjunkt kan det handla om att följa forskning, delta i seminarier, konferenser och forskningscirklar och/eller att själv forska (men för en forskare kan inte forskning i sig anses vara kompetensutveckling)
• det kan handla om att utveckla sin undervisning genom att ge en kurs tillsammans med andra som jobbar på andra sätt än en själv (t ex arbeta som utbyteslärare)
• att utveckla och upprätthålla kontakter inom ens område och mellan högskola och samhället i övrigt
• delta i workshops, skriva kring och presentera sitt eget område internt

Ca 42 minuter in i filmen tar diskussionerna mellan deltagarna över under ledning av Soledad Piñero Misa och man diskuterar tysk tradition och Bolognareformen och för- och nackdelar med det tyska universitetsväsendet.

Stensaker föreslår att man skulle kunna sätta större press på de som får stora forskningssummor att de ska använda pengarna på ett sådant sätt att det gynnar hela utbildningsverksamheten. Man skulle påverka dem att organisera sina forskningsprojekt så att de inte bara gynnar deras egen forskning, utan samtidigt även deras kollegor och studenterna. På så vis skulle deras projekt kunna "sprida fler ringar på vattnet".

Witt-Brattström hävdar att man inte ska satsa de stora pengarna på så kallad "spetsforskning" eller "exellensforskning", därför att all forskning visar att det inte är där som det blir bra forskning. I sådana miljöer underhåller man bara gamla system där de som anses "vara något" lever på gamla meriter, medan det finns många på institutionen som aldrig får någon chans att komma fram.

Bernhard säger att man måste avsätta medel för kompetensutveckling för alla. Hon påpekar också att något man måste ta itu med inom universitetsvärlden är att man måste skapa förbättrade administrativa system. De administrativa uppgifterna ökar nämligen hela tiden.

Kanske kan och bör fler högskolor och universitet profilera sig med att de har forskande lärare och en forskningsanknuten utbildning?! 


Det finns i dag även några gymnasieskolor som profilerar sig på det viset, men det får vi tala om en annan gång ...


Tips:
Här har jag skrivit om en forskningscirkel kring vetenskaplighet och utbildning på gymnasiet:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html
och här bland annat om att eleverna inte alltid vill ha det som forskningen visar är bäst för dem:
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/elever-vet-inte-alltid-sjalva-hur-de.html
här har jag skrivit om att högskolestudenter bör få arbeta forskningsbaserat redan från början av sina högskolestudier:
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/healey-argumenterar-for-att.html
och här har jag skrivit om att det borde vara självklart (men att det i dagsläget inte är det) att lärare ges tid för kvalitativ kompetensutveckling - bland annat för att de ska klara skapa en utbildning på vetenskaplig grund:
http://cwasteson.blogspot.com/2011/04/forskningen-och-skolan.html.