Om jag skulle göra en bokpresentation av Gösta Berlings saga ...

Selma Lagerlöf är en av Sveriges
främsta författare genom tiderna.

Det finns mycket att ta ställning till när man ska göra en redovisning, inte bara vad gäller innehållet utan även vad gäller formen.

Här ska jag ge konkreta tips på hur man kan lägga upp en bokpresentation och jag börjar med innehållet.

Innehåll:

Jag skulle berätta lite om författaren Selma Lagerlöf och om den tid och det samhälle då hon levde. Jag skulle berätta när Gösta Berlings saga är skriven och vad den handlar om i stora drag. Dessutom skulle jag vilja få med lite jämförelser, slutsatser och analyser kring innehållet, bokens budskap och berättartekniken (det vill säga hur boken är skriven) etc.

Mer ingående förslag på saker som man kan ta upp finns här: http://cwaste.skolbloggen.se/svenska/litteraturanalys-och-lasloggar/.

Vad som menas med att jämföra, analysera och dra slutsatser, kan ibland kännas lite otydligt. Så här tänker jag:

• Om man ska jämföra innehållet så kan man till exempel försöka se likheter och skillnader mellan handlingen i boken/bokens budskap/viktiga personer eller miljöer i boken och andra böcker, filmer, pjäser etc och även med egna livserfarenheter. Om man ska jämföra berättartekniken kan manförsöka se likheter vad gäller hur berättelsen är uppbyggd till exempel hur den börjar respektive slutar, hur ingående beskrivningarna är och vad det är som beskrivs mest,
• Om man ska göra analyser och dra slutsatser innebär det till exempel att man försöker förklara sin upplevelse av boken genom att beskriva den och förklara varför man upplever den som man gör. Om jag gillar huvudpersonen kan jag till exempel fråga mig varför jag gör det: skildras han eller hon på ett sådant sätt (hur?) att vi automatiskt tycker att han eller hon är sympatisk? Om jag tycker att något avsnitt i boken är lite tjatigt eller långtråkig frågar jag mig varför jag gör det. Om jag tycker att slutet är för förutsägbart - varför tycker jag det? Att ställa den där typen av "varför"-frågor är att vara analyserande. Ibland drar man slutsatserna först: "Bokens inledning är mycket intresseväckande" och sedan analyserar/försöker man hitta orsakerna. Ibland gör man analysen först och drar en slutsats utifrån dem.

Man kan så klart inte jämföra allt, göra alla analyser och dra alla slutsatser. Man kan inte ens jämföra med alla sina tidigare erfarenheter, alla böcker som finns och alla filmer man sett. Men man kan försöka komma på någon eller några jämförelser som är intressanta och som kan tillföra ens presentation något extra perspektiv.

Form:

Jag skulle ha fört lite anteckningar medan jag läste boken eller ännu hellre skrivit så kallade läsloggar och sedan skulle jag plocka ut "godbitarna" ur mina läsloggar. När jag gjort urvalet skulle jag fundera över vilken ordning som jag ska ta upp vad, det vill säga vilken disposition som är mest logisk och intresseväckande och hur jag skulle vinkla texten för att läsaren skulle tycka att han eller hon vill läsa just min presentation och inte den som ligger på till exempel Wikipedia. 

Gösta Berlings saga är en av Lagerlöfs 

mest kända och älskade romaner.

Kanske skulle jag kunna använda mig av någon retorisk fråga? Kanske skulle texten bli extra intressant om jag vinklade den så att den kändes mer personlig, till exempel genom att jag gjorde någon egen jämförelse med andra böcker eller filmer eller genom att jag jämförde bokens handling eller budskap med hur samhället ser ut nu och hur vi lever i dag? På så vis kan jag ju bjuda på något som läsaren inte kan hitta någon annanstans.

Jag skulle särskilt fundera över hur jag skulle börja min text för att väcka uppmärksamhet och få mina läsare intresserade av att läsa vidare. Jag skulle vara noga med att ha en röd tråd genom presentationen och så skulle jag ha ett medvetet slut.

Selma Lagerlöf har fått flera hedersbetygelser.

1909 fick hon t ex, som första kvinna, Nobelpriset i

litteratur och på den svenska 20-kronorssedeln

finns såväl hennes porträtt som scener ur hennes

mest kända böcker. 

Jag skulle försöka hitta bilder som understryker mitt budskap, som helt enkelt passar för en presentation av en bok som jag har läst, och en del av dessa bilder skulle gärna få vara mina egna. Bilderna skulle till exempel kunna föreställa författarens porträtt, bilder på boken jag läst (omslaget och/eller inledningen), och stämningsfulla bilder på natur eller människor som passar till bokens handling. Jag skulle i mitt fall till exempel ha kunnat fotografera en predikstol i en landsortskyrka och skrivit texten "Boken inleds med orden "Äntligen stod prästen i predikstolen.". I bildtexterna skulle jag berätta vad jag vill ha sagt med bilderna och så skulle jag tala om varifrån de är hämtade. I det här inlägget har jag valt att skriva en beskrivande bildtext under varje bild och göra så att information om varifrån bilderna är hämtade etc syns när du för muspekaren över bilden. Klickar du på bilden så kommer du dessutom till originalet.

Det är vanligt och lätt att i dag kombinera text och bild och detta utnyttjar många lärare och elever. Jag är mycket nyfiken på om det inte egentligen skulle kunna vara lika lätt att även lägga till ljud och eventuellt film.

Själv tycker jag att det är kul och lätt att ordna med upplästa delar av boken eller ljudfiler där man pratar om boken, och en sådan ljudfil skulle kunna se ut till exempel så här:




En annan möjlighet är att lägga upp filmklipp från filmatiseringar av boken, till exempel:



Jag skulle presentera och förklara klippet så att det blir tydligt för mottagaren varifrån det kommer och vad jag vill visa med det. När en filmsnutt eller ett citat är lösryckt från sitt sammanhang kan det annars vara svårt att tolka.

Så här sammanfattar Henrik

Lange "Gösta Berlings saga"

av Selma Lagerlöf i sin bok

med seriestripar "80 romaner

för dig som har bråttom",
Kartago förlag, 2007.

Om jag hade haft tid så skulle det ha varit kul att göra en egen trailer till boken (i stil med dem som görs för filmer) eller varför inte sammanfatta bokens handling i form av en serie i stil med Henrik Langes seriestripar 80 romaner för dig som har bråttom, Kartago förlag, 2007. Det hade också varit spännande att försöka dramatisera något avsnitt i boken och filma det eller spela in ett avsnitt som en radioteater.

Oj, oj, oj, vilka möjligheter det finns i dag när man kan göra sina skriftliga redovisningar digitalt och när man kan använda digitala hjälpmedel vid sina muntliga presentationer!

Har du andra tips på hur man kan lägga upp en presentation eller har du tips på lyckade presentationer?

Vad är intressant att veta om en klassiker?

Mina elever har läst klassiker och nu funderar vi över vad en bokpresentation bör innehålla. Vad är intressant och viktigt att veta? Här kommer några förslag:

• Lite information om författaren och om den tid då bokens skrevs (sätta in boken i sitt sammanhang).
• Lite information om boken, till exempel vad boken handlar om (i stora drag), varför den har en viss titel, hur historien är berättad, vad som är bokens budskap, vad den kan säga oss i dag …
• Jämför boken med dina tidigare erfarenheter. Liknar boken andra böcker, teaterstycken, filmer eller musikföreställningar som du känner till?
• Ett omdöme med motivering. Vilka läsare passar boken för? 

Vi funderar också över hur böckerna ska presenteras. Här kommer några förslag:

• Skriva om den. (Dra nytta av saker som du skrivit i din läslogg, medan du läst boken.)
• Läsa in en bit av boken (som en ljudfil).
• Dramatisera något avsnitt ur boken och filma eller spela in som radioteater.
• Sammanfatta boken (eller delar av den) i form av en tecknad serie eller bilderbok.
• Använda bilder (egna eller bilder som ej är upphovsrättsskyddade).
• Var kreativ och använd dig av flera redovisningsformer. 

Här kan du läsa mer om den uppgift som eleverna fått: 
http://smeste09.skolbloggen.se/2011/07/15/dags-att-dela-med-sig/

Vilka är dina erfarenheter? Vad brukar ni och era elever tänka på när ni gör bokpresentationer? Kom gärna med tips!

Skolan måste beröra

Astrid Lindgren är en av mina förebilder. Hon var så skicklig på att berätta om svåra och viktiga saker i barns och vuxnas liv och vardag. Inte heller i skolan får vi väja för dessa ämnen.

I dag tänker jag därför citera ett avsnitt ur en samling texter skrivna av Astrid Lindgren och sammanställda och kommenterade av Lena Törnqvist. Boken heter Det gränslösaste äventyret. Om böcker, läsning och att skriva för barn och kom ut 2007. Citatet handlar om att barnböcker måste engagera sina läsare och våga få dem att skratta, men också att gråta och rysa:

"Nej, barn blir inte så lätt skrämda. De deltar utan att blekna i de strider som utkämpas på böckernas blad och sörjer inte om drottningen sätts i spiketunnan ... förutsatt att drottningen är ond. Alldeles skoningslöst tar de parti mot det onda och identifierar sig själva med det goda/.../. Vår tids barn har det fattigt med normer att gå efter, därför undrar jag om det inte fortfarande behöver skrivas sagor som inte bara handlar om Kurre Ekorre utan också lär dem något om skillnaden mellan gott och ont. Mio är bara en variant på det urgamla temat om kampen mellan gott och ont, det onda personifierat i riddar Katos gestalt. Jag har varken behövt ta Hitler eller Stalin till förebild - maktmänniskan som vill ont finns överallt och har funnits överallt. I extrem uppförstoring blir hon riddar Kato; för att sagan ska tala tydligt, måste den som de gamla folksagorna måla svart i ordentligt svart och vitt i vitaste vitt. Jag skulle önska att min saga i åtminstone någon liten barnasjäl kunde inympa en livslång avsky för just denna den allra värsta art som finns, maktmänniskan som vill ont." (2007, s 62-63)

Astrid Lindgren väjer inte för känsliga ämnen och hon vill påverka barnen så att de engagerar sig:

"Jag vill få dem /barnen/att ibland ta blicken från TV-rutorna, så att de med sin fantasi kan skapa sig egna bilder, som överträffar allt vad en stackars TV-producent kan åstadkomma. Jag skulle vara lycklig om jag kunde få dem att rysa över riddar Kato och gråta över Mio och Mattias och Anna från Sunnanäng. Sagorna slutar ju ändå lyckligt, så de behöver inte vara alldeles otröstliga. Visst tror en vuxen läsare - även jag - att Mio full av längtan sitter kvar på sin bänk i Tegnérlunden lika ensam som någonsin och att vinterkölden tar Mattias och Anna, innan de når sitt Sunnanäng. Men alla barn - även barnet i mig - vet att det inte är så. Mio är i Landet i Fjärran och har det så bra, så bra hos sin fader konungen. Mattias och Anna låser leende porten som stänger vinterskogens kyla och mörker ute från den eviga vårens Sunnanäng." (2007, s 65)

Barnböcker måste alltså våga beröra och till och med uppröra sina läsare!

Jag anser att skolan inte heller får väja för det som är svårt och obehagligt. Vi måste våga tala om mobbning, social misär, ensamhet, sjukdom, ondska och död. Genom att prata om det kan vi hjälpas åt att hantera det hemska! Tillsammans är vi starkare! Dessutom kan stora problem och rädslor ibland minska eller till och med försvinna, bara genom att man våga prata om dem. Eller som Alfons Åberg säger: "Stick du dumma spöke, för du finns inte!" och vips så försvinner alla spöken.

Ett sätt kan vara att, som Astrid Lindgren här antyder, läsa och diskutera romaner. Men jag tror även att  tidningsartiklar är mycket bra att utgå ifrån. Det kan vara skönt att få utgå från andras problem och rädslor och diskutera hur man skulle kunna lösa dem. Då är risken mindre att man känner sig som offer, medlöpare eller förövare. Är man inte en del av problemen har man också lättare att se lösningar på dem. Jag tror att de som vill, spontant berättar om sina egna erfarenheter.

PS. Bilden på pojken som rör i elden är är tagen av mig och hämtad från Flickr. Den ligger under licensen CC (by, sa).

Vi lär som vi lever

Jag är väldigt intresserad av hur tekniken påverkar vårt lärande i skolan och i livet i stort. Informations- och kommunikationstekniken har kommit att påverka nästan all vår vakna tid. Och utvecklingen har gått snabbt. Jag känner att tekniken har gjort mig mer kreativ och engagerad, men också att jag sitter mycket vid datorn istället för att umgås med familj och vänner och istället för att röra på mig. Jag känner mig också stressad att producera mera. Hela tiden. Möjligheterna är så stora och jag vill ta vara på dem!

Därför var det med stort intresse som jag läste Bodil Jönssons bok Vi lär som vi lever (2008). Boken handlar om hur vårt lärande påverkas av vårt sätt att leva som i sin tur påverkas av tekniken, i form av bland annat datorn, internet och mobiltelefonen. Bilden är varken entydigt positiv eller negativ. Datorn har underlättat livet för alla och särskilt för de som har olika typer av funktionshinder. Internet-kulturen har också lett till att vi riskerar att få ytliga kunskaper, som små kunskapsöar utan sammanhang och överblick, och det finns en uppenbar risk att vi ägnar för lite tid åt eftertanke. Tankar Tar Tid och det måste de få göra om vi ska kunna nå nya kunskaper och insikter.

Bodil Jönssons bok handlar om sådant som i dag påverkar alla människors vardag. På så vis borde den kunna intressera alla. Men den är ingen konkret handbok: “gör så här så lyckas du bättre!” utan den innehåller reflektioner kring teknikens möjligheter och problem. Jag tror därför man som läsare måste tycka om att försöka analysera samhället och att man måste ha tid och vilja ta sig tid. Tid för eftertanke.

Bodil Jönsson är en skicklig retoriker och hon skapar många både djupsinniga och slående formuleringar som redan blivit eller skulle kunna bli bevingade. Ett väldigt känt exempel är hennes allitteration Tankar Tar Tid, men det finns många fler i boken, till exempel hennes påstående att "vi befinner oss i prenässansen". Är man intresserad av filosofi och språk, så tror jag att man uppskattar denna bok alldeles extra.

Här har jag skrivit mer om mina tankar kring boken:
Om variationens betydelse vid inlärning
Mobilitetens betydelse
Brist på kunskapsutveckling tar tid att upptäcka
Har du tips på verktyg för självrättande kortfrågor?

Här kommer ett bra filmklipp med Bodil Jönsson som såväl visar hennes berättarförmåga som hennes klokskap. I klippet talar hon om hur hon myntade begreppet "prenässansen":

Vad tycker du om hennes beskrivning av vår samtid? Lever vi på prenässansen?

Och om du känner igen dig i hennes beskrivning - vill du i så fall verkligen ha det så här?!