Utan en lärares hjälp riskerar kunskaperna att bara bli små öar, utan förbindelser emellan. Med en lärares hjälp kan kunskaperna bli inkörsportar till nya kunskaper, begrepp och samband.
Vi behöver alla vägledning av någon, för att hitta sätt att vidga vårt vetande. För att läraren ska klara denna uppgift krävs att hon själv har kunskaper, men också att hon kan tillämpa dem och associera på ett sätt som skapar struktur och mening.
Jag är, precis som Bodil Jönsson, bekymrad över hur det kommer att gå med den framtida kunskapsutvecklingen. Djupgående förändringar tar ofta två generationer innan de syns. En generation av barn med kunskapsöar har nu vuxit upp och en del av dem har blivit lärare. Hur ska dessa lärare kunna hjälpa sina elever att finna ”de större linjerna och sammanhangen”?
Inlägg
3 kommentarer:
Intressant! Men är inte hjärnan i sig, hos många, expert på att skapa just förbindelser mellan öarna. Personligen tycker jag att jag har lärt mig många samband men att det är för lite öar. Kan egentligen ingenting om groblad trots att jag läst rätt mycket biologi på universitet..(generation 1975)
Jag tror att Bodil Jönsson syftar på de elever som ägnat sin skoltid åt "forskning", men som inte har haft lärare som kunnat eller hunnit hjälpa de enskilda eleverna att sätta in sin och sina klasskamraters "forskning" i ett större sammanhang. De eleverna är nog framför allt födda under senare hälften av 80-talet och därefter. Vi börjar bli gamla redan ... på ont och gott ... visare - om man ska fokusera på den goda sidan. ;-)
För visst har vi väl blivit visare, eller? Eeehhh ... För något positivt måste det väl finnas med att bli gammal - förutom att man blir snällare förstås! ;-)
Skicka en kommentar