Läromedlet, läraren eller eleven - vem kommer att få huvudrollen i framtiden?

I detta korta videoklipp från seminariet "Överlever högskolan globala nätkurser?" på KTH den 22 maj 2013, berättar universitetslektor David Black-Schaffer hur han tror att framtidens universitetskurser kommer att se ut.

Han tror att i framtiden kommer studenter och universitetslärare att använda sig av färdiga kurser i stil med Massive Open Online Courses (MOOCs) och läraren uppgift är att hjälpa eleverna med att förstå och tillämpa det färdiga kursinnehållet.

Rollen som lärare förändras då från att vara förmedlaren av kunskapen (förmedlingen står istället det färdigpaketerade kursmaterialet för) till att bli handledaren, coachen och bedömaren av elevernas arbete.


 

Den tryckta läroboken i centrum och läraren som uttolkaren

Jag tänker att många av mina egna lärare faktiskt arbetade just så här. De utgick helt från läroboken och vi elever jobbade gemensamt och individuellt med texterna i den medan läraren försökte förklara, stötta och kontrollera att vi förstod och klarade av att lösa uppgifterna.

Sedan ansågs det fult att bara jobba med en lärobok och allt ändrades. Säkert var en viktig orsak att läroböckerna inte höll måttet. Det upplevdes som tråkigt, enformigt och gammalt att bara jobba med en lärobok. Läromedelsförlagen försökte anpassa sig genom att lätta upp innehållet och framför allt lägga till fler bilder och göra texten mindre kompakt, men de klarade inte tillgodose alla våra nya behov och förväntningar.

Läraren som ett slags multimedial lärobok

Istället kom många enskilda lärare att ta över. De skapade eget material som var anpassat efter vad deras egna elever behövde lära sig just nu, vilka förkunskaper, behov och intressen de hade och vilka andra ämnen de läste just nu. En sådan anpassning kan inte en lärobok eller en MOOC göra. I alla fall inte i dagsläget. När det blev möjligt att börja dela med sig och ta del av andras undervisningsmaterial skapade många lärare sina egna bloggar eller lade ut sitt material på delningssidor som t ex Lektion.se.

Idag har vi börjat prata om att lärare får ägna för stor del av sin arbetstid på att vara "läroboken" istället för att vara handledaren. Många lärare lägger nämligen massor av tid på att leta och granska färdigt material och på att skapa eget och det mesta av undervisningstiden används till att försöka servera kursinnehållet till eleven. Vi är många lärare som upplever att vi jobbar stenhårt, men att eleverna ändå inte når förväntade resultat.

Eleverna tar "läraren" med sig hem

För att våra elever ska nå bättre resultat har vi börjat fundera över hur eleverna ska kunna jobba mer effektivt hemma och i skolan. Många har börjat pröva att ge eleverna i läxa att komma väl förberedda till klassrummet. Eleverna har då till exempel fått i uppdrag att före lektionen se lärarens föreläsningar i form av videoklipp och svara på kontrollfrågor.

När eleverna kommer till lektionen ska de redan kunna det som vi ska jobba med. Då kan vi komma igång direkt, det blir tydligt för både dem och oss om de har förstått och de kan få hjälp med eventuella frågor. Detta kallas det omvända klassrummet och funkar bra så länge som eleverna väljer att komma förberedda och de får tillräckligt bra studiematerial.

Den webbaserade kursen och läraren som handledare och bedömare

I dag känns det som om cirkeln håller på att slutas. Vi har börjat prata om att andra, som har mer tid och utbildning än vanliga lärare, har bättre förutsättningar att skapa ett bra kursinnehåll och att vi ska utnyttja detta. Vi har t o m börjat tala om att eleverna skulle kunna följa hela färdigpaketerade kurser som läraren hjälper dem att klara. Vi är alltså tillbaka till tanken att vi jobbar med ett färdigt kursmaterial eller ett slags webbaserad "lärobok". Och inte nog med det, utan dessa kurser innefattar även slutuppgifterna och bedömningsunderlaget. De som skapar dessa material får mycket stor makt. (Vem betalar dem?)

Som jag ser det blir de nya öppna webbaserade kurserna ett slags moderna läromedel som förhoppningsvis kan bli mycket bättre än de gamla. För att de ska kunna bli riktigt användbara krävs dock att ...

1. de klarar av att användas på olika sätt beroende på elevens förkunskaper och målsättningar 
2. de kan förklara viktigt kursinnehåll på ett mångsidigt sätt och 
3. de kan ställa kluriga frågor och ge uppgifter som engagerar eleverna och får dem att tänka till och tillämpa det som de lärt sig.
4. Helst ska de också kunna ge omedelbar feedback på i alla fall de flesta av elevernas uppgifter och 
5. helst ska materialet vara så aktuellt och samhällstillvänt att eleven alltid kan känna att det här vi jobbar med nu är viktigt, roligt och intressant att lära sig.

En framtid där eleven spelar huvudrollen?

Det vore fantastiskt om vi i framtiden kunde få så bra färdiga kursmaterial ...

• att eleverna kunde bli mer motiverade och självgående och 
• ha möjlighet att själva anpassa och styra sina studier och 
• att vi lärare helhjärtat kunde ägna oss åt att stötta eleverna utifrån deras frågor och behov. 

Där är vi väl inte precis i dag. I alla fall inte i den svenska grundskolan och gymnasiet. Eller vad tycker du?

Läromedlet, läraren eller eleven - vem får huvudrollen i framtiden?

Den traditionella läroboken har övergetts. Istället googlar vi efter bra material inom varje enskilt område vi ska undervisa om. De material som mängder av lärare skapar bildar en fantastisk mångfald men det har blivit en djungel som kan kännas svår att lära sig hitta i.

Nu är kanske nya digitala och interaktiva läroböcker, webbaserade distanskurser och kurser i form av MOOCs på väg att ta över, men så fort som vi väljer ett färdigt material blir vi också mer tydligt styrda. Vem är det vi ger makten till?

Vem vill vi ska få huvudrollen i framtiden - läromedlet, läraren eller eleven - och hur når vi dit?

Att lära på distans

Anita Mattson har studerat
hur elever väljer att lösa
gruppuppgifter. (Bilden är
med tillstånd hämtad från
Skövde högskolas hemsida.)

Den nya informations- och kommunikationstekniken är ett bra hjälpmedel när man vill att studenter ska lära sig ta ansvar, samarbeta, söka kunskaper och lösa problem. Detta hävdar Anita Mattsson, efter att ha studerat hur distansstuderande elever arbetar med sina gruppuppgifter.

De senaste åren har intresset för distansutbildningar ökat mycket. Enligt Statistiska Centralbyrån läser i dag var fjärde student på distans. Anita Mattsson, vicerektor och universitetsadjunkt vid Skövde högskola, har skrivit en avhandling om hur en distansutbildning kan se ut (Mattsson, 2009).

Teknik för samarbete och dialog
Läraren i Mattssons studie delade in sina studenter i grupper. Grupperna fick i uppgift att tillsammans söka svar på flera frågor. De flesta av studenterna valde att dela upp arbetet mellan sig. Endast ett fåtal av grupperna gjorde allt gemensamt. Tanken med grupparbeten är dock att man ska lära av varandra och med hjälp av varandra. Därför menar Mattsson att läraren måste vara mycket tydlig med att han eller hon vill att studenterna ska arbeta tillsammans. Läraren bör också ge studenterna uppgifter som uppmuntrar till dialog.

Studenterna i studien förde sina diskussioner i form av skriftliga inlägg på en så kallad lärplattform på webben. På så vis kunde läraren följa deras arbete. Enligt Mattsson visade sig tekniken passa bäst för korta inlägg. Att diskutera först och skriva färdigt sedan, främjade lusten att bearbeta stoffet.

Elever och lärare kan lära tillsammans
Sammanfattningsvis hävdar Mattsson att tekniken kan användas för att underlätta för elever och lärare att samtala och lära genom samarbete. Då blir lärarna dessutom något mer än undervisare. De blir aktivt deltagande och medlärande.

Vill du veta mer?
SCB 2008-04-21 09:30 Nr 2008:105. ”Studenter och examina i högskolans grundutbildning 2006/07: Populärt att läsa på distans”. www.scb.se/Pages/PressRelease____232908.aspx
Mattsson, Anita, 2009. Flexibel utbildning i praktiken. En fallstudie av pedagogiska processer i en distansutbildning med en öppen design för samarbetslärande. Göteborg studies in educational sciences 267. Göteborgs universitet. ISBN: 978-91-7346-627-1. http://hdl.handle.net/2077/19075
Kontaktuppgifter till Anita Mattsson på Högskolan i Skövde: http://personal.his.se/person.asp?record_id=2922

Därför vill jag ha en lärplattform eller lärportal

Här kan du se en film om lärplattformarnas utveckling och framtid:

Vill du veta mer om vad som menas med lärplattformar kan du läsa en tydlig sammanfattning här på CELAs webbplats:  http://www.celainfo.se/index.269-1.html

Lärplattformarna behövs inte minst i framtiden, men de kommer att bestå av många olika tjänster från olika leverantörer

Lärplattformarnas kärna är att de ska samla tjänster och få informationen från dem att bli lättillgänglig för användarna, det vill säga eleverna, föräldrarna, lärarna, elevvården och skolans ledare och administratörer (det är med andra ord många olika intressen och behov att ta hänsyn till) och de ska dessutom helst få de många olika tjänsterna att se ut som att de hör ihop i ett och samma system.

Bilden nedan visar till exempel några av de tjänster som VKlass valt att integrera i sin plattform.

I filmen säger den förste talaren, som är en representant från Fronter, att lärare i dag tvingas lägga mycket tid på "check", det vill säga att kontrollera att eleverna har gjort vad de ska göra och rapportera hur det går.

Jag håller med. Att vara lärare i dag är att hantera oerhört många olika typer av dokument, allt från de skolarbeten som eleverna lämnar in och som sedan, när responsen och bedömningen är klar, ska lämnas tillbaka till eleverna, till att skriva och ta emot omdömen och individuella handlingsplaner, som sedan ska spridas vidare till elever och deras föräldrar. 

Det blir en stor administrativ börda med alla dessa papper eller filer att hålla reda på. Till detta är lärplattformarna överlägsna. De klarar nämligen hålla reda på alla filerna och koppla dem så att rätt personer har tillgång till rätt dokument. 

Eftersom såväl problemet som lösningen finns, så finns det egentligen inga ursäkter. Jag hoppas innerligt att så snart som möjligt få tillgång till en tjänst som underlättar mitt arbete. För jag vill inte lägga så mycket tid på att på att samla, bocka av, hålla reda på och distribuera filer, utan mer på "plan",  "do"  och "act".

I filmen får du som sagt information om utvecklingen av lärplattformar och lärportaler. Talarna är representanter från några olika företag som skapat lärplattformar för skolbruk ... 

• Den förste talaren var som sagt från Fronter och han talade om att när Lärplattformarna var nya behövde de innefatta mängder av verktyg eftersom man behövde funktionerna, men i dag är dessa verktyg mer utvecklade på andra håll. Därför går nu utvecklingen mot att lärplattformarna koncentrerar sig på sin kärnverksamhet och integrerar sociala tjänster som utvecklats och levereras av andra företag.
  
  Det anser jag är jättebra och absolut nödvändigt, för vem vill väl använda underutvecklade och omoderna verktyg när det finns så många välfungerande gratistjänster bara ett knapptryck bort!
  
  Talaren från Fronter hävdade avslutningsvis att vi kommer att behöva lärplattformar även i framtiden, men att de kommer att se något annorlunda ut mot i dag. 

• Den andre talaren kallas i filmen "Janne" och är från edWise och han visade bland annat upp företagets tjänster i lärplattformen: Learnify för hantering av lärresurser som lärare och elever själva skapar och Esmaker för hantering av enkäter och prov.
  
  Han visade även hur man lätt ska kunna hämta och göra understrykningar i kunskapskraven och använda matriser för bedömning och att det självklart ska finnas schema, planeringar, frånvarorapportering samt resultat- och betygsregistrering. 

• Den tredje talaren var Andreas Selling från VKlass och han  berättade (precis som representanten från Fronter) att de inte kommer att försöka konkurrera med Google och Microsoft vad gäller till exempel epost-verktyg. Istället kommer de i sin plattform att integrera välutvecklade tjänster som andra företag utvecklar och tillhandahåller.
  
  
  



Selling berättade att plattformarna måste vara anpassade för att användarna ska kunna nå materialet när på dygnet och varifrån som helst och att många vill kunna nå materialet via appar och sina mobiltelefoner och/eller läsplattor. 

Han hävdade också att lärplattformarna måste ha ett användargränssnitt och inte ett administratörsgränssnitt och att det, precis som i facebook, ska kännas som man är i ett och samma system hela tiden (utan en massa olika gränssnitt). 

Detta kan tyckas vara ett alldeles självklart påstående, men när jag ser hur många plattformar ser ut i dag så känns det inte riktigt som om leverantörerna fattat vad det innebär fullt ut.

I framtiden måste gymnasieskolornas plattformar i ännu större utsträckning stödja samarbete och distansstudier, inte minst för att vi ska kunna ha ett rejält kursutbud även när eleverna är få

Marie-Louise och Mikael från Upplands Bro berättade därefter utifrån skolornas (beställarnas) perspektiv vilka tre områden de absolut skulle vilja få med i lärportal inom 5 år:

• underlätta ökat samarbete
• underlätta för spridning och utveckling av pedagogiska idéer
• underlätta för att skolan och skolarbetet känns mer angeläget och intressant.

Mikael tog bland annat upp problemet att lärare i dag måste upprätthålla väldigt mycket kommunkation med väldigt många människor och att denna kommunikation dessutom är individuell. Detta behöver lärarna bra verktyg för att hinna hantera, annars kommer detta att sluka för mycket av lärarnas tid och de kommer att ha väldigt lite tid över för att hinna upptäcka, utveckla och testa nya verktyg och metoder.

Något i filmen som är intressant för oss som jobbar på små gymnasieskolor i små kommuner att höra på (ca 41 min in i filmen) är Mikaels tankar kring hur små skolor kan samarbeta kring kurser för att få ihop tillräckligt många elever för att de ska ha råd att köra kurser även om det bara är 5-10 elever på den egna skolan som valt respektive kurs. Eleverna skulle helt enkelt kunna läsa kursen på distans. Visst känns det självklart? Ändå är det ännu få skolor som gör så i dag. Om elever från flera skolor läser en gemensam kurs kommer man att behöva en administrativ lösning som understöder detta. Eleverna från de respektive skolorna kan alltså inte studera i helt olika och låsta system.

Mikael menar att plattformarna behöver utvecklas så att de understödjer möjligheter för samarbete inom och mellan skolor:

En plattform bör underlätta för lärare att dela med sig och ta del av varandras material, planeringar och matriser. Särskilt för lärare på mindre skolor är det värdefullt om denna materialbank är gemensam för flera skolor.

Avslutningsvis tog Marie-Louise upp hur viktigt det är att det är användarnas behov som styr utvecklingen av lärportalerna och inte tvärt om! Åter igen något som borde vara alldeles självklart, men som verkar vara svårt för kommuner och skolor att efterleva ...

Här har jag skrivit mer om skolportaler (LMS, såsom de företag som tas upp här ovan) respektive personliga lärmiljöer (PLE, där användarna själva kombinerar verktyg - ofta i form av webb 2.0-verktyg):  http://cwasteson.blogspot.com/2012/03/tips-pa-presentationer-om-personliga.html

Antagningsbesked om kurs kring personliga lärmiljöer

Som jag tidigare avslöjat här på bloggen så har jag utvecklat ett distanskurs-beroende. Kurserna har gett mig mycket inspiration och det har varit en härlig känsla att få vara elev igen och få uppmuntrande respons av engagerade och kunniga lärare (och att själv för en stund slippa hålla i planeringen och försöka knyta ihop alla trådar).

I dag kom höstens antagningsbesked och jag har bland annat kommit in på en kurs vid Umeå Universitet som heter Personliga lärmiljöer och leds av Peter Vinnervik. Så här beskrivs kursen på Umeå Universitets hemsida:

Kursen ger en orientering om hur personliga lärmiljöer kan anpassas och användas i lärandesituationer för ungdomar såväl som för vuxna.


Personliga lärmiljöer är ett begrepp som växt fram i samband med den utveckling av program och tjänster på webben som beskrivs med begreppet Web 2.0. Den personliga lärmiljön står delvis i kontrast till den centralt förvaltade lärplattformen och beaktar istället individens möjligheter att på egen hand och utifrån egna behov välja, organisera och anpassa en personlig virtuell lärmiljö som kan användas både för formellt och informellt lärande. I begreppet ingår också tanken att lärande kan ske i många olika kontext och situationer och att kunskap inte enbart kommer till individen från en central källa, t ex från läraren via en på förhand definierad lärplattform.

I kursen ingår att studera, etablera och utvärdera personliga lärmiljöer för att därigenom uppnå god teoretisk och praktisk kännedom om hur dessa kan användas för att uppnå personliga lärandemål samt användas i utbildning och undervisning.

För godkänd kurs skall den studerande kunna:

- identifiera och beskriva egenskaper som kännetecknar en virtuell lärmiljö
- välja, organisera och anpassa en personlig lärmiljö
- utifrån ett pedagogiskt perspektiv jämföra och värdera den personliga lärmiljön i relation till en centraliserad lärmiljö
- utifrån såväl ett tekniskt som ett pedagogiskt perspektiv jämföra och värdera tillämpningar som kan användas till att utarbeta personliga lärmiljöer
- identifiera möjligheter och hinder när det gäller att använda personliga lärmiljöer i undervisning
- ge exempel på formellt och informellt lärande vid användande av personliga lärmiljöer
- nämna och förklara begrepp som förknippas med virtuella lärmiljöer

Vad tror ni om den? Tycker ni det låter som en kurs man kan ha nytta av som gymnasielärare? Jag är nyfiken och tror den skulle kunna passa mig bra.

Här kommer litteraturlistan:

Litteratur

Giltig från: 2009 vecka 36

G Veletsianos
Emerging Technologies in Distance Education
AU Press : 2010 :
Obligatorisk

Liber, O., & Johnson, M. (2008). Personal Learning Environments. Interactive Learning Environments, 16(1).

Referenslitteratur

R.N Katz
The Tower and The Cloud - Higher Education in the Age of Cloud Computing
EDUCAUSE : 2008 :
Obligatorisk

Fredrik Paulsson
Modularization of the learning architecture : supporting learning theories by learning technologies 
Stockholm : Datavetenskap och kommunikation, Kungliga Tekniska högskolan : 2008 : vii, 121 s. :
URL: urn:nbn:se:kth:diva-4712
ISBN: 978-91-7178-943-3
Obligatorisk
Se bibliotekskatalogen Album

***

Den vackra bilden till mitt inlägg är tagen av J.O. Eriksson och visar en av de många vackra skogarna vid St Olof här på Österlen. Jag vill här passa på att rekommendera hans bilder på Flickr. Många av bilderna är mycket suggestiva och de ligger ofta under Creative Commons-licens: http://www.flickr.com/photos/j-o/

Hur får man aktiva distanskurselever?

Något som jag funderat mycket över när jag läst distanskurser är hur man ska få elever att bli aktiva kursdeltagare. Därför var det intressant att på Skolporten - forskning och utveckling läsa att det nyss kommit ut en avhandling på detta ämne.

I juni i år disputerade Monica Liljeström vid Umeå universitet med avhandlingen: Learning text talk on line. Collaborative learning in asynchronous text based discussion forums.

Liljeström berättar följande om sina resultat:

"En förutsättning för att det ska fungera med textsamtal på nätet är att studenterna blir invigda på djupet i vad som förväntas av dem, i relation till kursen och i den kunskapssyn som finns i verksamheten. /.../att vara invigd i förväntningarna är så entusiasmskapande. Alla blir så himla aktiva när de får rätt förutsättningar för textsamarbete på nätet. Deltidsarbetande, småbarnsföräldrar och andra som inte har så gott om tid, lade ner mycket arbete när de hade fått förståelse för redskapen och förväntningarna. Det var ytterst få som inte engagerade sig."

Läser du distanskurser och är du i så fall aktivt deltagande i diskussioner på bloggar och forum?

Varför eller varför inte?

Stämmer Liljeströms slutsatser med dina erfarenheter?

Blir distanskurselever entusiastiska och aktiva deltagare så fort som de förstår att lärarna förväntar sig av dem att de ska delta i diskussioner, ställa frågor och försöka ge svar?

Vet du vad som förväntas av dig?

Och vet du i så fall varför detta förväntas av dig?

Distanskursberoende

Sudoko är säkert nyttig hjärngymnastik, men inget för mig. Istället har jag, på gott och ont, blivit beroende av distanskurser på Internet. Jag har börjat och kan inte sluta. Jag vill bara ha mer och mer, fler och fler!!!

Jag älskar utmaningarna, att försöka sätta sig in i nya saker och förstå dem, problemlösandet, diskussionerna, kurslitteraturen, inspirationen, tipsen, idéerna, responsen och den konstruktiva kritiken.

Jag lär mig massor och har kul på vägen!

Är jag en ensam knäppgök eller är detta på väg att bli att bli ett allmänt folknöje?!

Något som talar för att distanskurserna fyller ett frivilligt, men likväl viktigt, fortbildningsbehov är att jag har träffat massor av föräldralediga och yrkesarbetande kurskollegor på de distanskurser som jag gått. Det finnas alltså fler som finner nöje i att höja kompetensen!

Hur är det för dig? Kommer du att fortsätta läsa distanskurser?

Några erfarenheter av lärplattformar

På flera kurser jag läst har man använt It´s learning och jag har gått olika kurser med hjälp av Blackboard, Moodle, Bilda och Ning. I den kommun som jag arbetar i, har man valt att använda Unikum på såväl grundskolan som gymnasiet.

It´s learning är ett bra verktyg för diskussioner. Eleverna kan till exempel själva starta trådar. Man kan redigera sina diskussionsinlägg i en kvart eller något liknande. Sedan blir de permanenta. Det tycker jag är ett bra system. På Unikum kan jag gå tillbaka i mina trådar och ändra vad jag skrivit långt efter att jag skrivit det (vilket kanske kan bli förvirrande och vanskligt under en pågående diskussion). Lärarna kan bygga kursplattformen efter hand och komplettera om det behövs. På så vis verkar verktyget mycket flexibelt. Problemet kommer när man ska redovisa direkt på plattformen. Då är det svårt att få texterna formaterade som man vill och det krånglar ofta när man vill lägga in bilder i sina texter. Att bifoga filer är inget problem, men visst är det skönt om de som vill läsa slipper ladda ner texterna först?! It´s learning lämpar sig dessutom mycket bra för kamratrespons (kurskamraterna kan lätt skriva kommentarer direkt i ens text) och processkrivning (du kan lämna in flera versioner och du och dina kurskamrater och lärare kan på så vis följa hela processen).

Blackboard, Moodle och Bilda har jag inte lika mycket erfarenhet av. De verkar fungera fint för diskussioner i trådar (som eleverna också kan starta själva) och för redovisning i form av bifogade filer. Hur texterna blir om man försöker lägga dem direkt i verktyget vet jag inte.

Vad bra! Jag har använt it´s learning i flera kurser och blackboard i en. Den andra kursen som vi läst vid Umeå universitet (Tillämpad it i skolan) använde Moodle. It´s learning är ett bra verktyg för diskussioner (elever kan bl.a. själva starta trådar) och det verkar mycket flexibelt (lärarna bygger kursplattformen efter hand och kompletterar om det behövs). Problemet kommer när man ska redovisa. Då är det svårt att få texterna formaterade som man vill och det krånglar ofta när man vill lägga in bilder i sina texter. Det är dock bättre att skriva i än de här små rutorna ... och man kan redigera sina inlägg i en kvart eller något liknande. Sedan blir de permanenta. Här verkar jag kunna gå tillbaka i mina trådar och ändra vad jag skrivit långt efter att jag skrivit det (vilket kanske kan bli förvirrande under en diskussion), Blackboard har jag inte lika mycket erfarenhet av. Det verkar fungera fint för diskussioner i trådar (som eleverna också kan starta själva) och för redovisning i form av bifogade filer. Hur texterna blir om man försöker lägga dem direkt i verktyget vet jag inte (men det verkade vara en liten ruta att skriva i - ungefär som här).

Ning är ett väldigt trevligt och lättarbetat verktyg, som tidigare var gratis och därmed borde ha varit mycket attraktivt för skolan, men nu när det kostar vet jag inte ... Själv är jag mycket förtjust i bloggar och tror att man gratis skulle kunna bygga upp en fin lärplattform med hjälp av flera bloggar på till exempel skolbloggen.se.

Vad gäller val av verktyg är min spontana känsla är att vi i gymnasieskolan bör snegla på hur de lärplattformar ser ut som man använder på olika högskolor.

IKT- och pedagogikkurs vid KTH

Jag har påbörjat en distanskurs vid KTH i Stockholm som heter LC100N Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för 21:a århundradet, 8 hp.

Så här beskrivs kursmålen:

"Kursens mål är att utveckla deltagarnas digitala kompetens så att de efter kursen kan använda Internet och digital teknik för att stödja lärande samt att denna kompetens blir en viktig del av deras yrkeskunnande."

Och här kommer en kort film med information om kursen:


En del av redovisningarna ska ske i form av blogginlägg och vi ska skapa egna bloggar på Blogger. Det blir ett bra tillfälle för mig att pröva ett nytt bloggverktyg, för jag har tidigare endast jobbat med Wordpress.