Vi behöver kunna och förstå fler kulturer

Fredrik Härén provocerar och vill få oss att tänka till:



Asiaterna kan mer än vi, säger han. De kan både vår värld och sin egen. Vi kan knappt vår egen. Härén avslutar sitt tal med att hävda att "det är dags att öppna båda ögonen". Vad tycker du?

Vad är kunskap?

Vad är kunskap? Så här svarar några barn i en reklamfilm för Nationalencyklopedien:

 

Jag tycker filmen är både söt och tankeväckande.

En ny kunskapssyn?

Här kan du se och höra Fredrik Svensson vid Rektorsakademien, hålla ett tal om hur enkelt allt var när världen och vår kunskap om den, delades in i "rätt" och "fel" och hur vi måste gå vidare i dag för att inte få ett a-lag och ett b-lag vad gäller dator- och Internetanvändning:


Filmen är inspelad vid .SE:s  "Upprop för Digital delaktighet" vid Folkets Hus, Stockholm 2010-10-25.

Vill du hellre läsa Fredriks Svenssons tankar än att ta del av dem via filmklippet, så kan du gå in på hans blogg FredrikBloggen:
http://jeppesenblog.blogspot.com/2010/10/digital-delaktighet-framtidskompetenser.html

Svensson vill så klart att eleverna ska fortsätta att lära sig grundläggande saker, som att läsa, räkna och skriva, men han vill föra fram att man i skolan måste satsa mer på att medvetet utveckla elevernas:

• Kreativitet
• Initiativförmåga
• Entreprenörskap

Vilka kompetenser anser du är viktiga att utveckla för framtiden?

PS. Ta gärna en särskilt titt på de sista minuterna av filmen då Uppropets moderator gör lite associationer och bl a berättar om en viktig lärdom som Leif Edvinsson (professor i intellektuellt kapital vid Lunds universitet och utsedd till "Årets hjärna" 1998) fick när han läste vid ett universitet i USA: Vid högre studier ska man inte bara återvinna gammalt material. Man måste skapa nya kunskaper!

Om variationens betydelse vid inlärning

Bodil Jönsson skriver i Vi lär som vi lever (2008, s 18): ”Det är variation snarare än repetition som är all inlärnings moder.” Det är så självklart att jag rodnar. Varför har jag inte kommit på det själv? Ja, egentligen vet jag det ju. Jag har väl aldrig försökt inbilla varken mig själv eller mina elever att man lär sig bäst genom att göra exakt samma sak om och om igen. Ändå är det detta jag har påstått: ”Repetition är all kunskaps moder.” Pinsamt!

I fortsättningen kommer jag att säga: Repetition med variation är all kunskaps moder. Eller räcker det att i stil med Jönsson säga: ”Variation är all kunskaps moder”? Oavsett vilket verkar det som om jag lärt mig något nytt. Härligt!

Jönsson skriver: ”variation som all inlärnings moder bygger på människans förmåga att generalisera” och hävdar att konkreta exempel ska ge den nödvändiga variationen. Hon föreslår som konsekvens av detta att läraren ska hjälpa eleven genom att beskriva två väl valda exempel. Då kan eleven nämligen nästan alltid själv komma på det tredje (2008, s 80).

Jag tycker att det ligger mycket i detta. Börjar läraren genom att ge två exempel, kommer eleven att få variation och när eleven bidrar med ett eget exempel bidrar eleven till variationen. Då blir det tydligt både för eleven själv och för läraren att eleven har förstått.  

Kan man ge exempel på något har man börjat generalisera. Man har börjat förstå hur det hela hänger samman.

Även elever kan hjälpa varandra att se sambanden. Så här skriver Jönsson om hur elever kan hjälpas åt att nå kunskap:

”Som barn/elev/student/vuxen lär man sig väl så mycket av sina jämbördiga som av dem som vet eller kan mycket mer. Det är ofta de jämbördiga/jämkunniga som kan tillföra den variationen som behövs för att man ska kunna förstå sig på sina egna tankar och sätta in dem i sitt rätta sammanhang. ”Jaha, kan man tänka så, kan man göra så? Betyder det som Jakob säger ungefär det samma som det jag själv kom på tidigare?” (2008, s 17-18)

Detta utnyttjar vi redan i skolan, men kanske kan vi utnyttja det på ett mer medvetet sätt? Hur gör du? Har du några tips på uppgifter som inspirerar till detta?

Här har jag skrivit mer om mina tankar kring Bodil Jönssons bok Vi lär som vi lever (2008):

Mobilitetens betydelse

Brist på kunskapsutveckling tar tid att upptäcka

Har du tips på verktyg för självrättande kortfrågor?

Brist på kunskapsutveckling tar tid att upptäcka

Under rubriken ”Ett mormorsexempel” i boken Vi lär som vi lever (2008, s 21-23) berättar Bodil Jönsson hur hennes barnbarn i ett skolarbete entusiastiskt hade tagit reda på allt som finns att veta om groblad. Efter två veckors arbete redovisade han och Jönsson frågade honom: ”Vad hände sedan?”. Jo, fröken sa att han var bra och sedan fortsatte de med annat. Läraren hade alltså inte haft förmågan eller tiden att hjälpa den lilla gossen att sätta in växten i sitt sammanhang: ”Har du tänkt på om det samma gäller för maskrosor?, Hur är det med rosor? Och med påskliljor?”.

Utan en lärares hjälp riskerar kunskaperna att bara bli små öar, utan förbindelser emellan. Med en lärares hjälp kan kunskaperna bli inkörsportar till nya kunskaper, begrepp och samband.

Vi behöver alla vägledning av någon, för att hitta sätt att vidga vårt vetande. För att läraren ska klara denna uppgift krävs att hon själv har kunskaper, men också att hon kan tillämpa dem och associera på ett sätt som skapar struktur och mening.

Jag är, precis som Bodil Jönsson, bekymrad över hur det kommer att gå med den framtida kunskapsutvecklingen. Djupgående förändringar tar ofta två generationer innan de syns. En generation av barn med kunskapsöar har nu vuxit upp och en del av dem har blivit lärare. Hur ska dessa lärare kunna hjälpa sina elever att finna ”de större linjerna och sammanhangen”?