Vilken är din pedagogiska grundsyn?

När vi ger våra elever tillgång till internet i skolan, förlorar vi automatiskt en hel del av vår möjlighet till kontroll av vad eleverna lär sig, hur de lär sig, var de lär sig, när de lär sig, av vem de lär sig och med vem de lär sig.

När vi inför internet och digitala verktyg på en skola, bör vi alltså på nytt ställa oss frågor kring vår pedagogiska grundsyn. 

"Day 83: Fifty Fingers - Hands Together"
bild upplagd på flickr CC (by,nc, sa) av Susan van Gelder

I sin bok Lyckas med digitala verktyg i skolan (2013), ger John Steinberg, fil dr i pedagogik, därför tips på saker som är viktiga att ifrågasätta och diskutera kring ...

1. vår syn på hur elever bäst lär sig saker, 
2. vad som är viktigast för våra elever att lära sig och 
3. vilka saker vi verkligen behöver ha kontroll på.

Förslag på frågor att diskutera:

• Vad vill vi att våra elever ska lära sig? Vilka fakta, vilka färdigheter och vilka metoder? Vem eller vilka ska bestämma det? Vilket inflytande har Skolverket? Vilket inflytande har eleverna? Hur balanserar vi mellan Skolverkets respektive elevernas önskemål och behov?
  
• Hur lär de sig detta bäst? Vem bestämmer var de ska lära sig, när och med vilka? Hur ska arbetet bäst struktureras - i kortare väl avgränsade lektionspass eller i större sjok med ämnesövergripande arbeten? Bör vi ha regelbundna kunskapskontroller? Läxor? Hur ser bra övningar och prov ut? Hur strukturerar vi bra grupparbeten och projekt och hur följs de upp? Hur ska en bra lärare vara? Hur ska bra läromedel se ut och fungera? Hur kan vi individanpassa vår undervisning? Hur kan vi se till att våra elevers arbeten håller god kvalitet? Hur får vi våra elever motiverade och engagerade? Hur skapar vi en trygg och tillåtande miljö för våra elever? Hur skapar vi ett kreativt klimat där elever samarbetar och lär med och av varandra? Hur kan vi organisera det så att våra elever inte stör varandra när de jobbar?
  
• Hur kan vi dra nytta av digitala verktyg för att utveckla och förbättra vår undervisning?
  
• Hur kan vi se till att alla våra elever får god digital kompetens, så att de kan, som läroplanen uttrycker det, använda modern teknik "som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande"?

Viktiga förutsättningar om du vill lyckas med digitala verktyg i skolan

I sin bok Lyckas med digitala verktyg i skolan (2013) skriver John Steinberg att du behöver en genomtänkt pedagogik, tydlig struktur och ett gott ledarskap om du ska kunna klara höja undervisningskvaliteten med hjälp av t ex datorer, surfplattor och mobiler.

Om du inte har det, kan de digitala verktygen leda till att eleverna lär sig ännu mindre.

Men ... om du har det ... så kan de digitala verktygen lyfta din undervisning väsentligt.




Vi kan alltså inte nöja oss med att dra in tekniken i klassrummet och hoppas att den automatiskt ska göra eleverna mer motiverade, utan vill vi bli bättre lärare bör vi fundera över ...

• vilken pedagogisk grundsyn vi har och vad vi vill åstadkomma med vår undervisning,
• vilka digitala verktyg som kan passa för detta, 
• hur vi vill använda de digitala verktygen, 
• vilka inköp som måste göras och hur maskinerna ska underhållas,
• vilken utbildning vi behöver - vad vi kan klara av på egen hand och vad vi måste ha hjälp med och 
• hur vi kan bli ännu bättre ledare. 

Hur är en bra ledare?

I torsdags fick Österlengymnasiets elever lyssna på och ställa frågor till Karin Brunsson, docent i företagsekonomi, och journalisten Agneta Nordin kring ämnet "100 år av management- och ledarskapsidéer". Så här presenterades dagen av Forskningsnätet Skåne (som arrangerat dagen i samarbete med Österlengymnasiet):

Människor har i alla tider försökt organisera sig för att lösa olika uppgifter effektivt. Men att tänka ut sammanhängande system för att styra och leda organisationer är ganska nytt. Det började på allvar först vid förra sekelskiftet, när den moderna industrialismen kommit en bra bit på väg. 

Många idéer om management och ledarskap har sedan dess sett dagens ljus och debatten om dem har tidvis varit het. Vi är alla påverkade av sådana idéer – ibland utan att vara medvetna om det – och då inte bara som anställda eller chefer i företag utan också som elever, lärare eller rektorer i skolan, patienter och personal i vården eller spelare och tränare i fotbollslaget. Ett exempel bland många är den just nu så populära idén om det personliga entreprenörskapet – att var och en helst ska fungera som sin egen ledare och ta ett stort eget ansvar för lärande eller yrkesverksamhet. 

I samtalet mellan Karin och Agneta presenteras och analyseras några huvudlinjer i myllret av management- och ledarskapsidéer som utvecklats sedan 1900-talets början. 

Karin Brunsson forskar om management- och ledarskapsidéer och är som sagt docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet. 

Agneta Nordin är journalist och radioproducent. Just nu är hon aktuell med P1-serien Retorik. Delar av den mycket lyssningsvärda retorik-satsningen har jag skrivit mer om här:
http://cwasteson.blogspot.se/2011/12/retrorikprofessor-anders-sigrell-har.html 

Uppgift: Som förberedelse inför föredraget och det efterföljande seminariet hade Karin Brunsson förberett frågor till oss att jobba med. De var väldigt bra, så jag skickar med dem här.

1. Under ganska lång tid har man talat om att organisationer behöver starka ledare. Bland annat statsminister Fredrik Reinfeldt brukar anklagas för att han mest åker omkring och lyssnar; han visar inget ledarskap.

Varför behövs det ledare? Vad blir bättre om ledarna är ”starka”? Hur resonerar de som klagar på att Fredrik Reinfeldt inte uppträder som ledare?

2. Det talas ofta om att ledare har stor auktoritet, till och med utstrålning. De har lätt för att göra människor entusiastiska för sina egna idéer.

Kan det finnas några faror förknippade med starkt ledarskap? Är det t.ex. bra om människor gör som de blir tillsagda? Vad kan hända om de inte gör som de blir tillsagda? Vill människor att deras chefer – eller lärare – eller föräldrar – eller mostrar – ska uppträda som ledare?  Varför – eller varför inte?

3. Kan ledare leda vilka verksamheter som helst, även verksamheter som de inte förstår sig på?

Anta att en tandläkare blir rektor. Fungerar det, om tandläkaren har goda ledaregen­skaper? Kan en lärare med goda ledaregenskaper leda verksamheten i ett stort bageri? Kan en skådespelare leda ett it-företag?

4. Tänk på en situation där du tycker att det fanns en tydlig ledare.

Vad hände? Hur betedde sig ledaren? Hur betedde sig de andra som var med? Om du själv hamnar i en liknande situation någon gång i framtiden – kommer du att fungera som ledare eller som en som låter sig ledas? Kommer du att ändra på någonting jämfört med den situation du först tänkte på?

***

Agneta Nordin inledde temaeftermiddagen genom att berätta lite om ledare i hennes vardag och visade på så vis att det här med ledarskap minsann inte är okomplicerat. Till exempel kan även demoniska ledare nå goda resultat.

Därefter ställde Karin Brunsson flera tankeväckande frågor och visade sig riktigt styv på tankeläsning (tänk att även när vi får helt öppna frågor, så svarar vi ganska lika). När Brunsson bad oss tänka på en "ledare" så tänkte ingen på de välkända kvinnor som Brunsson tog upp i sin presentation: Heliga Birgitta, Moder Teresa, Florence Nightingale, Mona Sahlin ... Jag tror över huvudtaget inte att det var särskilt många som tänkte på en kvinna. Inte heller var det många som tänkte på någon av våra allra största religiösa ledare.

Fler intressanta tankar från hennes föreläsning kommer upp i bildspelet nedan.

Efter ungefär halva tiden fick publiken tillfälle att ställa frågor och föreläsningen övergick till en intervju eller ett samtal mellan Agneta Nordin och Karin Brunsson.

Temaeftermiddagen avslutades med att specialintresserade elever och lärare deltog i ett seminarium som kom att handla en hel del om företagande och ledarskap. Mycket intressant! Dessutom verkade eleverna känna att det är lättare att ställa frågor och diskutera i ett mindre sällskap.

Under tiden höll våra utbyteselever från Kerpen en redovisning i biblioteket kring kulturskillnader mellan Tyskland och Sverige.

Synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt. Samtidigt är det härligt att det är full fart på Österlengymnasiet!

Här kommer ett bildspel från dagen:

Hur kan vi bota den "moderna" ledarstilen?

Vi börjar med lite filmvisning för att komma i stämning. Kommer du ihåg den brittiska tv-serien The Office? Tyvärr kunde jag inte hitta filmklippet där chefen David Brent beskriver sin egen moderna ledarstil och goda ledaregenskaper (att han har humor, är sofistikerad och intelligent och att alla på kontoret älskar honom), men det här klippet är också bra:



Vilka chefer får sina anställda att med tillförsikt trotsa vädrets makter, svårigheter och sjukdomar för att gå till jobbet? Är det de "moderna" cheferna som gått chefsutbildningar, hyrt in massagestolar till sina anställda och lärt sig coacha, tala om delaktighet och medinflytande och säga "När du kommer för sent blir jag irriterad." istället för "Här passar vi tiderna!"? Eller är det andra chefsegenskaper som krävs?

I en intressant artikel i DN "På chefskurs med Kafka" 6/2 2011, ger Maciej Zaremba en bild av hur det ser ut på många arbetsplatser i Sverige i dag. Här kommer ett utdrag:

För några år sedan gjorde doktorn i ekonomisk psykologi, Ingrid Tollgerdt-Andersson, ett ambitiöst försök att jämföra ledarkulturer. Hon delade upp ett antal vårdanstalter i två grupper, en med hög sjukfrånvaro, den andra med låg. Därefter utfrågades cheferna och personalen. Resultatet blev oväntat. Det var anställda vars chefer betonade delaktighet, jämlikhet och medinflytande, som sade sig ”vara till för personalen”, som hade högst sjukfrånvaro. 

Märkligt nog visade det sig att chefer som inte tog ”trivsel” i sin mun, som betonade ansvar, tydlighet, höga krav och rent av kundent utbrista ”jag är ingen mamma” eller ”jag tolererar inte …”, var mer demokratiska i praktiken: de delegerade både makten och ansvaret. Och deras personal höll sig friskare – utan massagestolar.  

Tollgerdt-Andersson har funnit att trivselchefen gör tillvaron otydlig. Det blir oklart vem som bestämmer, vad som krävs och var ansvaret ligger. Dessa chefer törs inte säga ifrån – varken uppåt eller nedåt. Konflikter som borde ha lösts med en gång flyter ut i organisationen.

Zaremba förklarar vidare UD:s handlingsförlamning efter Tsunamikatastrofen med att det pågick febril aktivitet på UD, men att all aktivitet gick ut på de anställda ville försäkra sig om att de inte hade ansvar för de beslut som behövde fattas.

Och så menar han att det ser ut på många svenska arbetsplatser i dag - ingen vill ta ansvar och ingen vill uttryckligen säga: "Härmed bestämmer vi att ..." Istället glider förslagen utan en tydlig övergång över till att bli fattade beslut, och på så vis kan beslut också glida tillbaka till att bli förslag, när situationen så kräver.

Spontant tycker jag att det verkar ha växt fram ett liknande klimat i många skolor. Allt ska förankras och alla ska ha formellt medinflytande. De anställda ska sitta i smågrupper och diskutera problem och ge förslag på lösningar och lämna in protokoll till rektor. Dessa protokoll sätts sedan i en pärm utan respons eller åtgärder. Man har i teorin rutiner för demokratiska arbetsformer, men i praktiken lyser medarbetarnas inflytande med sin frånvaro.

När elever har svårigheter ska allt dokumenteras, varje samtal, varje överenskommelse, varje åtgärd, varje uppföljning och det kan ibland kännas som om all dokumentation, alla blanketter som ska fyllas i, har blivit viktigare än själva stödet till eleven. Alla inblandade vill kunna två sina händer. Alla vill vara säkra på att det finns tydligt dokumenterat att de gjort allt de är skyldiga att göra.

I sista delen av artikeln beskriver Zaremba ingående en okonventionell ledarskapsutbildning med mycket intressant resultat. Jag vill därför verkligen rekommendera dig att läsa hela artikeln. Den är skarpsynt och välformulerad och vänder upp och ner på invanda mönster och föreställningar - det är precis en sådan text som kan göra oss DN-läsare smått lyriska. Här kommer därför länken till artikeln igen: http://www.dn.se/kultur-noje/pa-chefskurs-med-kafka.

En sådan omtumlande Schibbolet-föreställning/tankeställare/utbildning, som beskrivs i artikeln, borde vi lärare skicka våra skolledare och politiker på, eller kanske ännu hellre be om att få gå själva?!


Bilden här bredvid är gjord av Liz Lawley (Flickr CC by, nc, sa) och visar ett förslag på hur man kan tolka förhållandet mellan frihet och ansvar. Vad tycker du om bilden? Stämmer den med dina erfarenheter?