Är det känsligt att ha favoriter och i så fall: varför har man då pris över huvud taget? Om alla romaner är lika mycket värda, lika intressanta och bra borde vi väl inte ha några utmärkelser och stipendier alls?
Eller är det så att en ständig sekreterare för Svenska Akademien inte får eller bör vara personlig ens så där "spontant"? Inte ens, eller kanske särskilt inte när det gäller andra utmärkelser än Svenska Akademiens?
Jag blev lite nyfiken på hur Englund presenterar sig själv och sin blogg och jag tycker att den presentationen var personligt och trevligt skriven. Han berättar ungefär var han bor, sitt civilstånd och hur många barn han har. Med andra ord bjuder han på sig själv och verkar inte rädd, som så många andra personer som mer eller mindre frivilligt fått stiga fram i rampljuset och bli offentliga. Dessutom tipsade Englund sina läsare om en intervju på hans hemsida. I den omfattande intervjun svarar Englund både på frågor han brukar få och frågor som han önskar att han hade fått. Läs den gärna:
http://www.peterenglund.com/ommig_virtuell.htm
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar