I dag är det så mycket lättare att undersöka tillsammans

Ett spännande exempel på hur man kan ta till vara på de nya tekniska möjligheterna med webb 2.0 är så kallad "Adventure learning". Det kan se ut så här:

• Gruppen beslutar om ett projekt. Man bestämmer sig för något som man vill undersöka, gärna i sin nära omgivning så att det blir smidigt att genomföra och kan känns angeläget även för lokalsamhället. 
• Man beslutar vilka man kan och vill samarbeta med och hur och var man ska föra samtal, ställa frågor och redovisa för varandra. Som verktyg för detta kan man till exempel använda wikis, bloggar, facebook, epost, chatt och skype.
• Man undersöker det man bestämt sig för och samlar data som man redovisar och analyserar. 

Tack vare webb 2.0-verktygen har det blivit så mycket lättare att ställa frågor och få svar, diskutera viktiga och intressanta frågor utan att behöva ta hänsyn till tid och rum och redovisa för många och olika mottagare.  


Detta öppnar upp nya möjligheter att lätt, snabbt och smidigt samarbeta med andra elever, studenter, lärare, forskare, upptäcktsresande, företag, politiker, tjänstemän eller vilka som nu kan tänkas vara intresserade och berörda.  (Läs mer om "Adventure learning" i kap 5 i Veletsianos antologi Emerging Technologies in Distance Education, 2010.)  


Dessa nya möjligheter till samarbeten tror jag att vi, såväl lärare som elever, kommer att bli allt bättre på att utnyttja. Verktygen finns och allt fler lärare och elever kan redan använda dem. Nu gäller det bara att vi får tid att utveckla våra idéer. Att tänka tar tid. Att tänka nytt tar ännu mer tid.


Jag tror mycket på den här modellen (som i Veletsianos bok kallas "Adventure learning") och har funderat mer kring den bland annat här:  Högskolestudenter bör få arbeta forskningsbaserat redan från början. Jag såg nämligen för någon vecka sedan delar av en programserie på UR kring vetenskap och utbildning där Mick Healey, professor emeritus vid universitetet i Gloucestershire och konsult inom högre utbildning, bland annat berättade om en lärare i Sydney. 


Denna lärare, Charlotte Taylor, bad sina 1000 nyblivna biologistudenter att ta hem en liten petriskål och sätta den på en fönsterbräda hemma i 15 minuter. Sedan samlades petriskålarna in och analyserades utifrån koncentrationen av olika sporer. På så vis fick studenterna god insyn i hur forskning går till, samtidigt som deras studier bidrog till internationell astmaforskning. 


Detta experiment tycker jag var mycket inspirerande och ett utmärkt exempel på "Adventure studies". Visst vore det häftigt om vi lite oftare kunde komma på elevuppgifter där även eleverna kan bidra med material som intresserar och har betydelse för kurskamraterna, lärarna, forskare och andra experter och/eller samhället i stort!

Högskolestudenter bör få arbeta forskningsbaserat redan från början

På ur.play kan du hitta programserien UR Samtiden - Forskning och utbildning i relationskris:

2011 års Universitetslärarstämma. Är utbildning plus forskning lika med sant? Ingår forskning i högskoleutbildningen, och bör begreppen över huvud taget åtskiljas? Inspelat i Aula Magna på Stockholms universitet den 16 november 2011. Arrangör: Sveriges universitetslärarförbund.

Programserien inleds med att Anna Götlind, förbundsordförande för Sveriges universitetslärarförbund,  läser högt ur andra och tredje paragrafen i högskolelagen. Där står det att det ska finnas ett nära samband mellan utbildning och forskning i all högskoleutbildning. I det här korta klippet kan du höra henne citera ur lagen: http://urplay.se/168370

I ett intressant program i serien berättar Mick Healey hur han anser att forskning och högre utbildning kan förstärka varandra; de lärare som undervisar blir helt enkelt även bättre forskare och vice versa. Han hävdar dessutom att studenterna redan från början bör vara en del av forskningsgemenskapen:  http://urplay.se/168370

Så här beskrivs programmet av ur.play:

"Mick Healey, professor emeritus vid universitetet i Gloucestershire och konsult inom högre utbildning, berättar om studenternas viktiga delaktighet i kunskapsprocessen och pedagogernas olika inlärningssätt. Genom att välja rätt metod kan både undervisningen och forskningen bli bättre."

Ungefär sex minuter in i programmet visar Healey ett diagram som han har ställt upp tillsammans med en kollega Ron Griffiths. Bilden är en klassificering över hur man ska få elever att förstå och bli intresserade av forskning och visar på den ena axeln elever som är deltagande respektive elever som är åskådare. På den andra axeln fokus på innehåll respektive fokus på problemlösningen.

Healey anser att alla delarna behövs, men att man bör diskutera hur stor andel av en kurs eller ett studieprogram som används till varje del och om man är nöjd med det. Det finns en uppenbar risk att man framför allt lägger tid och kraft på den nedre delen av diagrammet och att man börjar sent i utbildningen med forskningsdiskussioner och forskningsaktiviteter. På så vis är det, enligt Healey, svårt att få studenter att förändra sitt sätt att lära och tänka. Istället menar Healey att man måste utmana studenterna att tänka själva redan från början.

Healey berättar att det inte måste vara en nackdel att man har många studenter när man jobbar med forskning. En lärare i Sydney, Charlotte Taylor, bad till exempel sina 1000 nyblivna biologistudenter att ta hem en liten petriskål och sätta den på en fönsterbräda hemma i 15 minuter. Sedan samlades petriskålarna in och analyserades utifrån koncentrationen av olika sporer. På så vis fick studenterna god insyn i hur forskning går till, samtidigt som deras studier bidrog till internationell astmaforskning.

Ca 16 minuter in i filmen berättar Healey om hur de förändrats introduktionsveckan på hans institution. Istället för att använda veckan till tråkiga föreläsningar om hur fantastiskt det är att få studera på institutionen och att studenterna skulle fylla i oändligt antal formulär (en arbetsvecka där eleverna var så passiva att de kunde lägga nästan all sin energi på ändlöst festande på kvällarna), skulle studenterna ägna några dagar åt forskning i små grupper som de sedan presenterade för sin handledare.

Jag har grubblat mycket över detta: hur vi ska ta emot våra nya elever och vad man borde ägna första skolveckan åt när eleverna ska lära känna varandra, skolan, sina skolämnen och sina lärare, så denna del av Healeys föreläsning gav mig absolut vatten på min kvarn!

Healey berättar om Baxter Magoldas teori kring elevernas "självutveckling", från "absolut kunskap", d v s att se fakta som "svart och vitt", "rätt och fel", till att en del började inse att det finns en mängd förbehåll och att kunskaper förändras. En del av eleverna utvecklas också mot att de började författa sin egen "sanning", d v s leta kunskap efter sina egna behov och intressen.

David Hodge har gjort ett förenklat diagram över Magoldas teori och hur eleverna tar sig från ett stadium till nästa och i samband med detta har Magoldas forskning fått ny uppmärksamhet. Även om Hodge har rätt i att eleverna går från ett stadium till ett annat i en viss takt, så går naturligtvis inte alla studenter igenom de olika stadierna samtidigt. Det ställer krav på att skolorna kan individualisera sin undervisning. Healey ger ca 26 min in i filmen ett exempel på hur en lärare i Tasmanien arbetat med sina studenter i biologi för att få med alla mognadsstadierna som eleverna representerade.

I slutet av sin föreläsning berättar Healey att han anser att de första forskningsprojekten på en utbildning ska vara öppna för att det skapar motivation hos eleverna och att de ska uppmuntras att lära sig av sina misstag, nästa ska vara strukturerade för att lära studenten hur metoder och de sista på utbildningen ska vara öppna för att lärandet då blir djupare.

Ja, det var en föreläsning som gav mig en hel del att fundera över.

Vad säger du om det här? Vad tycker du om att högskolestudenter ska börja forska direkt? Och är några av de här idéerna överförbara till gymnasiet och till och med grundskolan?

Tips:
Här har jag skrivit om en forskningscirkel kring vetenskaplighet och utbildning på gymnasiet:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html
och här bland annat om att eleverna inte alltid vill ha det som forskningen visar är bäst för dem:
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/elever-vet-inte-alltid-sjalva-hur-de.html
och här har jag skrivit om att det borde vara självklart (men att det i dagsläget inte är det) att lärare ges tid för kvalitativ kompetensutveckling - bland annat för att de ska klara skapa en utbildning på vetenskaplig grund:
http://cwasteson.blogspot.com/2011/04/forskningen-och-skolan.html.