Möjligheter och svårigheter med personliga lärmiljöer

De senaste åren har jag funderat mycket över hur man kan organisera sitt lärande för att göra sina studier smidigare och mer effektiva. Jag har funderat över hur jag själv vill göra, vad jag tror funkar för mina elever, vad som skulle kunna motivera dem och underlätta för dem och vad som är realistiskt i tid och pengar. Jag har också försökt att testa mig fram lite grand.

Vad jag under resans gång kommit fram till har jag till stor del skrivit om här på bloggen, ofta under etiketten PLE, vilket är en förkortning för Personal Learning Environments eller personliga lärmiljöer, och i detta inlägg tänkte jag skriva några samlande ord om var jag står i dag.

Som ett slags bakgrund till inlägget tänkte jag först hävda att datorn revolutionerat min undervisning och mitt lärande, men jag insåg snabbt att det inte stämmer. Då tänkte jag skriva att det var Internet, men det stämmer inte heller. Vad det är som i grunden förändrat mitt sätt att lära och undervisa är sociala medier och den påverkan som sociala medier har haft på hur man kan planera och genomföra studier. Ordet "revolutionerat" är förresten kanske för starkt. Visst har sociala medier, Internet och datorn påverkat mitt sätt att arbeta och ökat möjligheterna att samla, visa, producera, sprida och kommentera olika typer av medier, men jag är ännu bara i början av den utveckling som jag skulle vilja genomgå.

På denna blogg har jag tidigare visat hur min personliga lärmiljö ser ut och att den presenterats just här är ingen slump. Denna blogg fungerar nämligen som ett nav för mitt så kallade livslånga lärande. Här samlar jag material jag tycker är intressant och vill kunna hitta tillbaka till, här samlar jag de tankar jag får när jag tar del av materialet och här reflekterar jag kring mina erfarenheter och förhoppningar inför framtiden.

Att tänka ut en bra lärmiljö för vår skolas elever är mycket svårare. Där är nämligen behoven fler och konkurrensen om elevernas engagemang hård. På samma sätt som lärare, behöver eleverna verktyg för att kunna samla andras och eget material och tankar, och de behöver verktyg som fungerar bra för diskussioner och samarbeten.

Jag tror att det är den sociala delen i elevers lärmiljö som måste stå i fokus. Många studier jag läst, bland annat i Veletianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010),  visar att det är lättare, roligare och mer motiverande att lära tillsammans och detta bör vi utnyttja när vi väljer verktyg. För samarbete passar till exempel bloggar, wikis, facebook, flickr, instagram, youtube och olika typer av ning och forum utmärkt.

Men det räcker inte att vi väljer verktyg som underlättar att man delar med sig, arbetar ihop och diskuterar sitt arbete. Man måste också skapa uppgifter som kräver att man gör det. Annars väljer många elever att ändå arbeta självständigt. Och även om vi ger våra elever gruppuppgifter är min erfarenhet att de sällan väljer att göra arbetet tillsammans. Jag har läst en studie av Anita Mattson vid Skövde högskola som också visar detta:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/11/att-lara-pa-distans.html. Mattsson har nämligen studerat hur distanskurselever tar sig an sina gruppuppgifter och studien visar att de nästan alltid väljer att dela upp arbetet mellan sig och att de sedan jobbar självständigt i alla fall. Att det blir så, tror jag beror på att det kan gå snabbare att jobba individuellt. Man är inte beroende av andra, kan komma igång direkt och behöver inte jämka mellan flera viljor. Jag tror också att eleverna känner att de har bättre kontroll över sitt arbete och över hur de bedöms när de gör individuella redovisningar.

Även om elever spontant ofta väljer att arbeta individuellt, tror jag att det ofta är mer lustfyllt eller utvecklande för dem att arbeta tillsammans. Detta tror jag alltså är något vi lärare kan och bör arbeta medvetet för att styra. Att arbeta tillsammans behöver dock inte alltid utmynna i en gemensam slutprodukt, utan det kan räcka att man genom diskussioner förbereder sig ihop. Jag vill också poängtera att jag tror på variation: det blir tjatigt om vi alltid ska jobba på ett visst sätt och det finns fördelar med individuellt arbete också. Elever behöver bli duktiga på båda delarna.

Utöver verktyg där eleverna kan diskutera och dela med sig av sitt arbete, behöver våra elever att det finns verktyg så att deras lärare snabbt kan hitta deras lärande för att stötta, utmana och bedöma det. Eleverna behöver dessutom känna sig trygga när de visar upp vad de lär sig och när de får respons på sitt lärande.

Skolans och lärarnas behov av kontroll och våra skyldigheter att uppmuntra och ge personlig respons ställer särskilda krav. Det innebär att vi behöver skapa strukturer, koppla ihop oss med varandra och våra elever, så att det viktiga lärande som sker inte förloras i internetbruset. Detta kan man ordna genom att ge varandra länken till den plats man valt att samla sitt material på, men att skapa dessa länklistor tar tid för den lärare som har många elever. Det blir dessutom genast mer komplicerat när elever inte vill lägga ut sina lärprocesser offentligt utan till exempel väljer att lösenordsskydda sina inlägg, för då funkar i dagsläget inte några prenumerationsfunktioner (såsom till exempel rss och/eller hash-tags).

Det finns alltså flera konkurrerande behov:

• behovet att slippa offentliggöra sitt eget lärande kolliderar med möjligheten att lära av varandra genom att materialet är öppet, och
• behovet av att kontrollera att skolarbeten görs och lämnas in i tid krockar med möjligheten att skapa lärmiljöer som är flexibla och under den enskilde användarens totala kontroll.

För att vi lärare ska kunna klara dessa motstridiga behov tror jag att skolor fortfarande kan behöva något slags intern lärplattform. I denna miljö ska vi kunna göra sådant som inte behöver eller bör vara offentligt, som till exempel registrera frånvaro, samla in inlämningsuppgifter, sprida viss intern information och hålla diskussioner som utomstående inte har nytta eller intresse av, ge respons och underlag för utvecklingssamtal och registrera betyg ...

Det behövs helt enkelt ett slags administrativt gränssnitt där lärare får sina elevers arbeten samlade. Att jaga efter elevernas lärande riskerar annars att ta alldeles för mycket tid, tid som istället bör läggas på att inspirera, uppmuntra, ge respons och bedöma. Eleverna har också behov av ett administrativt stöd så att de kan få sina bedömningar och mer personliga omdömen samlade. 

Även om det alltså finns vissa delar i utbildningen som jag vill ska skyddas från insyn från obehöriga, så finns det annat som jag anser blir mest livskraftigt om man lämnar det öppet och uppmuntrar till spridning och samtal.

Jag skulle önska att vi lärare över lag kunde konstruera uppgifter som våra elever frimodigt vågade och ville redovisa offentligt, i form av blogginlägg eller liknande. Målet skulle vara att eleverna inte bara hade sitt material öppet för varandra, utan även för utomstående och på så vis skulle de redan under gymnasietiden vara på väg att delta i diskussioner och bilda nätverk som de kan ha nytta av även efter att gymnasietiden är slut. De skulle använda sig av verktyg och skapa rutiner som de kan fortsätta med och vidareutveckla genom livet. I sitt lärande skulle de inte vara beroende av skolans lärplattform, mer än för närvarokontroll och bedömning. Dessa behov försvinner i samband med att de går ut skolan och därför kommer de inte heller att sakna skolans lärmiljö. Deras personliga lärmiljö, där själva lärandet ägt rum, skulle de däremot fortsätta att äga och ha full kontroll över.

Genom att på en skolplattform samla in och visa upp materialet i en undervisningskontext skulle vi kunna både förenkla skolans och elevernas arbete, och genom att ge eleverna egna verktyg utanför plattformen skulle vi hjälpa dem att bygga upp rutiner för sitt livslånga lärande. 

Skolplattformen skulle bara fungera som ett slags samlande struktur och de verktyg som skulle att kosta lite mer är de som behövs för samlandet av känsliga uppgifter. Elevernas eget lärande tycker jag däremot ska vara organiserat på stabila verktyg utanför skolplattformen och de ska vara gratis för dem, även efter avslutade studier. Det tycker jag är en demokratifråga.

Jag ska nu försöka avrunda och ber samtidigt om ursäkt för att det här inlägget nog både blivit för långt och rörigt. Jag tänkte innan jag började skriva att jag funderat länge och ganska färdigt kring frågan om personliga lärmiljöer, men under skrivandets gång har jag insett att jag fortfarande har en hel del jag behöver fortsätta fundera kring. Jag har idéer som i dagsläget inte känns fullt genomförbara och jag inser att en del av mina och mina elevers behov kan bli motsägelsefulla. Det är spännande. 

Jag har fått mycket inspiration av att se hur andra lärare arbetar med sitt eget lärande och hur de bygger upp kursmiljöer med utgångspunkt i bloggar och/eller google sites. Jag har också fått inspiration av att gå flera distanskurser vid olika universitet och på olika lärplattformar och av att se hur olika lärare skapar struktur och sociala sammanhang för lärandet. Slutligen har jag testat lite grand, genom att skapa olika typer av lärmiljöer med hjälp av bloggar som jag strukturerat på olika sätt. Jag har också testat att ställa olika krav på hur mycket eleverna själva ska skapa: om det ska räcka att de tar aktiv del i en lärmiljö som jag skapat eller om de aktivt måste skapa en helt egen. 

Mitt intryck är att jag slipper mycket konflikter om jag själv skapar lärmiljön. Men att om jag har möjlighet att ta mig tid till att mina elever ska organisera sitt lärande i en egen lärmiljö på nätet och om jag står ut med att ta tag i och försöka lösa konflikterna, så når såväl jag som eleverna bättre resultat.  

• Anledningen till varför det uppstår konflikter är att det tar tid och kraft att lära sig något nytt och eleverna tycker inte riktigt att det ingår i kursen att skapa lärmiljöer. 
• Anledningen till varför resultaten blir bättre är att deras lärande blir mer samlat och mer tydligt såväl för eleverna som mig och jag tycker att eleverna har blivit mer medvetna och aktiva i sin lärprocess. 

De lärmiljöer vi har skapat har varit baserade på bloggar och eftersom vi, lärare respektive elever, använt oss av samma verktyg utifrån flera olika behov, och de fått använda verktyget såväl i egenskap av mottagare och sändare som samarbetspartner, så har de blivit medvetna om hur mediet fungerar och vilken potential det har. Många har dessutom haft sina bloggar öppna, vilket har inneburit att de ansträngt sig mer för att det som de publicerar ska hålla kvalitet.

Om du vill veta mer:

• Här har jag skrivit några saker man kan tänka på när man vill bygga en PLE:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/06/inventering-av-hur-man-kan-bygga-en-ple.html
• Här har jag skrivit om hur man i samband med distansstudier kan bygga lärmiljöer med hjälp av olika webbaserade verktyg:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/06/framtidens-satt-att-studera-pa-distans.html
• Här har jag beskrivit min egen lärmiljö i text:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/06/forslag-pa-konstruktion-av-en-ple.html respektive film:  http://cwasteson.blogspot.se/2012/07/min-personliga-larmiljo-ar-uppbyggd-pa.html.

Fotografierna: Alla bilderna är tagna i januari 2014 på kuststräckan mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen, norr om Simrishamn.

Sociala medier kan användas till att skapa gemenskap och ett kreativt klimat

I kapitel 14 i Veletianos antologi  Emerging Technologies in Distance Education (2010) skriver Rita Kop om hur man kan använda sociala medier för att öka studenternas lärande och trivsel. Detta kapitel tycker jag är ett av de mest intressanta i boken och jag har därför valt att citera och kommentera mycket ur texten. För att göra det lättare att snabbt hitta de delar av citaten som jag tycker är särskilt intressanta, så har jag kursiverat i dem. Kursiveringarna i citaten är alltså mina och inte original.

I Rita Kops studie av distansstuderande vuxna ville hon undersöka hur studenter, lärare/handledare och de som arbetar med teknisk support samarbetar och samverkar och hennes syfte är att beskriva möjligheter, svårigheter och förslag till lösningar på problem med Webb 2.0-användning i utbildningen.

De verktyg som hon fokuserar på är bloggar, video podcasts, wikis och chattar.

Här beskriver hon hur de sociala medierna används i kursen (kursiveringarna är mina):

"the use of Web 2.0 technologies — blogs as reflective journals, wikis for group activities, chat to enhance the affective and social aspects of learning, and pod and video casts by students and tutors — to create a presence and immediacy of interaction. A tutor in this context is the person who is teaching the course, but who has also written the course materials and who has worked with the learning technologist to choose the most appropriate technologies and media to convey the subject knowledge. The chapter will explore the roles of the tutor, learner, and learning technologist in an online learning environment that was initially controlled by the tutor and the institution, and is increasingly adapted to become a place where the learner can feel confident to learn autonomously." (Veletsiano, s 270).

Hon beskriver särskilt den viktiga funktion som de sociala medierna kan spela. De lämpar sig så bra för kommunikation och hon betonar att kommunikationen är så viktig för själva lärandet och för att studierna ska kännas viktiga, roliga och meningsfulla:

"identified communication as the most important aspect in making people what they are: “mind, consciousness, thinking, subjectivity, meaning, intelligence, language, rationality, logic, inference, and truth" (Veletsiano, s 270).

Att kursplattformar och andra lärmiljöer har fått nya verktyg för kommunikation och att de samtal som förs där ofta sedan ligger öppna för alla kursdeltagare att se, skapar nya möjligheter men också nya saker att tänka på och skyldigheter för de lärare som är ansvariga för kursen:

"Online communication is quite different from face-to-face communication: online messages may be one-way, the receiver might not know the sender, his or her intentions, or if s/he can be trusted (Kop, 2006). Online communication is a fast connection between systems and networks, conveying messages produced by people. The mediated nature of online communication has been seen as problematic by many practitioners, particularly while using discussion boards in Virtual Learning Environments (VLEs). Issues of power and control, lack of autonomy, high level of tutor support required, and lack of options for personalization, on top of affective issues, have been seen to influence learning in a negative way (Kop, 2006; Mann, 2005; Mason & Weller, 2001). Conrad (2007) noted that some students may be overwhelmed by the number of messages on the discussion board, while other students may experience monologue confessions and tensions in online group activities. Salmon (2004) and Gulati (2006) emphasized the need for quality tutor engagement on discussion boards to cultivate a non-threatening and supportive community. /.../ A good VLE brings information and communication together and offers some structure to the tutor and the “not so technologically adept” learner." (Veletsiano, s 271).

För att en kurs ska fungera riktigt bra, krävs det ett stort mått av engagemang och deltagande utav såväl elever som lärare i chattar och på forum. Använder man sig dessutom av video podcasts som ett medel för direkt kommunikation mellan lärare och elever så kan man enligt Kop lättare skapa nära relationer:

"the more active the engagement in group communication the better. Emerging Web 2.0 technologies facilitate this development as they create an immediacy that has been missing from the VLE (Gur & Wiley, 2007). Podcasts and videocasts could be used to directly speak to tutor and learner, participants in the learning experience, and foster a close connection. Chat has also been highlighted as a powerful tool to create presence and to enhance the social and affective engagement (Carroll, Kop, & Woodward, 2008)." (Veletsiano, s 271f) "the level of emotional engagement and presence being the highest in groups, which would be the typical classroom or distance education student group. Engagement and presence would be lower in online networks (e.g., the blogosphere or large, informal, online courses such as Connectivism and Connective Knowledge 2008/2009 [Siemens & Downes, 2008]); and the lowest in collectives, such as on sharing sites that use tags as connection, such as Flickr for photos, or Delicious for bookmarks. (Veletsiano, s 272). 

När man skapar virtuella mötesplatser kan  man med fördel försöka efterlikna fysiska miljöer såsom till exempel caféer, där människor trivs att vara. I studien framgick att bloggarna och även wikis kunde användas på ett sånt sätt.

"What these physical places have in common is that they are informal and that people feel comfortable being there. People come together and interact in informal places such as doctors’ offices or cafés, and Carroll et al. (2008, p. 3) highlight that “these environments could be transferred to the online space and are well suited to informal online learning, where learning occurs by chance and where participants feel comfortable in building their own presence while communicating with others.”(Veletsiano, s 273)."

Bloggar passar mycket bra för elever att använda när de tipsar, redovisar, reflekterar, argumenterar och utvecklar sitt självständiga tänkande. Samtidigt är det viktigt att förstå att allt detta inte sker av sig självt, utan att man som lärare måste inspirera och stötta eleverna för att ett positivt och nära studieklimat ska uppstå. Gör man inte det kan bloggarna till och med leda till att eleverna känner sig ännu mer ensamma och utsatta och att deras texter är meningslösa, just därför att de får i uppdrag att göra en massa saker som de sedan aldrig får några reaktioner på.

Wikis har framför allt fördelen att man kan använda dem vid planering (brainstorming) och som plats för samarbete och/eller redovisning:

"Educators have embraced blogs and wikis as tools for debate and have found out that they work differently from the traditional academic environment. Walker (in Glaser, 2004) notes: Blogging alongside other academics in my field … is a form of indirect collaboration… . There is an openness and a willingness to share in blogging … that means I know more about many of my fellow bloggers’ research than I do about a colleague whose office is down the corridor. (p. 1) Other comments from lecturers and tutors about the use of blogs in their classes include: “the push into critical thinking, critical reading, and reflection” (McIntire-Strasburg, 2004); “the ability to achieve active back-and-forth discussions outside the classroom” (Martin & Taylor, 2004); “Students are blogging about topics that are important to them. Students direct their own learning while receiving input and feedback from others” (Ferdig & Trammell, 2004). Mason (2006) used blogs for peer commenting and saw a high level of reflection as one of the positive effects of blogging as part of a course. On the negative side, Mason also saw blogs’ potential for shallowness and meaninglessness. Lamb (2004) notes the openness of the wiki environment. He sees a number of possibilities to use wikis in an educational context: as spaces for brainstorming; as collaborative areas for teams to work on projects, outlining and managing activities or research; and as repositories of shared knowledge." (Veletsiano, s 274).

I artikeln skriver Rita Kop även om vilka möjligheter som öppnas i och med att det har blivit så enkelt för såväl lärare som elever att skapa och sprida filmer i undervisnings- eller redovisningssyfte, men att de också de passar bra när man vill försöka skapa en gemenskap och dela med sig av erfarenheter och reflektera:

"While video podcasts seem to have been mainly used to explain difficult concepts, not much research could be found on their use in educational contexts. Kamel Boulos and Wheeler (2007) highlight the possibilities of podcasts in the creation of scenarios in health-care education, while Savel, Goldstein, Perencevich, and Angood (2006) report on the use of podcasts for the fast and cheap delivery of media content. It is through access to broadband, the availability of easy-to-use and freely available audio and video production and distribution software, and the explosion of social video sites, such as YouTube, that students and tutors can more easily become creators and distributors of video content outside the institutional control." (Veletsiano, s 275).

"They used two types of videos: the first one to clarify concepts, and the second to support students — to raise the level of confidence or lessen anxiety at particular moments in the course." (Veletsiano, s 277f).

Ett bra sätt att komma igång är att börja en utbildning med ett intensivt och gemensamt kursavsnitt tillsammans på skolan. Då kan man tillsammans systematiskt träna sig i att använda de verktyg som ingår i kursen, bli bra på hur de fungerar och på att avgöra vilket verktyg som passar bäst vid vilket tillfälle. Dessutom menar Kop att detta kursmoment, då man träffades fysiskt och jobbade ihop, bidrog till att man utvecklade en trygghet i gruppen, vilket naturligtvis blev en stor tillgång under resten av utbildningen:

"The first module was classroom-based. It was a skills-based course in which learners were made familiar with communication tools such as chat and discussion boards and the application of Web 2.0 tools such as blogs, wikis, and the production of podcasts and videocasts. This was done to ensure a high level of proficiency in using the tools, as it was envisaged that throughout the program these tools would be used for communication and for the submission of assignments. A process of negotiation between tutors, learning technologists, and students was at the heart of the development, as learning technologists and the project manager were the tutors on this first module, while the technologists would provide help-desk support to students during the online modules to ensure that a level of trust was developed from the very beginning. The person responsible for the design of the (Moodle) leaning environment was an expert in Human Computer Interaction, as it was felt that the technology should take into consideration the overall impression, feelings, and interactions that a user has; it is about supporting the creation of relationships with individuals and creating an environment that connects on an emotional level in addition to providing enough opportunities for both the learner and the tutor to create an exciting and dynamic learning experience. Therefore, from the start, the project team has been very aware of the need to design a learning space where people would feel comfortable and in which all participants could have a “presence” (Veletsiano, s 276). 

Tekniken användes i första hand för att understödja relationsbyggande och bidra till att skapa närhet och närvarokänsla. Här kan du läsa lite mer konkret om hur kursverktygen och kursmaterialen såg ut. Kop berättar att olika verktyg lämpade sig olika bra för olika saker och att det fungerade bäst när man kombinerade dem. Hon pekar också på att en del lärare hade en särskilt god förmåga att via kommentarer på elevernas individuella reflektionsbloggar öka elevernas självförtroende, kunskaper och motivation:

"In the online place, several communication tools were used to create a sense of presence and for social engagement. These were “the lounge” (an informal place in which participants could chat, watch a courserelated video, or give each other links to materials and information), discussion boards, chat spaces, wikis, podcasts, and blogs in the form of reflective diaries. It was quite often the combination of tools used that made for a quality learning experience. Clearly some tools are better than others at enabling the provision of individual feedback, while others are better at facilitating group work, or to ensure the social interaction of a group of students. In this program, blogs were used as reflective diaries, which were used extensively. Students were very open and honest in what they wrote about their learning experience. The tutors used the comment feature to give students personal feedback. Some tutors were particularly good at providing feedback, and on one particular course, it was clear that the students’ confidence levels and their knowledge and eagerness to participate increased because of the personal approach to feedback in the diaries." (Veletsiano, s 277).

Lärarna kunde dessutom spela en viktig roll i hur gemenskapen på kursen utvecklades, bland annat genom hur personliga och spontana de själva vågade att vara:

"Tutors required a high level of reflection on the learning and teaching taking place in the course, in addition to being willing to show themselves as real human beings, rather than as distantly removed tutors, as the videos were very personal accounts and observations about the course progress. Videos of this nature, made on the spur of the moment, were very much appreciated by students, who said the immediacy that the videos created made them feel they were part of a group of people they felt close to. This also led to students themselves responding with videos in different situations, as part of discussions or to reveal more about themselves." (Veletsiano, s 278).

Just wikis kan vara lite svåra för studenter att förstå till en början och de tycker ofta att det känns obekvämt att ändra i andras texter. För att man ska komma förbi detta motstånd och verkligen uppnå det där samskrivandet som man vill att wikis ska användas till, så kan man som lärare aktivt gå in och leva som man lär. Börjar läraren gå in och redigera eller lägga till i andras texter, så vågar eleverna också i större utsträckning:

"Wikis are seen to be valuable in carrying out collaborative activities involving the creation of a joint piece of work, but in the program this rarely worked well. The adult learners weren’t used to the concept of “collaborative knowledge creation,” and in most cases preferred to see visibly what their contribution to the learning task had been, rather than for it to become a joint venture. This resulted in discussion-board style participation. The idea of making changes to contributions by others was alien to students and they did not feel comfortable doing this. Lamb (2004) and James (2004) argue that for wikis to work well, the control should be handed over to the learners, but even though most of the students on the course were young adults, they didn’t feel at ease at all with shaping documents collaboratively, in particular in tasks involving developing concepts, rather than more practical tasks. It was not until the tutor became involved and showed that it would be fine to make changes to the document by doing so herself, while also reinforcing the ground rules about using wikis, that students would engage collaboratively in producing a document." (Veletsiano, s 278).

Kops studie visade att särskilt chatten och de individuella bloggarna gjorde att det skapades nära relationer på kursen och att lärarna upplevde att de lärde känna sina elever väl. Kop noterade också att det behövdes att lärarna visade ett genuint intresse för sina elever och deras lärande för att de skulle känna sig trygga och kompetenta:

"Extensive use of weekly chats has been made in all modules, especially to create a sense of “togetherness” and to facilitate social interaction. After using a variety of Web 2.0 tools and more traditional ones such as discussion boards, all tutors involved mentioned that they had a good feel for who the students were as persons. The use of the chat tool and the reflective diaries in particular helped to foster affective relations. This research indicates that before adult learners feel confident enough to venture to engage in online networks in order to find information and to communicate, they first need nurturing by a tutor who is genuinely interested in them as persons and in their learning.” (Veletsiano, s 279).

Avslutningsvis hävdar Rita Kop att kommunikation och relationer med andra studenter och lärare är grunden för en lyckad distanskurs och att kursen fungerar bäst om man kombinerar flera olika sociala medier, såsom till exempel bloggar och wikis med chattar och video podcasts:

"This research has shown that communication and interaction with other learners and with tutors is at the heart of a quality online learning experience, and that this mixed use of multi-sensory Web 2.0 tools in a flexible manner, “if and when required,” can be very powerful. By creating an online place where people feel comfortable and relaxed, a place that affords communication and interaction at different levels and while using a variety of tools, both tutors and students develop a strong sense of presence that can help participants gain confidence in both their learning and teaching. The direct interaction between the designers and writers of content and the learners in an environment that allows for affective involvement and “transactional nearness” ensures that meaningful activities are created and meaningful communication can take place." (Veletsiano, s 280).

Själv undervisar jag inte alls på distans, utan träffar alla mina elever regelbundet. Ändå tycker jag att dessa tankar kring sociala medier och distansundervisning passar jättebra även för mitt sätt att jobba. Även om man även träffas i det fysiska rummet, så tror jag att studierna blir roligare och mer engagerande om vi även skapar välfungerande lärmiljöer på nätet, platser där våra elever kan dela med sig och ta del av, inspirera och inspireras, reflektera och ge respons och, sist men inte minst, diskutera.

Vi kommer att bli bättre

Första delen av Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) har fått mig att fundera över  hur tekniken påverkat vår skolvardag och hur den kan komma påverka den i framtiden. Jag tycker att mycket har förändrats redan, både till 

• det bättre (det är till exempel mycket lättare att vara kreativ och skapa eget material som man delar med sig till andra) och till 
• det sämre (när alla mina elever har en dator framför sig är det till exempel svårt att få ögonkontakt med dem - lyssnar de verkligen, kan man fråga sig). 

Jag hoppas och tror att vi successivt ska bli allt bättre på att utnyttja möjligheterna.

Jag har skrivit om min läsning av första delen här:

Under ytan är det mycket som förändrats med hjälp av teknikenEn definition av begreppet "emerging technologies"Gammalt och nytt går hand i handVi kan hjälpas åt att vaska fram guldkornen i den stora teknikflodenUtbildningsväsendet går spännande tider till mötes med hjälp av Webb 2.0Ett lärande bortom tid och rum med hjälp av sociala medier

Jag tycker att dessa bilder av fredcavazza passar bra i sammanhanget (se nedan). De visar hur snabbt olika verktyg utvecklas, blir fler, mer avancerade och fyller allt fler behov.

Ett lärande bortom tid och rum med hjälp av sociala medier

Mark J.W. Lee och Catherine McLoughli har skrivit i mycket positiva ordalag om de sociala mediernas potential i distansundervisningen ("Beyond Distance and Time Constraints: Applying Social Networking Tools and Web 2.0 Approaches in Distance Education", publicerad i Veletsianos bok Emerging Technologies, 2010, s 74). Här kommer några exempel på de möjligheter som de tar upp:

Man kan skapa sociala nätverk där man bland annat kan lära känna såväl andra som sig själv lite bättre, känna gemenskap, ställa frågor, diskutera, testa sina idéer och utveckla sina tankar och sin sociala kompetens:

"Social networking /.../ enable the creation of social capital, which refers to the capacity of people to build links and call upon others to help, test, and confirm ideas and co-create knowledge. This concept is essential to understanding why connectivity is important in distance education. The building blocks of social capital are similar to the requirements for social presence and require trust, engagement, connection, openness to others’ views, and a willingness to collaborate and share ideas. Social software tools allow individuals to acquire both social and communicative skills, and at the same time become engaged in the architecture of participation of Web 2.0. Using these tools, users engage in informal learning and creative, expressive forms of behaviour and identity seeking, while developing a range of digital literacies." 

Man har möjlighet att, tillsammans och bortom tid och rum, skapa och dela med sig av nytt material och nya kunskaper:

"Web 2.0 emphasizes the pre-eminence of content creation over content consumption, whereby learners can create, assemble, organize, and share content to meet their own needs and those of others. Open content initiatives and copyright models such as Creative Commons (2008) are helping fuel the growth of learner-generated content and changing the old paradigm of distance education to give learners more autonomy and scope for creativity. Wikis and other collaborative writing tools enable distributed individuals to work together to generate new knowledge through an open editing and review structure."

Utifrån sina egna intressen och behov kan man enkelt söka kunskaper från olika källor och göra egna sammanställningar som svarar mot ens egna eller kollegors intressen och behov:

"The large uptake of RSS, as well as related technologies such as podcasting and vodcasting, is indicative of a move to collecting material from many sources and making it available for personal needs. Hilton (2006) describes these technologies as part of a move from “producer push” to “demand pull,” whereby students are now accustomed to obtaining and consuming content “on demand.” There are also trends towards the unbundling of content (Hilton, 2006) and the rise of “micro-content” (Lindner, 2005, 2006; Leene, 2005), i.e., digital content in small fragments that are loosely connected and which can be “mashed-up,” re-mixed, and re-formulated by individuals to produce new patterns, images, and interpretations."

Om vi som lärare och elever använder oss av sociala medier i vårt arbete, innebär det alltså att vi automatiskt blir både konsumenter och producenter av kursens studiematerial. Inte illa, eller hur?!

Några förslag på hur du kan använda Webb 2.0 i skolan

Här nedanför kommer några förslag på hur du kan använda några Webb 2.0-verktyg i din undervisning. Länkarna i presentationen är klickbara.



Webb 2.0 kallas också ofta för sociala medier, därför att många av de nya verktygen innebär att man kan bygga nätverk, kommunicera och skapa material tillsammans.

Öppen, gratis och webbaserad kurs i sociala medier

Är du nyfiken på sociala medier och vill lära dig mer om hur du kan använda dem i ditt jobb och på din fritid? Då tycker jag du ska ta en titt på följande kurs: Delning http://delning.ning.com/ som skapats i samarbete mellan bibliotek, folkbildning och .SE. 

Kursen ligger på en Ning (som är ett exempel på ett socialt medium och ett verktyg som passar bra som lärplattform) och innehåller information och övningar. Du redovisar genom att dela med dig av dina erfarenheter till övriga kursdeltagare i form av blogginlägg på din egen sida på Delning.

Här kan du läsa mer om kursen: http://delning.ning.com/page/om-delning

Jag gick kursen Sociala medier för ett år sedan och eftersom detta är en uppföljningskurs, har jag höga förväntningar på kvaliteten på materialet och uppgifterna. Delning ska bli spännande att utforska!

Illustration av nätverkskulturers storlek

I jämförelse med siffror kan bilder vara väldigt pedagogiska när man vill förklara storleksförhållanden. En bra illustration på detta  från http://xkcd.com/ kommer här:

Karta över nätverkskulturer 2007 http://xkcd.com/256/ (klicka på länken för att se den större originalversionen):

Motsvarande karta över nätverkskulturer 2010 http://xkcd.com/802/ (klicka på länken om du vill se den större originalversionen):

Båda bilderna ligger under en Creative Commons-licens (by, nc).

Inspirerande, lärorik och GRATIS kurs om sociala medier

Har du inte redan gått den här kursen i sociala medier, så vill jag verkligen rekommendera dig att gå den! Kursen är skapad av Regionbiblioteket och folkbiblioteken i Stockholms län i samarbete med Folkuniversitetet och med stöd från .SE och den är gratis trots att den håller en mycket hög kvalitet.

I kursen får du chansen att bekanta dig med 8 olika områden där du får pröva på och ta del av värdefulla tips kring bl.a. Ning, bloggar, Facebook, Wikipedia, Youtube, Flickr, Animoto, Google, Grooveshark, Sveriges radios webbplats, bibliotekens webbplatser och några av de databaser som du kan nå kostnadsfritt även hemifrån med hjälp av ditt lånekort.

Och, sist men inte minst, om du väljer att göra hela kursen kan du få ett urtjusigt diplom:

Lycka till!