lördag 21 januari 2012

Under ytan är det mycket som förändrats med hjälp av tekniken

I Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) skriver Veletsianos bland annat att tekniken har revolutionerat samhället i stort, men inte haft så stor påverkan på skolans värld:
"Technological innovation and advancements have brought about massive societal change. In comparison, technology’s impact on education, teaching, and learning has been rather limited (Bull, Knezek, Roblyer, Schrum, & Thompson, 2005). While expectations have run high about instructional radio, television, personal computers, computer-based instruction, the Internet, Web 2.0, e-learning, m-learning, the latest technological innovation of our times, and the impact of these tools and technologies, results have often been disappointing (see Cuban, 2001): “showcase” learning environments, disengaged students, and technology-enhanced instruction that merely replicates face-to-face teaching seem to be the norm and the standard to which we have become accustomed, rather than the exception." (2010, s 3)
Jag tycker att det är en intressant synpunkt. Bara för att vi har mer teknik till vårt förfogande i skolan, behöver det inte påverka våra arbetssätt eller vårt innehåll särskilt mycket. Inte heller behöver eleven automatiskt bli motiverad, bara för att han eller hon får chansen att skriva sin uppsats på datorn istället för med penna och papper. Tekniken i sig löser inte alla skolans problem. Detta kan kännas nedslående.

Samtidigt vill jag påpeka att datorn har förändrat vårt arbete från grunden på ett sätt som vi kanske inte alltid tänker på. En viktig anledning till detta är att vi har fått nya verktyg för att skriva och publicera våra texter. Och eftersom vårt samhälle blivit allt mer textfokuserat, spelar detta en stor roll inte bara för våra studier och vår underhållning utan för våra liv i stort.

Det finns många och stora skillnader mellan att skriva sina texter i ett ordbehandlingsprogram på en dator och att skriva på skrivmaskin eller för hand. Du kan lättare komma igång med skrivandet på en dator, eftersom du vet att du lätt kan ändra, stryka och flytta runt i texten allt eftersom du jobbar med den. Det gör att du kan skriva spontant och flödigt och utan att grubbla så mycket över om det är bra eller dåligt och rätt eller fel. Skriv av hjärtans lust! Så fort som du kommer på förbättringar eller saker som behöver korrigeras kan du åtgärda problemet.

Eftersom det är så enkelt att göra ändringar i efterhand, lönar det sig att få och ge respons på varandras texter. Med några enkla, men ibland radikala grepp kan ofta texter förbättras väsentligt. Ett mittparti i en text kan till exempel kännas väldigt välformulerat och intressant och enkelt flyttas fram som en inledning till texten.  På det här viset kan skrivprocessen få mycket större utrymme i skolans undervisning. Både lärare och kurskamrater kan lättare följa och stödja eleven i hela den process som leder fram till en slutprodukt.

Å ena sidan kan man alltså tycka att det inte är roligare att skriva skolarbeten bara för att man har hjälp av en dator: man måste ju lik förbannat hitta på vad man ska skriva och försöka formulera sig begripligt.

Å andra sidan kan är det lättare att bearbeta texter - att göra egna genomläsningar och förbättringar och att dra nytta av kurskamraters och lärares respons på texten - vilket kanske ofta leder till att jobbet blir större (usch, eller?) men resultatet desto bättre. Uppsatserna blir mer genomarbetade, lättlästa och intressanta och den som skriver uppsatsen blir mer medveten om språket, ämnet och olika sätt att uttrycka sig på.

Dessutom kan Internet innebära att elevernas texter, dem som eleverna tvingats slösa blod, svett och tårar på, nu kan nå en större publik. Texterna kan publiceras öppet på till exempel bloggar, wikis eller dagstidningars webbilagor och kanske kan då ansträngningarna kännas mer motiverade? Kanske kan då flera av eleverna till och med känna sig stolta över sina texter?

Ja, vad vill jag egentligen komma fram till med detta inlägg? Jo, att tekniken inte automatiskt gör att alla elever tycker det är kul eller ens lätt att lära, men att jag tror att om vi utnyttjar möjligheterna som tekniken ger oss, så kan eleverna lära sig mer och med högre kvalitet.

Och så vill jag tillägga att man på ytan kanske kan tycka att det inte är så mycket som ändrats: eleverna skriver ju fortfarande samma uppsatser ... Men krafsar man lite på ytan, så ser man att ordbehandlingsprogrammen och möjligheten att publicera texterna på Internet automatiskt skapar nya förutsättningar för eleverna att jobba med sina texter och att göra sina röster hörda.

Vad gäller skolornas utnyttjande av tekniken blir jag därför inte nedslagen. Tvärt om! Det händer mycket under ytan och vi har mycket att glädja oss åt!

4 kommentarer:

Mårten sa...

Vi behöver fler tjänster/program som hjälper oss utnyttja de nya möjligheter som kommit tack vara digitaliseringen av text.

charlotta wasteson sa...

Det har du säkert rätt i! Din kommentar gör mig nyfiken. Är det något särskilt du tänker på? Kommer du att bidra i den utvecklingen?

Själv känner jag att det redan finns så många verktyg för detta som jag inte utforskat och behärskar, att jag inte riktigt kan se vilka ytterligare (och otillfredsställda) behov det finns. Men det kommer.

Mårten sa...

Spontant så känns det som att det finns massor att göra, exakt vad har jag inte funderat så mycket på. Men eftersom möjligheterna nästan är oändliga så borde det också finnas nya koncept som ligger och väntar på att bli upptäckta.

Ibland vet man inte att behovet finns innan det kommer något som tillfredsställer det.

Det skulle vara jättekul att kunna bidra till detta område i framtiden.

charlotta wasteson sa...

Du låter så klok och verkar ha en ödmjuk, nyfiken och optimistisk syn på utvecklingen och framtiden. Jag hoppas och tror också att du kommer att kunna bidra, för jag tror att du har mycket att ge! :)

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...