lördag 27 december 2014

Fusk till vardags i skolan

Lars Fonseca har undersökt hur elever och lärare hanterar fusk i skolan. I sin avhandling vid Linnéuniversitetet Det godkända fusket – normförhandlingar i gymnasieskolans bedömningspraktiker (17 okt, 2014) berättar han att det finns en tydlig konflikt mellan vad elever och lärare vet är fel (de vet vad som är fusk och de vet att fusk inte är tillåtet) och vad elever ändå gör och lärare väljer att inte låtsas om.

Burglar + Bag

I avhandlingen tar Lars Fonseca reda på vad som gör att elever fuskar och hur de kan komma undan med det. Hans studie visar att det beror på att både elever och lärare anser att det är omöjligt att få alla elever att nå kunskapsmålen, utan att det förekommer ett visst inslag av fusk.

Eleverna fuskar för att klara de betyg de anser att de behöver, när de tror att de inte klarar av att uppnå dem på annat sätt. De kan till exempel ha svårt för ämnet eller drabbats av tidsbrist.

Lärarna väljer att inte gå till botten med misstankar om fusk för att de känner press på sig från eleverna, elevernas föräldrar och sin skolledning att sätta så höga betyg som möjligt. De menar att de skulle tvingas sätta lägre betyg, om de tog reda på hur mycket deras elever fuskar i verkligheten.

Jag tycker att det är en intressant studie. Debatten kring skolfusk har framför allt handlat om hur det kan komma sig att elever fuskar - "Är de omoraliska eller förstår de inte vad som är fusk?".

Ibland har jag också läst inlägg som ifrågasätter om fusk verkligen är fusk - "Är det verkligen fusk att ta hjälp av andra (utan att berätta att man gjort det) eller är det bara smart?" När jag hör eller läser sådana uttalanden undrar jag om debattören vet vad fusk är för något. Jag håller självklart med om att man ska dra nytta av och bygga vidare på andras kunskaper (så ser all forskning ut och så lär vi oss), men man får inte glömma att man måste redovisa sina källor. Vet han eller hon till exempel skillnaderna mellan referat, citat och plagiat?

Ett exempel: I detta blogginlägg använder jag mig av andras kunskaper, men jag har inte "klipp och klistrat" in vad någon annan har skrivit om Lars Fonsecas avhandling och låtsats att jag skrivit det själv. Istället har jag valt att referera det som jag tycker är viktigast i hans studie. Jag har inte blandat ihop hans forskningsresultat med mina egna tankar, utan jag skriver vad som är vad. På så vis ger jag honom erkännande för sitt arbete, samtidigt som jag tar ansvar för mina egna åsikter.

Lars Fonseca sätter fingret på något som jag inte tidigare läst i debatten kring skolfusket:

Om både elever och lärare anser det omöjligt att leva upp till förväntningarna, utan ett visst inslag av fusk - då måste väl förväntningarna förändras?!

Plagiarism vs Copyright Infringement.png


Vill du veta mer?

I detta pressmeddelande från Linnéuniversitetet kan du läsa mer om om Lars Fonsecas avhandling:  http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/detgodkandafusketiskolan.5.1a9cb62f1488a75f936a60.html

Här kan du läsa avhandlingen i sin helhet:  http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/det-godkanda-fusket-normforhandlingar-i-gymnasieskolans-bedomningspraktiker/

Teddy Winrot har undersökt hur mycket gymnasieelever fuskar och varför och publicerat sina resultat i denna c-uppsats från 2009: Fusk i gymnasiet - en enkätundersökning bland gymnasieelever  http://epubl.ltu.se/1402-1773/2009/167/LTU-CUPP-09167-SE.pdf 

Här kan du läsa mer om vad som menas med fusk och hur man kan hjälpa elever att göra rätt:  http://ikttips.skolbloggen.se/lag-och-ratt/plagiat-och-plagiatkontroll/

Bilden "Burglar + Bag" är skapad av Johnny Grim och hämtad från Flickr under licensen CC (by, nc, nd)  https://www.flickr.com/photos/grimages/861321715/

Bilden "Plagiarism vs Copyright Infringement" av MLauba (Talk) - I (MLauba (Talk)) ligger under licensen CC BY-SA 3.0 och är hämtad via Wikipedia.



måndag 10 november 2014

5 knep för språkinlärning

Sid Efromovich (TEDxUpperEastSide, 2013) håller här ett tal på temat "5 techniques to speak any language" och hans fem knep för språkinlärning är:

  1. Gör fel. Gör inte bara det som du vet att du kan, utan se till att utmana dina gränser. Man lär sig jättemycket av att testa och göra misstag. Varje gång du känner dig osäker kring om något är rätt eller fel, så är du på väg att utöka dina kunskaper. 
  2. Bry dig inte om att lära dig alfabetet på det språk du vill lära dig. Alfabetets ljud har ändå inte mycket att göra med hur orden sedan ska uttalas. Gör istället egna anteckningar av hur ljudet låter.
  3. Skaffa dig en pedantisk vän, lärare eller kollega som känner sig trygg med att rätta dig varje gång du säger fel och uppmuntra dig att fortsätta och våga göra nya misstag.
  4. Träna. Ha så kallade "duschkonversationer", då du låtsas att du pratar med någon på det språk du vill lära dig. När du låtsas att du har samtal med någon (eller med dig själv) märker du var du har dina kunskapsluckor.
  5. Hitta en konversationskompis och se till att det språk du vill lära dig är det språk som ni båda har gemensamt och behärskar bäst. Att träna ett främmande språk med någon som egentligen talar samma språk som du, funkar inte alls lika bra som om ni båda känner att det enklaste och bästa sättet för er att förstå varandra är att tala det språk som du vill lära dig.

 

Lycka till!

måndag 3 november 2014

Några tips på material kring genus-frågor

Här kommer några tips på frågeställningar och material som du kan använda i skolan när du vill jobba med genus:

  1. Vilken Barbie skulle du vilja köpa?  http://www.upworthy.com/meet-the-wannabe-new-barbie-no-longer-burdened-with-those-unattainable-alien-like-legs-7?g=2&c=ufb1
  2. Vilken typ av uppmuntrande kommentarer skriver du till dina kompisar?  http://bloggar.aftonbladet.se/z/2014/02/kommentera-utseende-i-sociala-medier/
  3. och skriver du saker för att sänka dem du inte gillar?http://tinuccia.blogg.se/2013/december/tjejer-som-sanker-varandra-ar-varre-an-killar-som-gor-det.html

Och en film med ombytta roller (hemsk och tänkvärd eller hur?!):

måndag 27 oktober 2014

Du kan lära dig vad som helst på 20 timmar

Man brukar säga att det tar 10 000 timmar att lära sig något nytt och bli bra på det. 10 000 timmar motsvarar att ett heltidsjobb i fem år. Innebär det då att man som vuxen aldrig mer kommer att kunna lära sig något nytt?

Josh Kaufman punkterar i sitt tal "The first 20 hours - how to learn anything" (TEDxCSU, 2013) denna myt med 10 000 timmar, genom att berätta hur den uppstått:

Forskning av hur bland annat musiker och atleter utvecklas har visat att det tar 10 000 timmar att bli en expert på något, att bli bland de bästa i världen inom ett smalt och konkurrensutsatt område, men resultatet av forskningen kan inte överföras direkt på allt annat lärande.


 


Hur lång tids träning tar det då från att man är riktigt dålig på något och vet om det tills dess att man är riktigt bra på det? Jo, enligt Josh Kaufmans forskning tar det 20 timmar av målmedveten och fokuserad träning.

För att kunna uppnå goda resultat på bara 20 timmar behöver du dock vara mycket effektiv, t ex genom att göra följande:
  1. Tänk igenom vad det är du vill lära dig och bryt ner det i mindre och mindre delar som till slut är så små att de är överkomliga och börja med att öva på de delar som är allra viktigast.
  2. Se filmer, gå på lektioner eller föredrag eller läs böcker för att få bakgrundskunskaper, men lär dig bara så mycket att du kan korrigera dig själv (annars tar det för lång tid att komma igång).
  3. Ta bort de hinder som finns för dig att träna, de så kallade distraktionerna (se t ex till att inte bli avbruten av spännande tv-program, internet eller telefonen, när du tränar).
  4. Bestäm dig för att träna i minst 20 timmar, även om det tar emot (det är så klart särskilt jobbigt i början när vi fortfarande är riktigt dåliga på det).

Avslutningsvis visar Josh Kaufman hur han inspirerad av en TED-talk valde att försöka lära sig spela ukelele på 20 timmar. Du ser resultatet i slutet av videon.

Här kommer det TED-klipp med Jake Shimabukuro, som inspirerade honom att försöka:





Här kan du hitta lektioner för hur du kan lära dig spela ukelele:  http://youtu.be/j_at_nglL3M och här kommer några ukelele play alongs:  http://youtu.be/iyI6wE4cm6g?list=PLCD6F28C13A0A9AC2

Vad vill du lära dig?

torsdag 23 oktober 2014

Visa att du ser dina elever

Steve Dobo höll på TEDxCrestmoorParkED (2013) ett tal på temat "I see you - how to achieve a zero dropout rate". Han menar att det bästa sättet att minska studieavhoppen är att se sina elever. Ser du dina?

  • Kan dina elever känna att du ser dina elever för vilka de är?
  • Kan de känna att du ser deras potential?
  • Kan de känna att du ser vilka de vill vara?

Steve Dobo berättade hur han som barn kunde känna sig osynlig och att han ibland testade detta genom att smyga undan och gömma sig i timmar för att se om någon i familjen upptäckte att han var borta. De upptäckte det inte.

Som kontrast till detta berättade Steve om hur folken på Pandora hälsade på varandra i filmen Avatar: de mötte varandras blickar, såg på varandra en stund och sa "Jag ser dig".




Steve Dobo menar att vi inte ska tala om problemet med studieavhopp utan om problemet med systemet som skapar studieavhopp. Målsättningen ska nämligen inte vara att vi förändrar eleverna, utan att vi förändrar systemet. Vi behöver skapa en skola som fungerar för alla elever.

Steve har frågat elever som valt att hoppa av, men sedan återupptagit sina studier: "Vad fick dig att ändra ditt beslut?". De berättar då att de träffat någon som betyder mycket för dem. Det kan t ex ha varit någon av deras släktingar, vänner till familjen, lärare eller fritidsledare. Den här personen har sett dem och övertygat dem att återvända till skolan.

Du kan vara den personen som får elever att vilja fortsätta gå till skolan. Du kan kan få dem att känna sig sedda:

"Jag ser dig."



fredag 17 oktober 2014

Ett meningsfullt jobb som lärare

Vi är nog många som då och då funderar över livets mening: om vi är på rätt väg eller gått vilse?

I denna föreläsning med rubriken "How to know your life purpose in 5 minutes" ger Adam Leipzig några grundläggande råd (TEDxMalibu, 2013):

Fråga dig själv ...
  • vem du är, 
  • vad du gör,
  • vilka du gör det för, 
  • vad dessa personer vill ha och behöver och 
  • hur de påverkas av det du gör.


 

Adam drar ihop dessa stora livsfrågor till en intensivgenomgång som vi hinner besvara på mindre än fem minuter:

  1. Vad heter du?
  2. Vad gör du som du gillar att göra? Om det är svårt att komma på en sak, så ställ dig frågan: Vad känner du att du är så bra på att du kan lära ut det till andra människor?
  3. Vem eller vilka gör du det för?
  4. Vad vill de ha från dig? Vad ber de dig om?
  5. Hur påverkas de av det som du ger dem?
Adam Leipzig gör oss uppmärksamma på att bara två av frågorna sätter oss själva i centrum. De andra tre frågorna handlar om våra medmänniskor, vad de vill ha och behöver och hur de påverkas av det som vi ger dem. Vill du känna att du lever ett meningsfullt liv, ska du nämligen fokusera på vad du kan göra för andra, mer än på vad andra kan göra för dig.

Avslutningsvis ger Adam sin publik rådet att nästa gång någon frågar dig "Så, vad sysslar du med?", då ska du svara likadant som du svarade på fråga nummer fem: hur de du jobbar för påverkas av det som du ger dem. 

Vad skulle du som är lärare svara på frågan om vad du gör?

Jag har inte själv hunnit tänka färdigt, men spontant tänker jag att mitt svar skulle kunna vara något i stil med att ...
"Jag jobbar med att få ungdomar att känna sig nyfikna och kompetenta. Vad jobbar du med?"


onsdag 15 oktober 2014

Bra lärare har stora hjärtan

Lärarjobbet är ett av de viktigaste jobben i världen och lärarens viktigaste uppgift är, enligt Lisa Lee (TEDxCrestmoorParkED, 2013), att få sina elever att känna att de är värdefulla, respekterade, accepterade och sedda för vilka de är och vad de gör.

Det är först när elever upplever att de verkligen blivit sedda och accepterade, som förändring, acceptans och lärande kan ske:

måndag 13 oktober 2014

Satsa på skickliga lärare och du får duktiga elever

John Hattie talade på TEDxNorrkoping (2013) med rubriken "Why are so many of our teachers and schools so successful?".

Ämnet känns kanske lite ovant och omvänt mot vad vi är vana vid? Brukar vi inte alltid tala om hur dåligt det går för oss i internationella jämförelser?! Men det är klart att vi inte bör stirra oss blinda på vilken position vi tidigare haft, utan istället inse att ju bättre utbildningsväsendet blir i övriga delar i världen, desto svårare kommer vi ha att hävda oss i rankningen.

Att vi förlorar en topp-placering behöver alltså inte nödvändigtvis innebära att det är vi som blivit sämre. Ibland kan det faktiskt handla om att det är andra som blivit bättre. Och det är väl i så fall bara bra, eller hur?

Hatti hävdar att vad som spelar roll för elevernas studieresultat inte i första hand är vilka strukturer vi har på våra skolor vad gäller klasstorleken, lektionslängden, gruppsammansättningen och liknande, inte heller om vi jobbar problembaserat eller vilken teknik, vilka datorer eller appar vi använder. Vad som är avgörande för elevernas resultat är i första hand vilka lärare eleverna har.



Bra lärare utmärker sig:
  • De har en passion.
  • De ser något inom sina elever som eleverna själva inte alltid kan se.
  • De samarbetar med andra lärare och lär av sina egna erfarenheter och av sina kollegors.
  • De försöker förstå vad det är som leder till att elever utvecklas och vill lära sig mer.
  • De vet vad eleverna redan kan och börjar undervisningen där. 
  • De lägger ribban lagom högt, gör varken uppgifterna för lätta eller för svåra, och får eleverna att uppleva hur det känns att lyckas.
  • De får eleverna att känna att det är ok att göra misstag och blotta sin okunskap och de får dem att inse att de går i skolan för att de inte redan kan allt det som är bra att kunna.
  • De hjälper eleverna att hitta sina bästa lärstrategier, att lära sig lära.
Hatti menar att ett bra sätt att uppmuntra och ge duktiga lärare mer inflytande över utbildningssystemet, är att skapa olika former av karriärstjänster för lärare. Skapar man bättre förutsättningar för framgångsrika lärare skapar man samtidigt också bättre förutsättningar för eleverna att lyckas med sina studier.


fredag 10 oktober 2014

De bästa lärarna

Pierre Pirard höll på TEDxGhent 2013 ett tal med rubriken "The 5 principles of highly effective teachers" och han sammanfattar med fem punkter vad som utmärker de mest effektiva lärarna. Det handlar inte om humor, auktoritet, respekt eller att kunna sitt ämne, utan i första hand om:
  1. Believe in your team
  2. Set goals
  3. Invest in your team
  4. Plan carefully
  5. Work hard



För att lyckas med dina elever behöver du ett starkt ledarskap som innebär att du har ...
  1. en övertygelse om att dina elever kan nå goda resultat. Din övertygelse ska vara så tydlig att dina elever känner den och den smittar av sig på dem så att de också vet att de kan klara sina studier.
  2. tydliga mål som du och dina elever prioriterar och jobbar mot varje dag och 
  3. du måste visa att du menar allvar med dina ambitioner och planera omsorgsfullt för att nå målen. Utgå från målet och planera baklänges vad som krävs för att nå dit.

onsdag 8 oktober 2014

Skolverket ger råd kring betygssättning

Vi är många lärare och skolor som diskuterar och funderar kring formativ bedömning, pedagogisk dokumentation och betygssättning. Här kommer tips på tre filmer från Skolverket (28 mars, 2014) som handlar om bedömning och betygssättning.

Detta är den första av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kommer igång med betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:
  • "Ett betyg är ett omdöme som ska visa elevens aktuella kunskaper vid betygstillfället."
  • "I slutet av varje termin sätts terminsbetyg, och i slutet av årskurs 9 sätts ett slutbetyg".
  • "I grundsärskolan sätts endast betyg om elevens vårdnadshavare begär det."
  • "När du ska sätta betyg, ska du ta med alla bedömningar du gjort av elevens arbete i förhållande till kursernas kunskapskrav, men de nyaste bedömningarna väger tyngst."
  • "Redan i planeringen ska du fundera över när och hur bedömningen ska göras: vilka förmågor ska du undervisa om, vilket centralt innehåll ska du behandla, hur ska du involvera eleverna och hur ska du bedöma och dokumentera elevernas kunskaper?"

  • "Man kan sätta blockbetyg i NO och/eller SO och i så fall måste undervisningen i huvudsak vara ämnesövergripande."

Detta är den andra av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka när du tar reda på vilka kunskaper eleverna har:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:
  • "Alla elever är olika och alla elever måste få chansen att visa sina kunskaper på bästa sätt."
  • "De nationella proven konkretiserar och prövar flera delar av kunskapskraven. Men tänk på att alla prov inte prövar allt."
  • "Elevens kunskaper bedöms utifrån kunskapskraven och inte utifrån det centrala innehållet. Om en elev missat ett centralt innehåll, kan den alltså ändå få betyg om han eller hon uppnår kunskapskraven för det betyget."
  • "Om man delat upp ämnet slöjd i textil- respektive trä- och metallslöjd, och en elev klarar kunskapsskraven för betygssteget C i den ena delen av ämnet men inte i den andra, ska eleven få betyget C eftersom det inte krävs att eleven klarar kunskapskraven i alla material."


Detta är den sista filmen av tre filmer om betyg i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka vid själv betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

  • "Om det ingår i kunskapskraven att eleven ska kunna ge flera exempel och göra jämförelser, behöver eleven ofta visa dessa kunskaper vid mer än ett tillfälle. Om kunskapskravet däremot gäller en färdighet, t ex att kunna läsa med flyt, räcker det att han eller hon visar det vid ett tillfälle."
  • "Om det finns särskilda skäl, t ex funktionsnedsättning, kan man bortse från enstaka kunskapskrav när man sätter betyg."

  • "Hela betygsskalan används redan när man sätter betyg de första gångerna, även om man inte ännu hunnit jobba med alla centrala innehåll eller kunskapskrav. När man sätter betyg tittar man alltså bara på de kunskapskrav som man hittills hunnit jobba med i undervisningen och man tar hänsyn till vilken årskurs eleven går i när man tolkar kraven."
  • "För att elev ska kunna få ett visst betyg måste den inte ha uppnått det betyget vid alla bedömningstillfällen. Det räcker att eleven någon eller några gånger har visat att han eller hon klarar uppnå kraven."
  • "Man kan inte bortse från kunskapskrav bara för att man inte klarat av att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon klarar kraven. Det är t ex skolans skyldighet att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon kan simma."
  • "Elever behöver inte få samma betyg på terminsbetygen som de får på de nationella proven. De nationella proven är bara en del av bedömningsunderlaget."
  • "Det är bra om lärare diskuterar bedömningsfrågor. Några förslag på material som man kan utgå från vid dessa diskussioner: Skolverkets allmänna råd, litteratur kring bedömning, samplaneringar av undervisning och sambedömningar." 



tisdag 7 oktober 2014

Ingela Ekdahl Johansson prisad för sitt arbete med barnlitteratur


Ett nyinstiftat pris, Grodan-priset som skapats till minne av barnbokhandlaren Peggy Rydemalm, delades hösten 2014 ut till ”någon som i skolans värld spridit stor läsglädje och kunskap om litteratur”. 

Priset bestod av 10 000 kr och gick till Ingela Ekdahl Johansson, lärare vid Simrislundsskolan i Simrishamn. Hennes klass kommer dessutom att få ett klassbibliotek med utvalda böcker från Barnens Bokhandel och barnboksförlagen Alfabeta, Berghs, Hjelms och Opal till ett värde av ca 10 000 kronor. 



Motiveringen till priset kan du läsa här:
"Kultur, böcker och läsning har en självklar och lustfylld plats i Ingelas klassrum, ett rum som är både kreativt och strukturerat. Ingelas öppenhet, nyfikenhet och entusiastiska personlighet gör att hon gärna samarbetar med kulturaktörer i och utanför skolan och att hon förbereder både sig själv och sina elever väl inför aktiviteter. Hon äger dessutom en härlig förmåga att vidareutveckla och fördjupa sina impulser och tankar. Ingelas entusiasm speglas i eleverna och tillsammans skapar de ett fantasifullt klassrum."



Ingela blev väldigt glad för priset. Hon säger att arbete med skönlitteratur i undervisningen ligger henne varmt om hjärtat, och att Grodan-priset därför är det finaste pris hon kunde få. Med hjälp av skönlitteraturen kan hon väcka elevers nyfikenhet och lust att lära, och tillsammans kan de ge sig ut på resor i böckernas värld.

lördag 4 oktober 2014

Läromedlet, läraren eller eleven - vem kommer att få huvudrollen i framtiden?

I detta korta videoklipp från seminariet "Överlever högskolan globala nätkurser?" på KTH den 22 maj 2013, berättar universitetslektor David Black-Schaffer hur han tror att framtidens universitetskurser kommer att se ut.

Han tror att i framtiden kommer studenter och universitetslärare att använda sig av färdiga kurser i stil med Massive Open Online Courses (MOOCs) och läraren uppgift är att hjälpa eleverna med att förstå och tillämpa det färdiga kursinnehållet.

Rollen som lärare förändras då från att vara förmedlaren av kunskapen (förmedlingen står istället det färdigpaketerade kursmaterialet för) till att bli handledaren, coachen och bedömaren av elevernas arbete.


 

Den tryckta läroboken i centrum och läraren som uttolkaren

Jag tänker att många av mina egna lärare faktiskt arbetade just så här. De utgick helt från läroboken och vi elever jobbade gemensamt och individuellt med texterna i den medan läraren försökte förklara, stötta och kontrollera att vi förstod och klarade av att lösa uppgifterna.

Sedan ansågs det fult att bara jobba med en lärobok och allt ändrades. Säkert var en viktig orsak att läroböckerna inte höll måttet. Det upplevdes som tråkigt, enformigt och gammalt att bara jobba med en lärobok. Läromedelsförlagen försökte anpassa sig genom att lätta upp innehållet och framför allt lägga till fler bilder och göra texten mindre kompakt, men de klarade inte tillgodose alla våra nya behov och förväntningar.

Läraren som ett slags multimedial lärobok

Istället kom många enskilda lärare att ta över. De skapade eget material som var anpassat efter vad deras egna elever behövde lära sig just nu, vilka förkunskaper, behov och intressen de hade och vilka andra ämnen de läste just nu. En sådan anpassning kan inte en lärobok eller en MOOC göra. I alla fall inte i dagsläget. När det blev möjligt att börja dela med sig och ta del av andras undervisningsmaterial skapade många lärare sina egna bloggar eller lade ut sitt material på delningssidor som t ex Lektion.se.

Idag har vi börjat prata om att lärare får ägna för stor del av sin arbetstid på att vara "läroboken" istället för att vara handledaren. Många lärare lägger nämligen massor av tid på att leta och granska färdigt material och på att skapa eget och det mesta av undervisningstiden används till att försöka servera kursinnehållet till eleven. Vi är många lärare som upplever att vi jobbar stenhårt, men att eleverna ändå inte når förväntade resultat.

Eleverna tar "läraren" med sig hem

För att våra elever ska nå bättre resultat har vi börjat fundera över hur eleverna ska kunna jobba mer effektivt hemma och i skolan. Många har börjat pröva att ge eleverna i läxa att komma väl förberedda till klassrummet. Eleverna har då till exempel fått i uppdrag att före lektionen se lärarens föreläsningar i form av videoklipp och svara på kontrollfrågor.

När eleverna kommer till lektionen ska de redan kunna det som vi ska jobba med. Då kan vi komma igång direkt, det blir tydligt för både dem och oss om de har förstått och de kan få hjälp med eventuella frågor. Detta kallas det omvända klassrummet och funkar bra så länge som eleverna väljer att komma förberedda och de får tillräckligt bra studiematerial.

Den webbaserade kursen och läraren som handledare och bedömare

I dag känns det som om cirkeln håller på att slutas. Vi har börjat prata om att andra, som har mer tid och utbildning än vanliga lärare, har bättre förutsättningar att skapa ett bra kursinnehåll och att vi ska utnyttja detta. Vi har t o m börjat tala om att eleverna skulle kunna följa hela färdigpaketerade kurser som läraren hjälper dem att klara. Vi är alltså tillbaka till tanken att vi jobbar med ett färdigt kursmaterial eller ett slags webbaserad "lärobok". Och inte nog med det, utan dessa kurser innefattar även slutuppgifterna och bedömningsunderlaget. De som skapar dessa material får mycket stor makt. (Vem betalar dem?)

Som jag ser det blir de nya öppna webbaserade kurserna ett slags moderna läromedel som förhoppningsvis kan bli mycket bättre än de gamla. För att de ska kunna bli riktigt användbara krävs dock att ...
  1. de klarar av att användas på olika sätt beroende på elevens förkunskaper och målsättningar 
  2. de kan förklara viktigt kursinnehåll på ett mångsidigt sätt och 
  3. de kan ställa kluriga frågor och ge uppgifter som engagerar eleverna och får dem att tänka till och tillämpa det som de lärt sig.
  4. Helst ska de också kunna ge omedelbar feedback på i alla fall de flesta av elevernas uppgifter och 
  5. helst ska materialet vara så aktuellt och samhällstillvänt att eleven alltid kan känna att det här vi jobbar med nu är viktigt, roligt och intressant att lära sig.

En framtid där eleven spelar huvudrollen?

Det vore fantastiskt om vi i framtiden kunde få så bra färdiga kursmaterial ...
  • att eleverna kunde bli mer motiverade och självgående och 
  • ha möjlighet att själva anpassa och styra sina studier och 
  • att vi lärare helhjärtat kunde ägna oss åt att stötta eleverna utifrån deras frågor och behov. 
Där är vi väl inte precis i dag. I alla fall inte i den svenska grundskolan och gymnasiet. Eller vad tycker du?

Läromedlet, läraren eller eleven - vem får huvudrollen i framtiden?

Den traditionella läroboken har övergetts. Istället googlar vi efter bra material inom varje enskilt område vi ska undervisa om. De material som mängder av lärare skapar bildar en fantastisk mångfald men det har blivit en djungel som kan kännas svår att lära sig hitta i.

Nu är kanske nya digitala och interaktiva läroböcker, webbaserade distanskurser och kurser i form av MOOCs på väg att ta över, men så fort som vi väljer ett färdigt material blir vi också mer tydligt styrda. Vem är det vi ger makten till?

Vem vill vi ska få huvudrollen i framtiden - läromedlet, läraren eller eleven - och hur når vi dit?

måndag 29 september 2014

Dags att minska gifterna i våra barns vardag!

Många vanliga produkter som vi använder i vår vardag innehåller giftiga kemikalier och tungmetaller. Gifterna sprids när vi tillverkar, köper och använder till exempel hemelektronik i form av telefoner och datorer, möbler och andra textilier med flamskyddsmedel, tryckimpregnerat trä, stekpannor i teflon, kläder som är impregnerade, icke-ekologisk mat i plastförpackningar, billiga plastleksaker och mediciner. Enligt Naturskyddsföreningen är detta problem så stort och allvarligt att det är jämförbart med klimathotet. 


I dag finns det mycket miljöfarliga ämnen i vår närmsta omgivning i bland annat mat, kläder och skor, teflonpannor, hygienprodukter, plastsaker, byggmaterial, kritor, färger och lacker, rengöringsprodukter, möbler och textilier, elektronik och bilavgaser.

Miljögifterna anses ha bidragit till ökningen av folksjukdomar såsom fetma, diabetes och cancer. Forskare hävdar också att gifterna kan påverka hjärnans utveckling och leda till till exempel hyperaktivitet och försämrad inlärnings- och minnesförmåga. 


Barn är särskilt utsatta

Barn är extra känsliga för påverkan. Deras hjärnor och kroppar växer och utvecklas så snabbt. Samtidigt visar studier att barn är mer utsatta för miljögifter. De kryper och leker på ställen där det finns damm som innehåller gifterna och de stoppar leksaker och fingrar i munnen. Tyvärr visar forskning dessutom att det generellt finns mer miljögifter på förskolor än i andra inomhusmiljöer. Det beror troligtvis främst på att förskolor har extra många plastsaker som ger ifrån sig farliga kemikalier. 


Forskare har på uppdrag av bl a FN och Världshälsoorganisationen, WHO, studerat miljögifternas påverkan på människan och funnit att miljögifter bidrar till att fler människor drabbas av fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, Alzheimer, Parkinson, horomonrelaterade cancerformer, svårigheter att få barn, tidigare pubertet, missbildade könsorgan, inlärningssvårigheter, bokstavsdiagnoser, autism, infektioner, astma och autoimmuna sjukdomar.

Särskilt de så kallade hormonstörande ämnena  har visat sig kunna störa barns utveckling. Ämnena kallas hormonstörande eftersom de påverkar hormonsystemet och därmed särskilt fortplantningen, immunförsvaret och ämnesomsättningen. Riskerna är störst när barnens kroppar och hjärnor utvecklas som snabbast, t ex under fosterstadiet och puberteten. 


Ständigt nya giftiga ämnen på marknaden

Under de senaste tio senaste åren har forskarna gjort stora framsteg vad gäller kartläggningen av vilka kemikalier som är skadliga och hur dessa kemikalier påverkar oss, men eftersom det hela tiden kommer ut nya produkter med nya kemikalier är det svårt för forskningen och kemikalieinspektionen att hinna med. 


På 50-talet började man att i större skala utveckla olika typer av kemikalier ur billig råolja. Sedan dess har kemikalieindustrin växt explosionsartat. Det är svårt för forskningen att hinna med. Nya ämnen förbjuds inte förrän de visat sig vara skadliga. Varje gång ett ämne förbjuds, ersätts det av ett nytt som senare kan visa sig vara så farligt att det också måste förbjudas och ersättas.


Stora risker när gifter kombineras

När någon utsätts för flera gifter samtidigt, kan dessa samverka och orsaka skador som blir oväntat stora. Det kallas för cocktaileffekten. När man vill försöka fastställa gränsvärden för vad som ska tillåtas i det som vi köper, bör man alltså inte studera de olika miljögifterna var för sig


Cocktaileffekten innebär att olika kemikalier kan samverka och tillsammans orsaka oväntat stora skador. 1+1 blir inte nödvändigtvis 2, utan kan bli mycket, mycket mer.

Här berättar Naturskyddsföreningen mer om den så kallade cocktail-effekten: 



Ökad medvetenhet om farorna

Allt eftersom nya giftlarm har spridits via medier har medvetenheten om problemet ökat hos allmänheten. Många föräldrar och de som arbetar inom förskolor och skolor vet i dag att man bör undvika att köpa produkter som innehåller skadliga ämnen. Det kan till exempel handla om nappflaskor och muggar i plast, mjuka plastleksaker och vaxdukar och billigare kritor och färger.


Lita inte för mycket på de gränsvärden som finns i dag. De kan snabbt ändras när man sett de negativa konsekvenserna av dem. Problemet är att då är ju skadan skedd för dem som utsatts för ämnet.

Man kan tänka på att köpa produkter som håller sig under gränsvärdena. Då ska man dock vara medveten om att det inte alltid räcker. Generellt har man nämligen inte tagit hänsyn till hur olika gifter samverkar, den så kallade cocktail-effekten, när man satt gränsvärdena. Gränsvärdena anpassas också ofta efter vad vuxna användare klarar att hantera. Därför bör vi vara extra försiktiga vad gäller våra barn. 

Det är bra att inte bara tänka framåt, utan också gå igenom de saker som redan finns. Kanske är det något som behöver rensas bort? Det kan t ex handla om madrasser, filtar och plastleksaker och vuxensaker som egentligen inte är tänkta som leksaker, som till exempel gamla avlagda datorer, tangentbord och mobiltelefoner, som innehåller väldigt många farliga ämnen men som man har behållit för att de är kul för barn att leka rollekar med.


Vad kan vi göra för att minska farorna?

Miljögifterna är osynliga och effekterna kommer smygande. Forskarna har inte en chans att hinna undersöka följderna av alla nya kemikalier som används. Många av de miljöfarliga varorna produceras på andra sidan jordklotet. 

Det kan kännas övermäktigt att göra något åt problemen och det kan vara frestande att strunta i dem. Men faktum är att vi kan göra mycket här och nu!

Med dessa tre generella råd kommer vi långt:
  1. Handla inte mer än vad som behövs och går åt och köp gärna begagnat.
  2. Handla miljömärkta varor.
  3. Sortera sopor.
Här kommer en lista med mer specifika råd. En del av dem kan kanske kännas lite väl tuffa att leva upp till, men de är alla väl värda att i alla fall sträva mot:

Handla inte mer än du behöver och köp gärna second hand, handla miljömärkta produkter och källsortera dina sopor. På bilden ser du exempel på en mängd olika miljömärkningar.



När du handlar kläder, skor, möbler och elektronik ska du välja miljömärkta produkter. Kläder är generellt bra att köpa second hand, men tänk på att begagnade stoppade möbler kan innehålla stora mängder flamskyddsmedel. Tvätta nya textiler innan de används. Se till att ha väl ventilerat i de rum där du har elektronikprylar och annat som du tänker kan innehålla miljögifter. Låt inte dina barn leka med gamla mobiltelefoner och datorer.


Använd i första hand trä, rostfritt och glas istället för plast. Köp ekologisk mat och undvik konservburkar och metalltuber. Laga mat i gjutjärnspanna istället för teflonpanna. Värm inte mat i plastkärl. Köp inte antibakteriella eller parmfymerade varor. Köp inte duschdraperier, vaxdukar, våtrumstapeter, plastgolv eller badleksaker av PVC-plast.


Plocka bort äldre plastleksaker och ha inte din tv eller dator i sovrummet. Undvik eller var extra noga med att läsa innehållsförteckningarna när du funderar på att köpa fingerfärger och teatersmink för barn. De innehåller nämligen ofta tungmetaller och allergiframkallande konserveringsmedel. Gör sov- och lekrummen lättstädade och dammsug ofta. Tänk på att försöka vädra ut dammet som yr runt i luften i samband med damning och dammsugning. Gifterna samlas i det. Om du vill köpa plastleksaker så köp helst sådana som är tillverkade inom EU.

Vi har ett gemensamt ansvar för att minska gifterna i barnens vardag. Därför har många kommuner bestämt sig för att minska gifterna i förskolan. Rutinerna utvecklas vad gäller städning, tvättning och inköp och man plockar bort produkter som kan kan innehålla allergiframkallande eller hormonstörande kemikalier som t ex flamskyddsmedel eller mjukgörare. Man tittar också på hur man ska kunna servera mer ekologisk mat.



Det finns all anledning att giftbanta förskolorna. Studier visar nämligen att det ofta finns en förhöjd koncentration av gifter där. Det kan bero på att man generellt använder fler saker av bland annat plast och skumgummi. Kommunernas förskolor kan och bör alltså göra förändringar för att skydda våra barn. Här kommer några exempel: 
  • Låt barnen vara mycket utomhus, 
  • tvätta händerna ofta med miljömärkt och doftfri tvål (bra både för att förhindra smittspridning och för att minska halten av bland annat flamskyddsmedel i kroppen)
  • köp ekologisk mat och undvik konserver och metalltuber, 
  • undvik att laga mat i teflonpannor och använd inte plastredskap vid tillagningen, 
  • servera mat och dryck på rostfritt, glas och porslin.

Avslutningsvis låter jag här Naturskyddsföreningen förklara varför  vi bör äta mer ekologiskt odlad mat:



Och här är en film från Naturskyddsföreningen som tar saker upp saker man ska tänka på när man vill handla klimatsmart:  http://youtu.be/towSthwSTec


Vill du veta mer?

Bilderna till detta inlägg är hämtade från en presentation av Naturskyddsföreningen:

Här kan du läsa mer om vilka produkter som generellt innehåller mer skadliga ämnen och hur man kan minska gifterna i sina barns omgivning:

Här kan du hitta Kemikalieinspektionens handlingsplan för en giftfri vardag:

Här kan du läsa artiklar om hur miljögifterna påverkar oss:

På Livsmedelsverkets hemsida kan du läsa om hormonstörande ämnen och besprutad mat: 

Här kan du se två exempel på hur mycket gifter det finns i vuxna människor:

PS. Bonusmaterial:


Vet du vad du ska göra om en lågenergi-lampa går i sönder?

  1. Utrym rummet.
  2. Vädra.
  3. Sopa upp resterna och lämna in till en miljöstation. Varna att resterna kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa.

OBS! Dammsug absolut inte för då kommer kvicksilvret in i dammsugaren som sedan sprider det varje gång du dammsuger.

fredag 26 september 2014

Goda vanor som ger utrymme för genialitet

I sin TEDxCarletonU-talk "The habits of highly boring people" berättar Chris Sauve om tråkiga vanor som underlättar för människor att göra fantastiska saker:
  1. Skriv ned allting: vårt korttidsminne klarar bara 5-9 saker samtidigt som vi har i genomsnitt ca 50 projekt på gång samtidigt. Det är ganska stor diskrepans mellan 50 saker som vi behöver och de 5-9 saker som vi kan minnas, så skriv upp för att inte glömma. Använd dig av kalendrar, "att göra-listor" och anteckningsblock.
  2. Koncentrera dig på det väsentliga: vi har bara en begränsad mängd kraft att fatta beslut, slösa inte bort denna kraft på oviktiga val, utan lägg den energin på det som är verkligt väsentligt, de riktigt viktiga besluten. Dela in det som ska göras i fyra kategorier: det som måste respektive inte måste göras och det som du gillar respektive inte gillar att göra. Sedan ska du prioritera: det som inte måste göras och som du ogillar att göra - dessa saker ska du inte göra, de saker som du måste göra men som du är ointresserad av - dessa saker försöker du automatisera istället för att lägga så mycket energi på dem. På så vis får du mer kraft och tid att koncentrera dig på de saker som du älskar att göra men som du inte måste göra och de saker som du älskar att göra och måste göra. 
  3. Stanna upp och ifrågasätt: för att kunna tänka originellt och bortom här och nu, måste du ge dig själv tid för reflektion. Vår första tanke är alltid vad någon annan redan tänkt. Det kan till exempel vara en upprepning av något vi hört på nyheterna eller något som våra föräldrar, vänner eller lärare berättat för oss. För att det du gör ska ha någon mening behöver du med jämna mellanrum fundera över vad som är viktigt för dig och vad du vill åstadkomma.




Jag tycker att det ligger en hel del i vad Chris Sauve säger om att dessa tre vanor anses tråkiga. Jag känner att jag är ganska bra på att använda mig av dem, men jag gör det lite motvilligt och i vissa fall skamset.

Jag kan känna motvilja inför att anteckna eller göra listor därför att jag inte vill att andra ska tycka att jag är mindre spontan eller kreativ, jag kan känna att jag måste engagera mig med liv och lust i varje litet val för att inte riskera att framstå som en likgiltig person och jag kan vilja vara först med en nyhet eller tanke, även om den inte ännu är kontrollerad eller färdigtänkt.

Men om vi uppvärderar vanorna, ser vilka förutsättningar de skapar, då kanske vi kan bli bättre på att systematiskt (och skamlöst) följa dem och vem vet vilka genialiska saker vi då kan komma på?

onsdag 24 september 2014

Även lärare behöver formativ bedömning

Vi behöver alla en "coach", någon som systematiskt talar om vad vi gör bra och vad vi kan göra bättre. I linje med detta hävdar Bill Gates i denna TED-talk "Teachers need real feed-back" att lärare kan bli bättre på att samla in den respons som de behöver för att utveckla sitt arbete.

Bill Gates rekommenderar oss att titta på hur man gör för att utveckla lärarnas undervisning i de länder vars elever når bäst skolresultat. I Shanghai i Kina gör man bland annat följande:
  • yngre lärare får tillfälle att följa skickliga och erfarna lärare när de undervisar
  • lärare träffas regelbundet i studiegrupper för att diskutera vad som fungerar i undervisningen och 
  • lärare observerar varandras undervisning och ger varandra feed-back.
Jag tycker också att vi borde göra det mer och jag tror att det är på gång redan: allt fler svenska skolor satsar i dag på kollegialt lärande.

Hur mäter man då vad som är effektiv undervisning?

  • Man kan göra observationer för att till exempel ta reda på hur ofta läraren ställer frågor som får eleverna att tänka till och om läraren kan förklara en sak på flera olika sätt. 
  • Man kan göra olika utvärderingar där man till exempel frågar elever om deras lärare märker när eleverna har förstått ett moment eller en genomgång och om eleverna anser att de har lärt sig att rätta sina misstag. 
  • Man kan också filma sin egen undervisning och lära sig av att se sin egen praktik: det är skillnad mellan hur vi tänker oss vår undervisning och hur den verkligen ser ut.


måndag 22 september 2014

Nyfikenheten är nyckeln till framgångsrikt lärande

Ramsey Musallam berättar i denna inspirerande TED-talk "3 rules to spark learning" att han har tre regler för sin undervisning:
  1. Nyfikenheten kommer först. Hjälp eleverna komma på bra frågor som leder dem vidare.
  2. Omfamna röran. Våga testa och misslyckas.
  3. Reflektera. Dra lärdom av såväl misstagen som de lyckade ögonblicken.



En fyraåring älskar att ställa frågan "Varför?" Han eller hon kan lära sig vad som helst med hjälp av den nyfikenheten. Utmaningarna kommer när han eller hon blir äldre. Hur ska vi motivera våra barn att vilja lära? Hur ska vi väcka deras nyfikenhet?


fredag 19 september 2014

Den pedagogiska dokumentationen behövs för att vi ska kunna planera arbetet

I skolans värld pratar vi i dag mycket om pedagogisk dokumentation och formativ bedömning. Syftet med den här typen av dokumentation och bedömning är inte i första hand att kontrollera hur bra en elev arbetat eller hur duktig en elev är.

Istället är huvudsyftet att läraren ska få syn på de enskilda elevernas kunskaper, tankar och lärande, var han heller hon står just nu, för att lättare kunna planera hur man ska kunna jobba vidare tillsammans med eleven.

Redan i förskolan jobbar man mycket med pedagogisk dokumentation och jag såg nyss en mycket intressant föreläsning på Utbildningsradion med exempel på hur man kan göra det. Avsnittet heter "Se barnet i förskolan - Pedagogisk dokumentation" och du hittar det här:   http://www.ur.se/Produkter/170500-UR-Samtiden-Se-barnet-i-forskolan-Pedagogisk-dokumentation


Ylva Telégin talade om pedagogisk dokumentation i förskolan på Förskoledagarna på Stockholmsmässan i Älvsjö 2012. Föreläsningen finns tillgänglig via Utbildningsradions webbplats fram till 1 juli 2017.


Föreläsningen hålls av Ylva Telégin som arbetar som pedagogisk ledare för sex förskolor i Skarpnäck utanför Stockholm och hon vill förmedla tanken att man ska använda pedagogisk dokumentation som ett grundläggande förhållningssätt i det pedagogiska arbetet. Den pedagogiska dokumentationen ska alltså inte vara något som hänger löst, vid sidan om det ordinarie arbetet, utan vara en självklar del i arbetet.


Dokumentationen gör det tydligare vad som har hänt så här långt, så att vi bättre ska kunna planera det fortsatta arbetet.


Utgångspunkten är att vi måste "se barnen" och hjälpa dem "där de är" och att barn (när vi har deras förtroende) gärna vill förklara för oss hur de tänker. De tycker om att vi tar dem på allvar, lyssnar och försöker förstå dem. (Vem gör väl inte det?)

Dokumentationen hjälper pedagogen att se helheten, att förstå hur barnen tänker och komma på hur man ska gå vidare med arbetet. Om vi ber barnen om hjälp i dokumentationsprocessen, blir deras kunskaper och lärande inte bara mer synligt för oss pedagoger utan också för barnen själva.


När man gör barnen delaktiga i dokumentationen, får de inte bara träna sig i att tala och att lyssna på varandra, utan de kommer också att märka att deras tankar är viktiga och väl värda att dokumentera. Det som barnen säger och gör när de arbetar med ett projekt påverkar det fortsatta arbetet. När detta blir tydligt för dem, har vi som pedagoger bidragit till att förmedla ett demokratiskt synsätt och känslan av att barn blir lyssnade till och har möjlighet att påverka sina liv.


Telégin pekar på att det finns många värden i den pedagogiska dokumentationen. Det handlar om barnsyn, kunskapssyn, pedagogens roll, projekttänkande, material, miljö, organisation, kunskap, ämnesinnehåll, observation, reflektion, delaktighet, “barn har 100 språk” som de kan använda (den estetiska dimensionen): teckning, ritning, målning, rörelse, lera, drama, ljud.

När man jobbar med lukter kan det t ex vara att barnen ska beskriva en lukt med ord, med penna och papper, med kroppen, med färger, med hur lukten uppstår och var den finns på en skalenlig ritning och de ska kanske rita och förklara vad som händer i kroppen när man känner lukten …

Man utgår från barnens erfarenheter och nyfikenhet och barnen hjälper till att dokumentera vad man gör och kommer fram till. På så vis blir barnen mer delaktiga och aktiva i såväl det undersökande arbetet som utvecklingen/planeringen av det.


Ylva Telégin menar att den pedagogiska dokumentationen är att bra verktyg för förändring och utveckling på ett sätt som innebär att kunskap och kultur skapas av barn och vuxna tillsammans. På så vis kan den pedagogiska dokumentationen tydligt kopplas till värden som etik, estetik, demokrati och delaktighet.


I det här sammanhanget kan det vara intressant att särskilt fundera över hur man ser på kunskap och lärande. Här kommer några förslag på hur man kan se på det:

  • relationellt lärande - man lär sig tillsammans (barnen konstruerar kunskap tillsammans med läraren och kamraterna), 
  • kunskapen är ej statisk utan den formas och omformas ständigt, 
  • barnen reproducerar kunskap/färdigheter men de ska också utforska och skapa nytt, 
  • att lära ger lust och glädje, men ska också innebära motstånd och utmaning, 
  • fantasi och kreativitet, 
  • det krävs en del humor och en grundläggande vänskap för att man tillsammans ska kunna lära på ett lekfullt och kärleksfullt sätt, 
  • man säger ibland i förskolan att man ska lära sig något och sedan är det “fri lek” - under den "fria leken" kan man testa det man lärt sig under fria former, 
  • tänk projekt istället för att ha ett program-tänkande (i projektet spekulerar vi kring vad som kan se men det är undersökandet som driver arbetet, kunskapen anses oförutsägbar - olika kunskaper och färdigheter skapas beroende på vilka intressen och frågor som kommer upp, programtänkandet innebär en färdig plan som ska följas).

När man skriver ner vad barnen säger, när man filmar och fotograferar, så blir det lättare att se lärandet bortom den färdiga planeringen av hur man tänkt sig att det skulle gå till. Man kan också lättare komma ihåg viktiga och intressanta infallsvinklar som barnen tar upp och som man kan fortsätta spinna vidare på. Det blir med andra ord lättare att planera fortsättningen av arbetet utifrån barnens nyfikenhet, erfarenheter, kunskaper och färdigheter .



Den pedagogiska dokumentationen kan bestå av så många olika typer av material. Det kan t ex handla om att samla in elevernas teckningar, filma eller fotografera när de rör sig eller är mitt uppe i arbetet eller leken, och det kan handla om att skriva upp vad barnen säger eller gör.


Pedagogen har många olika roller när han eller hon arbetar enligt metoden pedagogisk dokumentation. Han eller hon är t ex:

  • medforskare, 
  • modell,
  • arrangör som håller med rekvisitan och regisserar (Vad var det barnen berättade? Hur ska vi tolka det? Hur ska vi gå vidare med det?), 
  • vän (vänskapen ligger som en bas), 
  • följa vad barnen gör (observation), men också 
  • ge stöd och hjälp för att de ska komma vidare. T ex kan läraren utgå från barnens teorier om hur något fungerar och koppla dessa teorier till forskningen: hur säger forskarna att det går till?


Att arbeta med pedagogisk dokumentation innebär inte att man stannar vid och nöjer sig med det som barnen redan tror och kan, utan man hjälper dem vidare. När man som pedagog arbetar med ett projekt kan man t ex gärna utgå från barnens egna erfarenheter och tankar kring hur världen fungerar och sedan jämföra dem med forskares olika idéer om hur världen ser ut.


Den pedagogiska dokumentationen kan vara en bra utgångspunkt i det kollegiala lärandet. Det ger mycket att titta på dokumentationen tillsammans med andra pedagoger. Dokumentationen är nämligen subjektiv. Vi ser lite olika saker beroende på att vi har lite olika erfarenheter och vi kan hjälpa varandra med tips på hur man kan jobba vidare med projekten.


Det är lärorikt, intressant och roligt för barnen att få se sitt eget och andras arbeten och diskutera dem. På denna bild kan du t ex se hur barn har ritat olika lukter. När alla dessa luktbilder läggs bredvid varandra bildar de ett slags lukternas alfabet och barnen kan jämföra dem med varandra, se likheter och skillnader och inspireras av varandras sätt att lösa uppgiften.


Den pedagogiska dokumentationen är som allra bäst när även barnen tittar på den tillsammans. När de utbyter tankar och idéer med varandra blir deras kunskaper och lärande synligt. De tränar sig också i mötets etik (att ibland kunna lägga sina egna tankar åt sidan och lyssna på andra) och när projekten sätts upp på väggen så blir även barn som inte jobbat med projektet “smittade” och börjar tänka i liknande banor och kan diskutera ämnet och lägga till sådant som inte fanns där förut. Dokumentationen blir ett naturligt underlag för reflektion.


När vi arbetar med pedagogisk dokumentation kommer barnen och deras erfarenheter, tankar och intressen i centrum. Pedagogisk dokumentation är därför ett bra verktyg för oss när vi vill skapa en rättighetsbaserad skola utifrån FN:s Barnkonvention.
****** 
PS. Vill du veta hur man jobbar med pedagogisk dokumentation på förskolorna i Simrishamns kommun kan du läsa på Barn- och utbildningsförvaltningens blogg: http://bufsimrishamn.wordpress.com/2014/09/19/forskolebarnens-utveckling-dokumenteras-i-pluttra/

tisdag 19 augusti 2014

Digitala verktyg kan öka lärandet

Patricia Diaz, språklärare, förstelärare och utvecklingsledare på Mikael Elias Gymnasium i Stockholm, deltog den 11 augusti i Simrishamns kommuns Kickoff för skolpersonalen på temat "Hjärnan vill ha KUL! Kunskap, Utmaning och Lagarbete". Hon talade då bland annat om hur hon använt internet, sociala medier, film och webbpublicering.


Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Patricia Diaz började med att berätta att ibland kan elever, föräldrar, kollegor eller skolledning ha frågor kring varför hon jobbar så mycket med datorer med sina elever och om de inte istället kan skriva med penna och papper. Då är det bra att i förväg ha tänkt igenom vad man vill åstadkomma med hjälp av tekniken, som man inte kan klara lika bra om man inte har tillgång till den.


Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Patricia menar att hon använder digitala verktyg för att eleverna ska lära sig fler sätt att söka kunskap, kommunicera, skapa och lära och för att hon som lärare ska kunna ge bättre förutsättningar för elevinflytande och återkoppling på elevernas arbeten.

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Hon menar att det också kan kännas bra att visa att man har tydligt stöd i skolans styrdokument

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014


Det finns i dag många sätt att publicera sina skolarbeten på. En sak har dock alla typer av webbpublicering gemensam: "det gör att man skärper sig". 

Patricia berättar att en del elever tycker det känns jobbigt att behöva publicera sina arbeten. Hon brukar då ställa följdfrågan: "Vad händer när ni skärper er?" ("Blir det ni gör bättre?")

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Jo, det är när man går lite utanför sin bekvämlighetszon, när man vågar satsa lite extra, det är då som verkligt spännande saker händer och ens utveckling kan ta ett språng: "the magic happens".

Ett annat sätt som man kan motivera sina elever att våga, kan vara att peka på att de genom sin webbpublicering kan förändra världen - eller i alla fall nå ut till fler intresserade mottagare. 

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014


Patricia Diaz jobbar mycket med film. Det kan vara att eleverna ska visa eller förklara något på svenska eller spanska, att de gör ett nyhetsprogram, skriver fiktiva resedagböcker eller jobbar ämnesövergripande och/eller samarbetar med skolor i andra länder. 

Om eleven inte vill visa sig i bild så kan man lösa det genom att man filmar det som man pratar om istället för de som pratar. Skärminspelningar är ett exempel på detta. Då spelar man in vad som händer på datorskärmen och så pratar man till. Man kan också använda handdockor eller göra animeringar med hjälp av olika verktyg på nätet. Voki, GoAnimate och PuppetPals när några exempel på detta.

Något som eleverna får lära sig ordentligt, när de jobbar med webbpublicering, är upphovsrätten. Särskilt när de jobbar med film blir det tydligt för dem att de inte kan sno andras musik och filmklipp hur som helst. Det händer att elevers filmer blir bortplockade från YouTube på grund av att de innehåller upphovsrättsskyddat material och en del elever ändrar sitt beteende först då de tvingas lära sig det den hårda vägen. 

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Att jobba med webbpublicering och film har visat sig vara motivationshöjande för många elever. Här kommer några citat från Patricias utvärderingar:

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014


Film kan också vara ett bra verktyg när man vill ge eleverna återkoppling på deras arbeten. Läraren kan använda ett skärminspelningsverktyg och filma när han eller hon muntligt kommenterar en elevs skriftliga redovisning

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014


Läraren kan också filma sin elevs muntliga redovisning, ladda upp den på YouTube och kommentera den skriftligt via YouTubes annoteringsverktyg.

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Även eleverna kan behöva ge återkoppling på undervisningen. Ett sätt att fånga upp elevers önskemål och åsikter kan vara genom olika former av enkäter eller så kallade "exit-tickets". 

Patricia Diaz använder själva ofta Padlet för detta. Här kan du läsa mer om varför och hur hon använder detta verktyg:  http://www.patriciadiaz.se/padlet-ett-favoritverktyg/

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Några andra digitala verktyg för avstämningar, omröstningar och utvärderingar som hon rekommenderar är Mentimeter och Socrative. Hon är också förtjust i Kahoot, som är ett spelbaserat responssystem.

Avslutningsvis gav Patricia Diaz några tips till de som vill jobba mer med digitala verktyg i sin undervisning: 
  • Börja i liten skala och våga prova!
  • Förklara vad det kan ge och hänvisa till styrdokumenten!
  • Skapa meningsfulla uppgifter (som alltid)!
  • Lär tillsammans med eleverna!
  • Tänk att det ska vara roligt och viktigt!

Digitala verktyg kan öka elevers känsla av delaktighet och meningsfullhet. Det gör att de känner sig mer motiverade och lärandet ökar.

Patricia Diaz föreläste i Simrishamn på skolpersonalens Kickoff "Hjärnan vill ha KUL!", 11 aug 2014

Vill du veta mer?

Här kan du följa Patricia Diaz egen blogg:  http://www.patriciadiaz.se/

Här kan du hitta böcker och artiklar som hon skrivit:  http://www.patriciadiaz.se/bocker/

Här hittar du henne på Twitter:  https://twitter.com/patriciadiaz


Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...