I en virtuell värld kan du ta risker och pröva på att göra saker du aldrig skulle våga (eller få) göra i verkliga livet. Du kan uppleva spänning.
Du kan också använda virtuella världar för att få förståelse för människor som har någon form av diagnos. Med hjälp av den här filmen (som egentligen är ett exempel på upplevelser du kan pröva på i den virtuella världen Second life) kan du till exempel leva dig in i hur en schizofren person kan uppleva världen.
Och på den här sidan kan du (efter att ha laddat ner några programvaror) pröva på en kognitionssimulator:
I kognitionssimulatorn kan du påverka upplevelsen av det som händer i ett klassrum på ett sätt som liknar upplevelsen för personer med ADHD, aspergers syndrom eller dyslexi.
Jag hade problem med att få programvaran att fungera, men när den väl gjorde det var simulatorn en skrämmande upplevelse. Jisses! Kan det verkligen stämma? Är det så man upplever lektioner i skolan när man har ADHD eller aspergers syndrom?! Mycket intressant och mycket läskigt!!!
Vad tycker du? Känns det förljuget eller förenklat? Eller har du efter spelet lättare att känna förståelse och empati för dem som har diagnosen?
På flera kurser jag läst har man använt It´s learning och jag har gått olika kurser med hjälp av Blackboard, Moodle, Bilda och Ning. I den kommun som jag arbetar i, har man valt att använda Unikum på såväl grundskolan som gymnasiet.
It´s learning är ett bra verktyg för diskussioner. Eleverna kan till exempel själva starta trådar. Man kan redigera sina diskussionsinlägg i en kvart eller något liknande. Sedan blir de permanenta. Det tycker jag är ett bra system. På Unikum kan jag gå tillbaka i mina trådar och ändra vad jag skrivit långt efter att jag skrivit det (vilket kanske kan bli förvirrande och vanskligt under en pågående diskussion). Lärarna kan bygga kursplattformen efter hand och komplettera om det behövs. På så vis verkar verktyget mycket flexibelt. Problemet kommer när man ska redovisa direkt på plattformen. Då är det svårt att få texterna formaterade som man vill och det krånglar ofta när man vill lägga in bilder i sina texter. Att bifoga filer är inget problem, men visst är det skönt om de som vill läsa slipper ladda ner texterna först?! It´s learning lämpar sig dessutom mycket bra för kamratrespons (kurskamraterna kan lätt skriva kommentarer direkt i ens text) och processkrivning (du kan lämna in flera versioner och du och dina kurskamrater och lärare kan på så vis följa hela processen).
Blackboard, Moodle och Bilda har jag inte lika mycket erfarenhet av. De verkar fungera fint för diskussioner i trådar (som eleverna också kan starta själva) och för redovisning i form av bifogade filer. Hur texterna blir om man försöker lägga dem direkt i verktyget vet jag inte.
Ning är ett väldigt trevligt och lättarbetat verktyg, som tidigare var gratis och därmed borde ha varit mycket attraktivt för skolan, men nu när det kostar vet jag inte ... Själv är jag mycket förtjust i bloggar och tror att man gratis skulle kunna bygga upp en fin lärplattform med hjälp av flera bloggar på till exempel skolbloggen.se.
Vad gäller val av verktyg är min spontana känsla är att vi i gymnasieskolan bör snegla på hur de lärplattformar ser ut som man använder på olika högskolor.
I den här filmen får du lära dig de viktigaste grunderna i att tänka kritiskt och hitta korrekt information på internet samt tips på webbplatser där du kan hitta användbar och pålitlig information, beroende på vad det är du letar efter.
Silfwer är kommunikationsrådgivare och affärsområdeschef på PR-byrån Springtime. Han bloggar på PR-bloggen Doktor Spinn, Springtime-bloggen samt på SSBD. Silfwer har grundat branschforumet PR of Sweden och arbetar med att hjälpa både nationella och internationella företag och organisationer att handskas med kommunikationsutmaningar i en föränderlig värld. Frågor du får svar på i den här filmen är:
Hur värderar du informationen från en sökning?Internetkunskap.se går kort igenom hur en sökmotor rangordnar innehåll.
Varför är källkritik så viktigt?Internetkunskap.se går igenom varför en källkritisk hållning är viktigt inte bara på webben, utan även i andra sammanhang.
Vilka är de vanligaste källorna till information? Internetkunskap.se ger tips om hur du handskas med olika typer av källor och hur du kan tänka för att på bästa sätt kunna använda informationen på klokt och tryggt sätt. Det kan handla om sökmotorer men också om databaser, wikis, nyhetssök och sociala nätverk som till exempel Facebook och Bilddagboken.
Vad är viktigast att tänka på när det gäller källkritik? Internetkunskap.se ger dig några enkla men viktiga och konkreta tips: använd Internet för att hitta flera källor och jämför dem med varandra, ange alltid grundkällan och ange med datum och adress hur och var informationen hittades.
Lilla länklistan: Här har internetkunskap.se samlat länkar till alla de webbplatser och tjänster som de går igenom i filmen så att du enkelt ska hitta rätt! I listan hittar du även ett par tjänster som inte nämns i filmen, men som kan vara bra att känna till och värda att spana in i din jakt på rätt information. Sökmotorer
som på uppdrag av .SE:s Internetfond under våren serverat 16 mycket nyttiga och pedagogiskt upplagda utbildningsfilmer. Nu såg jag att skaparna till webbplatsen har valt att använda sig av följande Creative Commons-licens BY, NC, SA och därför tänkte jag pröva att utnyttja den här.
Jag har valt att lägga in en text och en film på min blogg som handlar om hur man kan söka och finna användbart material på nätet. Eftersom jag inte tjänar några pengar på min blogg (jag använder mig inte ens av reklammöjligheten) har jag inga problem med att materialet ligger under Creative commons-licensen NC, det vill säga Non commersial. Licensen SA betyder Share alike och innebär att om jag använder material från internetkunskap.se måste jag använda mig av samma licens när jag sprider deras eller delar av deras material vidare. Jag har länge funderat på att ha en Creative Commons-licens på min blogg. Nu blev det av! Jaha, då återstår bara BY, det vill säga att ge erkännande till dem som skapat materialet. Det är ju viktigt att det tydligt framstår att det inte är jag själv som kan ta åt mig äran för det. Filmen och texten under rubriken ”Sök – att hitta rätt information på Internet” som kommer nedan är alltså saxade från webbplatsen internetkunskap.se.
Man kan fråga sig varför jag väljer att klippa in materialet här och göra alla omständliga anpassningar till licenserna, när jag lika gärna borde kunna länka till webbplatsen för internetkunskap.se. Anledningen är den att om jag lägger materialet här riskerar det inte att försvinna eller flyttas. Tack vare licenserna kan jag samla olika typer av intressant material på en och samma webbplats eller blogg utan att göra något olagligt. Internetkunskap.se tillåter dessutom att jag bearbetar och förändrar deras material, vilket gör att jag kan anpassa materialet för att passa mina syften och undervisningsgrupper. Väldigt generöst! Fint eller hur!?
Sök – att hitta rätt information på Internet
I den här filmen får du lära dig de viktigaste grunderna i att söka och hitta rätt information på internet samt tips på webbplatser där du kan hitta användbar och pålitlig information, beroende på vad det är du letar efter.
Annika Lidne är en av de mest välkända personerna inom sociala medier i Sverige. Hon utformar strategier och vägleder ett stort antal företag och organisationer inom sociala medier och digital affärsinformation. Hon är också en populär föreläsare och utbildare i ämnet. Annika är också grundare av Stockholm Social Media Club, den första i sitt slag i Skandinavien, en månatlig lunchklubb för socialt nätverkande och diskussion. Annika har lång och bred erfarenhet inom media och har arbetat med allt från journalistik och förlagsverksamhet till TV-reklam, produktplacering och – förstås – kommunikation på internet. Hon har även publicerat böcker och varit vd för ett antal företag inom reklam-och mediabranschen. Frågor du får svar på i den här filmen är:
Vad är en sökmotor? Vi går enkelt igenom hur en sökmotor fungerar och vilka de största sökmotorerna är.
Hur kan du söka?? Du lär dig bland annat vad det innebär att skriva ”annas skolprojekt” i sökfältet och vilka andra ”knep” du kan ta till för att så snabbt som möjligt hitta just den infomation som du är ute efter. Här går vi även igenom funktioner såsom ”Avancerat sök”, hur du kan få sökresultaten översatta till svenska (eller annat språk) och vad Googles ”jag har tur”-knapp egentligen betyder.
Hur du kan jobba med sökresultat: Vi ger tips på hur du kan filtrera dina sökresultat till exempel efter datum, plats eller typ av innehåll (film, bild, nyhet, bloggpost, Twitterstatus också vidare) och förklarar även vad det innebär att Google ger dig ”personliga sökresultat”. Du lär dig även bland annat vad det är för skillnad på sponsrade länkar och organiska sökresultat, vilket kan vara viktigt att känna till när du ska klcika dig vidar eutifrån dina sökresultat.
Vilka andra platser är bra för att söka information? Vi ger dig tips på vilka alternativ det finns till Google för att söka efter och hitta rätt information. Du får till exempel lära dig hur man kan använda Facebook och Twitter för att få en viss typ av informatoin och varför det bland kan vara bättre att söka där än exempelvis på Google. Här tar vi även upp webbplatser och tjänster som Wikipedia, Ne.se, Twingly och Delicios och guidar dig i hur du bäst använder respektive tjänst.
Lilla länklistan:
Här har vi samlat länkar till alla de webbplatser och tjänster som vi går igenom i filmen så att du enkelt ska hitta rätt!
I listan hittar du även ett par tjänster som inte nämns i filmen men som kan vara bra att känna till och värda att spana in i din jakt på rätt information. Sökmotorer:
I ämnet historia har vi i skolan länge lagt stor kraft på att försöka förklara vad källkritik är och vi har tränat våra elever i att vara källkritiska. Det har dock inte funnits något material om källkritik i Alla tiders historia A resp Alla tiders historia Maxi, som vi använder på min skola i Historia A- och B-kurserna. Kanske tänkte textboksförfattarna att man skulle ta upp källkritiken först i C-kursen och att man då skulle ha en annan bok?
Frånvaron av material har gjort att jag känt mig sporrad att försöka skriva ihop något till mina elever. Detta material har jag nu lagt här:
Jag har inte använt materialet på någon klass sedan jag prövade att lägga upp det digitalt, så kom gärna med konstruktiv kritik. Materialet skulle säkert vinna på att uppdateras något och anpassas mer till formatet ... Har ni några tips?
På den kurs jag nu läser vid KTH fick jag följande tips på material om Källkritik:
Källkritik - en läranderesurs från Lunds universitetsbibliotek Detta material är mycket ambitiöst och trevligt skrivet, men kanske lite för svårt för många av våra gymnasieelever och för de flesta av våra grundskoleelever (det riktar sig ju till högskolestuderande elever och antagligen har många av de som jobbar med materialet stöd från sina högskolelärare). Till någon av övningarna finns en lärarhandledning som mer i detalj ger förslag till hur man skulle kunna lägga upp en lektion, men det finns inga förslag på analyser eller förklarande avsnitt kring hur man skulle kunna resonera kring övningarna. Därför är det svårt för elever att jobba med det utan handledning av någon som är duktig på källkritik.
Granska och använda material och särskilt sidan Källkritisk - PIM-handledning från Skolverket Detta är ett trevligt och lättillgängligt material som lämpar sig mycket bra att använda i grundskolan och på gymnasiet.
Använd till att börja med framför allt mobilen till att fotografera och filma.
Alla elever har inte superavancerade mobiler, men många har mobiler som har de funktionerna.
Det är smidigt att använda utrustning som eleverna har själva och
det är smidigt att använda utrustning som eleverna redan kan hantera.
Om vi kan använda elevernas egna mobiler till att filma och fotografera, behöver vi inte lägga så mycket tid på tekniken, utan kan köra igång med uppgifterna direkt!
Tänk på att det ofta kostar för eleven om ni vill surfa på nätet via elevernas mobiler för att till exempel komma åt Twitter, Facebook, Flickr och olika bloggar.
Prata med eleverna - är det bara något väldigt litet, kanske de tycker att det är ok att betala för det?
Kanske går det lika bra att använda datorerna? Ska man läsa eller skriva längre texter eller mer noga betrakta bilder eller filmer, så är dessutom datorerna överlägsna i användarvänlighet!
Använder du mobilen i din undervisning? Hur då? Och hur löser ni det där med kostnaden?
Förlåt att jag är så rakt på sak, men Snälla Söta Ni Som Skriver med Ljus Text på Svart Botten: BYT MALL om ni vill att jag ska klara läsa era texter! (För det vill ni väl? ;-) Det flimrar för mina ögon och jag blir helt vimmelkantig. Är jag ensam om detta problem?
Flickr är ett stort webbaserat bilddelningsverktyg som använder sig av Creative Commons-licenser. Detta gör det lätt att där hitta bilder som man vet att man får använda på ett lagligt sätt. Det är också lätt att styra över hur ens egna bilder får användas. När man lägger upp sina bilder på Flickr väljer man nämligen licenser och synlighetsinställningar för bilderna. Gör man inga aktiva inställningar, får bilderna automatiskt det starkaste skyddet - vilket är intressant att jämföra med Facebook där man automatiskt får det svagaste skyddet om man inte aktivt går in och kryssar i en massa rutor.
Flickr är smidigt och lätt att använda och det samarbetar bra med andra webbaserade verktyg. Till exempel använder jag mina bilder på mina egna bloggar, såväl i form av bildgallerier resp bildspel som i blogginlägg. Jag har också kopplat Flickr och Facebook till mitt animoto-konto och kan på så vis göra enkla musikvideors av mina bilder.
Jag delar med mig av mina bilder till vänner och bekanta, men också till dem som läser min blogg eller söker efter bilder på Flickr med CC-licenser. Detta har lett till att jag kommit att fundera en hel del över vilka bilder jag vill lägga upp. Vad är det egentligen jag vill använda Flickr till? Ska jag använda det för att visa privata bilder för släkt och vänner eller vill jag använda det för att visa upp bilder, som jag är särskilt stolt över, för vem som helst? Och ska de personer som är med på mina bilder vara igenkännbara? Är det till exempel ok att jag fotograferar min man och mina barn och lägger upp bilderna till allmän beskådan? Är det ok att lägga ut bilder på mina vänner?
Jag tycker att Flickr funkar bäst för bilder som jag särskilt gillar – bilder som inte bara är minnen utav trevliga händelser, utan som (ur mitt perspektiv ;-) är exempel på välkomponerade, snygga och/eller intressanta bilder. Hur gör du?
I min undervisning vill jag skapa tillfällen att diskutera sådana här frågor och min förhoppning är att eleverna ska ta ställning i frågan hur de vill göra med sina egna bilder.
Det är roligt att dela med sig av sitt arbete. Har man tur kan någon annan få nytta av det man gjort och har man tur hittar man i gengäld material som andra varit generösa nog att lägga ut. Wikis, såsom till exempel Wikipedia, och Open Sourse, såsom till exempel Linux, är bra exempel på hur många personers kunskaper och färdigheter kan samlas och på hur sådana samarbeten kan glädja många.
På så vis blir mitt och elevernas arbete inte bara synligt i skolan, utan även för vänner, syskon, föräldrar och utomstående. Fler kan ta del av materialet: få tips, råd och läsa elevers egna texter.
Jag har inte ännu lagt in några licenser på mina texter. Det har känts lite för märkvärdigt, men kanske är det nästa steg?
På så vis har jag i dag via Flickrs slideshow-funktion kunnat gå en rundvandring på ett bibliotek jag aldrig besökt i verkligheten. Här får även du en chans:
Det är ett vackert bibliotek och det gör sig bra på bild!
Det fanns så många bilder på de olika lokalerna ur olika vinklar att det nu nästan känns som om jag varit där. Men blev det inte en aning tjatigt? Många av bilderna är väldigt lika varandra. Kanske har man inte tänkt så mycket på möjligheten och "riskerna" med att Photostream-besökarna använder bildspelsfunktionen?
De som jobbar med KTH:s Biblioteks Flickr-sidor har även passat på att berätta lite om bibliotekets arkitektoniska utveckling. Om detta kan du läsa här. På så vis (om man hittar till texten) blir den virtuella rundvandringen i viss mån guidad. De passar också på att visa upp kul tekniska prylar som pressar, diabilder, disketter och en gammal skrivmaskin och mängder av bilder på gamla och vackra böckers ryggar, omslag och insidor. Via Flickr kan man på ett säkert sätt visa upp de saker som man är stolt över. Men visst hade det varit kul med fler och mer kommentarer till bilderna!? Kommentarerna följer ju med varje enskild bild, så dem missar man inte så lätt ... om de finns där.
Det är bra att man strukturerat upp materialet genom att lägga det i olika "Collections" och "Sets". Det är kul att man utnyttjat möjligheten att skriva lite, men jag skulle vilja att man utnyttjade möjligheten mycket mer. Bilder säger mycket, men bild och text säger ofta mer. I alla fall på Flickr.
Ett kul grepp är att man har skapat ett set där registrerade medlemmar i gruppen själva kan lägga upp sina bilder. Så här skriver man på bibliotekets profilsida på Flickr: "Ta gärna en titt på KTHB:s Flickrgrupp. Vi hoppas att du vill ansluta dig till gruppen och om du har egna bilder från KTHB så blir vi väldigt glada om du lägger till dem!"
Vilken välkomnande och trevlig inbjudan! Genom att styra upp vilka som kan lägga upp bilder, minskar man riskerna, men gör det också mer omständligt för den som vill interagera. Jag tror dock på idén: den som lyckas ta någon riktigt bra bild i biblioteket blir nog sugen på att sprida den via KTH Bibliotekets Flickr-sida och han eller hon gör sig nog gärna visst besvär för att nå sitt mål (som jag tror är att få dela med sig och samtidigt marknadsföra sin egen Flickr-sida).
Där fanns en hel del, för mig, nya begrepp. Hur var det för dig?
Vet du till exempel vad det innebär att göra en thesauruskontroll? Eller vad booleska operatorer och avståndsoperatorer är? Dessa har man stor nytta av att känna till!
Jag fick också lära mig mer om hur man använder sig av parenteser och olika fält när man gör avancerade sökningar och så passade jag på att göra testerna. Men ... vad nu?! Det står ju att testerna är interaktiva ... rättas de inte automatiskt? Hur får jag veta hur många rätt eller fel jag har? Har jag missat något?
Materialet var ambitiöst och väl utformat och jag lärde mig en hel del nya saker som jag kan ha nytta av. En miss är dock att övningarna kretsar kring Compendex, som är en databas som KTHs bibliotek inte längre prenumererar på och som vi därför inte kan komma åt att öva på längre. Det blir ett exempel på en död länk "som leder till webbsidor som försvunnit i cyberrymden likt slocknande stjärnor", som det så poetiskt står skrivet i en annan del av materialet.
Det är verkligen häftigt att vi gratis kan få tillgång till flera databaser via våra lånekort! Därmed har vi ännu större anledning att träna oss i att använda dessa fantastiska resurser!
I häftet Ungas integritet på nätet. En guide för föräldrar, pedagoger och andra viktiga vuxna (laddas ned som pdf) av Johnny Lindqvist och Ewa Thorslund får man några tips kring vad man ska tänka på när man lämnar ut material om sig själv på nätet. Där finns också ett mycket bra diskussionsmaterial med konkreta exempel på trovärdiga situationer och problem som kan uppstå. Detta häfte är med andra ord ett mycket bra material att utgå ifrån för oss som jobbar i skolan!
Jag tycker att det är bra om eleverna har tillgång till Wikipedia, Flickr, Facebook och Bilddagboken etc även från skolans datorer. De behöver lära att använda källkritik såväl när de läser kompisarnas inlägg på Facebook som när de läser artiklar på Wikipedia, och vi kan i skolan ha bra diskussioner kring hur man kan använda dessa verktyg och vad man kan och bör tänka på när man skriver och lägger ut bilder på sig själv och andra.
Generellt uppmuntrar jag mina elever att låta sina texter och bilder vara öppna för alla att se på Internet. Samtidigt råder jag dem att inte lägga upp saker som de tycker är pinsamma eller som de misstänker skulle kunna missförstås.
Alla som skapar något har automatiskt upphovsrätt till sitt material. Med hjälp av olika typer av licenser kan man, om man vill, underlätta för andra att på ett lagligt sätt använda ens verk. För att lära mig mer om detta har jag läst häftet Copyright- Copyleft. En guide om upphovsrätt och licenser på nätet av Mahtias Klang. Klang berättar att det är formen och inte idéerna i sig som skyddas. Detta tycker jag är logiskt och bra. Tänk om människor hade kunnat ta patent på sina idéer?! Då skulle mänskligheten inte alls ha samma möjligheter till utveckling. Samtidigt är det bra att man kan skydda formen, för det kan innebära ett sätt att få betalt för det jobb man lagt ner för att förverkliga sina idéer.
Klang berättar även att det finns två olika typer av rättigheter: ideella och ekonomiska. De ideella rättigheterna innebär att upphovsmannen eller –kvinnan ska namnges när verket används och att han eller hon kan neka till ändringar i verket eller att verket sprids på ett sätt som han eller hon upplever som kränkande. De ekonomiska rättigheterna innebär att upphovsmannen eller –kvinnan kan förbjuda eller begränsa kopiering och spridning av verket. Båda typerna av rättigheter kan man välja att avstå ifrån, men bara den senare kan överlåtas.
Licenserna talar om vilka rättigheter och skyldigheter som är kopplade till verket. Klang går igenom Free Art License, Free Documentation License, Sparc Author Addendum, Open Database Licence Agreement, Common Documentation License, Free Documentation License, Open Game License och Creative Commons.
Det licenssystem som jag själv använder och har kommit mest i kontakt med är Creative Commons (CC) och jag tycker att det är enkelt och roligt att använda – helt enkelt genialt!
I går arrangerade Lärarnas riksförbund en debatt kring Sociala medier i skolan och denna direktsändes via Bambuser. Om du missade debatten kan du se den här på LR.se:
Alexandra Pascalidou är moderator och i panelen står Fredrick Federley (C), Kristina Alexanderson (gymnasielärare), Helena Linge (Lärarnas Riksförbund), Brit Stakston (huvudförfattare till boken "Politik 2.0 — Konsten att använda sociala medier) och Rossana Dinamarca (V).
Några tänkvärda saker som jag särskilt lade märke till och reflekterade kring:
Sociala medier är inte någon låtsasvärld, utan en del av verkligheten. Vi har alltid velat vara sociala med varandra. Målet är detsamma; endast tekniken och därmed möjligheterna förändras. Även det vi gör på nätet är "In Real Life".
Man kan och ska ha samma regler i klassrummet som tidigare, oavsett teknik: om man har prov eller jobbar med uppgifter eller om läraren eller kurskamraterna talar inför gruppen ska man lyssna och därmed varken småprata med bänkkamraten eller skriva små lappar som man skickar till varandra (så gjorde vi när jag gick i grundskolan och på gymnasiet - men så gör man väl inte i dag?!). Man ska inte heller sms:a, chatta eller surfa på nätet. Ganska självklart, eller hur?!
Plagiatproblem har vi alltid haft i skolan. Med möjligheten till "Copy and paste" från ett gränslöst och sökbart material på nätet, har det blivit lättare att plagiera, men också att göra kontroller.
En stor fördel med sociala medier är att de underlättar och till och med uppmuntrar samarbete. Man kan jobba ihop kring olika teman och uppgifter och ändå kan det (om man vill) synas vem som har gjort vad. Man kan också samarbeta över tid och rum, vilket bl.a. gör det lättare att studera på distans. Sociala medier ger fler möjligheter/fler plattformar eller arenor att mötas på. Olika arenor passar olika elever olika bra. Det kan vi dra fördel av i skolan. En del elever är mycket ovilliga att tala inför klassen, men trivs med att skriva texter i form av blogginlägg och -kommentarer som klassen sedan kan läsa.
Källkritik är i dag viktigare än någonsin. Materialet på nätet är enormt och det mesta är inte faktagranskat av någon auktoritet inom de områden som behandlas. Det ställer extra stora krav på oss lärare och på våra elever. Det tar tid att lära sig att värdera källor, men den tiden måste vi ta oss!
Mobbing har alltid förekommit, men med hjälp av sociala medier kan det gå snabbare och problemen kan bli större. Om fler vuxna blir mer tillgängliga på fler arenor (även på nätet), kan vi skapa en större trygghet för våra elever och våra barn.
Vad tyckte du om debatten? Hörde du något du gillade eller ogillade?
Jag har funderat en del över hur öppen jag vill att min Facebook-sida ska vara. Och jag lever inte riktigt som jag lär (att man ska ha så stor öppenhet som möjligt, men vara försiktig med vad man lägger ut), för jag har valt att stänga den från insyn för alla utom mina ”Facebook-vänner”.
Anledningen är att jag använder Facebook privat och då och då lägger jag upp bilder på vänner och familj. Jag skriver inget jag tror skulle kunna uppfattas som kränkande, men om jag skulle välja att ha min sida helt öppen anser jag att jag måste gå igenom synlighetsinställningarna mer i detalj så att mina bilder och det som mina vänner skriver på min ”Wall” inte syns för dem som bara googlar på mitt namn ...
Är du sugen på att pröva blip.tv? Här kommer två (taffliga, men kanske användbara?) instruktionsfilmer som du kan ha hjälp av:
Lektion 1 handlar om hur du kan skapa ett konto på blip.tv och ger tips på saker som du kan tänka på.
Du bestämmer dig for ett användarnamn och vilket namn du vill ska visas i samband med mediafilen.
Du bestämmer dig för vilken URL du vill ha, förslagsvis ditt visningsnamn.blip.tv.
Du bestämmer dig för ett lösenord som du fyller i två gånger.
Du kommer också att få beskriva din show. Berätta vad den handlar om övergripande. Vad är det för typ av program?
I lektion 2 visas hur du laddar upp mediafiler till blip.tv.
Klicka på Upload.
Klicka på Web upload.
Bläddra fram din mediafil på din hårddisk eller ditt usb-minne.
Bläddra fram den bild du vill ha som försättsbild (thumbnail).
Ladda upp.
Det tar en stund att ladda upp filerna. Under tiden kan du passa på att fylla i informationen om ditt material och hur du vill att det ska distribueras.
Fyll i titel (undvik å, ä och ö).
Fyll i en beskrivning av vad mediafilen visar.
Välj Category, till exempel Educational.
Välj tags, i mitt fall "tillampad it, lektion, blip.tv, utbildning" (å, ä och ö fungerar inte på blip.tv).
Välj Rating, till exempel General Audience.
Välj Language, till exempel Swedish.
Välj License, förslagsvis All rights Reserved. (Kanske blir jag successivt modigare och vågar släppa lite på kontrollen?)
Välj om du vill ha reklam eller inte, förslagsvis Disable ads on this episode. (Visst är det skönt att som tittare slippa reklamen?!)
Det tar en stund att ladda upp filerna. Under tiden bör du inte stänga blip.tv, klicka på länkar på sidan, spela krävande online-spel eller peta näsan! ;-)
Här kommer en 9 minuters-film som ger tips kring vad man ska tänka på när man vill dokumentera ett studiebesök:
Filmen är redigerad i MovieMaker och musiken kommer från Multimediabyrån. Jag försökte ladda upp filmen på Youtube, men lyckades inte (är filen för stor?). Däremot fungerade blip.tv fint!
Vad har ni för erfarenheter av att dokumentera och att använda dokumentationen? Har ni andra eller fler tips?
Nu prövar jag att lägga upp min mp3-fil på Youtube. Det gick lika lätt, snabbt och smidigt, som att ladda upp den på blip.tv (vilket du kan läsa om här: Testar att göra podcast och olika distributionsvägar) och en stor fördel med Youtube är att det klarar av att hantera å, ä och ö när man skriver namn och beskrivningar till klippet.
Men, men, men ... Youtube klarar inte av att konvertera filen. Det bidde alltså inget! Säkert beror det på att verktyget är anpassat för filmklipp och inte audioklipp! Synd!
Blip.tv, som också är anpassat för video, klarade det: http://blip.tv/file/3823937 (men av någon anledning kan jag inte bädda in klippet här på Blogger, utan bara på min Wordpressblogg).
Hade det inte varit praktiskt att kunna samla flera olika typer av klipp på samma ställe?!
Jag fick tipset om DivShare och det ser mycket lovande ut, men i dag, fredag, har tjänsten bara krånglat. Det har varit svårt att logga in och omöjligt att ladda upp något. Hoppas på bättre tur i morgon!
Nu testar jag att använda Youtubes inspelningsfunktion med webbkamera:
Slutsats: Det var oerhört lätt, snabbt och smidigt, men filmkvaliteten är inget vidare.
Man behöver inte någon programvara eller ens några förkunskaper för att klara av att göra inspelningar med Youtubes inspelningsverktyg. Det skulle alltså vara enkelt att använda funktionen i skolan. Däremot krävs det, precis som vid nästan alla typer av ljud- och filminspelningar, att elevgrupperna har egna rum så att de inte stör varandra. Och så får man inte ha höga förväntningar på ljud- och bildkvaliteten ...
Använder ni detta verktyg i skolan och i så fall till vad?
På den här bloggen skriver jag om kultur- och fritidsfrågor, artiklar, böcker och pedagogiska frågor i min vardag. Ge gärna tips eller skriv en kommentar!
Skolbibliotekarie i förskoleklass upp till åk 6 i Simrislund och Gärsnäs. Tidigare lärare och lärlingssamordnare på Barn-och fritidsprogrammet, IKT-pedagog, lärare i sv, eng, hi, re och sh, handelsämnen och att driva uf-företag på gymnasiesärskolan, kommunikatör på Barn- och utbildningsförvaltningen och ämneslärare i svenska och historia på Österlengymnasiet i Simrishamn.
Inlägg
