Ljuv musik i mina öron

Ofta när jag läser inlägg på nätet eller talar med skolledare, it-tekniker och politiker (som inte är lärare) får jag känslan att de anser att den moderna skolan inte ska ägna sig åt kunskaper, utan färdigheter. Kunskaper anses förlegat, något som borde förpassas till de dammiga magasinen, tillsammans med alla gamla läroböcker (och lektorer). Istället ska vi använda oss av modern it-teknik och söka material på nätet och man hävdar att "All kunskap förändras hela tiden.", "Vi vet ingenting om hur framtiden ser ut." och "Våra elever ska stå väl rustade inför framtiden genom kunskaper om hur de kan använda internets sökmotorer."

Därför låter det som ljuv musik när idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en intervju säger till Stefan Pålsson på Kolla Källan att ...

"den forskning som Louise Limberg och andra bedriver, visar att informationskompetensen är tätt knuten till konkreta kunskaper inom ett visst område. Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt. Därför måste detta tränas inom ramen för undervisningen i de olika ämnena."

Detta låter väl klokt och riktigt och borde inte ens vara kontroversiellt? Ändå hör jag så ofta personer, som har stort inflytande över utvecklingen i skolan, påstå motsatsen. Därför tycker jag att det känns angeläget att skriva detta inlägg.

Eleverna behöver både kunskaper och färdigheter. Även om vår syn på världen förändras över tid, behöver vi försöka lära våra elever hur vi beskriver den i dag. Utifrån denna kunskapsbas står de bättre rustade när de själva ska söka och värdera ny information och så småningom kanske till och med bidra till nya kunskaper om vår värld.

Elever servar elever på Österlengymnasiet i Simrishamn

På vår nätverksträff med Learnit24 21/10 2011 talade Kalle Westinson, ämneslärare på Österlengymnasiet, om Student Helpdesk på vår skola: nya utmaningar, möjligheter och kriser som kan leda till utveckling.

På Österlengymnasiet består Student Helpdesk av elever som servar elever och lärare och för att vara tillgängliga och lätta att hitta finns de i en liten "kiosk" mitt i skolan. När en av de datorer som skolan lånar ut till elever respektive lärare har börjat krångla, då kan man vända sig till Student Helpdesk och på mindre än 10 minuter kan man få sin dator rensad och ominstallerad. Om datorn går sönder eller man vill ha hjälp med hur program fungerar kan man också få hjälp här.

För att få arbeta med Student Helpdesk på vår skola måste man ha god närvaro och studierna måste flyta på bra. Det kan nämligen ta en hel del tid att finnas tillgänglig, ge tips och kunna lösa problem. I gengäld får eleverna nyttiga erfarenheter och mycket uppskattning. En tanke är att det ska kunna stå i deras slutbetyg att de jobbat med Student Helpdesk, precis som det i dagsläget står om de varit med i Elevrådet.

Elever i händelsernas mitt på Österlengymnasiet i Simrishamn

På vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn, berättade och visade Andreas Liljeglimt, ämneslärare på Österlengymnasiet i Simrishamn, hur han använt sig av Wikispaces för att lägga upp en kurs i internationella relationer. När eleverna sedan skulle redovisa spelade de in nyhetssändningar och använde sig av green screen för att kunna klippa in bakgrundsbilder och på så vis placera sig själva mitt i händelsernas centrum. Andra moment på kursen var att eleverna skulle göra quiz med hjälp av PowerPoint och delta aktivt i diskussioner och seminarier.

Andreas Liljeglimt visade sitt kursmaterial och hur han tänkt när han byggt upp det och så fick vi se några av elevernas nyhetssändningar. Han berättade att en del elever  till en början oroat sig över hur läraren skulle kunna bedöma elevernas insatser i den här typen av redovisningar (inga traditionella prov), men att det gått fint och att eleverna uppfyllt kursmålen ovanligt väl (matrisen är hämtad från Liljeglimts kurssida och du hittar den i sin helhet här):



Här kan du se den instruktionsfilm som eleverna fick se när de skulle arbeta med Green Screen:



Nog har Andreas Liljeglimt och Andrew Moseley glimten i ögat alltid och nog har Andreas Liljeglimt en poäng när han hävdar att man lär sig lättare och bättre när man har roligt!

Här kan du se Liljeglimts inspirerande kurssida:  http://liljeglimt.wikispaces.com/Fred+och+Konflikt.


Med så mycket förberedelsearbete, ett så spännande kursupplägg och fina resultat hoppas jag att han kommer att få tillfälle att köra kursen fler gånger medan hans material fortfarande känns rykande akuellt. Detta vill man att fler elever ska få ta del av!


PS. Jag ser att Andreas Liljeglimt ändrat lite på sina sidor så länkarna funkar inte riktigt bra längre, men här hittar du i alla fall hans wiki och nu är materialet ännu mer digert och inspirerande:  http://liljeglimt.wikispaces.com/.

Nya makter, ny värld? Om maktförskjutning i världen

För att uppmärksamma FN-dagen på Österlengymnasiet i Simrishamn hade Elevrådet tillsammans med Forskningsnätet Skåne arrangerat ett tema kring vilka som har makten i världen i dag och i framtiden.

Inbjudna talare var Bo Petersson, statsvetare och professor i internationell migration och etniska relationer (IMER) vid Malmö högskola, Ellen Hillbom, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, och Lina Sturfelt, fil dr i historia med inriktning på kulturhistoria, mediehistoria och frågor kring nationell identitet och ras.

Några av de frågor som diskuterades av forskarna var: "Är diktatorerna på väg ut? Ligger framtidens ekonomiska maktcentra i Asien? Kommer EU:s makt att minska? Blir de fattiga rikare – även på inflytande? Vilka blir framtidens främsta maktfaktorer i världen?" Flera elever ställde också intressanta frågor direkt till forskarna, bland annat vilken betydelse sociala rörelser såsom Occupy Wall Street kan få för utvecklingen och om det var rätt av Sverige att engagera sig militärt i Libyen.

Några saker som kom upp är att makten troligtvis kommer att ligga i länder med stora och unga befolkningar, att stora delar av Europa faktiskt inte är med i EU och att EU:s inflytande ser ut att minska, att det till exempel finns tendenser till att Turkiet slutat sörja över att de inte kommer med i EU och istället börjat vända sig mot den islamska världen, att USA särställning är utmanad inte bara ekonomiskt utan även ideologiskt och att allt fler länder verkar trötta på att EU och USA talar om hur allt ska vara. Forskarna talade också om att demokrati och mänskliga rättigheter inte tycks vara nödvändiga förutsättningar för ekonomisk utveckling (se bara på Kina och Saudiarabien), att statsgränserna verkar bli allt mindre betydelsefulla, samtidigt som nationalistiska tendenser växer sig starkare och vad gäller Libyeninsatsen menade Ellen Hillborn att man även bör försöka se det politiska spelet bakom. Till exempel har Sverige ett intresse av att visa upp sina soldater för att signalera till omvärlden att vi faktiskt har ett kompetent försvar och för att få visa upp JAS-planen så att omvärlden blir påmind om att vi har fina plan till försäljning.

Här är några bilder från i dag tillsammans med Forskningsnätet Skånes beskrivningar av respektive person (bilderna ligger under licensen CC by, vilket innebär att du fritt får använda bilderna, så länge som du anger vem som tagit dem):

Bo Petersson är statsvetare och professor i internationell migration och etniska relationer (IMER) vid Malmö högskola. Han har sedan många år en geografisk specialinriktning på Rysslandsfrågor och har en mera allmän inriktning på nationalism, migration, etniska relationer samt osäkerhet och risk.

Ellen Hillbom är docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet och forskar och undervisar i utvecklingsekonomi. Några av hennes intresseområden är fattigdomsbekämpning, fördelning, institutionell utveckling, äganderätter, humankapital och vattenresurser. Speciellt fokus har hon på strukturell omvandling och landsbygdsutveckling i Afrika.

Lina Sturfelt är fil dr i historia med inriktning på kulturhistoria, mediehistoria och frågor kring nationell identitet och ras. Hon undervisar i bl a mänskliga rättighetsstudier, modern internationell historia och freds- och konfliktvetenskap. Hon deltar för närvarande bl a i ett forskningsprojekt om fredsbevarande insatser.


Lars Mogensen, som här ledde debatten, arbetar annras som journalist. Han är sedan många år bl a programledare för Filosofiska rummet i P1 och moderator för Malmö högskolas Skiftesföreläsningar.

Efter paneldebatten höll de respektive forskarna seminarier med specialintresserade elever och lärare på skolan och på eftermiddagen åkte sällskapet vidare för att ha ett liknande arrangemang i Hässleholm.

Tack till alla inblandade för en mycket givande förmiddag!

Här på Forskningsnätet Skånes webbplats kan du läsa mer om evenemanget:
http://www.forskningsnatet.se/2011/09/tar-nya-makter-over-i-varlden/

Här har  Lydia Farran-Lee  skrivit för Ystads Allehanda om temadagen:  Gymnasieelever lär sig om makt (publicerad 24 oktober 2011). 

Rollspel på engelska på Korsavadsskolan i Simrishamn

Vid vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn berättade och visade Lotta Persson, lärare i en åk 6 på Korsavadsskolan i Simrishamn, hur hon och hennes elever just nu jobbade för att eleverna skulle bli bättre på att uttrycka sig på engelska.

Tillsammans hade de skapat staden Popville och varje elev spelade i sitt skolarbete en påhittad person som hade en egen fiktiv familj i staden. Alla familjer hade ritats och fått hus och jobb i staden och eleverna hade gjort filmer där de visade och berättade (på engelska så klart!) om sina familjer. På så vis blev undervisningen som ett rollspel och eleverna var mycket engagerade, kreativa och jobbade effektivt och under lustfyllda former med engelskan.

Här i Lotta Perssons blogg kan du följa arbetet med staden:  http://lottakorsavad.wordpress.com/2011/10/19/have-you-been-in-popville-lately/

Här i Ystads Allehanda kan du läsa om ett annat kul projekt som Lotta Persson drev för några år sedan: http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article746364/Aringttor-ritar-sina-egna-hus.html

Ett 3D-projekt i Gärsnäs i Simrishamns kommun

Vid vår nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn berättade Madeleine Liwell Jeppsson om hur hon och hennes elever i Gärsnäs deltagit i en pilotstudie i professor Ann Bamfords forskning. Madeleine och eleverna arbetade med ett tema kring kroppen. De läste fakta, diskuterade, tittade på filmer och gjorde egna presentationer av vad de lärt sig. Hälften av eleverna fick se på film i 3D och den andra hälften fick se på motsvarande filmer men i 2D. 


Man fann att båda grupperna lärde sig mycket, men att eleverna i 3D-gruppen hade roligare och var mer inspirerade. Efteråt kunde de fler detaljer och de hade fått en djupare förståelse. Bland annat kunde de, till skillnad från den andra gruppen, beskriva hur blodet flyter. De löste också sina praktiska uppgifter på ett mer kreativt sätt och använde sig ofta av 3D även i sina redovisningar.

Här kan du läsa mer om projektet:
http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1411756/3D-ger-laumlrandet-ny-dimension.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4400880

Vill du höra Madeleine Liwell Jeppsson tala om projektet har du chansen på Skolforum den 1 nov kl 12. Läs mer om detta här: http://invitepeople.com/public/seminars/205

Nätverksträff med Learnit24 i Simrishamn 20-21 okt 2011

Vi träffades på Marint Centrum redan på torsdagskvällen för en bit mat och en inspirerande föreläsning av Anna Karlsson. Anna Karlsson arbetar som NO-lärare i åk 7-9 på Viktor Rydbergs Samskola och kom förra året trea i tävlingen ”Världens mest innovativa lärare”.  Föreläsningen handlade om hur nya digitala verktyg skapar nya förutsättningar och hur innovativa lärare utnyttjar dessa nya möjligheter. Man kan välja att gå före genom att ta stora steg och därmed även riskera att man gör misstag eller så kan man ta små, små steg. Huvudsaken är trots allt att man tar sig framåt.

Med hjälp av tekniken kan vi göra vår undervisning mer varierad, ge fler infallsvinklar, bättre förståelse och mer inspiration. Arbetet med tekniken kan dessutom främja samarbete: vi lär med och av varandra. Anna Karlsson berättade att hon och en kollega lyckats bli schemalagda så att de kan samarbeta mer aktivt. De tar del i varandras undervisning och byter klasser och lektioner med varandra. I början var det jobbigt att anpassa sig, men efter ett tag blev det mycket roligare och mer effektivt än innan de inledde samarbetet.


På fredag morgon visade Erik Lenne, chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Simrishamn, störtsköna bilder från Österlen och havet här omkring samtidigt som han pratade om bygden, hamnen, havet och kommunens tankar kring utbildning. Vad gäller skolorna låg fokus på att man ska nå full måluppfyllelse och att alla elever ska få minst betyget godkänt i varje kurs. Kommunens satsning på it och fler datorer i skolan och Innovativa skolprogrammet är ett led i denna satsning. Andra satsningar är Kulturgarantin och samarbetet med Malmö FF kring Fotbollsakademin.


Därefter talade Madeleine Lundin från Marint Centrum i Simrishamn om hur hon tillsammans med Staffan Tellman, Mats Rodén och Camilla Witt jobbade i syfte att skapa en mötesplats för personer, företag och organisationer som vill arbeta och samarbeta kring vatten, hav och Östersjön och allt som hör därtill. Hon berättade också att Marint Centrum har en spännande utbildningssatsning som vänder sig till förskolebarn och att man samarbetar med SeeYou i Malmö för att utveckla ytterligare utbildningar för grundskolan och gymnasiet. Man planerar också om att bygga ett labb för Österlengymnasiets naturvetenskapliga program för att kunna skapa ett närmre samarbete mellan gymnasiet och de företag och forskare som finns på Marint Centrum.


Lena Alebo från Simrishamns museum visade prov på sin oemotståndliga berättartalang, lärde oss varför det heter Österlen, varför Tommarp brändes 1123, om Sigrid Björkegren som ägde ett enormt sjöfartsimperium och var känd för att vara särskilt klok och duglig och varför genuina österleningabor är så skickliga berättare. Allt hon berättade kan jag inte återge här, utan jag vill ivrigt rekommendera er att ta chansen att själva lyssna till vår kunniga museichef, men en sak kan jag inte låta bli att sprida, nämligen att Österlen betyder österut. Förr sa man västerlen, söderlen och österlen om de olika delarna av Skåne. När man 1911 ville marknadsföra en stor karneval i Simrishamn satte man stor bokstav framför österlen och då blev Österlen ett varumärke. Jag har tidigare sett filmer som de har på Österlens museum som bland annat är gjorda i samband med festivalen 1911 och de är superläckra och verkligen ”säljande”. Då var vi minsann inte ”etter”! Jag vill också passa på att berätta att Tommarpsån betyder mynningen till ån som rinner långsamt. Poetiskt eller hur?

Därefter kom resten av dagen att kretsa kring pedagogik. Fortsättning (på inlägget) om nätverksträffen följer ...
Här skriver jag till exempel om ett 3D-projekt i kommunen:  http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/ett-3d-projekt-i-garsnas-i-simrishamns.html och här om en klass elever som spelar rollspel i engelskan:  http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/rollspel-pa-engelska-pa-korsavadsskolan.html. Här berättar jag om en kurs i internationella relationer där eleverna redovisar genom att klä ut sig och göra nyhetssändningar med hjälp av Green Screen: http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/elever-i-handelsernas-mitt-pa.html och här skriver jag lite om hur man arbetar med Student Helpdesk på Österlengymnasiet:  http://cwasteson.blogspot.com/2011/10/elever-servar-elever-pa.html.

Bloggen som pedagogiskt verktyg

I dag ska vi ha möte i Learnit24 i Simrishamn och jag ska prata i några minuter om hur man kan använda bloggar  som pedagogiskt verktyg. Här kommer två liknande presentationer, varav jag bara kommer att hinna använda den första:





Vilka är dina erfarenheter? Använder du dig av bloggar i skolan och i så fall hur?

Några ord om fusket och hur svårt det är att motarbeta det

Det verkar som det fuskas allt mer på landets högskolor. I alla fall har antalet anmälningar femdubblats de senaste tio åren. På Campus Hässleholm föreläste i fredags en världsberömd expert på hur fusket ska avslöjas. Hon heter Debora Weber-Wulff och är professor vid Hochschule für Technik und Wirtschaft Berlin. Här kan du läsa mer om hennes föreläsning:  http://svt.se/2.33782/1.2567344/sa_mycket_fuskar_studenterna&from=rss respektive  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4748300 (där du även kan lyssna till följande radioinslag):





Debora Weber-Wulff har testat flera olika kontrollverktyg som är tänkta att upptäcka eventuella plagiat i elevuppsatser och tyvärr är resultatet något nedslående. Inget verktyg verkar riktigt säkert och de är framför allt oftast inte särskilt användarvänliga. Här kan du till exempel läsa vad hon tycker om Urkund, som är ett kontrollverktyg som i dag används på allt fler svenska gymnasieskolor och universitet: http://plagiat.htw-berlin.de/software-en/2010-2/s10-06-urkund/ och här kan du läsa om Ephorus:  http://plagiat.htw-berlin.de/software-en/2010-2/s10-02-ephorus/.

Här är Weber-Wulffs och hennes kollegors webbplats om plagiat: http://plagiat.htw-berlin.de/start-en/

Läsutvecklingsschemats vara eller icke vara?

I artikeln "Skolledare vill slippa lusa skolbarn" (Ystads allehanda, 14 okt 2011) skriver Emma Lawesson att skolledarna för grundskolorna i Simrishamn vill att man ska sluta bedöma elevernas läsförmåga med hjälp av LUS, läsutvecklingsscheman. Motivet anges vara att LUS inte utgår från skolverkets styrdokument, utan att man delvis tittar på saker som inte nämns i dem. Eftersom skolverket bistår med tester av de kunskaper de vill betona, tycker skolledarna att dessa tester räcker. Så här säger Chris Hansen (chef för Skolenhet Syd):

"- Nationella proven mäter elevernas förmågor och kunskaper i förhållande till våra styrdokument. Varje elev har dessutom en individuell utvecklingsplan där bland annat läsutvecklingen kan följas. Just nu gör alla sjuor om de nationella proven för år fem för att säkerställa att kunskapen är befäst."

Visst har Hansen rätt i att läsningen även bedöms i de nationella proven, men där bedöms även så mycket annat att de varje enskild förmåga riskerar att inte bli så tydlig: "Varje elev har dessutom en individuell utvecklingsplan där bland annat läsutvecklingen kan följas. "

Ett annat argument från våra skolledarna är att bedömningarna av läsförmågan blir subjektiva:

"Det som enligt skolledarna gör LUS mindre tillförlitlig är även att den bygger på subjektiva bedömningar av olika lärare."

Visst har våra skolledare rätt i att olika lärare kan tolka kriterierna för LUS olika, men det kan de så klart även göra när de tolkar skolverkets styrdokument. Alla bedömningar är subjektiva och ju mer vaga bedömningskriterierna är desto större blir tolkningsutrymmet. Genom att försöka formulera kriterierna så att de blir tydliga och genom att lärare och skolledare diskuterar hur man ska tolka kriterierna, kan bedömningarna bli både mer rättvisande och rättvisa.


Kanske är snarare detta den verkliga bakgrunden till varför skolledarna för Enhet Centrum i Simrishamn vill plocka bort läsutveckingsschemat:

• enligt LUS sjunker elevernas läsförmåga, särskilt bland pojkarna och 
• enligt LUS skiljer sig elevernas läsförmåga åt väsentligt mellan olika skolor i kommunen (och detta är knappast till Enhet Centrums fördel). 

Mer om detta kan du läsa här:  http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1560372/Pojkarna-halkar-efter-i-skolan.html. Om statistiken stämmer har man mycket jobb framför sig (och kanske mindre möjligheter till besparingar?), men om de tråkiga siffrorna bara beror på att Centrum Syd bemannas av särskilt nitiska och stränga lärare så finns det inga problem. Eller?

Jag gillar att man genom LUS sätter fokus på barnens läsförmåga. Och jag hänger på. Jag vill också betona vikten av att vi, föräldrar och lärare, hjälper våra barn att utveckla sin förmåga att läsa och förstå det lästa, men även deras förmåga att känna lust, läslust. Kanske är den bästa lösningen då att man inte tar bort LUS, utan att man utvecklar kriterierna så att de blir tydligare? Samtidigt skulle man kunna passa på att jobba för att öka läslusten för varje barn, något i stil med: "Vad läser du? Vad tycker du om? Vilka utmaningar är lagom för dig? Hur ska vi bearbeta de böcker vi läser? Vilka böcker ska vi hitta åt dig för att du ska känna att det kan vara ännu mer spännande, intressant och lustfyllt?"

Målet skulle vara att barnen kunde känna samma hunger och sug efter böcker som de kan göra efter mat och godis.

LUS skulle kunna vara ett verktyg för att hjälpa barnen och föräldrarna att se vad som är nästa steg i läsutvecklingen och att fundera över hur man ska jobba för att komma vidare. Om lärare i skolan tydligt visar att de tror på kraften i en god läsförmåga, så kanske de också kan få föräldrar och elever att inse hur viktigt det är att träna läsningen.

En god läsförmåga får man framför allt genom läsning och genom att tala och skriva om det som man läst. Det finns inga genvägar och det tar tid. Därför tror jag att läsningen måste prioriteras, både hemma och i skolan. När väl läshungern infinner sig (jag tror alla elever kan uppnå läslust om man i skolan och hemma bara målmedvetet jobbar för det) så löser sig allt nästan av sig självt!

Skrivprocessen - vad ska man tänka på?

Hur man skriver texter för arbetslivet är något som såväl vi lärare som våra gymnasieungdomar har nytta av att kunna. För att bli bättre på detta har jag valt att gå distanskursen Praktiskt skrivande i arbetslivet (7,5 p) vid Karlstad universitet. Zara Hedelin undervisar och är ansvarig för kursen så hennes namn kommer ni att få se en hel del gånger och jag tänkte använda min blogg för att spara och sprida sånt jag tycker är intressant och viktigt.

Första webbföreläsningen var mycket övergripande och handlade om vad man ska tänka på innan man sätter sig för att skriva och vad man ska tänka på under själva skrivprocessen. Dessa saker tog jag särskilt fasta på:

Förberedelserna

Börja med att fråga dig vem eller vilka du vänder dig till. Fråga dig också vad du har för syfte med det du ska skriva. Vill du kanske informera, roa eller påverka? Sätt dig in i vad du behöver förklara och bestäm dig för vilken genre du skriver så att du kan följa genreförväntningarna.
Zara Hedelin jämför textgenrer med musikgenrer och jag tycker att den jämförelsen var bra. Vi känner direkt igen en musikstil som till exempel hårdrock eller disko. På samma sätt ser vi direkt skillnaden på lagtexter och brev och om man går in på detaljer så ser vi lätt skillnad på myndighetsbrev och privata brev.

Skrivandet

Hedelin rekommenderar oss att börja med att göra upp en innehållskarta eller så kallad tankekarta/mindmap. Fördelen med dessa är att de är så bra att använda när man försöker kläcka idéer. Det är lätt att lägga till nya punkter och få överblick.

Jag använder mig också nästan alltid av tankekartor, när jag planerar en text. När jag är klar med idékläckandet brukar jag försöka se samband mellan mina olika punkter. Jag försöker skapa en struktur. Kanske hör några av dem ihop, kanske är någon av dem egentligen underordnad en andra. Jag brukar också sätta siffror på de olika punkterna för att det ska bli tydligt hur många aspekter jag tänker ta upp (jag försöker att inte ha med för många) och i vilken ordning som passar bäst.
Nu är det dags att skriva. Hedelin jämför skrivandet med idrottandet. Man måste träna för att bli bra och för att bli bättre, och man har nytta av bra hjälpmedel. I sporten behöver man till exempel bra träningskläder och skor och i vårt fall bland annat ordböcker och skrivregelsamlingar.

När man skriver texter i arbetslivet är det grundläggande att tänka på ...

• att vara lagom personlig, 
• använda sig av rubriker om texten är lite längre (ca 2 sidor eller längre), 
• använda personliga pronomen som "han", "hon", "du" och "jag" istället för "uppdragsgivaren", namnet på mottagen eller det opersonliga pronominet "man", 
• skriva aktiva satser istället för passiva eller med andra ord "Städerskan kommer att putsa fönsterna nästa vecka" istället för "Fönsterna kommer att putsas av städerskan",
• vara tydlig med vem som ska göra vad, är det avsändaren eller mottagaren som har ansvar för att det som man skriver om verkligen leder till något?

Zara Hedelin tipsade också om en webbplats som man kan utnyttja om man skriver för personer som inte kan svenska så bra eller som har olika typer av lässvårigheter. Webbplatsen är skapad av Centrum för lättläst och hu hittar den här:  http://www.lattlast.se/om-oss/lattlast---vad-ar-det

Bearbetningen

När texten är färdig så får man läsa den flera gånger och helst även be en kollega eller vän att läsa och ge respons på den. Det är nämligen lätt att man blir lite "blind" för sin egen text: man läser det man vill att det ska stå.

Ställ dig följande frågor kring texten:

• Finns det några korrekturfel?
• Finns det några konstigheter eller otydligheter? Är texten oklar på något vis/ kan den väcka några frågor hos mottagen?
• Är texten kort och koncis? Behövs all information? Tänk utifrån mottagarens förkunskaper och behov! Tänk på att du oftast ska gå rakt på sak och inte omständligt beskriva hela processen, alltså inte i stil med "Först prövade vi att ... , men sedan gick vi över till att ... Till slut kom vi fram till att ..." Skriv istället direkt "Våra undersökningar har visat att det är viktigt att ..."
• Finns det några luckor? Behöver man förtydliga något? Skulle till exempel även din mormor förstå bruksanvisningen?
• Finns det en tydlig struktur som gör det lätt att hitta rätt information i texten? Börja gärna varje avsnitt med att sammanfatta det viktigaste i texten, på samma sätt som man i tidningsartiklar använder sig av ingresser.

Och försök sätta dig in i mottagens förkunskaper, fördomar, intressen och behov:

• Hur insatta i ämnet är mottagarna?
• Är de vana läsare?
• Är de vana vid myndighetsspråk?
• Är de intresserade? Om de inte förväntas vara särskilt intresserade, måste man lägga särskild vikt vid att presentera innehållet på ett intresseväckande sätt.
• Är budskapet som du ska föra fram välkommet eller ovälkommet?
• Vilken generation tillhör mottagaren? Vilket/vilka yrken har han eller hon?
• Hur är texten tänkt att läsas? Räcker det att man ögnar igenom den eller måste den läsas ingående?
• Vilken inställning har mottagaren till det företag eller den myndighet som du representerar? Kanske måste du vara särskilt noga med att ha en ödmjuk ton?

Zara Hedelin ger tipset att man ska försöka fantisera kring hur mottagaren skulle ta emot budskapet när det skrevs på ett visst sätt och försöka anpassa sig efter detta.

Är korta inlägg alltid bäst?

Är allt ljuvligt alltid kort?

När jag började blogga för ungefär ett och ett halvt år sedan, var jag helt inställd på att anpassa mig till mediet. På nätet orkar läsaren bara läsa korta texter. Alltså skrev jag bara korta texter. Även om jag inte kunde få plats med några djupare analyser i dem.

Men så läste jag texter av andra bloggare, som vågade skriva långa och resonerande inlägg. Och det kändes underbart och inspirerande.

Och då bestämde jag mig för att vägra använda den tvångströja jag frivilligt satt på mig. Jag fortsätte att skriva korta inlägg ibland, men ibland tillät jag mig att försöka bli lite mer djuplodande ...

Säkert skrämmer jag bort läsare på detta vis, men kanske, kanske kan jag genom mitt beslut få större chanser att utveckla mina tankar.

Hur gör ni?

Akademisk hederlighet

I denna film får du se några exempel på hur plagiat kan se ut: http://youtu.be/VnTPv9PtOoo



och i denna film av Universitetet i Bergen får du se vad som händer den som plagierar: http://www.youtube.com/watch?v=Mwbw9KF-ACY



I den här, knappt tre minuter långa, filmen berättar Göran Bexell, professor i etik och tidigare Lunds Universitets rektor, om akademisk hederlighet och om varför det är så kreativt och spännande att studera tillsammans med andra (kurskamrater och lärare):



Det allra, allra finaste tycker jag kommer 2.21 minuter in i filmen:

Självständigheten är det roligaste med akademiska studier. Man får träna sig i att tänka själv och man får tillfälle att lägga fram sina tankar och analyser. Andra, kurskamrater och lärare, hjälper en sedan genom att ge sina synpunkter på dem.

Vill du veta mer?

Här kan du lära dig mer om vilka regler som gäller: Upphovsrätt och Creative Commons.

Känner du dig lite osäker på vad som är plagiat och hur man ska redovisa källor? Då vill jag rekommendera dig att läsa och se filmerna på Lunds universitets biblioteks öppna läranderesurs om "Akademisk hederlighet":

http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/akademisk-hederlighet.html

Lycka till!

Internet möjliggör blixtsnabba reaktioner

Höll du  i torsdags kl 13.00 koll på vem som fick årets nobelpris i litteratur. Ja, då var du sannerligen inte ensam. Strax därpå kompletterades artiklarna i bland annat Wikipedia och NE.  Här kan du se resultatet på Wikipedia:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Tomas_Transtr%C3%B6mer .

Ta dig gärna också en titt i artikelns historik. Det har varit febril aktivitet på sidan sedan vinnaren tillkännagavs, både i form av klotter och avstängningar men också i form av seriösa och bra kompletteringar: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tomas_Transtr%C3%B6mer&action=history

På Provläs.se kan du läsa den diktsamling som Tranströmer debuterade med år 1954:

Provläs Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer

Bloggen som mötesplats för kollegor

Bloggar kan användas som ett slags lärplattformar och mötesplatser för kollegor. Där kan ni samla material ni behöver, diskutera och tipsa varandra kring ett ämne som engagerar er. Här är ett förslag på hur det kan se ut:

http://ikttips.skolbloggen.se

I blog therefore I am

Jag skriver för att lättare kunna samla mina tankar. Ett urval av tankarna publicerar jag på bloggen, därför att jag tycker att det är roligare att skriva när jag har mottagare och därför att jag hoppas att då och då få lite reaktioner med tips, medhåll och mothugg. Tack för att du finns!

***

Bilden är hämtad från flickr, upplagd av alamodestuff, och ligger under licensen Creative Commons (by, nc, nd):  http://www.flickr.com/photos/alamodestuff/4351730264/.


Här kan du läsa mer om "Cogito, ergo sum" eller med andra ord Descartes formulering "Jag tänker, alltså finns jag.":  http://sv.wikipedia.org/wiki/Cogito,_ergo_sum

Några ord om vad IKT har betytt för mig och min undervisning, del 2

Bloggarna kan användas till att göra det lättare att sprida information, material och uppgifter och att lämna in skriftliga redovisningar.

Jag lägger min veckoplanering och de uppgifter som eleverna ska jobba med på mina kursbloggar. Ibland redovisar eleverna sina uppgifter genom att skriva en kommentar på sin kursblogg. Ibland redovisar de på sina individuella bloggar eller på en gemensam blogg som heter Elever & lärare tipsar & diskuterar. Det händer också fortfarande att de ska skicka filer till mig via ebrev. Sätten att lämna in skriftliga redovisningar är många och beror på uppgiften.

Med nya verktyg uppstår nya möjligheter och nya problem.

En nackdel med att använda datorn mycket och ofta är att det tar tid att lära sig nya saker (både för mig och för eleverna) och att elever ibland är konservativa och vill göra såsom de alltid gjort.

En annan nackdel är att eleverna ibland tycker att det är tekniken som är problemet, när det i själva verket är uppgiften. Om de tycker att den uppgift som de ska redovisa på sina bloggar är för stor eller krävande, kan de alltså hävda att de inte gillar att blogga. Det gäller både för oss och för dem att försöka se var problemen verkligen ligger.

En del elever blommar upp och njuter av möjligheten att få och våga synas och det innebär ibland att jag som lärare kan få en helt ny syn på elever. Andra tycker att det är jobbigt att det nu blir mer tydligt hur lite de producerat under en kurs. De flesta elever kommer efter ett tag in i arbetssättet och tycker att det vinner i längden. "Det är ju inte så svårt, när man väl lärt sig det."

Eleverna gillar generellt att ha allt mitt undervisningsmaterial samlat på en blogg, men en del tycker att det är jobbigt att samla sitt eget material.

De individuella bloggarna har både för- och nackdelar.

Jag tycker att fördelarna överväger. Om eleverna samlar alla sina arbeten på sina bloggar, blir det mycket tydligt både för eleven och läraren hur eleven har jobbat med uppgifterna och vad han eller hon kan respektive behöver jobba mer med.

Men en del elever tycker som sagt att det är jobbigare att hantera blogginlägg än filer och om eleverna tycker det är jobbigt är det svårare att få dem entusiastiska för uppgifterna och läraren måste lägga mer tid på att förklara och motivera. (Varför det är så vet jag inte riktigt. Antagligen beror det på att de inte har skapat enkla rutiner för bloggandet, för när man gjort det så tar det väl varken mer tid eller kraft, eller vad tycker ni?). En annan nackdel är att det kan ta mer tid för läraren att "samla in" elevernas lösningar. Även om jag har sagt till mina elever att de ska skicka mig en länk när de publicerat sitt arbete, så gör inte alla det och det slutar alltför ofta med att jag känner att jag ändå måste gå in och kolla om de är färdiga med sina uppgifter.

Kursbloggarna är helt öppna för vem som helst att läsa. Även en del av elevernas redovisningar läggs ut på en gemensam blogg som är helt öppen. Detta gör vi för att alla ska kunna läsa och kommentera texterna, men då måste eleverna inte publicera materialet under sitt eget namn utan de kan använda en pseudonym. När de kommenterar varandras texter läser jag alltid deras kommentarer och vi har enkla men förhoppningsvis tydliga regler de ska följa när de skriver dem. Reglerna kan du läsa här:  http://cwaste.skolbloggen.se/svenska/skrivprocessen/.

Eleverna väljer själva vilka synlighetsinställningar de ska ha på sina individuella bloggar. En del väljer att bara jag ska kunna läsa dem, andra väljer att ha dem helt öppna. Det är väldigt olika hur olika klasser väljer att hantera detta. I den förra klassen som jag undervisade i svenska b hade nästan alla eleverna sina bloggar helt eller nästan helt öppna. I den grupp jag har nu (som består av två sammanslagna klasser) har nästan alla valt att ha sina bloggar helt slutna. För att jag ska kunna läsa deras inlägg, måste de lägga till mig som "prenumerant" på deras blogg. Det verkar alltså som de här eleverna inte är lika trygga. Om det beror på osäkerhet i ämnet eller osäkerhet i gruppen eller både och, vet jag inte säkert.

De fina bilderna i inlägget är alla tagna av J O Eriksson och publicerade på bilddelningstjänsten flickr under licensen Creative Commons by, nc,sa.

Några ord om vad IKT har betytt för mig och min undervisning, del 1

För mig har datorn och sociala medier löst en mängd problem som jag tidigare hade, när jag planerade mitt och elevernas arbete. Nu kan jag lättare, via till exempel bloggar, ta del av elevernas arbetsprocess både när de jobbar individuellt och tillsammans i grupp och de kan ta del av varandras. De kan också enklare (och därför oftare) träna sig i att ge och få konstruktiv respons och de får naturlig träning i att kommunicera med fler mottagare än den undervisande läraren. Dessutom har det blivit mycket enklare att arbeta med det utvidgade textbegreppet, det vill säga förutom text, även ljud, bild och film.

Andra konkreta fördelar är att det finns så mycket bra material tillgängligt för elever och  lärare via Internet, vilket gör det lättare att arbeta problemorienterat. Man behöver alltså inte längre utgå från en lärobok och de frågor som den klarar av att hjälpa eleverna att besvara. Allt fler lärare och elever ser också möjligheten i att kommunicera med varandra och med andra elevgrupper, när tekniken underlättar för samarbeten och samtal över såväl tid som rum.

Men det är inte okomplicerat. Det är lätt att uppgifterna blir för komplicerade och att materialet blir oöverstigligt stort. Även om vi ger tips på möjliga vägar att gå, blir studierna mer komplexa och svåra att överblicka. Dessutom blir ansvaret stort och frestelserna många ...