Det goda Google där allt är gratis?

Program-tips på tv eller svt.play (fram till den 5 nov), programmet är knappt 30 min långt:

Så här beskrivs programmet på svt.play (klicka på länken, så kan du se programmet):

Del 1 av 11

Del 1 av 11. Varje dag besöker cirka 1 miljard människor webbplatsen Google. När svenska ungdomar får välja var de helst vill jobba så hamnar Google i topp. Kobra åker till Googleplex i Kalifornien för att förstå varför - och för att undersöka vad Google gör med all information de har om oss. 

När jag såg filmen valde jag ut några citat som jag tycker är särskilt intressanta:

"Don´t be evil."

"Google ska bli vår tredje hjärnhalva."

"Google ser dig."

"Det är klart att man googlar sig själv. Det gör ju alla."

"We know where you are. We know what you like."

"Jag har googlat på allt som har att göra med med terrorism och olika terrorister. Någon är säkert intresserad av vad jag har sökt efter. Någon kan granska mig och konstatera att hon är intresserad av terrorism. Hon är en jihadist."

"I Sverige har vi haft en världsledande debatt kring vår personliga integritet kontra staten, alltså vad ska vi tilllåta att de tittar på i våra korrespondenser och i vårt nätbeteende. Samtidigt har vi varit väldigt naiva i förhållande till Facebook och Google och det privata näringslivet, där vi självmant skyfflar in uppgifter, obegränsat. "

"En stor hackerattack eller ett fientligt uppköp kan förändra allt."

Vilka tankar och åsikter fastnade du för? 


Så här beskrivs programmet på svt.se (lite mer ingående, intresseväckande och säljande, kanske för att man där inte kan påbörja tittandet direkt och därmed bilda sig en egen uppfattning?):

I Kobras säsongsstart besöker Kristofer Lundström Googleplex, den helt världsdominerande sökmotorn Googles huvudkontor utanför San Francisco. Foto: Jane Magnusson/SVT

Kobra åker till Googleplex

På 15 år har Google utvecklats från en enkel sökmotor till världens största informationshanterare och det företag som svenska ungdomar helst av allt vill arbeta på.

Googles målsättning är att ordna världens samlade information och göra den tillgänglig för alla. Och vi som konsumenter skyfflar in information om oss själva till Google, genom att använda sökmotorn, Gmail, YouTube och de andra mängder tjänster som Google äger. Men vad händer när ett kommersiellt företag har all denna information om oss?

I Kobras premiärprogram åker vi till Googleplex, Googles huvudkontor i Mountain View i Kalifornien. Där träffar vi svenskarna Rickard Steiber och Nicklas Lundblad, och blir runtvisade bland Googlecyklar, Googlekafeterior och Googletvättinrättningar. I programmet träffar vi också bland andra Googles svenska VD Stina Honkamaa.

Programledare är Kristofer Lundström.

Programmet sänds närmast i SVT2: fred 8 resp 10 oktober.

Fråga till dig: Hur ser du på Google? Lyckas Google leva upp till "Don´t be evil"? Är du rädd för att bli beroende av Googles tjänster eller ser du bara fördelar med att ha allt samlat hos en och samma leverantör?

Intressant att se hur Wikipedias artiklar växer fram och förändras

Vilken del av den digitala väven ska man försöka spara åt eftervärlden? Är det artikeln på Wikipedia eller är det diskussionerna i wikins historik? Dessa intressanta frågor ställer Pelle Snickars i Svenska Dagbladet den 30 sept 2010 "På nätet rasar ett kunskapskrig. Kommentar Wikipedia".

Som exempel tar Snickars upp Wikipedia-användarnas diskussioner under arbetet med Irakkriget: 

"Ett av de märkligaste bokprojekten som publicerats på sistone är James Bridles tolvbandsverk ”The Iraq war”. Det hela är en exakt transkription av alla artikelversioner under rubriken ”The Iraq war” på Wikipedia. Från december 2004 till november 2009 handlar det om 12000 ändringar på sammanlagt 7000 sidor. Alla omarbetningar, meningsutbyten och opinionsyttringar, alla resonemang, all skiftande statistik och alla inlägg – från ”Saddam Hussein was a dickhead” till sofistikerad geopolitisk argumentation."

Det går inte att spara allt som sker på nätet. Om man måste prioritera: Vad tror du att eftervärlden är mest intresserad av? Ska man i första hand spara artiklarna så som de ser ut vid ett visst tillfälle? Eller är eftervärlden mer intresserad av att se hur artiklarna växt fram och följa diskussionerna kring de olika versionerna? 

Tips om historiskt intressanta och kul filmer

Eva Redvall publicerade i Sydsvenska Dagbladet 23/4 2005 en intressant artikel  med rubriken "Svensk film visas på nätet". Artikeln handlar om att flera historiskt intressanta filmer ur SF:s arkiv nu finns tillgängliga på nätet!

57 filmer ur SF:s arkiv har valts ut av medieforskaren Pelle Snickars och webbmastern Åke Nyke. De har gått efter två mycket enkla principer:
- Vi har valt sådant som är kul att titta på. Och så har vi försökt spegla bredden.

Jag var nyss inne och tittade på sidan. Filmerna finns fortfarande kvar, indelade i tio teman: andra världskriget, arbete, bilder av Sverige, fritid, kroppskultur, kungligheter, medier, reklamfilm, SF-journaler och tidiga filmfragment.

Kanske kan du ha nytta av dessa filmer i din undervisning?

Denna faktaruta är klippt ur Redvalls artikel:

FAKTA

Vad är Journal Digital?
En databas för journalfilm, kortfilm och reklamfilm.
Hur många filmer finns i Journal Digital? 
5 554, från tiden 1896-1965.
Hur många av dem är tillgängliga på webben? 
57.
Vad krävs för att titta på dem?
En dator med Windows Media Player. Gärna bredband, men ett 56-modem fungerar hyfsat.
Kan man ladda ner filmerna? Nix. Bara titta.
Webbadressen? www.slba.se/journaldigital/index.htm
Och om man vill titta på hela samlingen?
Då får man åka till Stockholm. Statens ljud- och bildarkiv på Karlavägen 68 är öppet för allmänheten.

Om variationens betydelse vid inlärning

Bodil Jönsson skriver i Vi lär som vi lever (2008, s 18): ”Det är variation snarare än repetition som är all inlärnings moder.” Det är så självklart att jag rodnar. Varför har jag inte kommit på det själv? Ja, egentligen vet jag det ju. Jag har väl aldrig försökt inbilla varken mig själv eller mina elever att man lär sig bäst genom att göra exakt samma sak om och om igen. Ändå är det detta jag har påstått: ”Repetition är all kunskaps moder.” Pinsamt!

I fortsättningen kommer jag att säga: Repetition med variation är all kunskaps moder. Eller räcker det att i stil med Jönsson säga: ”Variation är all kunskaps moder”? Oavsett vilket verkar det som om jag lärt mig något nytt. Härligt!

Jönsson skriver: ”variation som all inlärnings moder bygger på människans förmåga att generalisera” och hävdar att konkreta exempel ska ge den nödvändiga variationen. Hon föreslår som konsekvens av detta att läraren ska hjälpa eleven genom att beskriva två väl valda exempel. Då kan eleven nämligen nästan alltid själv komma på det tredje (2008, s 80).

Jag tycker att det ligger mycket i detta. Börjar läraren genom att ge två exempel, kommer eleven att få variation och när eleven bidrar med ett eget exempel bidrar eleven till variationen. Då blir det tydligt både för eleven själv och för läraren att eleven har förstått.  

Kan man ge exempel på något har man börjat generalisera. Man har börjat förstå hur det hela hänger samman.

Även elever kan hjälpa varandra att se sambanden. Så här skriver Jönsson om hur elever kan hjälpas åt att nå kunskap:

”Som barn/elev/student/vuxen lär man sig väl så mycket av sina jämbördiga som av dem som vet eller kan mycket mer. Det är ofta de jämbördiga/jämkunniga som kan tillföra den variationen som behövs för att man ska kunna förstå sig på sina egna tankar och sätta in dem i sitt rätta sammanhang. ”Jaha, kan man tänka så, kan man göra så? Betyder det som Jakob säger ungefär det samma som det jag själv kom på tidigare?” (2008, s 17-18)

Detta utnyttjar vi redan i skolan, men kanske kan vi utnyttja det på ett mer medvetet sätt? Hur gör du? Har du några tips på uppgifter som inspirerar till detta?

Här har jag skrivit mer om mina tankar kring Bodil Jönssons bok Vi lär som vi lever (2008):

Mobilitetens betydelse

Brist på kunskapsutveckling tar tid att upptäcka

Har du tips på verktyg för självrättande kortfrågor?

Inspirerande, lärorik och GRATIS kurs om sociala medier

Har du inte redan gått den här kursen i sociala medier, så vill jag verkligen rekommendera dig att gå den! Kursen är skapad av Regionbiblioteket och folkbiblioteken i Stockholms län i samarbete med Folkuniversitetet och med stöd från .SE och den är gratis trots att den håller en mycket hög kvalitet.

I kursen får du chansen att bekanta dig med 8 olika områden där du får pröva på och ta del av värdefulla tips kring bl.a. Ning, bloggar, Facebook, Wikipedia, Youtube, Flickr, Animoto, Google, Grooveshark, Sveriges radios webbplats, bibliotekens webbplatser och några av de databaser som du kan nå kostnadsfritt även hemifrån med hjälp av ditt lånekort.

Och, sist men inte minst, om du väljer att göra hela kursen kan du få ett urtjusigt diplom:

Lycka till!

Google Book Search och upphovrätten

I sin debattartikel "Google avslöjar upphovsrätten som relativ", publicerad i Svenska Dagbladet 17 okt 2009, tar Pelle Snickars upp intressanta åsikter som jag vill uppmärksamma. Trots att artikeln inte längre är purfärsk är nämligen ämnet fortfarande rykande aktuellt.

Snickars syn på Googles stora bokskanningsprojekt avviker en hel del från den som jag mest tagit del av i medier. Istället för att framställa Google som skurken, beskriver Snickars Googles insats som hjältemodig: företaget gör ju allt mer litteratur allt mer tillgänglig för allt fler människor:

"det /är/ tveklöst något farsartat över den lavin av stämningar som drabbat Google, ett företag som självmant tagit på sig att skanna in världens all litteratur. Något mer behjärtansvärt får man leta efter. Det är givetvis något som nationalbibliotek världen över borde ägna sig åt, men de reguljära anslagen räcker förstås ingen vart."

Denna ökade tillgänglighet är naturligtvis bra för allmänheten, men om inte upphovsrättshavarna får betalt för sitt arbete, kommer de väl inte att kunna fortsätta producera och då har vi väl bitit oss själva i svansen? Snickars skriver:

"den hearing som nyligen hölls i Bryssel kretsade kring inskanningen som ett upphovsrättsbrott i sig, något Google bestrider eftersom böcker inte tillgängliggörs utan tillstånd och alla rättigheter ligger kvar hos författarna."

Han skriver också:

"Precis som andra mediesektorer hotas bokbranschen av de binära nätverkens obevekliga kraft; Svenska förläggareföreningen menar till och med att Google gjort sig skyldig till ”världens största upphovsrättsintrång.” Hur det kan vara fallet är och förblir en gåta; vill man inte vara med är det ju bara att säga till. Google påpekar själva att ”syftet med Google boksökning är att du ska kunna upptäcka böcker och ta reda på var du kan köpa eller låna dem, inte läsa dem från första till sista sidan på nätet."

Mitt intryck är att detta inte tydligt framkommit i debatten. Vad är det då som Google gör som provocerar så?

"Det mediehistoriskt mest intressanta med Google Book Search är just det sätt som företaget ifrågasätter copyright, ja rentav ställer upphovsrätten på huvudet, utan att för den delen bryta den. Google frågar inte först om de får skanna böcker – vilket gjort bokbranschen röd av ilska – man producerar bildfiler i en rasande fart, och /.../ det är upp till rättighetsinnehavaren att aktivt säga ifrån om hon inte vill vara med."

Varför anser Snickars att Googles projekt är så viktigt?

"I den något forcerade diskussionen om Google är det lätt att glömma bort att Google Book Search gör det möjligt att söka information bland miljontals OCR-skannade böcker. Automatiskt teckeninkänning gör att inte bara information om böckerna är sökbar – utan även innehållet i dem. Genom öppna API:er, ett slags regeluppsättningar för hur programvara kommunicerar med annan programvara på nätet, är all denna information öppen för vem som helst att använda utan kostnad. "

Tänk vad det skulle kunna innebära för mänskligheten om all världens information på det här viset skulle kunna göras tillgänglig för alla människor vid alla tidpunkter överallt!

Men varför skulle Google bry sig om att göra detta? Vad vinner de själva på projektet? Snickars skriver:

"Om ovanstående utgör den altruistiska sidan av detta märkliga projekt, handlar den andra sidan om olika slags spridningsidéer som Google försöker sälja in. Google är ju ett företag vars affärsidé är distributiv; bitar av Google finns över hela webben och det är så företaget tjänar pengar. Fem procent av de inskannade böckerna finns i handeln; de har fortfarande kommersiell potential och vad Google erbjuder förläggare är att göra reklam för dem genom olika former av förhandsgranskning som numera också blivit standard på webben. För ”nya” böcker och böcker i ”public domain” är Google Book Search med andra ord tämligen oproblematiskt."

Kan och bör vi hindra denna utveckling? Vad säger Snickars om den upphovsrättspolitik som förs i dag?

"Framtidens historiker kommer med all sannolikhet fråga sig hur de lagmakare egentligen var funtade som kunde få för sig att låsa in hela 1900-talets kulturella produktion parallellt med att webben utvecklades som en global distributionskanal tillgänglig för alla medborgare."

Snickars anser att folkbibliotek och minnesinstitutioner borde ha samma intressen som Google och alltså kämpa på samma sida av barrikaderna. Strävar de inte efter att göra så mycket material som möjligt så tillgängligt som möjligt kommer de att få problem:

"För en yngre generation van att använda den digitala domänen framstår det som obegripligt att institutioner som finansieras genom den gemensamma skattsedeln inte förmår att tillgängliggöra den information de besitter på det mest naturliga sätt över webben. På sikt riskerar det att underminera legitimiteten hos dessa institutioner."

Vad kan då Googles agerande få för konsekvenser? Så här skriver Snickars:

"Google stiftar förstås inga lagar, men genom sin omfattande praktik och uthållighet håller de på att förskjuta och gradvis etablera ett /.../ förhållningssätt till access till information som bättre svarar mot den  digitala domänens grundläggande logik." 

Kanske kan Googles stora inskanningsprojekt alltså leda till ett nytt och mer användarvänligt sätt att organisera och tillgängliggöra information och kunskap?


PS. Hur fungerar Googles förslag när du skriver in sökord och vilka ord får du inte upp som förslag? Läs mer på Kristina Alexanderssons blogg! Den den 29/9 2010 publicerade Alexandersson ett inlägg om Googles etik under rubriken "Är det censur, filter eller bara väldigt rätt?"

Framsynt nätpolitik efterlyses!

"Vi behöver en offensiv nätpolitik", skriver Pelle Snickars på Svenska Dagbladets debattsida, 28/9-2010, och jag kan inte annat än att hålla med honom. Här har jag försökt spalta upp några, som jag tycker, viktiga synpunkter:

• Bara för att man har valt att kriminalisera alla som fildelar upphovsrättsskyddat material, kommer inte denna fildelning att upphöra. Fungerar det över huvud taget att kriminalisera ett så vanligt socialt beteende som fildelning? Det leder väl i så fall till att en stor del av befolkningen (och särskilt unga) betecknas som kriminella?! Detta är en svår fråga tycker jag. Upphovsrättsskyddet är ju tänkt att skydda de som gjort arbetet. På något sätt måste dessa personer få betalt. Jag tror att de personer som i dag väljer att lägga ut sina verk under Creative Commons-licenser kommer att visa vägen. De hittar nya möjligheter att ta betalt och de inspirerar andra. Kanske kommer de att få huvuddelen av sin försörjning när de, i egenskap av att vara framgångsrika personer, anlitas för att skriva för tidningar och tidskrifter och för att göra olika typer av "liveframträdanden" i form av till exempel konserter och föreläsningar?
• Bara för att mediebranschens kräver längre upphovsrättsskydd och hårdare tag, skulle uppfyllandet av dessa krav inte lösa mediebranschens problem. Snickars skriver i sin artikel i SvD: "TPB-grundarna är faktiskt anklagade för brott som de själva inte begått (de fälldes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen). De verkliga förövarna är de mer än 1,5 miljoner svenskar som alltjämt fildelar, en siffra som förstås blir än högre om man räknar in allt från användande av material på hostingsajter till skolbarnen som med bluetooth skickar musiklåtar mellan sina mobiler. Kanske är hälften av befolkningen pirater." Kanske är det så att mediejättarna har fått växa sig alldeles för stora och att det bara är bra för samhället att deras makt minskar? Personligen är jag inte så förtjust i tanken att ett fåtal mediejättar styr utbudet av filmer, musik och romaner. Att det i fildelningens kölvatten växer fram nya distributionsformer är sunt.
• Bara för att det finns massor av "pirater" som fildelar upphovsrättsskyddat material, kommer inte mediebranschen att gå under. Fildelningen fungerar som pr för deras produkter och det uppstår nya sätt för dem att tjäna pengar.
• Bara för att det har kommit nya "streaming-tjänster" i stil med Spotify, kommer inte alla upphovsrättsproblem att upphöra. Även om tanken med streaming är att man hela tiden ska streama från molnet, så finns det tekniska möjligheter att ladda ner materialet istället för att streama på nytt. Nya metoder kräver nya politiska beslut. Hur man ska få lov att använda all den information som "gratistjänster" såsom Spotify och Google samlar in om sina användare?

Så här skriver Snickars om The Pirate Bay-domens betydelse:

"I själva verket handlar TPB-fallet om kontroll. Fildelningen är alltför oreglerad, och när den nu (delvis) kompletteras av Spotify och streamade medietjänster, så må de ge oss alla access men vi betalar med vår användarstatistik och ökad beteendekontroll. Fildelning är alltså inte bara tekniskt och ekonomiskt komplicerat, hovrätten har förstås också en rad juridiska frågor att ta ställning till. Hur medverkansbegreppet skall förstås i den digitala nätverksmiljön är exempelvis en lika central som besvärlig fråga, och här har rätten ett stort ansvar eftersom domen kommer att leda till ett viktigt prejudikat."

Behovet av en framsynt lagstiftning kring upphovsrätten och Internet är större än någonsin! 

Bilden heter "Ich bin Pirat! - Riesenposter" och kommer från Piratenpartei Deutschlands fotosamling på flickr CC (by).