I sin debattartikel "
Google avslöjar upphovsrätten som relativ", publicerad i
Svenska Dagbladet 17 okt 2009, tar Pelle Snickars upp intressanta åsikter som jag vill uppmärksamma. Trots att artikeln inte längre är purfärsk är nämligen ämnet fortfarande rykande aktuellt.
Snickars syn på Googles stora bokskanningsprojekt avviker en hel del från den som jag mest tagit del av i medier. Istället för att framställa Google som skurken, beskriver Snickars Googles insats som hjältemodig: företaget
gör ju allt mer litteratur allt mer tillgänglig för allt fler människor:
"det /är/ tveklöst något farsartat över den lavin av stämningar som drabbat Google, ett företag som självmant tagit på sig att skanna in världens all litteratur. Något mer behjärtansvärt får man leta efter. Det är givetvis något som nationalbibliotek världen över borde ägna sig åt, men de reguljära anslagen räcker förstås ingen vart."
Denna ökade tillgänglighet är naturligtvis bra för allmänheten, men
om inte upphovsrättshavarna får betalt för sitt arbete, kommer de väl inte att kunna fortsätta producera och då
har vi väl bitit oss själva i svansen? Snickars skriver:
"den hearing som nyligen hölls i Bryssel kretsade kring inskanningen som ett upphovsrättsbrott i sig, något Google bestrider eftersom böcker inte tillgängliggörs utan tillstånd och alla rättigheter ligger kvar hos författarna."
Han skriver också:
"Precis som andra mediesektorer hotas bokbranschen av de binära nätverkens obevekliga kraft; Svenska förläggareföreningen menar till och med att Google gjort sig skyldig till ”världens största upphovsrättsintrång.” Hur det kan vara fallet är och förblir en gåta; vill man inte vara med är det ju bara att säga till. Google påpekar själva att ”syftet med Google boksökning är att du ska kunna upptäcka böcker och ta reda på var du kan köpa eller låna dem, inte läsa dem från första till sista sidan på nätet."
Mitt intryck är att detta inte tydligt framkommit i debatten. Vad är det då som Google gör som provocerar så?
"Det mediehistoriskt mest intressanta med Google Book Search är just det sätt som företaget ifrågasätter copyright, ja rentav ställer upphovsrätten på huvudet, utan att för den delen bryta den. Google frågar inte först om de får skanna böcker – vilket gjort bokbranschen röd av ilska – man producerar bildfiler i en rasande fart, och /.../ det är upp till rättighetsinnehavaren att aktivt säga ifrån om hon inte vill vara med."
Varför anser Snickars att Googles projekt är så viktigt?
"I den något forcerade diskussionen om Google är det lätt att glömma bort att Google Book Search gör det möjligt att söka information bland miljontals OCR-skannade böcker. Automatiskt teckeninkänning gör att inte bara information om böckerna är sökbar – utan även innehållet i dem. Genom öppna API:er, ett slags regeluppsättningar för hur programvara kommunicerar med annan programvara på nätet, är all denna information öppen för vem som helst att använda utan kostnad. "
Tänk vad det skulle kunna innebära för mänskligheten om
all världens information på det här viset skulle kunna göras tillgänglig för alla människor vid alla tidpunkter överallt!
Men varför skulle Google bry sig om att göra detta? Vad vinner de själva på projektet? Snickars skriver:
"Om ovanstående utgör den altruistiska sidan av detta märkliga projekt, handlar den andra sidan om olika slags spridningsidéer som Google försöker sälja in. Google är ju ett företag vars affärsidé är distributiv; bitar av Google finns över hela webben och det är så företaget tjänar pengar. Fem procent av de inskannade böckerna finns i handeln; de har fortfarande kommersiell potential och vad Google erbjuder förläggare är att göra reklam för dem genom olika former av förhandsgranskning som numera också blivit standard på webben. För ”nya” böcker och böcker i ”public domain” är Google Book Search med andra ord tämligen oproblematiskt."
Kan och bör vi hindra denna utveckling? Vad säger Snickars om den upphovsrättspolitik som förs i dag?
"Framtidens historiker kommer med all sannolikhet fråga sig hur de lagmakare egentligen var funtade som kunde få för sig att låsa in hela 1900-talets kulturella produktion parallellt med att webben utvecklades som en global distributionskanal tillgänglig för alla medborgare."
Snickars anser att folkbibliotek och minnesinstitutioner borde ha samma intressen som Google och alltså kämpa på samma sida av barrikaderna. Strävar de inte efter att göra så mycket material som möjligt så tillgängligt som möjligt kommer de att få problem:
"För en yngre generation van att använda den digitala domänen framstår det som obegripligt att institutioner som finansieras genom den gemensamma skattsedeln inte förmår att tillgängliggöra den information de besitter på det mest naturliga sätt över webben. På sikt riskerar det att underminera legitimiteten hos dessa institutioner."
Vad kan då Googles agerande få för konsekvenser? Så här skriver Snickars:
"Google stiftar förstås inga lagar, men genom sin omfattande praktik och uthållighet håller de på att förskjuta och gradvis etablera ett /.../ förhållningssätt till access till information som bättre svarar mot den digitala domänens grundläggande logik."
Kanske kan Googles stora inskanningsprojekt alltså leda till ett nytt och mer användarvänligt sätt att organisera och tillgängliggöra information och kunskap?
PS. Hur fungerar Googles förslag när du skriver in sökord och vilka ord får du inte upp som förslag? Läs mer på Kristina Alexanderssons blogg! Den den 29/9 2010 publicerade Alexandersson ett inlägg om Googles etik under rubriken "
Är det censur, filter eller bara väldigt rätt?"
Under föredragets gång, ställde Darren Murphy frågor till oss åhörare kring våra erfarenheter av lärplattformar och det var slående hur många som hade traditionella lärplattformar och som inte var nöjda med dem. De som använda Google apps for education berättade hur de hittat smarta lösningar för att skapa struktur för skolan, lärarna och undervisningsgrupperna. Det var spännande att få ta del av så många olika skolors erfarenheter och jag passade på att efteråt prata lite extra med dem som tyckte att de fått igång bra lösningar på sina skolor.
Avslutningsvis talade Murphy om att det behövs tid att lära utbildare olika "private-settings", så att materialet på plattformen blir synligt för rätt personer. Detta är egentligen inte så svårt, men det är viktigt att tänka på så att det blir rätt. Murphys tips var att man kan skapa "badges" (ett slags knappar eller diplom) som utbildarna får när de lärt sig olika saker som de måste kunna.
Inlägg
