måndag 2 september 2013

Ett exempel på adaptionsstudie - Austens Emma

I kapitel 4 ”The Proto-cinematic Novel: Metamorphoses of Madame Bovary” i boken Literature through Film (2005, s 144 ff) beskriver Robert Stam vad han menar med en roman kan vara protocinematisk (ha filmiska kvaliteter) och han ger konkreta exempel på filmiska drag i Gustave Flauberts roman Madame Bovary (1856). Jag gillar att Stam så fördomsfritt ser på skönlitteraturen och filmen. Det ena mediet är inte bättre än det andra och oavsett vilket medium som kommer först så kan de olika berättelserna eller tolkningarna av dem stå i dialog med och berika varandra.
Jane Austen's EMMASamtidigt med Stams bok läser jag om Jane Austens roman Emma från 1816 i en nyöversättning av Rose-Marie Nielsen (2010) och jag har inte tänkt på det vid tidigare läsningar, men efter att ha läst Stams beskrivningar av Flauberts roman ser jag tydliga likheter mellan romanerna Madame Bovary och Emma.

Austens Emma

Vad gäller hur protocinematisk romanen Emma är, så blir mitt spontana läsintryck att den har filmiska drag, men att den egentligen inte passar som spelfilm, trots att jag faktiskt sett flera bra filmatiseringar av den. Däremot skulle den passa utmärkt som en såpa. Här kommer mina skäl:
    Emma, del 2 av Jane Austen
  • Vi kastas inte direkt in i romanens handling. Istället är bokens inledning en lång och omständlig bakgrundsbeskrivning. Det kan man i en filmatisering lösa genom att hoppa över den och ta bakgrunden lite senare efter ett mer spännande anslag eller så kan man vara romanen mer trogen och lägga en så kallad ”voice over” och låta berättaren beskriva hjältinnan och hennes familj och vänner. Denna senare lösning tror jag känns mest frestande eftersom det är svårt att komma på en spännande händelse ur bokens handling som passar för ett anslag och eftersom den distanserade berättarrösten senare kan återkomma då och då för att kommentera skeendena. Berättarrösten är för övrigt en av bokens största tillgångar genom sina mycket träffande, stundom raljanta men alltid ömsinta beskrivningar.
  • Boken består till stor del av dialoger och avsnitt som påminner om kortare regianvisningar. Vi får veta vad som sägs och vad som inte sägs. Dialogerna och informationen om hur replikerna framförs och vilka reaktioner de väcker, för den långsamma handlingen framåt och ger läsaren massor av information om bokens karaktärerer. 
  • Austens karaktärer är omsorgsfullt skildrade, men påminner ändå om karikatyrer. Vi får veta en hel del om varje person och bakom det som skildras kan vi ana hela liv. Dessa levnadsöden skulle man i en såpa kunna brodera ut ytterligare. Emma är den vackra, rika och ungdomligt arroganta, Emmas far påminner om den inbillningssjuke i Molières pjäs med samma namn, den förra guvernanten som gifter sig och blir Mrs Weston är godheten personifierad, prästen Mr Elton skulle i sin skenhelighet nästan kunna gå som Tartuffe i en annan av Molières pjäser, Mr Eltons nya hustru är odrägligt högfärdig, Mr Knightley är butter men trofast, Mr Churchill är något av en ansvarslös playboy, Harriet Smith fungerar både som ett slags lera i händerna på Emma, redo att formas efter Emmas goda smak, och som ett slags katalysator för Emma, först när Harriet blir förälskad i Mr Knightley inser Emma att hon också är det ... Ja, listan kan göras ännu längre.
  • Det händer inte mycket i boken och det som händer är av mer vardaglig karaktär. Det är inte händelserna som står i centrum för berättandet, utan karaktärerna och deras utveckling. Det skulle därför lätt kunna gå att lägga till fler likartade middagar, promenader, fester, förvecklingar och missförstånd, om man skulle vilja dra ut på historien. 
  • Ett av bokens övergripande teman är att en kvinnas högsta önskan är att finna den sanna kärleken och att bli tryggt gift och såväl detta romantiska tema och ironiserandet över människans strävanden efter lycka och bekvämlighet, känns mycket aktuella än i dag. Jag tror att det finns många potentiella kvinnliga tittare till en Emma-såpa. Däremot tror jag (kanske lite fördomsfullt?) att det skulle kunna bli lika svårt att hitta manliga tittare, som det har varit att hitta manliga läsare till Austens bok.
  • Ja, det kanske låter hårt att beskriva boken som en såpa, för det är en underbar bok, med sina fantastiska miljöer, kläder, romantik och de intelligenta och bitvis ironiska iakttagelserna, men visst är det ett mycket gott betyg att boken fortfarande känns så aktuell till sin form.

What a strange thing love is!

Heckerlings Clueless

Att se till exempel filmer, operor eller pjäser som är baserade på klassiska verk men förflyttade i tid och rum kan bli en besvikelse, men det kan lika gärna bli inspirerande och intressant, allt beroende på hur skickligt transformationen utförts. Filmen Clueless från 1995 av Amy Heckerling är ett lyckat exempel på det senare. I denna film förflyttas handlingen från tidigt 1800-tal på landsbygden utanför London till nutid på en amerikansk High school. Vem som helst kan tycka att filmen är charmfull och kul, men jag tror att ju mer man kan om Austens förlaga desto mer kan man få ut av filmen. Austens bok och alla referenserna till den ger nämligen ytterligare en dimension till filmen. Att klura ut vem som är vem från boken respektive filmen, oavsett vilken av dem som man upplever först, blir lite som att lösa en rebus. Romanen och boken står i dialog med varandra.
Jag tror att många av de som ser filmen Clueless har sett någon eller några av filmatiseringarna av Emma eller av några andra av Austens romaner och att de dessutom sett andra high school-filmer och på så vis är välbekanta med de båda genrerna. Rimligtvis är det fler som sett filmatiseringarna än vad det är som läst romanerna, så man kan tänka sig att referenser till filmatiseringar kan vara viktigare för filmen än referenser till själva ursprungsboken.
Precis som i boken är filmens huvudhandling en ung kvinnas utveckling och mognad och meningen med livet är att hitta den rätta partnern. Emma heter nu istället Cher, döpt efter den kända sångerskan, och hennes far är en aktiv och framgångsrik advokat istället för en passiv och ängslig änkeman, men i övrigt är mycket sig likt. Cher är rik, vacker, intelligent, men inskränkt och med lika oproportionerligt stor tilltro till sin egen förmåga som Emma och hon pysslar ständigt om sin far och söker hela tiden hjälpa sina vänner att bli mer populära hos det andra könet.
I både Emma och Clueless så är det en ”storebror”, Mr Knightley/Josh, som får Emma/Cher att vilja bli en bättre människa, att utnyttja sin popularitet för att hjälpa andra, och det är också senare honom hon inser att hon älskar. I Emma är det de fattiga som vuxit upp i samma bygd som behöver hjälpen. I Clueless är det flyktingar.
I både Emma och Clueless blir det fel när Emma/Cher försöker omforma sin nya väninna Harriet/Tai. Först när den nya väninnan hittar tillbaka till sitt naturliga ursprung är ordningen återställd och hon kan hitta den rätta partnern.

Dina erfarenheter?

EmmaHar du i din undervisning använt Austens roman Emma och/eller någon av filmatiseringarna av den eller Heckerlings Clueless eller någon annan film baserad på Austens berättelse, t ex Aisha (Rajshree Ojhà, 2010)?

Hur jobbade ni med dem? Hur vill du att ni ska göra nästa gång?

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...