fredag 19 september 2014

Den pedagogiska dokumentationen behövs för att vi ska kunna planera arbetet

I skolans värld pratar vi i dag mycket om pedagogisk dokumentation och formativ bedömning. Syftet med den här typen av dokumentation och bedömning är inte i första hand att kontrollera hur bra en elev arbetat eller hur duktig en elev är.

Istället är huvudsyftet att läraren ska få syn på de enskilda elevernas kunskaper, tankar och lärande, var han heller hon står just nu, för att lättare kunna planera hur man ska kunna jobba vidare tillsammans med eleven.

Redan i förskolan jobbar man mycket med pedagogisk dokumentation och jag såg nyss en mycket intressant föreläsning på Utbildningsradion med exempel på hur man kan göra det. Avsnittet heter "Se barnet i förskolan - Pedagogisk dokumentation" och du hittar det här:   http://www.ur.se/Produkter/170500-UR-Samtiden-Se-barnet-i-forskolan-Pedagogisk-dokumentation


Ylva Telégin talade om pedagogisk dokumentation i förskolan på Förskoledagarna på Stockholmsmässan i Älvsjö 2012. Föreläsningen finns tillgänglig via Utbildningsradions webbplats fram till 1 juli 2017.


Föreläsningen hålls av Ylva Telégin som arbetar som pedagogisk ledare för sex förskolor i Skarpnäck utanför Stockholm och hon vill förmedla tanken att man ska använda pedagogisk dokumentation som ett grundläggande förhållningssätt i det pedagogiska arbetet. Den pedagogiska dokumentationen ska alltså inte vara något som hänger löst, vid sidan om det ordinarie arbetet, utan vara en självklar del i arbetet.


Dokumentationen gör det tydligare vad som har hänt så här långt, så att vi bättre ska kunna planera det fortsatta arbetet.


Utgångspunkten är att vi måste "se barnen" och hjälpa dem "där de är" och att barn (när vi har deras förtroende) gärna vill förklara för oss hur de tänker. De tycker om att vi tar dem på allvar, lyssnar och försöker förstå dem. (Vem gör väl inte det?)

Dokumentationen hjälper pedagogen att se helheten, att förstå hur barnen tänker och komma på hur man ska gå vidare med arbetet. Om vi ber barnen om hjälp i dokumentationsprocessen, blir deras kunskaper och lärande inte bara mer synligt för oss pedagoger utan också för barnen själva.


När man gör barnen delaktiga i dokumentationen, får de inte bara träna sig i att tala och att lyssna på varandra, utan de kommer också att märka att deras tankar är viktiga och väl värda att dokumentera. Det som barnen säger och gör när de arbetar med ett projekt påverkar det fortsatta arbetet. När detta blir tydligt för dem, har vi som pedagoger bidragit till att förmedla ett demokratiskt synsätt och känslan av att barn blir lyssnade till och har möjlighet att påverka sina liv.


Telégin pekar på att det finns många värden i den pedagogiska dokumentationen. Det handlar om barnsyn, kunskapssyn, pedagogens roll, projekttänkande, material, miljö, organisation, kunskap, ämnesinnehåll, observation, reflektion, delaktighet, “barn har 100 språk” som de kan använda (den estetiska dimensionen): teckning, ritning, målning, rörelse, lera, drama, ljud.

När man jobbar med lukter kan det t ex vara att barnen ska beskriva en lukt med ord, med penna och papper, med kroppen, med färger, med hur lukten uppstår och var den finns på en skalenlig ritning och de ska kanske rita och förklara vad som händer i kroppen när man känner lukten …

Man utgår från barnens erfarenheter och nyfikenhet och barnen hjälper till att dokumentera vad man gör och kommer fram till. På så vis blir barnen mer delaktiga och aktiva i såväl det undersökande arbetet som utvecklingen/planeringen av det.


Ylva Telégin menar att den pedagogiska dokumentationen är att bra verktyg för förändring och utveckling på ett sätt som innebär att kunskap och kultur skapas av barn och vuxna tillsammans. På så vis kan den pedagogiska dokumentationen tydligt kopplas till värden som etik, estetik, demokrati och delaktighet.


I det här sammanhanget kan det vara intressant att särskilt fundera över hur man ser på kunskap och lärande. Här kommer några förslag på hur man kan se på det:

  • relationellt lärande - man lär sig tillsammans (barnen konstruerar kunskap tillsammans med läraren och kamraterna), 
  • kunskapen är ej statisk utan den formas och omformas ständigt, 
  • barnen reproducerar kunskap/färdigheter men de ska också utforska och skapa nytt, 
  • att lära ger lust och glädje, men ska också innebära motstånd och utmaning, 
  • fantasi och kreativitet, 
  • det krävs en del humor och en grundläggande vänskap för att man tillsammans ska kunna lära på ett lekfullt och kärleksfullt sätt, 
  • man säger ibland i förskolan att man ska lära sig något och sedan är det “fri lek” - under den "fria leken" kan man testa det man lärt sig under fria former, 
  • tänk projekt istället för att ha ett program-tänkande (i projektet spekulerar vi kring vad som kan se men det är undersökandet som driver arbetet, kunskapen anses oförutsägbar - olika kunskaper och färdigheter skapas beroende på vilka intressen och frågor som kommer upp, programtänkandet innebär en färdig plan som ska följas).

När man skriver ner vad barnen säger, när man filmar och fotograferar, så blir det lättare att se lärandet bortom den färdiga planeringen av hur man tänkt sig att det skulle gå till. Man kan också lättare komma ihåg viktiga och intressanta infallsvinklar som barnen tar upp och som man kan fortsätta spinna vidare på. Det blir med andra ord lättare att planera fortsättningen av arbetet utifrån barnens nyfikenhet, erfarenheter, kunskaper och färdigheter .



Den pedagogiska dokumentationen kan bestå av så många olika typer av material. Det kan t ex handla om att samla in elevernas teckningar, filma eller fotografera när de rör sig eller är mitt uppe i arbetet eller leken, och det kan handla om att skriva upp vad barnen säger eller gör.


Pedagogen har många olika roller när han eller hon arbetar enligt metoden pedagogisk dokumentation. Han eller hon är t ex:

  • medforskare, 
  • modell,
  • arrangör som håller med rekvisitan och regisserar (Vad var det barnen berättade? Hur ska vi tolka det? Hur ska vi gå vidare med det?), 
  • vän (vänskapen ligger som en bas), 
  • följa vad barnen gör (observation), men också 
  • ge stöd och hjälp för att de ska komma vidare. T ex kan läraren utgå från barnens teorier om hur något fungerar och koppla dessa teorier till forskningen: hur säger forskarna att det går till?


Att arbeta med pedagogisk dokumentation innebär inte att man stannar vid och nöjer sig med det som barnen redan tror och kan, utan man hjälper dem vidare. När man som pedagog arbetar med ett projekt kan man t ex gärna utgå från barnens egna erfarenheter och tankar kring hur världen fungerar och sedan jämföra dem med forskares olika idéer om hur världen ser ut.


Den pedagogiska dokumentationen kan vara en bra utgångspunkt i det kollegiala lärandet. Det ger mycket att titta på dokumentationen tillsammans med andra pedagoger. Dokumentationen är nämligen subjektiv. Vi ser lite olika saker beroende på att vi har lite olika erfarenheter och vi kan hjälpa varandra med tips på hur man kan jobba vidare med projekten.


Det är lärorikt, intressant och roligt för barnen att få se sitt eget och andras arbeten och diskutera dem. På denna bild kan du t ex se hur barn har ritat olika lukter. När alla dessa luktbilder läggs bredvid varandra bildar de ett slags lukternas alfabet och barnen kan jämföra dem med varandra, se likheter och skillnader och inspireras av varandras sätt att lösa uppgiften.


Den pedagogiska dokumentationen är som allra bäst när även barnen tittar på den tillsammans. När de utbyter tankar och idéer med varandra blir deras kunskaper och lärande synligt. De tränar sig också i mötets etik (att ibland kunna lägga sina egna tankar åt sidan och lyssna på andra) och när projekten sätts upp på väggen så blir även barn som inte jobbat med projektet “smittade” och börjar tänka i liknande banor och kan diskutera ämnet och lägga till sådant som inte fanns där förut. Dokumentationen blir ett naturligt underlag för reflektion.


När vi arbetar med pedagogisk dokumentation kommer barnen och deras erfarenheter, tankar och intressen i centrum. Pedagogisk dokumentation är därför ett bra verktyg för oss när vi vill skapa en rättighetsbaserad skola utifrån FN:s Barnkonvention.
****** 
PS. Vill du veta hur man jobbar med pedagogisk dokumentation på förskolorna i Simrishamns kommun kan du läsa på Barn- och utbildningsförvaltningens blogg: http://bufsimrishamn.wordpress.com/2014/09/19/forskolebarnens-utveckling-dokumenteras-i-pluttra/

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...