Skolverket ger råd kring betygssättning

Vi är många lärare och skolor som diskuterar och funderar kring formativ bedömning, pedagogisk dokumentation och betygssättning. Här kommer tips på tre filmer från Skolverket (28 mars, 2014) som handlar om bedömning och betygssättning.

Detta är den första av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kommer igång med betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Ett betyg är ett omdöme som ska visa elevens aktuella kunskaper vid betygstillfället."
• "I slutet av varje termin sätts terminsbetyg, och i slutet av årskurs 9 sätts ett slutbetyg".
• "I grundsärskolan sätts endast betyg om elevens vårdnadshavare begär det."
• "När du ska sätta betyg, ska du ta med alla bedömningar du gjort av elevens arbete i förhållande till kursernas kunskapskrav, men de nyaste bedömningarna väger tyngst."
• "Redan i planeringen ska du fundera över när och hur bedömningen ska göras: vilka förmågor ska du undervisa om, vilket centralt innehåll ska du behandla, hur ska du involvera eleverna och hur ska du bedöma och dokumentera elevernas kunskaper?"

• "Man kan sätta blockbetyg i NO och/eller SO och i så fall måste undervisningen i huvudsak vara ämnesövergripande."

Detta är den andra av tre filmer om betygssättning i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka när du tar reda på vilka kunskaper eleverna har:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Alla elever är olika och alla elever måste få chansen att visa sina kunskaper på bästa sätt."
• "De nationella proven konkretiserar och prövar flera delar av kunskapskraven. Men tänk på att alla prov inte prövar allt."
• "Elevens kunskaper bedöms utifrån kunskapskraven och inte utifrån det centrala innehållet. Om en elev missat ett centralt innehåll, kan den alltså ändå få betyg om han eller hon uppnår kunskapskraven för det betyget."
• "Om man delat upp ämnet slöjd i textil- respektive trä- och metallslöjd, och en elev klarar kunskapsskraven för betygssteget C i den ena delen av ämnet men inte i den andra, ska eleven få betyget C eftersom det inte krävs att eleven klarar kunskapskraven i alla material."

Detta är den sista filmen av tre filmer om betyg i årskurs 6. Den här filmen handlar om hur du som lärare kan tänka vid själv betygssättningen:

 

Några citat som jag särskilt tog fasta på:

• "Om det ingår i kunskapskraven att eleven ska kunna ge flera exempel och göra jämförelser, behöver eleven ofta visa dessa kunskaper vid mer än ett tillfälle. Om kunskapskravet däremot gäller en färdighet, t ex att kunna läsa med flyt, räcker det att han eller hon visar det vid ett tillfälle."
• "Om det finns särskilda skäl, t ex funktionsnedsättning, kan man bortse från enstaka kunskapskrav när man sätter betyg."

• "Hela betygsskalan används redan när man sätter betyg de första gångerna, även om man inte ännu hunnit jobba med alla centrala innehåll eller kunskapskrav. När man sätter betyg tittar man alltså bara på de kunskapskrav som man hittills hunnit jobba med i undervisningen och man tar hänsyn till vilken årskurs eleven går i när man tolkar kraven."
• "För att elev ska kunna få ett visst betyg måste den inte ha uppnått det betyget vid alla bedömningstillfällen. Det räcker att eleven någon eller några gånger har visat att han eller hon klarar uppnå kraven."
• "Man kan inte bortse från kunskapskrav bara för att man inte klarat av att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon klarar kraven. Det är t ex skolans skyldighet att ge eleven tillfälle att visa att han eller hon kan simma."
• "Elever behöver inte få samma betyg på terminsbetygen som de får på de nationella proven. De nationella proven är bara en del av bedömningsunderlaget."
• "Det är bra om lärare diskuterar bedömningsfrågor. Några förslag på material som man kan utgå från vid dessa diskussioner: Skolverkets allmänna råd, litteratur kring bedömning, samplaneringar av undervisning och sambedömningar." 

Matematiklyftet - ett lyft för såväl elever som lärare

Det har pratats mycket om elevernas försämrade kunskaper i matematik och Skolverket verkar ha insett att problemet inte löses så enkelt som att man bara kan ge eleverna fler undervisningstimmar i ämnet. Staten har med andra ord börjat försöka komma på olika sätt att även höja kvaliteten på undervisningen. (Det är väl lika bra att jag erkänner att jag tror mig veta att det inte bara är matematikundervisningen som skulle kunna ha nytta av ett litet "lyft", utan att jag tror att vi är väldigt många olika typer av lärare som vill och behöver få vara med på den här typen av satsningar.)

Matematiklyftet är en landsomfattande fortbildningssatsning baserad på kollegialt lärande. Metoden är inspirerad av den japanska fortbildningsmetoden lesson studies. Tanken är att lärare ska utveckla sin undervisning tillsammans och att de ska arbeta in en rutin av att lära av och med varandra.

Skolverket stöttar de enskilda skolorna och kommunerna genom att man skapat ett utbildningsmaterial för matematiklärare och genom att man har gjort det möjligt att söka ekonomiskt stöd till fortbildningssatsningen.

I dag satsar allt fler skolor allt mer tid och kraft på lärar-

fortbildningar bestående av att lärare under expertstöd lär, 

stöttar och utvecklas tillsammans. Här syns t ex en bild på
lärportalen för Matematiklyftet.

Matematiklyftets arbetsmetod består av fyra steg:

1) Inspiration utifrån: de deltagande lärarna förbereder sig individuellt genom att läsa texter, se på filmer, fundera över diskussionsfrågor och ta till sig tips på olika sätt att undervisa matematik. Allt material kommer de åt via Skolverkets webbplats för matematiklyftet och stödmaterialet utgår från läroplanerna och kurs- och ämnesplanerna i matematik. Det tar dessutom upp aktuell och relevant forskning och analyser av de svenska resultaten i de senaste nationella och internationella jämförelserna.
2) Gemensam bearbetning och planering: handledarna träffar de deltagande lärarna och man diskuterar Skolverkets förslag på arbetsuppgifter och metoder och lägger upp en gemensam lektionsplanering.
3) Genomförande: de enskilda lärarna går ut i sina klassrum och testar det som man planerat gemensamt, de dokumenterar arbetet och reflekterar över hur det gått.
4) Gemensam utvärdering och lärdom: handledarna träffar åter de deltagande lärarna och man beskriver vad man gjort och hur det gått, man funderar över varför det blev som det blev, vilka svårigheter man mött, vad som fungerat bra och hur man ska kunna förbättra sin undervisning ytterligare.

Vad som jag tycker är väldigt bra med matematiklyftet är att man utgår från mycket konkreta aktiviteter i klassrummen och man drar lärdom av hur det går. Fokus är på eleverna: man planerar utifrån hur man som lärare tror att ens elever bäst kan lära sig aktuella fakta och färdigheter, man testar och man diskuterar och utvärderar elevernas reaktioner och resultat.

Tack vare det statliga bidraget på har många kommuner bestämt sig för att satsa på Matematiklyftet. Så här skriver Skolverket på sin webbplats:

"Skolverket har beviljat statsbidrag till 286 huvudmän och utbildningsanordnare för att delta i Matematiklyftet under läsåret 2014/15. Sammantaget kommer bidrag att ges för 779 matematikhandledare och 14 308 matematiklärare."

Det är alltså många skolor och lärare som deltar. I DN kunde man dock den 28 april 2014 läsa att flera småkommuner inte ansåg sig ha råd att söka bidraget. Detta kan bli ett problem för våra barn och ungdomar, som riskerar att inte få samma möjligheter i hela landet:  "Små orter har inte råd att söka bidragen"  http://www.dn.se/nyheter/sverige/sma-orter-har-inte-rad-att-soka-bidragen/

Marika Björk Carlberg och Olof Gummesson, två av 

Simrishamns kommuns handledare i matematiklyftet, tar en 

titt på matematikverkstaden på Piratenskolan i Kivik.

I Simrishamns kommun deltar i år de flesta av kommunens grundskolelärare som har behörighet att undervisa i matematik och man har utbildat 4 handledare. Det är precis så många lärare och handledare som elevunderlaget gör möjligt att söka statsbidrag för. Det är väldigt bra tycker jag.

Det är dessutom redan bestämt att man nästa läsår satsar på gymnasiet. Då ska 14 av kommunens gymnasielärare gå utbildningen.

Simrishamns kommuns skolledare deltar också. Det är bra, eftersom mängder av forskningsrapporter kring skolutveckling visar att skolledare måste vara engagerade, involverade och aktiva för att fortbildningsinsatser ska ge bestående resultat.

Något som förvånar mig mycket är att det inte går att söka statsbidrag för förskola och förskoleklass. Så här står det nämligen på Skolverkets hemsida:

Statsbidrag

Huvudmännen kan söka statsbidrag för att delta i Matematiklyftet. Förskolan, förskoleklassen och fritidshemmet omfattas inte av bidraget. Det sista läsåret med bidrag är 2015/16. Ansökan kan göras från hösten 2014.

Det låter inte helt genomtänkt. Kommer Skolverket att ge kommuner den möjligheten längre fram? Jag menar: forskning visar ju att det är viktigt att elever tidigt får avancerade utmaningar och börjar utveckla sitt matematiska tänkande. Ett matematiklyft även för förskolorna vore därmed ett steg i rätt riktning.

Behöver man argument för en sådan satsning kan man till exempel läsa på Webbplatsen MindShift om att barn som redan i förskolan utmanats i matematiskt tänkande gör mycket bättre ifrån sig i matematik under sina fortsatta skolår, oavsett vilka initiala kunskaper och färdigheter de hade. Mer om detta här "Are we underestrimating the math powers of our youngest students?":
http://blogs.kqed.org/mindshift/2014/04/are-we-underestimating-the-math-powers-of-our-youngest-students/ och här kan man läsa mer om den forskning som artikeln är baserad på "Academic Content, Student Learning, and the Persistence of Preschool Effects":  http://aer.sagepub.com/content/early/2013/11/25/0002831213513634.abstract

I en annan artikel står att läsa om hur viktigt det är att prata matematik med barnen redan då de är unga "Why It’s Important to Talk Math With Kids":  http://blogs.kqed.org/mindshift/2012/03/why-its-important-to-talk-math-with-kids/ Visst kan man även som förälder göra en viktig insats.

Tips: För den som kan tänka sig att utan statsbidrag lyfta förskolematematiken finns det massor av bra material på Skolverkets hemsida "Förskolans matematik":  https://matematiklyftet.skolverket.se/matematik/faces/training/forskola/newlink7915?_adf.ctrl-state=13et0zjqg3_85&_afrLoop=1383923780789000

Här presenterar Skolverket sin satsning Matematiklyftet:




Vill du veta mer?

Här kan du läsa mer om hur Matematiklyftet är upplagt:

http://ncm.gu.se/media/ncm/dokument/1113_jahnke.pdf

Här kan du hitta materialet för Matematiklyftet:

https://matematiklyftet.skolverket.se/matematik/faces/start?_adf.ctrl-state=j13pcr06p_281&_afrLoop=311251409911000

Här kan du se sju inspirationsfilmer av Skolverket om hur man kan jobba med olika typer av matematiska problem (sammanlagt 26 min):

http://www.youtube.com/playlist?list=PLoRTp-jkn2Og9HRislc5w6lUlCKcvnwe6

Kamratbedömning i uppsatsarbetet

I den här filmen berättar Åsa Wennersten om hur hon och hennes mellanstadieelever använder sig av kamratbedömning i samband med att de skriver uppsatser.



Eleverna läser varandras uppsatser och ger två beröm och ett tips på hur respektive text kan förbättras, en metod som ofta kallas "two stars and a wish".

Jag håller med om att metoden många gånger är mycket givande. Eleverna lär sig mycket av att se hur kamraterna har löst samma uppgift, de får såväl inspiration som distans till det som de har skrivit.

Att kalla metoden för kamratbedömning tycker jag dock lätt kan leda tanken fel: att eleverna i första hand har i uppgift bedöma sina kamraters arbeten i relation till ett fast och entydigt mål som är lika för alla, kanske till och med att de ska sätta betyg på texterna. Istället kallar jag hellre metoden för kamratrespons. Jag tycker att ordet "respons" låter mjukare och mindre avskräckande än "bedömning" (både för eleverna och deras föräldrar) och jag tycker att ordet "respons" tydligare lyfter fram att eleverna ska reagera på varandras texter. De ska inte i första hand ge övergripande omdömen, utan med responsen tar vi fasta på deras personliga upplevelser av sina kamraters texter och de ger konkreta råd i stil med "jag tycker att din beskrivning av ... är mycket bra - jag förstår direkt vad du menar" och "din text är ibland lite rörig - här pratar du om ... och sedan tar du upp ... och sedan går du tillbaka till att berätta om ... - det blir lättare att hänga med om du tar en sak i taget".

I våras hade jag och en kollega ett samarbetsprojekt där våra elever bland annat skrev debattartiklar i ämnet genteknik. I vanliga fall brukar jag bara fråga eleverna hur de trivts med att arbeta på ett visst sätt med ett visst område, men i samband med detta samarbete gjorde min kollega och jag en mer omfattande undersökning av hur eleverna uppfattat metoden. Här berättar de vad de tyckte att de lärt sig i ämnet svenska (citat från en enkät och en uppföljande intervju):

·         Det är lättare att se utifrån när det inte är en egen text.
·         Bra att höra andras åsikter än bara lärarens + att man fick tänka till mycket.
·         Man fick en annan synvinkel vilket var bra.
·         Jag lärde mig att texten blir bättre om man lyssnar på andras synpunkter.
·         Hur jag förbättrar argument genom att se från annat (motsatt) håll mer.
·         Man kunde se hur andra skriver och vinklar ämnen, vilket kan vara bra att ha med sig till liknande uppgifter.
·         Hur andra ser på debattartiklar, så man kunde anpassa den bättre. 
·         När vi lyssnade på kamratresponsen lärde vi oss mer om hur man ska skriva debattartiklar än vad vi lärde oss fakta om genteknik.
·         Jag lärde mig hur man skulle skriva en debattartikel.
·         Man lär sig mer om formen genom att lyssna på andras kamratrespons än vad man lär sig om stoffet. Man lärde sig till exempel källhantering och styckeindelning.
·         Tänk på styckeindelning.
·         Viktigt med källor.
·         Hur jag bättre lägger in källor i texten.
·         Hur viktigt källor är.
·         Noggrannare stavning.
·         Vilket system som är bäst att använda. 
·         Vara mer klar och tydlig med vad jag tycker.
·         Hur man kan förbättra en text.
·         Få den mer intressant.
·         Möta argument starkare / tyngre.
·         Måste vara tydligare.
·         Jag lärde mig att det är bra om rubriken är så tydlig som möjligt.
·         Hur andra ser på debattartiklar, så man kunde anpassa den bättre.
·         Hur man kan göra för att få en mer intressant debattartikel genom att väva ihop åsikter med fakta.

Använd filmkameran som verktyg vid formativ bedömning

Katarina Lycken spelade in sina elevers redovisningar med hjälp av sin iPad. Hon lade sedan upp filmerna på YouTube och gav kommentarer direkt i filmerna (med hjälp av annoteringsfunktionen).

På så vis kunde Katarina se om valda delar av elevernas redovisningar och hon tyckte att hon kunde ge bättre kommentarer. Eleverna tyckte att det var läskigt att se sig själva, men när de ändå gjorde det och samtidigt läste sin lärares kommentarer i filmen, så kunde de lättare förstå vad det var som de gjorde bra och vad de kunde göra bättre. De elever som inte ville vara med, filmades inte.

Jag har prövat att filma alla föredrag i en del undervisningsgrupper, men jag har inte vågat lägga upp dem på YouTube (även om filmklippen är olistade så kan ju alla som har länken sprida den vidare). Istället har jag gjort det för min egen skull (för en säkrare bedömning) och de elever som har velat har fått en kopia på filmen. Responsen har de nästan alltid fått muntligen i samband med sin redovisning.

Nackdelen med detta är att många elever är stressade, nervösa eller kanske lättade över att föredraget är över och då kan de inte riktigt ta till sig all den respons som de får. Kanske är mitt nästa steg därför att vara lite modigare och faktiskt utnyttja möjligheterna som YouTube erbjuder: att dela filmen med eleven på ett smidigt sätt och att kommentera föredraget direkt i filmen av föredraget? Då kan ju eleverna se filmen med responsen flera gånger om de vill.

Jag har också gått en kurs i retorik där jag själv blivit filmad när jag hållit föredrag. Där var det dock inte läraren som efteråt gick igenom filmen och kommenterade den, utan jag fick i uppgift att göra det själv. Läraren läste sedan igenom mina kommentarer till föredraget och gav respons på arbetet i sin helhet (såväl föredraget som min analys av hur det gått).

Hur gör du? Har du t ex prövat att filma dina elevers föredrag? Vad tycker du funkar bäst?

***

Skola på vetenskaplig grund

En skola där såväl stoffet som metoderna ska vara vetenskapliga

1 Bakgrund

I 2010 års Skollag står det att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skolverket 2010, 1 kapitlet, 5§). Denna formulering är ny och kan behöva förklaras. Det sker dock inte i Skollagen. Jag ska här undersöka vad Skolverket menar med ”vetenskaplig grund” och hur skolan kan bli mer vetenskapligt förankrad. I den sammanfattande avslutningen kommer jag även att ta upp några följder av Skolverkets beslut.

2 Vad menas med ”vetenskaplig grund”?

I mitten av november 2012 publicerade Skolverket ett PM med ett förtydligande av begreppet ”vetenskaplig grund”. Vetenskaplig grund jämställs då med ett vetenskapligt förhållningssätt. Skolverket förklarar att det innebär att man ska ”kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang”. Man tar även upp begreppet ”beprövad erfarenhet” och förklarar det som ”en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang”. Precis som i Skollagen understryker man att de två kunskapskällorna, den vetenskapliga och den erfarenhetsmässiga, ska komplettera varandra. Dessutom betonar man att både ämnesinnehållet och metoderna ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2012, s 1).

I Skolverkets PM skiljer man på forskningsanknytning och forskningsbaserad undervisning. Skolan ska vara forskningsbaserad. Det vetenskapliga förhållningssättet ska inte bara finnas representerat i undervisningen, utan genomsyra den (Skolverket 2012, s 8).

3 Hur kan vi göra skolan mer vetenskapligt förankrad?

För att hitta mer konkreta beskrivningar av hur skolan ska bli vetenskapligt förankrad har jag gått igenom gymnasieskolans läroplan. Avsnitt där begreppen ”vetenskap”, ”vetenskaplighet” och ”vetenskaplig grund” tas upp, har stått i centrum för mitt intresse.

Redan i läroplanens första stycke kan man läsa att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund” (Skolverket 2011, s 5) och under rubriken ”Skolans uppdrag”, kan man läsa att:

Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett vetenskapligt sätt att tänka och arbeta (Skolverket 2011, s 7).

Eleverna ska alltså lära sig att söka, värdera och sålla information och omvandla den till kunskaper. De ska också lära sig att använda dessa kunskaper, när de drar slutsatser.  Lärarna ska vägleda dem i detta arbete. Lite längre fram i läroplanen står det att lärarna ska använda sig av forskningsresultat inom sina respektive undervisningsämnen och inom forskningsområden som läraren har nytta av i sin undervisning (Skolverket 2011, s 10f). Såväl stoffet som metoderna ska alltså vara vetenskapligt förankrade.

Studerar man de olika gymnasieprogrammen i detalj, ser man att vetenskapligheten betonas mycket olika. Källkritik och vetenskapliga teorier och metoder får särskilt stort utrymme på de program där eleverna förväntas studera vidare på högskolor och universitet. På de yrkesförberedande programmen nämns däremot knappt ”vetenskap” eller liknande ord, istället betonas andra, mer praktiska, delar av utbildningen (Skolverket 2011, s 17ff).

4 Sammanfattande diskussion

Begreppet ”vetenskaplig grund” förklaras inte i Skollagen och definieras inte heller i gymnasieskolans läroplan. Detta är en brist som Skolverket försökt åtgärda genom ett PM som nyss publicerats. Enligt detta PM ska lärarna inte bara lära ut vetenskaplig metod och de senaste vetenskapliga rönen, utan dessutom göra det på ett sätt som forskning visar är effektivt.

I Skolverkets PM framgår att inte bara elever och lärare, utan även de som styr skolan innefattas av bestämmelsen om en skola på vetenskaplig grund (Skolverket 2012, s 1). De som styr skolan måste alltså se till att lärare har goda förutsättningar för fortbildning, planering, genomförande och utvärdering av undervisningen.

Kravet på ”vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" kan förhoppningsvis leda till att fler yrkesverksamma lärare utvecklar system för att systematiskt utvärdera och diskutera sin undervisning. Det tillsätts åter en hel del lektorat och spetsutbildningar har blivit populära. Lärare startar forskningscirklar (Alexandersson, 2012) och det finns exempel på skolor där stora delar av lärarkåren forskar i sin skolvardag, så kallade Modellskolor (Krogsmark, 2012). Jag tycker att detta är en bra utveckling. På så vis kan lärare aktivt vara med och skapa en utbildning som verkligen vilar på både vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

5 Litteraturlista

Alexandersson, Olle, ”Forskningscirkel startskott för storprojekt”, Forskningsnätet Skånes webbplats. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://www.forskningsnatet.se/2012/02/forskningscirkel-startskott-for-storprojekt/

Kroksmark, Tomas. En Modellskola på vetenskaplig grund. Hämtdatum: 2012-11-01. Tillgängligt via: http://modellskolan.se/wp-content/uploads/2011/12/Modellskolans-id%C3%A9.pdf

Skolverket, Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (SFS 2011:144, 2010:14 och 2010:261). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705

Skolverket, PM om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, 2012-11-19 (Dnr 2012:1700). Tillgängligt via: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186370!/Menu/article/attachment/Vetenskaplig_grundPM_Skolverket.pdf

Skolverket, Skollag, 2010 (SFS 2010:800). Tillgängligt via: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800

Skolverkets senaste nyhetsbrev handlar om IKT i skolan

Skolverkets senaste nyhetsbrev handlar om användning av informations- och kommunikationsteknik i skolan. Det är intressant läsning! 

Här kommer några citat ur nyhetsbrevet och mina reflektioner kring dem:


"Digital kompetens är att ha kunskap om hur tekniken fungerar, hur man hämtar och utbyter information samt teknikens möjligheter och risker. Viktigt är också att ha en ansvarsfull attityd till användning av sociala medier.
- Vad digital kompetens innebär förändras i takt med den snabba utvecklingen på området och det krävs att man lär sig nytt hela tiden. Därför ställer ökad it-användning stora krav på lärares kompetensutveckling, menar Christina Szekely."


Jag håller med om beskrivningen av digital kompetens. Den är bra. Vem som helst som läser beskrivningen bör väl känna att det här är en viktig kompetens att jobba med i skolan?!


Däremot tycker jag att man har en tendens att överdriva hur snabbt den tekniska utvecklingen går och hur svårt det är att hänga med som lärare (eller för den delen som elev). Lärare har alltid behövt försöka hålla sig uppdaterade. Inget skolämne har någonsin varit statiskt. Dessutom kan såväl lärare som elever alltid lära mer och nytt, utvidga sina referensramar, bli mer bildad. Inte heller i dag ändras allt från grunden hela tiden. Nya funktioner tillkommer, men "gamla" kunskaper är inte bortkastade. Har du en gång lärt dig ett ordbehandlingsprogram ordentligt, har du mycket lättare för att hantera alla möjliga typer av liknande program. Jag har haft elever som hävdat att de tycker att det är onödigt att vi i skolan jobbar med bloggar och wikis, därför att det innebär att de i så fall måste lära sig använda till exempel Wordpress (bloggverktyg) och Wikispaces (verktyg för wikis). Argumentet har varit att verktygen kommer att se helt annorlunda ut när de väl slutat skolan. Det tror inte jag. Förhoppningsvis kommer verktygen att ha förbättrats ytterligare, men jag tror inte att de kommer att vara i grunden olika. Ett annat exempel är att har man en gång lärt sig filmredigering med hjälp av ett verktyg, är det lättare att redigera film även med hjälp av andra verktyg. Digital kompetens innebär inte att kunna vissa verktyg, utan att ha en beredskap att förstå verktygs potential och att lära sig det man behöver kunna för att nå sina syften. Vad jag vill komma fram till är att alla vi lärare som inte har hunnit lära oss ordbehandling, filhantering, informationssökning och ljud- och filmredigering från grunden, vi behöver lära oss detta. Därefter handlar det bara om att fortsätta använda verktygen. Då kommer vi automatiskt att vara uppdaterade. Det är alltså efter det här initiala språnget inget magiskt eller särskilt komplicerat med att använda informations- och kommunikationsteknik.


I nyhetsbrevet står även:


"skolan har en viktig roll för alla elevers möjlighet att få grundläggande it-kompetens. Skolans roll lyfts även i en aktuell rapport från OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development), som varnar för att den digitala klyftan mellan olika elevgrupper hotar att öka. Detta innebär att elever som kommer från hem med akademisk bakgrund får ett försprång i förmågan att använda datorer i sitt lärande. 
- Den digitala klyftan handlar inte om huruvida man har tillgång till dator eller inte utan hur man lär sig att använda den nya tekniken i lärandet, säger Christina Szekely."


Jag tror att det ligger jättemycket i detta. I dag är nästan alla barn dator- och Internetvana. Men det är för få barn och ungdomar (och vuxna?) som vet hur man smart använder datorn och Internet i sitt lärande. Detta måste vi i skolan blir proffs på!


Vad gäller kommuners satsningar på PIM ger Skolverkets nyhetsbrev ett positivt exempel på en stadsdel som lyckats bra. Skolchefen i Älvsborg har agerat förebild i kommunen och man har satt press på rektorerna att skaffa sig digital kompetens (minst nivå 3 i PIM). Genom att skolledarna själva skaffat sig kompetensen och därmed också förståelse för behoven och genom att man har haft inspirations- och utbildningsinsatser och tydliga förväntningar på lärarna att använda datorerna i sin undervisning, så har man kunnat nå sina mål att utveckla undervisningen nästan så snabbt som man hoppats. Jag tror mycket på det här med positiva förebilder. Bland dessa personer bör finnas bland annat skolledare. Jag tror inte att det räcker med enstaka eldsjälar på skolan. De kan nämligen lätt avfärdas som "tokstollar" av mer luttrade kollegor. Det behövs alltså även att skolledarna tydligt tar ställning för ett utvecklingsarbete på skolan och att de tydligt uppmuntrar och underlättar inspiration och olika typer av kunskapsutbyte. (Detta gäller så klart inte bara användning av IT, utan alla metoder och material som befrämjar lärande.)


"De som först gav sig in i PIM blev tydliga inspiratörer för resten. Alla kunde se att it-integrationen inte behöver vara så krävande och svår. Att även små vardagliga projekt kan vara mycket värdefulla.
En förutsättning för det framgångsrika genomförandet av PIM i Älvsborg har varit en öppenhet och ett lättillgängligt stöd för alla under processen. Utvecklingsledarna har velat odla ett klimat där det uppfattas som någonting positivt att ställa frågor och be om hjälp. Målet har varit att det alltid ska finnas någon att ringa.
- Vi har varit tillgängliga och visat att man kan och får ha problem. Om det har behövts har vi alltid försökt komma ut till skolorna och hjälpa till så fort som möjligt, säger Lisbeth Johansson."


Jag tror att det är viktigt att avdramatisera det här med "digital kompetens" och "it-användning" i skolan. Målet är att det ska uppfattas som fullständigt självklart och naturligt, inte krävande, svårt och magiskt. 


Glädjande nog har it-satsningar en viktig bonuseffekt:


"- It har visat sig vara en mycket bra katalysator för att få igång samtal och för att få oss vuxna att prata mer om pedagogik och skolans mål, säger Lisbeth Johansson."


Detta tycker jag är en mycket viktig del i utvecklingen, kanske till och med den viktigaste? Att tvingas tala om praktiska tekniska lösningar öppnar upp för samtal även om innehåll och mål. Tid som vi lärare kanske inte annars känner att vi kan ta oss därför att vi har så mycket att göra. Nu måste vi prioritera om och jag tror att detta gör att även de pedagogiska diskussionerna, de som är så viktiga, roliga och intressanta, kommer att få mer utrymme. Hoppas det!


PS. I nyhetsbrevet kan du också läsa citat med vad några personer tycker är de viktigaste frågorna inom it i skolan.